Det var i jakten på någon slags sanning om de medicinska konsekvenserna av Tjernobylolyckan som jag en natt 2000 först stötte på namnet Fernex. Efter mitt första besök i Tjernobyl 1997 och ett otal hjälpresor till Ukraina, Vitryssland och Ryssland senare hade jag inte lyckats hitta en enda officiell rapport som i någon mån stämde överens med mina egna iakttagelser i olycksområdet.
Officiella rapporter finns förvisso - var och en med sitt syfte - men ingen som är riktigt sann. Störst genomslag får de rapporter som bagatelliserar det hela. Människan tar tacksamt emot alla positiva besked när verkligheten skrämmer. Tjernobyl ligger trots allt så långt borta. Och det var ju så länge sedan. Säger man. Sanningen är att Tjernobyl ligger 125 mil fågelvägen från Stockholm och av allt att döma brinner härden än i reaktor 4. Att antalet döda officiellt kunde summeras till 32 beror bara på att offren inte dog vid samma tidpunkt och på samma plats. Om de hade kunnat staplas på hög, hade Tjernobylolyckan förmodligen tämligen lätt kunnat mäta sig med exempelvis Tsunamikatastrofen.
Ingen säker statistik
De så kallade likvidatörerna, de som tvingades röja upp efter olyckan, hann återvända hem och dö var och en på sitt håll. De som insjuknade på grund av nedfallet visste kanske inte ens om vad de var utsatta för. Ingen kunde heller föra saken i bevis. För sådant krävs läkarintyg och ryska läkare mister jobbet om de rapporterar sjukdom, död och missbildningar med hänvisning till Tjernobylolyckan. Då blir staten nämligen skadeståndsskyldig och i ett land som planerar 40 nya kärnkraftsverk inom 25 år - och tänker tjäna storkovan som nukleär sopstation - tillåts inga nya tjernobyloffer dyka upp.
I Ukraina är över en miljon människor klassade som tjernobylinvalider. Förre presidenten, Victor Yuschenko, räknade med att olyckan kommer att ha kostat Ukraina 170 miljarder dollar innan allt är över. Det allra värst drabbade landet Vitryssland räknar med en slutnota på 270 miljarder dollar. Och då finns ännu ingen prislapp alls på det mänskliga lidandet.
Sensationella uppgifter
År 2000 kom OCHA-rapporten "Chernobyl - a Continuing Catastrophe". Den och i synnerhet förordet av FN:s generalsekreterare Kofi Annan togs emot med glädje av alla oss som på något vis varit inblandade å offrens vägnar. Äntligen hade FN tagit bladet från munnen och insiktsfullt berättat åtminstone en del av sanningen. "Fler än sju millioner människor har inte kunnat unna sig lyxen att glömma", skrev Kofi Annan. "De lider varje dag. Olyckans följder kommer att drabba oss och våra ättlingar i generationer."
Ungefär samtidigt hittade jag alltså rapporten: "The Chernobyl Catastrophe andHealth Care" av dr Michel Fernex, läkare och professor emeritus vid Medicinska fakulteten i Basel, Schweiz. Meritlistan visar att han dessutom varit ledamot av WHO:s vetenskapliga råd.
Nämnas kan att båda dessa rapporter har flyttats runt på nätet som vore avsikten att dölja dem.
Michel Fernex rapport om Tjernobyl visade sig stämma ganska väl med vad jag själv hade sett i olycksområdet. Den berättade dessutom om egendomlig överenskommelse mellan IAEA och WHO i syfte att mörklägga följderna av eventuella kärnkraftsolyckor. Det lät så märkligt och intressant att jag beslöt mig för att ta kontakt.
Mötet med Solange
Den schweiziske filmaren Vladimir Tchertkoff, som har gjort flera bra dokumentärer om Tjernobylolyckan, hjälpte mig. Några dagar senare satt jag och min käraste Lars på planet till Basel. Vi tog in på ett hotell och där skulle Michel Fernex hämta oss nästa morgon. Det var emellertid en liten kvinna i mössa och skrynklig kappa som nästa dag mötte upp i receptionen. Hon presenterade sig somSolange Fernex och visade sig vara gift med Michel Fernex. Vi kallade henne lite vårdslöst "hushållerskan" sinsemellan men skulle snart upptäcka vilken fantastisk person hon var. Vi klämde in oss i hennes lilla bil som hon sedan rattade längs slingrande vägar till Biederthal i Frankrike. Vi passerade längs vägen sju eller åtta obevakade gränsstationer utan att alltså behöva visa våra pass. Det var tur. Passen låg nämligen kvar på hotellet.
En timme senare stannade Solange framför ett stort, spännande hus vid foten av de mäktiga Alperna. Hon körde in bilen i garaget och orienterade oss i all hast om gårdens övriga byggnader. Hennes son drev och driver väl än det välskötta lantbruket, det lilla landsortshotellet "La Ferme" och ett ysteri för tillverkning av de godaste av ädelostar. Vi rundade husknuten, steg in genom en dörr och tog trappan upp till deras våning. Trapphuset var fullt konstverk. Konstnären i vindsvåningen föredrog nämligen att för ljusets skull använda det som utställningshall.
Michel och Solange Fernex vid sitt hus i franska Biederthal
Foto: Monica Antonsson
Huset i Biederthal
Den vackra våningen andades spänning och hemtrivsel. Det var ingen tvekan om att makarna Fernex hade ett djupt engagemang för miljöfrågorna i framför allt Vitryssland. På golvet i hallen låg en stor trave böcker som de själva givit upphov till, bland annat rapporten från Wienkonferensen om Tjernobyl 1996. Där torkade även årets skörd av valnötter på utbredda tidningar. Vi kikade in i ett arbetsrum fullt av papper och med en dator i mitten innan vi visades in i vardagsrummet. Sittandes i gamla antika möbler under en jättelik oljemålning lärde vi känna Solange och Michel. Framför allt fick vi ta del av deras berättelser.
Det visade sig att Solange hade varit EU-parlamentariker för de Gröna i Frankrike. Hon var likaså ordförande för franska WILPF. I hela sitt liv hade hon brunnit och stått på barrikaderna mot krig, miljöförstöring och orättvisor.
– Jag har verkligen slagits, sa hon. Av etiska skäl var jag skeptisk till kärnkraft redan från början. För mig var det viktigare att skydda miljön än att förse människor med energi. För vad gör vi med energin? Jo, krig och miljöförstöring!
Michel hade fullt upp med sin karriär när Solange stred som mest.
– Hon var inte särskilt stolt över mig då, sa han. Jag ägnade mig bara åt jobbet. Det tog tid för mig att förstå vad som pågår. Jag blev medlem av IPPNW men det var först med Tjernobylolyckan jag insåg hur myndigheterna grundlurar oss alla.
Sonen tog in korna
När Tjernobylolyckan avslöjades i Sverige den 28 april 1986 hade det radioaktiva molnet redan varit nere i Europa och vänt utan att nyheten hade kablats ut.
– Brandstationernas dosimetrar visade hög strålning, sa Michel. Myndigheterna löste problemet genom att hämta dosimetrarna. På sina håll syns fortfarande spår efter dem. De har aldrig blivit ersatta.
Tyskland uppmanade sin befolkning att ta in barnen och kasta deras kläder. Frankrike, som har flest kärnkraftverk i Europa, förnekade de radioaktiva utsläppen och Schweiz förhöll sig passivt.
– Schweiz förbrukade sitt förtroendekapital redan på 50-talet, konstaterade Michel. De undertecknade icke-spridningsavtalet och började samtidigt tillverka 200 atombomber. Reaktorn, som stod i ett bergrum i Lucens, var av Tjernobyltyp. Den drabbades av en härdsmälta efter bara en halvtimma, så berget murades igen och lämnades åt sitt öde.
Solange insåg direkt att radioaktiva partiklar kunde föras med vindarna från Tjernobyl ända till Frankrike. Trots att myndigheterna förnekade det, fick hon sin son att omedelbar ta in korna. Allt för att mjölk och kött inte skulle bli kontaminerat.
– Så trevligt, tänkte jag, sa Michel. Min fru är en riktig aktivist. Det var min åsikt. Jag lät henne hållas. Men det var faktiskt hon som var vetenskapsman. Jag var naiv och förnekade. Korna var ute i april och inne i maj. Produktionen gick ner. Vår son tvingades använda det hö han hade i lager och hämta vatten från bergen. Han förlorade mycket pengar. Men hans kött var rent och det var han ensam om.
En världsomfattande lögn
Det var de uppenbara lögnerna som till slut fick Michel att börja engagera sig i de medicinska följderna av Tjernobylolyckan. Det har gett honom fiender. Systematiskt har han utsatts för smutskastning.
– Tjernobylfrågan är en världsomfattande lögn. Den som vill ha sin karriär förstörd ska börja intressera sig för Tjernobyl. Forskningsanslag kan plötsligt dras in. Så småningom förstod jag att frånvaron av sanning dikteras av kärnkraftslobbyn på en nivå där jag inte kan påverka. Vid 71 års ålder har jag inte länge något att förlora. Som exprofessor har jag ingen karriär framför mig. Därför kunde jag skriva rapporten du nu har läst på nätet.
Om OCHA-rapporten kunde Solange och Michel bara konstatera att förordet av Kofi Annan var en viktig seger. Lars-Erik Holm, då generaldirektör för Statens Strålskyddsinstitut i Sverige och samtidigt chef för FN-organet UNSCEAR, hade emellertid protesterat kraftfullt mot innehållet i rapporten i ett brev tillKofi Annan. I stället framhöll han sin egen rapport från UNSCEAR i vilken konsekvenserna av Tjernobylolyckan hade reducerats till 32 döda och 1800 fall av sköldkörtelcancer. Det skulle småningom visa sig, att Lars-Erik Holm lyckades i sitt uppsåt. UNSCEAR är ett tyngre FN-organ än OCHA. Inför risken av ett offentligt storgräl antog generalförsamlingen så småningom UNSCEAR-rapporten framför den från OCHA. Att läkare i Öst protesterade våldsamt hjälpte förstås inte.
Monica Antonsson
FN – Förenta Nationerna
OCHA – FN:s kontor för samordning av humanitära angelägenheter
IAEA - Internationella atomenergiorganet
UNSCEAR – FN:s vetenskapliga kommitté i ämnet radioaktiv strålning
WHO – Världshälsoorganisationen
WILPF – Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
IPPNW – Läkare mot kärnvapen
Solange och Michel Fernex, Biederthal
Foto: Monica Antonsson
På 50-talet varnade WHO för kärnkraftens hälso- och miljömässiga risker. Nobelpristagaren MJM Muller slog för deras räkning fast hur viktigt det är att människan slår vakt om det genetiska materialet.
– Kommande generationers hälsa är hotad av den växande kärnkraftsindustrin och det ständigt ökande antalet radioaktiva källor, sa Solange Fernex vid vårt besök hos makarna Fernex i franska Biederthal år 2000.
Det mest graverande beviset för myglet kring Tjernobylolyckans följder var emellertid överenskommelsen från 1959 mellan WHO och IAEA som Michel Fernex skrivit om i rapporten "The Chernobyl Catastrophe and Health Care" som hade fått oss att åka dit.
– IAEA:s uppgift är att påskynda och sprida av atomenergin över världen för fred, hälsa och välgång, som det heter i statuterna.
____________________________________________________________
Atoms for Peace
The IAEA is widely known as the world's "Atoms for Peace" organization within the United Nations family. Set up in 1957 as the world's centre for cooperation in the nuclear field, the Agency works with its Member States and multiple partners worldwide to promote the safe, secure and peaceful use of nuclear technologies.
____________________________________________________________
Tro för all del inget annat. När IAEA bildades 1957, tio år efter WHO:s tillblivelse, satte FN stopp för yttrandefriheten för WHO. Avtalet innebär nämligen att de inte får publicera några resultat eller upptäckter som kan försvåra för IAEA att fullfölja sitt uppdrag. De flesta tror att IAEA:s uppgift är att skydda oss för radioaktiv strålning men så är det alltså inte.
Ödesdigert avtal
– Avtalet gäller än, sa Solange. Vi har kämpat men hittills har ingen lyckats få bort den klausulen. Den begränsar WHO:s handlingsfrihet och går på tvärs emot organisationens syfte att förvärva kunskap om och arbeta för bästa möjliga hälsa för världens folk.
Michel menade att avtalet är en förklaring till varför WHO höll sig borta från Tjernobyl de fem första åren.
– Dr Alice Stewart vid Birminghams universitet har visat att barn till mödrar som utsatts för röntgen under graviditeten i hög grad får cancer och leukemi under sitt första levnadsår. När WHO började jobba i Vitryssland 1991 hade de barn som drabbats antingen redan dött eller blivit botade. De kom därför aldrig med i statistiken. Grekiska läkare hade emellertid påvisat en ökning av leukemi hos barn bosatta i bergen runt Aten. De utsattes nämligen också för radioaktivt nedfall från Tjernobyl.
Upprördheten hos makarna Fernex var inte att ta miste på. Michel påpekade att WHO, när de väl kom till olycksområdet, medvetet valde att undersöka fel saker – exempelvis tandhälsa i stället för missbildningar hos nyfödda och förändringar i arvsmassan.
– Vid en WHO-konferens i Genève 1995 ströks systematiskt alla forskare från talarlistan som ville tala om effekterna av lågdosstrålning på levande organismer. Det blev sedan regel vid alla följande konferenser. Rapporterna och debatterna från Genèvekonferensen publicerades aldrig som brukligt är. WHO sa att de inte hade råd men många tror att det berodde på överenskommelsen med IAEA.
Kärnkraftslobbyn
För första gången hörde jag här talas om kärnkraftslobbyn. Solange sa att kärnkraftslobbyn och IAEA genom åren hade använt sitt inflytande för att förkasta alla medicinska data från de berörda länderna i öst.
– De vill kanske undvika krav på skadestånd från de berörda offren. Att kompensera alla skulle kosta så mycket att hela kärnkraftsindustrin skulle bli olönsam.
Läkare från de berörda länderna vittnade emellertid om en kraftig ökning av sjukdomar som diabetes, sköldkörtelcancer, leukemi, cancer i njurar och lungor samt neurologiska skador. WHO:s internationella sköldkörtelprojekt har senare visat att lågdosstrålning kan resultera i nedsatt sköldkörtelfunktion. Det kan i sin tur hos nyfödda ge upphov till mental efterblivenhet, hämmad tillväxt samt dvärgväxt. Hos vuxna kan det orsaka sömnsjuka, lättja, orkeslöshet, onaturligt tung sömn, känslighet för kyla, viktökning, svullna händer och fötter, ökad mensblödning, sterilitet och nedsatt hjärtfunktion – just de symtom som jag själv stött på i olycksområdet.
Solange och Michel Fernex, Galina Bandazevskaya, Wladimir Tchertkoff,
Vasiliy och Ilsa Nesterenko.
Foto: Monica Antonsson
Vildsvin och franskt vin
 |
Michel Fernex
Foto: Monica Antonsson |
Det visade sig att Solange och Michel hade tagit sig tid att träffa oss trots att de hade huset fullt av gäster. Vi presenterades för filmaren Wladimir Tchertkoff, professorVasiliy Nesterenko från institutet Belrad i Minsk, hans hustru Ilsa Nesterenkova och dr Galina Bandazevskaya, hustru till den då för sina medicinska rapporter om Tjernobylolyckan fängslade dr Jury Bandazevsky. De hade dagen innan vittnat i EU-parlamentet och skulle övernatta i Biederthal.
Solange och Michel tillrädde själva den utsökta lunchen i sitt charmiga kök. Sonen hade varit på jakt och nu var vildsvinssteken som stått i ugnen flera timmar klar. Michel trancherade steken som avnjöts med bröd, ost och vin som det anstår det franska köket. Allt medan elden sprakade i stora, öppna spisen.
Till kaffet fick vi så möjlighet att intervjua även Galina Bandazhevskaya och Vasiliy Nesterenko. Vladimir Tchertkoff tolkade från ryska till franska medan Solange och Michel översatte till engelska och tvärtom. Det var omständigt men fantastiskt och helt oförglömligt.
Vildsvinslunch hos Solange och Michel Fernex i franska Biederthal
Foto: Monica Antonsson
Fysiker i nyckelposition
– Professor Nesterenko är fysiker, sa Michel Fernex. Vid tiden för olyckan var han chef för Vitryska vetenskapsakademiens kärnkraftsinstitut med 2000 anställda. Han hamnade mitt i infernot, flög med helikopter över reaktorn och upptäckte utsläppet av radioaktivt jod som kan ge sköldkörtelcancer. Han insåg att befolkningen behövde jodtabletter. Det fanns i lager men myndigheterna vägrade. Att ge befolkningen jod hade varit detsamma som att erkänna olyckan.
- De gick inte ens med på att blanda jod i dricksvattnet, berättade Vasiliy Nesterenko. De offrade befolkningen men gav jod till sina egna familjer. I dag har tusentals barn och vuxna helt i onödan drabbats av cancer och andra sjukdomar i sköldkörteln.
Vasiliy Nesterenko såg till att Vitryssland mättes upp. Där det fanns radioaktiva områden, sk spots, skulle befolkningen åtminstone få veta det, tyckte han. Som en direkt följd evakuerades minst 300 vitryska byar. Ett drygt år senare blev Nesterenko degraderad. Han var besvärlig och kostade stora pengar.
- Vitryssland fick ta emot 70 procent av nedfallet från Tjernobyl, sa han. En femtedel av landet blev nedsmutsat. I dag har minst 80 procent av befolkningen radioaktivt cesium-137 i kroppen för att de äter radioaktiv mat och dricker radioaktiv mjölk.
– Hälsovårdsministeriet tog till sist ifrån honom hans institution och alla hans forskningsresultat, berättade Michel. Två gånger utsattes han till och med för mordförsök. Myndigheterna ville ensamma ha kontroll över den medicinska situationen. Som tur var, hade hans hustru kopierat alltihop.
Med pengar från Väst lyckades Nesterenko så småningom börja om på nytt. Han skapade institutet Belrad i Minsk, forskade och fann metoder att rena såväl mat som mjölk.
- Han behandlar dessutom barn med vitaminer och pectin, ett slags fruktkoncentrat som den naturliga vägen driver cesium-137 ur kroppen, sa Michel.
Professor Nesterenko vid sitt institut Belrad i Minsk, Vitryssland.
Faran med lågdosstrålning
Än värre var situationen för Nesterenkos kollega professor Yury Bandazhevsky, fd rektor för Gomels medicinska högskola. Hans forskningsresultat visar att cesium-137 ackumuleras i såväl muskler som hjärta, njurar och bukspottskörtel vilket förklarar ohälsan i de kontaminerade områdena.
– Bukspottskörtelns funktion hänger ihop med diabetes mellitus, sa Michel som rördes till tårar vid tanken.
- Diabetes är hos barn en mer dramatisk sjukdom än sköldkörtelcancer. Speciellt i Vitryssland där den inte behandlas med insulin. Barnen blir blinda, får njursvikt och urinförgiftning. De förlorar fötter och händer. De får hjärtinfarkt och hjärninfarkt. Obehandlad diabetes är verkligen otäckt.
Professor Bandazevsky slog larm till Hälsoministeriet som tackade för upplysningen genom att kasta honom i fängelse oskyldigt anklagad för korruption. I ett halvt år satt han instängd i en grop på två meter i diameter utan vare sig säng eller sängkläder.
– Amnesty International antog honom som samvetsfånge och fick till sist loss honom, sa Solange. Han sitter i husarrest i Minsk men är förhindrad att arbeta. Tjernobylolyckan ändrade han sitt liv. Han tog sin familj med två små flickor och flyttade till Gomel, det mest kontaminerade länet i landet, för att hjälpa till. Där upptäckte han att ökningen av sjukdom efter sjukdom hängde ihop med lågdosstrålning av cesium-137. Diabetes hos barn har ökat tre gånger om i Gomel, men ingen erkänner att det hänger ihop med olyckan. Man har överhuvudtaget inte erkänt faran med lågdosstrålning. Det skulle kosta alldeles för mycket pengar.
Mitt i Örnnästet
 |
| Svetlana Aleksijevitj Foto: Monica Antonsson |
Då knackade det på dörren. Ur mörkret utanför uppenbarade sig författaren Svetlana Aleksijevitj, den redan då åtminstone i tjernobylsammanhang legendariska journalisten och författaren från Minsk, som skrev succéboken ”Bön för Tjernobyl”. Hon och en väninna var på väg till Italien och skulle övernatta på La Ferme. Allt för att samtidigt få träffa gamla aktivistvänner.
Mötet med Svetlana var kärt även för mig som under många år hade köpt tio pocket i stöten av ”Bön för Tjernobyl” och gett bort till höger och vänster. Om man bara ska läsa en bok i sitt liv så tycker jag nämligen att man ska välja den. Sidorna 220-226 handlar för övrigt om professor Vasiliy Nesterenko.
- Ingen kunde ana då att vi åt middag med en blivande nobelpristagare, sa Lars häromdagen. Och det har han ju rätt i.
Vasiliy Nesterenko och Svetlana Aleksijetitj
Foto: Monica Antonsson
Efter en trivsam kväll med intressanta samtal tog vi farväl av Michel Fernex och våra nya vitryska vänner. Vi klämde in oss i Solanges lilla bil på nytt varpå hon med säker hand körde hon oss genom den svarta natten på franska landsbygden tillbaka till hotellet i Basel. Väl där kunde vi bara konstatera att vi hade haft en ofattbar tur. Dagen i Biederthal kunde inte ha blivit mer spännande om vi så hade hamnat hos motståndsrörelsen i vilken gammal krigsfilm som helst. Mötet med Solange, Michel och deras vänner var lika magiskt som oförglömligt. Fyllda av beundran för dessa tappra hjältar tog vi nästa dag flyget hem till Sverige.
Och vi fick hjälpa till
En intensiv brevväxling vidtog. Över 300 mail i min mailbox minner om det. Solange stred för att professor Bandazhevsky skulle friges och engagerade halva världen i sin kamp. Hon var oerhört upprörd över den makt SSI-chefen Lars-Erik Holm hade lyckats tillskansa sig. Ständigt hade hon nya projekt på gång. Hur kommer det sig att Sverige har höjt gränsvärdena på renkött, kunde hon undra. Jag förde frågan vidare till Sametinget men fick aldrig något svar. En tid senare gick SSI ut med nyheten, att stora mängder renkött hade kastats i onödan efter Tjernobylolyckan. Och allmänheten tog tacksamt emot även det beskedet. Så fungerar den mänskliga naturen.
Solange drabbades av cancer. Under perioder av tuffa cellgiftsbehandlingar orkade hon inte skriva så ofta som förr. Men hon slogs mot sin sjukdom likaväl som hon slogs för vännerna i Vitryssland. När jag och mina svenska vänner senare körde två handikappbussar - skänkta av Samtrans - till professor Nesterenko i Minsk, bar jag i hemlighet med mig en stor summa pengar från Solange och Michel i kameraväskan. De skulle användas till fönster och dörrar i Belrads nya hus. Solange och Michel var Belrads huvudsponsorer, visade det sig, och grundare av Children of Chernobyl Belarus. Så hänger också deras porträtt på hedersplats inne på institutionen som vi så småningom kom att besöka för att följa allt från dagens forskning till framställningen av pektin. Nämnas kan att samtransbussarna dansade genom tullen och förvandlades till rullande laboratorier med vilka Belrads folk åker runt i de värst drabbade vitryska områdena och hjälper barn som fått radioaktivt cesium i kroppen.
Ödets märkliga vägar
Professor Yury Bandazhevsky frigavs så småningom. Villkorligt. Protesterna som strömmade in från från hela världen blev till sist besvärande för Vitrysslands president, diktatorn Aleksander Lukasjenko. Professor Bandazhevsky har efter det intagit en mycket låg profil och bor numera utomlands.
Solange Fernex tvingades ge upp sin kamp mot cancern. Den 11 september 2006 gick hon ur tiden. Det var en stor förlust för Michel och familjen som älskade henne så. Ja, även för hela den övriga världen. Hon var en unik människa.
Professor Nesterenko, som redan hade överlevt två mordförsök, gick oväntat bort den 25 augusti 2008. Hur och varför vet jag inte. Sånt frågar man inte om i vare sig telefon eller e-post till Vitryssland. Arbetet vid Belrad har emellertid fortsatt och nya krafter har kommit till. Förhoppningsvis kommer de även i framtiden att kunna finansiera verksamheten.
Michel Fernex och Wladimir Tchertkoffintensifierade kampen för att befria WHO:s från avtalet med IAEA. Modiga som få har de stuckit ut hakan inför hela världen för att sanningen ska komma fram. Än har de inte lyckats - det fula avtalet gäller fortfarande - men jag känner mig stolt över att ha fått träffa dem.
Professor Yury Bandazhevsky frigavs så småningom. Villkorligt. Protesterna som strömmade in från från hela världen blev till sist besvärande för Vitrysslands president, diktatorn Aleksander Lukasjenko. Professor Bandazhevsky har efter det intagit en mycket låg profil och bor numera utomlands.
Solange Fernex tvingades ge upp sin kamp mot cancern. Den 11 september 2006 gick hon ur tiden. Det var en stor förlust för Michel och familjen som älskade henne så. Ja, även för hela den övriga världen. Hon var en unik människa.
Michel Fernex och Wladimir Tchertkoff
demonstrerar utanför FN-skrapan i New York.
Professor Nesterenko, som redan hade överlevt två mordförsök, gick oväntat bort den 25 augusti 2008. Hur och varför vet jag inte. Sånt frågar man inte om i vare sig telefon eller e-post till Vitryssland. Arbetet vid Belrad har emellertid fortsatt och nya krafter har kommit till. Förhoppningsvis kommer de även i framtiden att kunna finansiera verksamheten.
Michel Fernex och Wladimir Tchertkoffintensifierade kampen för att befria WHO:s från avtalet med IAEA. Modiga som få har de stuckit ut hakan inför hela världen för att sanningen ska komma fram. Än har de inte lyckats - det fula avtalet gäller fortfarande - men jag känner mig stolt över att ha fått träffa dem.
