Nu ska jag berätta om ledarskribenten Inga-Lena Fischer på Blekinge Läns Tidning. Jag har stött på henne, när jag surfat omkring på internet och läst om kärnkraft.
Hon är en riktig kärnkraftskramare. Det första jag såg var försett med rubriken "Dags att varna för livsfarlig vindkraft!" Inga-Lena ville dra en lans mot vindkraften och berättade, att några verk faktiskt tappat sina vingar och att en man i USA till och med dog i fjol, när ett vindkraftverk välte över honom.
En tid senare skrev Inga-Lena att det numera är ofarligt i de radioaktivt nedsmutsade områdena i Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Turisterna vallfärdar, menade hon och beskrev den evakuerade kärnkraftsstaden Pripjat som Gröna Lund ungefär.
Ytterligare en tid senare sågade hon en lokal insändarskribent jäms med fotknölarna, när han berättade, att det tar 600 år för radioaktiviteten att försvinna.
Jag kunde inte låta bli att lägga mig i. Mitt genmäle är publicerat på (mp):s hemsida i Blekinge. Det är så bra, tycker jag, att jag lägger in det här också.
Inga-Lena Fischer,
När du nu har fört frågan om kärnkraften och dess risker på tal lika aningslöst som du kommenterade situationen i Pripjat, önskar jag bemöta dina påståenden i tidningen. Anders Englesson har tydligen skrivit, att Stockholm riskerar att bli obeboeligt i 600 år vid ett eventuellt reaktorhaveri i Forsmark. Du svarar, att du inte tror, att någon av oss (var kom jag in i bilden?) har en aning om hur lång en sådan "fiktiv" tidsrymd skulle vara.
Dessvärre har du fel. Halveringtiderna för de radioaktiva ämnena är, vad de är och kan inte påskyndas. Oftast talar man om:
- Jod-131 som orsakar sköldkörtelcancer och har en halveringstid på 8 dagar.
- Cesium-137 som orsakar leukemi och har en halveringstid på 30 år- Strontium-90 som orsakar skelettcancer och har en halveringstid på 28 år.
Anders Englesson har sannolikt menat radioaktivt cesium-137, den isotop som hittills orsakat mest elände efter Tjernobylolyckan. Eller rättare sagt, det är den enda isotop som brukar mätas upp. Om övriga svävar vi nämligen i okunnighet, vilket bara det är en skandal.Halveringstiden för cesium-137 är alltså 30 år, vilket innebär att strålningen "försvinner" eller försvagas med hälften i 30-årsintervaller enligt följande:
50 procent återstår efter 30 år
25 procent återstår efter 60 år
12,5 procent återstår efter 90 år
6,25 procent återstår efter 120 år
3,125 procent återstår efter 150 år
1,5625 procent återstår efter 180 år
0,7813 procent återstår efter 210 år
0,3907 procent återstår efter 240 år
0,1954 procent återstår efter 270 år
0,0977 procent återstår efter 300 år
0,0489 procent återstår efter 330 år
0,0245 procent återstår efter 360 år
0,0123 procent återstår efter 390 år
0,0062 procent återstår efter 420 år
0,0031 procent återstår efter 450 år
0,0016 procent återstår efter 480 år
0,0008 procent återstår efter 510 år
0,0004 procent återstår efter 540 år
0,0002 procent återstår efter 570 år
0,0001 procent återstår efter 600 år
Anders Englesson har alltså rätt. Det är lätt som en plätt att med enkel matematik tala om exakt hur länge Stockholm skulle vara radioaktivt nedsmutsat efter ett haveri. Men exemplet Cesium-137 är som en västanfläkt. Efter haveriet i Tjernobyl spreds ett 30-tal olika radioaktiva isotoper med vindarna. De kan ligga i Ukraina, Vitryssland eller Ryssland och stråla, likaväl som de kan ligga och lura i din eller min trädgård. De varken syns, hörs eller luktar. Råkar vi få in en enda partikel i kroppen och den skulle fastna i någon mjukdel, så är det liksom kört.
Ett av de ämnen som spreds ur tjernobylreaktorn är Plutonium-239, en silvervit metall framställd av uran-238, som används som reaktorbränsle och i atombomber och räknas som det farligaste ämnet av alla kända. Det samlas i benmärgen, är extremt cancerframkallande och har en halveringstid på 24 110 år. Och vad sägs om uran-235 vars isotoper har halveringstider av samma storleksordning som jordens totala ålder? Det är dumdristigt att ens tänka på återflyttning. När så sker, som nu i diktatorn Lukasjenkos Vitryssland, offrar man medvetet sin befolkning genom att 1) tvinga dem (läs: studenter) att bli jordbrukare för odling i radioaktiv jord, 2) tvinga dem och landets övriga befolkning att äta produkterna, dvs radioaktiv besmittade grödor och 3) skicka samma radioaktiva mat på export. Vilka som dör och vilka som överlever återstår att se. Ingen kommer någonsin kunna bevisa vare sig det ena eller det andra.
Det är också en följd av kärnkraft. Misslyckas vi finns ingen återvändo. Jorden är tusentals år gammal och på bara drygt 50 år har vi hunnit sabba en hel del. Sedan atomprovsprängningarna började och efter att första atombomben släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945 finns inte en enda fläck på jorden som är fri från radioaktivitet. Frigyes Reisch, docent i reaktorteknologi vid Kungliga Tekniska Högskolan, god vän och kärnkraftsaktivist uttrycker det så här:- Om man till äventyrs skulle vilja bygga ett rum helt utan strålning, för att exempelvis mäta strålningen från en människas inre, så kallad helkroppsmätning, krävs att man använder fartygsplåt tillverkad före 1945. Bara den är helt fri från radioaktivitet. Det tål att tänka på.
Forsmark
En kärnkraftsreaktor av typen Forsmark 3 innehåller, enligt Nationalencyklopedin, 100 ton uran i form av urandioxid. Varje år byts 20–30 ton av uranbränslet. Det använda bränslet innehåller ca 0,5 kg neptunium, 10 kg plutonium och 0,14 kg americium per ton uran - alla med halveringstider på många tusen år.
Wikipedia berättar följande om incidenten i Forsmark:
"Den 25 juli 2006 inträffade en incident på Forsmarks kärnkraftsverk som, enligt kärnkraftsexperten Lars-Olov Höglund, innebar att Forsmarks reaktor 1 var mycket nära en härdsmälta. Enligt inspektören Christer Karlsson på SKI, så var aldrig det scenario som Lars-Olov Höglund målat upp tänkbart. Frigyes Reisch, docent i kärnkraftssäkerhet vid Tekniska Högskolan i Stockholm, menar även han att Lars-Olov Höglund överdriver faran för att en härdsmälta skulle ha kunnat inträffa."
Samme Frigyes Reisch skrev ordagrant till mig (jag kopierar in det):Hej Monica,Efter tjugo minuter, vattennivån var fortfarande över två meter ovanför härden. Det fanns gott om tid för att rätta till felet. Det mänskliga faktorn kom väl till pass. Skiftingenjören just då var en kvinna! vilken tur!. Hon hade sinnesnärvaro och klarade allt på mindre än tjugo minuter, att hitta felet och rätta till det.
Hälsningar
Frigyes
Det var alltså en enskild skiftingenjörs sinnesnärvaro som räddade Forsmark och kanske även Stockholm med omnejd. Man får vara bra naiv för att känna sig trygg med det beskedet.
Vid tiden för incidenten i Forsmark låg vindarna på mot Stockholm. Ett haveri hade drabbat huvudstaden på mindre än en timma - på samma sätt som exempelvis den ryska staden Novozybkov 15 mil norr om Tjernobyl, där jag och några andra eldsjälar driver ett stort hjälpprojekt. Och som du ser av ovanstående finns inte mycket hopp om normalisering. Omkring 8-10 miljoner människor i Ukraina, Vitryssland och Ryssland bor i radioaktivt nedsmutsade områden. Så mycket folk går inte att evakuera. De får klara sig bäst de kan. Det skulle vi i Stockholm också få göra, om det small i Forsmark. Risken är hur stor som helst att även Blekinge och hela det övriga Sverige skulle drabbas vid ett haveri. Allt beror på de nyckfulla vindarna. Efter Tjernobyl drabbades för övrigt hela norra halvklotet.
Den så kallade Forsmarksrapporten är en partsinlaga för industrin. Den ska läsas, om den ska läsas alls, med en stor nypa salt.
Kärnkraft och klimatförstöring
Om jag uppfattar dig rätt, så för du en diskussion om, att kärnkraften skulle kunna motverka klimatförstöringen. Jag gissar att du jämför med kol, olja och andra fossila bränslen.Att kärnkraft skulle vara ren är en missuppfattning grundad på propagandan om "den rena atomen". Det finns intressenter som betalar miljarder för att du och jag ska tro just det. Som opinionsbildare är det därför viktigt, att du försöker skärskåda det hela med kritiska ögon och avslöja det bedrägeri som faktiskt pågår. Kärnkraften är inte ren. Den är tvärtom en av de värsta miljöbovar vi har. Jag ska nämna några punkter:
1) Uranbrytningen har tidigare mestadels skett i Australien och Kanada. Ofattbart stora landområden är totalförstörda och radioaktivt nedsmutsade med fosterskador som cancer och för tidig död hos befolkningen som följd. Näst i tur står Sverige. På grund av EU-medlemskapet kommer vi att få svårt att vägra kanadensiska bolag och andra att bryta uran i vårt land. Det förödande resultatet har vi, som sagt, sett i Australien och Kanada. Uranbrytning lär också vara mycket energikrävande vad gäller fossila bränslen, men det kan jag inget om. Kolla gärna.
2) Transporterna till och från kärnkraftsverket medför stora risker i samband med olyckor och terroristangrepp.
3) Utsläpp i vatten. Det sker ständiga utsläpp till vatten från våra svenska och alla andra kärnkraftsverk. Med kylvattnet rinner exempelvis ständigt Tritium ut med en halveringtid 12,33 år. Östersjön tvingas svälja detta från inte mindre än 18 kärnkraftsverk varav några behöver tiotals kubikmeter kylvatten per sekund.
4) Utsläpp i luft. Det sker likaså ständiga utsläpp till luft genom kärnkraftsverkens skorstenar. Krypton-85, med en halveringstid på 10 756 år, släpps kontinuerligt ut vid normal drift även från de svenska kärnkraftsverken. Joniseringen i luften ökar vilket påverkar klimatet.
5) Utsläpp vid olyckor. Då och då sker olyckor som orsakar utsläpp av varierande slag. I samband med nyhetsrapportering sägs nästan alltid, att utsläppet låg under gränsvärdet etc. Det är ett sätt att vilseleda allmänheten. Problemet är att radioaktivitet ackumuleras. Små utsläpp som vart och ett ligger under gränsvärdet bildar snart farliga mängder som överstiger desamma. Men om det rapporterar ingen. Senast var det väl kärnkraftsverket i Ascó i Spanien som drabbades av ett läckage den 26 november förra året. Sedan ledningen misslyckats med att mörka händelsen, stod det klart, att 1600 människor hade utsatts för farliga strålningsdoser. Direktören och säkerhetschefen fick sparken, men vad hjälper det de 1600?
6) Strålning i närområdet. Läkaren och forskaren Rosalie Bertell i USA visade redan på 80-talet att cancerdödligheten är betydligt större bland människor som bor (i vindriktningen) nära kärnkraftsverk. Om det vittnar även befolkningen kring Three Mile Island.
7) Olycksrisken, se ovan.
8) Avfallet och slutförvaret. Därtill kommer den så kallade slutförvaringen av uttjänt kärnbränsle, ett problem som teknologerna på strutsmanér "löst" med huvudet i nedstucket sanden i hopp om att framtida generationer ska kunna ta hand om det. Vad händer om de inte kan det?
9) Terroristangrepp. Våra svenska kärnkraftverk är byggda att tåla ett angrepp eller en krasch av en cessna dvs ett litet privatflygplan. Vid ett angrepp som det mot WTC i New York med en jumbojet är vi chanslösa. Samtliga svenska reaktorer är dessutom byggda längs kusterna. Några välriktade skott från en främmande makt i en samordnad attack kan med andra ord slå ut hela landet och förmodligen också resten av Skandinavien på bara någon minut.
10) Sabotage. Sånt händer inte, säger du. Men det gör det. Så sent som igår - den 3 maj 2008 - avslöjades ett sabotage på Oskarshamn 3. Säkerhetssprintarna hade dragits ut på fem, sex brandsläckare och gjort dem odugliga, om det skulle börja brinna. Polisutredning pågår.
11) Atombomben. Sambandet mellan civil och militär kärnenergi är odiskutabel. De går hand i hand och har alltid gjort det.
Forskare vid Risölaboratoriet i Danmark har visat, att de finska och svenska kärnkraftverken släpper ut mer radioaktiva föroreningar i Östersjön än exempelvis reaktorerna Sosnovy Bor vid St Petersburg och Ignalina i Litauen som båda är av Tjernobyltyp. Forsmark och Oskarhamn ligger överlägset i topp av alla, vilket är en nyhet för dig att skriva om. Ring mig ska du få namn och nummer till lämpligt intervjuobjekt.
Utsläppen av uppvärmt vatten är också en orsak till algblomning och snabbare kemiska reaktioner av giftiga ämnen. Satellitbilder visar att uppvärmt vatten från Ringhals redan dominerar hela Kattegatt och påverkar såväl Norge som Danmark. Lika mycket fisk som fiskare tar upp lär dö och ruttna bort, sedan de fastnat i intagningsfiltren, där kylvattnet tas in i reaktorerna. Och det i ett läge, när hela fiskenäringen är hotad?
Det är för mig obegripligt, att en hel värld kortsiktigt och huvudlöst har kunnat satsa på en fullkomligt livsfarlig teknologi, innan den är färdigutvecklad. Så skulle vi till exempel aldrig göra med nya mediciner. Då skulle ju en och annan patient rent av kunna dö. När det gäller våra experiment med kärnkraft kan mänskligheten gå under, men då går det bra. Jag är ledsen, men jag får inte ekvationen att gå ihop.
Fjärde generationen?
Du talar alltså för någon sorts ny kärnkraft, en fjärde generation och forskningen kring den. Jag vet inte vad första, andra och tredje generationen kärnkraft är, men utgår från att du sitter inne med information om någon ny sorts "säkra" reaktorer. Gör du det, så håller jag med. När samtliga idag olösta problem med kärnkraften är lösta - om de kan lösas - så ska även jag gilla kärnkraft. Till dess är jag tveksam. Det måste varje ansvarskännande människa vara. Det innebär inte, att de reaktorer vi har kan stängas av hur som helst med omedelbar verkan. Vi har målat in oss i ett hörn och måste ta oss därifrån med förnuft. Jag har aldrig tänkt bort kärnkraften, som du av någon anledning påstår.
Jag föreslår, att du kollar upp mina påståenden. Med omvärderad inställning kan du kanske påskynda, det du kallar fjärde generationen eller ge upp och rent av hjälpa till att få bort eländet.
Vänligen
Monica Antonsson
journalist och projektledare Tjernobyls Barn / Novozybkov
