SvD
Olofsson gav Vattenfall fria tyglar
Publicerad: 17 november 2009, 04.46. Senast ändrad: 17 november 2009, 08.37
REGERINGENS ANSVAR Att bubblan Vattenfall slutligen sprack är inte förvånande, däremot att det sker under en borgerlig regering. Trots svidande borgerlig kritik mot hur S styrde bolaget har kontrollen minskat ännu mer under näringsminister Maud Olofsson, skriver Gustav Fridolin.
Bubblan Vattenfall har spruckit. Det förvånar inte. Är det något finanskrisen visat så är det att storleken på ett bolag inte avgör stabiliteten. Ett stort bolag, särskilt på en marknad som den för energiförsörjning, riskerar kastas mellan de skiftande juridiska skär som politiken i olika länder skapat. Regeringar har ändå försvarat att Vattenfall växt sig till en europeisk storspelare, trots riskerna med stora intressen i kol- och kärnkraft och konsekvenserna i form av massiva koldioxid- utsläpp, med att bolaget därigenom kan ta en ledande roll i klimatomställningen. Men någon sådan roll verkar Vattenfall aldrig ha varit intresserat av. Diskrepansen mellan den utlovade rollen och den roll bolaget faktiskt tagit sig utgör bubblan som nu spricker.
Det som förvånar mig är att detta sker under en borgerlig regering. Förra mandatperioden satt jag som ledamot i konstitutionsutskottet i samtal med de borgerliga partiernas före-trädare och diskuterade statens ägarstyrning. Att vi hade skiftande idéer om energipolitiken spelade ingen roll, när uppgiften var att formellt granska om den socialdemokratiska regeringen hanterat Vattenfall i enlighet med de krav riksdagen satt upp. Vår gemensamma kritik, som samlade en riksdagsmajoritet, var svidande.
Våren 2003 uttalade vi om investeringarna i tysk kolkraft: ”Det torde vara rätt uppenbart att dessa investeringar inte står i en överensstämmelse med den långsiktiga inriktning som ligger till grund för den politiskt beslutade omställningen av energisystemet i Sverige. … Det sätt på vilket Vattenfall uppträtt kan inte anses ha varit väl förenligt med vad riksdagen beslutat”. Våren 2005 tydliggjordes att ”regeringen brustit i genomförandet av riksdagens beslut när det gäller Vattenfall”.
Jag inbillade mig att denna samsyn i behovet av ägarstyrning skulle bli vägledande för Maud Olofsson. Men istället för ökad formell styrning verkar Vattenfalls ledning haft att rätta sig efter medieuttalanden. Det har gett ännu större frihet att förvalta bolaget efter andra
intressen än de som är kopplade till att det ägs av Sveriges medborgare.
Ibland har Lars G Josefssons kontakter med den tyska förbundskanslern Angela Merkel framstått som mer omfattande än dialogen med näringsdepartementet. Vattenfall har stundtals blivit en politisk aktör som verkat stick i stäv med det som landet Sverige drivit, som när bolaget deltog i lobbying mot EU-parlamentariker för att främja kolindustrins intressen.
De frågor som hamnat i centrum för den öppna konflikt som nu förstör värden i en av skatte- betalarnas största tillgångar är avslöjande. Avtalet som slutits runt ansvaret vid en kärnkrafts- olycka i Tyskland varskor om risktagandet i att svenska statens bolag söker en dominerande ställning utomlands. Det finns ingen anledning att i Berlin acceptera att vinsterna på tyskarnas energianvändning tillfaller svenska staten, men att risken som är kopplad till kärnkraftsdrift ska bäras av samma tyskar.
För den som inte sett de tyska byar som skövlats av Vattenfall så åskådliggör bolagets planer på att sälja det svenska elnätet för att frigöra kapital till köp av kärnkraft i Storbritannien det aggressiva intresse man haft att tillskansa sig större marknads- andelar. Det kan kontrasteras mot svårigheterna man haft att uppfylla riksdagens vilja att kraftigt öka andelen förnybar energi. Det är uppenbart inte riksdagens mål med ägandet som utgjort Vattenfalls prioritetsordning.
Det finns en anledning till att energipolitiken fått en extra- ordinär roll i svensk politik, att den fällt regeringar, krävt blocköverskridande överenskommelser och, med undantag för en parentes som inleddes strax före förra valet och vars slut det här intermezzot får oss att ana, omöjliggjort all intimare borgerlig samling. Energipolitiken är central för vilket samhälle man vill ha. Här står ideologiska överväganden mot varandra – som småskalighet mot stordrift eller hållbarhet mot ändlighet – och idag är det huvudsakligen på denna arena det avgörs om vi som mänsklighet ska klara klimatutmaningen.
Problemen att styra Vattenfall verkar, oavsett regering, bottna i att man skiljer mellan de miljömässiga målen som politiska överväganden i bred samsyn lett fram till och affärsmässigheten. Men här finns ingen motsättning. Flera svenska privata aktörer tar idag större klimatansvar och anledningen till detta är uppenbar: den som tar täten i omställningen får ett försprång på marknaden. När alla länder samtidigt söker hållbara energilösningar, är det i den riktningen den största utvecklingspotentialen på energimarknaden går att finna.
GUSTAV FRIDOLIN
riksdagsledamot i konstitutionsutskottet (MP) 2002–20
torsdag 19 november 2009
Vattefall rockar loss...!
Hej!
Marcus Birro tipsade ikväll i TV4´s debattprogram om denna video: http://www.youtube.com/watch?v=mi4gL9HnokA
Vattenfalls styrelse och VD rockar loss! Den styrelsen och VD´n ä ju i allra högsta grad ansvarig för kärnkraftssäkerheten. Är det så seriösa de är?! Man baxnar!
Mvh Mats Carlsson
Det är ju bra att statliga Vattenfall förstår vad de ska använda våra skattepengar till...!
onsdag 18 november 2009
Maud Olofsson o Vattenfall
Aftonbladet idag:
Vattenfall-affären har kastat in Maud Olofssons i hennes djupaste kris som minister.Nu försöker hon göra två saker samtidigt. Hålla ihop alliansen – och sitt eget parti.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6140972.ab
Tack Matsan!
Var är drevet, undrar jag!
Vattenfall-affären har kastat in Maud Olofssons i hennes djupaste kris som minister.Nu försöker hon göra två saker samtidigt. Hålla ihop alliansen – och sitt eget parti.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6140972.ab
Tack Matsan!
Var är drevet, undrar jag!
Åtta aktivister ockuperar kärnkraftstransport...
Föreningen Greenpeace Norden
Uppdatering: Åtta aktivister ockuperar kärnkraftstransport
2009-11-18 10:29
Östersjön/Stockholm, tisdag 17 november - Totalt åtta aktivister från Sverige, Finland, Tyskland och Frankrike fortsätter protesten ombord på transportfartyget som fraktar ånggeneratorer från den franska kärnkraftskoncernen AREVA och är på väg till bygget av Finlands femte reaktor, Olkiluoto 3.
Tidigare idag klättrade fyra nya Greenpeaceaktivister ombord fraktfartyget Happy Ranger i passagen mellan norra Öland och Gotland. Kaptenen stoppade först fartyget och kallade på den svenska kustbevakningen. Befälhavaren på Happy Ranger hävdade att fartyget bara har räddningsutrustning för åtta extra personer ombord. Efter en förhandling, som varade cirka en timme, valde två aktivister som klättrade ombord på fartyget redan under måndagen att lämna fartyget. Fartyget fortsätter nu sin transport mot Finland.
Greenpeace genomför aktionen för att protestera mot planerna på mer nordisk kärnkraft. Olkiluoto 3 har visat att det innebär oacceptabla säkerhetsbrister, underminerade klimatåtgärder och enorma merkostnader. Greenpeace kräver att den finska regeringen stoppar bygget av Olkiluoto 3 och uppmanar Sverige och alla andra länder som överväger ny kärnkraft att inte upprepa Finlands kärnkraftsmisstag.
Läs mer i Lauri Myllyvirtas blogg direkt från skeppet.
Senaste bilderna från dagens aktion finns här.
Bakgrund:
Protest mot kärnkraft trappas upp utanför Öland
Aktivister fortsätter protest mot kärnkraft i svenska vatten
Greenpeace-aktion i Östersjön mot ny nordisk kärnkraft
För mer information kontakta:
Martina Krüger, Greenpeace koordinator i energi- och klimatfrågor, 070 550 29 13
Jan Isakson, Greenpeace pressekreterare, 070 608 74 83
Lauri Myllyvirta, Greenpeace talesperson och en av aktivisterna ombord på Happy Ranger. Kontakta Jan Isakson för intervjuer med aktivisterna ombord.
Ludvig Tillman, Greenpeace talesperson i energi- och klimatfrågor, ombord på Arctic Sunrise, 070 271 64 37, sat: +31 207 122 616, +870 764 596 089.
Frågor om bilder och video från aktionen.
Jason White, +45 602 183 24
Uppdatering: Åtta aktivister ockuperar kärnkraftstransport
2009-11-18 10:29
Östersjön/Stockholm, tisdag 17 november - Totalt åtta aktivister från Sverige, Finland, Tyskland och Frankrike fortsätter protesten ombord på transportfartyget som fraktar ånggeneratorer från den franska kärnkraftskoncernen AREVA och är på väg till bygget av Finlands femte reaktor, Olkiluoto 3.
Tidigare idag klättrade fyra nya Greenpeaceaktivister ombord fraktfartyget Happy Ranger i passagen mellan norra Öland och Gotland. Kaptenen stoppade först fartyget och kallade på den svenska kustbevakningen. Befälhavaren på Happy Ranger hävdade att fartyget bara har räddningsutrustning för åtta extra personer ombord. Efter en förhandling, som varade cirka en timme, valde två aktivister som klättrade ombord på fartyget redan under måndagen att lämna fartyget. Fartyget fortsätter nu sin transport mot Finland.
Greenpeace genomför aktionen för att protestera mot planerna på mer nordisk kärnkraft. Olkiluoto 3 har visat att det innebär oacceptabla säkerhetsbrister, underminerade klimatåtgärder och enorma merkostnader. Greenpeace kräver att den finska regeringen stoppar bygget av Olkiluoto 3 och uppmanar Sverige och alla andra länder som överväger ny kärnkraft att inte upprepa Finlands kärnkraftsmisstag.
Läs mer i Lauri Myllyvirtas blogg direkt från skeppet.
Senaste bilderna från dagens aktion finns här.
Bakgrund:
Protest mot kärnkraft trappas upp utanför Öland
Aktivister fortsätter protest mot kärnkraft i svenska vatten
Greenpeace-aktion i Östersjön mot ny nordisk kärnkraft
För mer information kontakta:
Martina Krüger, Greenpeace koordinator i energi- och klimatfrågor, 070 550 29 13
Jan Isakson, Greenpeace pressekreterare, 070 608 74 83
Lauri Myllyvirta, Greenpeace talesperson och en av aktivisterna ombord på Happy Ranger. Kontakta Jan Isakson för intervjuer med aktivisterna ombord.
Ludvig Tillman, Greenpeace talesperson i energi- och klimatfrågor, ombord på Arctic Sunrise, 070 271 64 37, sat: +31 207 122 616, +870 764 596 089.
Frågor om bilder och video från aktionen.
Jason White, +45 602 183 24
S kräver svar om Vattenfall
S kräver svar om Vattenfall
2009-11-18 09:52
Regeringen måste nu ge gemensamma och tydliga svar på fem centrala frågor om Vattenfall. Det kräver Socialdemokraterna i ett öppet brev till näringsminister Maud Olofsson samt de övriga borgerliga partiledarna. De fem frågorna om Vattenfall och energipolitiken är:
Varför har regeringen felaktigt hävdat att man först för ett par veckor sedan fick information om Vattenfalls omstridda Tysklandsavtal?
Vem bär ansvar för den bristande ägarstyrningen av Vattenfall? Varför har regeringen vare sig fått fram något nytt ägardirektiv eller förmått kommunicera ägarens intentioner till bolaget? Varför har de borgerliga partierna i två års tid röstat nej till de rödgrönas förslag till tydligare ägardirektiv för Vattenfall - för att säkerställa att bolaget och dess dotterbolag verkligen prioriterar ansvaret att vara ledande i energiomställningen?
Vem bär ansvar för Vattenfalls förtroendekris? Vilket ansvar har regeringen? Har regeringen fortsatt förtroende för Vattenfalls nuvarande styrelse och ledning - eftersom alla får sitta kvar trots krisen?
Gäller regeringens besked att Vattenfall ska kvarstå i statlig ägo även nästa mandatperiod?
Ska Vattenfall i Sverige vara ledande i utbyggnaden av förnybar energi, eller ska man istället fokusera på att bygga ny kol- och kärnkraft?
- Det är viktigt att Vattenfalls nye VD får ett tydligt mandat att kraftigt öka investeringarna i förnybar energi. Maud Olofssons otydliga och motstridiga styrning måste ersättas med tydlig ägarstyrning och skarpare direktiv som hela regeringen, och gärna hela riksdagen, står bakom. Vattenfall är statens viktigaste bolag, och kan inte hanteras så slarvigt som nu skett. Det skadar både varumärket och förtroendet för svensk energipolitik, säger Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Tomas Eneroth.- Det finns en gräns för hur länge man kan skylla på andra. Till slut måste även Maud Olofsson ta eget ansvar för Vattenfall och energipolitiken. Nu behövs långsiktiga besked. Det är inte hållbart med en borgerlig energikompromiss som till och med regeringen tolkar olika, säger Tomas Eneroth.
För mer information Daniel Färm
Pressekreterare070-6501209 daniel.farm@riksdagen.se; daniel.farm@riksdagen.se
2009-11-18 09:52
Regeringen måste nu ge gemensamma och tydliga svar på fem centrala frågor om Vattenfall. Det kräver Socialdemokraterna i ett öppet brev till näringsminister Maud Olofsson samt de övriga borgerliga partiledarna. De fem frågorna om Vattenfall och energipolitiken är:
Varför har regeringen felaktigt hävdat att man först för ett par veckor sedan fick information om Vattenfalls omstridda Tysklandsavtal?
Vem bär ansvar för den bristande ägarstyrningen av Vattenfall? Varför har regeringen vare sig fått fram något nytt ägardirektiv eller förmått kommunicera ägarens intentioner till bolaget? Varför har de borgerliga partierna i två års tid röstat nej till de rödgrönas förslag till tydligare ägardirektiv för Vattenfall - för att säkerställa att bolaget och dess dotterbolag verkligen prioriterar ansvaret att vara ledande i energiomställningen?
Vem bär ansvar för Vattenfalls förtroendekris? Vilket ansvar har regeringen? Har regeringen fortsatt förtroende för Vattenfalls nuvarande styrelse och ledning - eftersom alla får sitta kvar trots krisen?
Gäller regeringens besked att Vattenfall ska kvarstå i statlig ägo även nästa mandatperiod?
Ska Vattenfall i Sverige vara ledande i utbyggnaden av förnybar energi, eller ska man istället fokusera på att bygga ny kol- och kärnkraft?
- Det är viktigt att Vattenfalls nye VD får ett tydligt mandat att kraftigt öka investeringarna i förnybar energi. Maud Olofssons otydliga och motstridiga styrning måste ersättas med tydlig ägarstyrning och skarpare direktiv som hela regeringen, och gärna hela riksdagen, står bakom. Vattenfall är statens viktigaste bolag, och kan inte hanteras så slarvigt som nu skett. Det skadar både varumärket och förtroendet för svensk energipolitik, säger Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Tomas Eneroth.- Det finns en gräns för hur länge man kan skylla på andra. Till slut måste även Maud Olofsson ta eget ansvar för Vattenfall och energipolitiken. Nu behövs långsiktiga besked. Det är inte hållbart med en borgerlig energikompromiss som till och med regeringen tolkar olika, säger Tomas Eneroth.
För mer information Daniel Färm
Pressekreterare070-6501209 daniel.farm@riksdagen.se; daniel.farm@riksdagen.se
Affärsvärlden om Lars G Josefsson redan i maj 2008...
Artikel hämtad från Affärsvärldens webbtjänst.
Publicerad: 2008-05-13
Överlevereraren
Han har drivit både regering och riksdag framför sig i miljardexpansionen av Vattenfall. Men med en ny regering och ny tuffare styrelse är en av Sveriges mest självständiga - och framgångsrika - direktörer på väg att kuvas.
Han är mentor för USA:s Sverigeambassadör. Han är klimatrådgivare åt den tyska förbundskanslern Angela Merkel. Han har träffat den amerikanske presidenten George W Bush. Och på toppmötet i Davos år 2006 presenterade han en plan för global utsläppshandel med koldioxidrätter.
Som ingen annan svensk företagsledare dansar Vattenfalls vd Lars G Josefsson på den internationella politik- och miljöscenen. Samtidigt leder han ett bolag fullt av kolkraft och kärnkraftsavfall. Tala om skickligt manövrerande.
Motståndarna skäller dock allt mer. Det är Greenpeacemedlemmar i illgula tunnor med svarta radioaktivitetsmärken på årsstämman och det är tyskar som rasar både över planer på ett jättekolkraftverk och över dålig information kring problem i Vattenfalls tyska kärnkraftverk.
Mitt i allt detta tittar Lars G Josefssons blå ögon alltid stadigt genom sina moderna båglösa glasögon. Vattenfalls koncernchef brukar inte ha bråttom utan lyssnar lugnt innan han eftertänksamt svarar.
På det här lågmälda viset har denne nästan vithårige 57-åring lyckats leda Vattenfall till stora framgångar på den europeiska elmarknaden och år efter år levererat rekordvinster och rekordutdelningar till ägaren staten. Vattenfall är i dag ett av Sveriges största och mest lönsamma bolag, med en omsättning 2007 på 144 miljarder kronor och en vinst på 24 miljarder. Att framgångarna till stor del beror på stigande elpriser är ingenting han brukar framhålla. Men att, oavsett verkligheten bakom, bibehålla en positiv bild utåt är som sagt hans adelsmärke.
Men frågan är om inte Sveriges teflondirektör nummer 1 håller på att gå på en mina. Häromveckan avslöjade Dagens Industri att Lars G Josefsson hade fått avbryta sina planer att förvärva en del av det brittiska kärnkraftsbolaget British Energy.
Enligt Affärsvärldens källor var det kommersiella överväganden, inte politiska, som fick styrelsen och näringsminister Maud Olofsson att stoppa affären. British Energy är ett problembolag som brittiska staten fått gå in och rädda. Samtidigt har BE-aktien skjutit i höjden sedan försäljningsprocessen inleddes. Styrelsens slutsats var klar: för hög risk och för dyrt.
Att Lars G Josefsson vill göra affären är inte konstigt. Han har god riskaptit och sitter ofta ensam på sitt rum vid Stureplan i Stockholm och tänker ut stora affärer, gärna utomlands. Inget annat svenskt statligt bolag har handlat för så mycket pengar som Vattenfall. Riksrevisorn har kritiskt kallat det "unikt."
Visserligen låg affärerna med tysk och polsk kolkraft för 70 miljarder kronor redan i korten när Lars G Josefsson tillträdde, men det var han som genomförde dem. Han brydde sig inte om att de gick på tvärs med riksdagens direktiv från 1997 om att Vattenfall skulle ha "en strategisk roll vid omställningen av energisektorn" eftersom riksdagen också hade bestämt att allt skulle ske "på affärsmässiga grunder."
Till skillnad från sin företrädare Carl-Eric Nyquist, som hade känselspröten ute och kunde förutse vad ägarens nästa drag skulle bli, har Lars G Josefssons policy varit att köra på så länge ägaren inte säger något. Riksdagens direktiv stod inte i bolagsordningen och var alltså inget att bry sig om. När den socialdemokratiska regeringen ändrade bolagsordningen 2005 började han bygga lite vindkraft - trots att han personligen är emot vindkraft och tror på storskaliga energilösningar.
När det gällde de enorma lånen som de tyska affärerna krävde lät Josefsson helt enkelt sin betydligt försiktigare förre finansdirektör Matts Ekman ordna finansieringen - något som är knepigt för ett bolag som inte kan göra en nyemission. Det är knappast troligt att skattebetalarna tar pengar från vård, skola och omsorg för att lägga på polska och tyska kolkraftverk och kolgruvor.
Ekman löste det genom att notera obligationslån på Londonbörsen. Skulderna minskade dock snabbt genom kraftigt stigande elpriser. I Norden berodde det bland annat på att Josefsson och cheferna för de andra nordiska kraftjättarna, Fortum och Eon, lade ner kraftverk och därmed minskade utbudet. Oligopolet hade agerat. Josefsson blev en stjärna som chef för en statlig vinstmaskin.
Josefssons köp av kolkraft fick dock riksrevisorn att skriva en mycket kritisk rapport och konstitutionsutskottet att pricka den före detta näringsministern Thomas Östros (s) för bristfällig styrning av Vattenfall.
Lars G Josefsson har vandrat en lång väg upp till den nationella och internationella politikens toppar. Han är uppvuxen i en tvårummare i Ulricehamn, pluggade teknisk fysik på Chalmers, gifte sig som 22-åring och fick barn året därpå.
Som ung var han väldigt sportintresserad och tävlade i friidrott, men hade inte talangen, enligt en intervju i Dagens Industri. Redan då var han enveten. I intervjun beskrev hur han hade gett sig den på att vinna skolmästerskapen i skidor, men bröt armen. Då tränade han med bruten arm.
Han klättrade i karriären, främst på Ericsson, blev divisionschef i Wien där han lärde sig den utmärkta tyska som senare skulle hjälpa honom att sy ihop Vattenfalls affärer i Tyskland.
Efter tiden i Wien blev han vd för det noterade vapenbolaget Celsius och lärde sig leva med politiska beslut. På den tiden uppträdde en jovialisk Josefsson i lusekofta på den årliga konferensen Folk och försvar.
Och redan då visade han upp sin oerhörda talang för att driva ett företag som gör en sak medan vd bedyrar en annan. I Dagens Industri sade han att de vapen som Celsius tillverkade inte var avsedda för att döda människor.
- Vapen kan tvärtom rädda liv genom att avskräcka från anfall, sa han.
Naturligtvis skulle många försvarsmänniskor ha svarat så eftersom det är politiskt korrekt, men skillnaden är att Josefsson säger det på ett genuint övertygat sätt. När sedan Saab köpte Celsius lämnade han bolaget för Vattenfall.
När han började på Vattenfall i augusti 2000 imponerade han på sina kollegor genom att inte använda overheadbilder utan prata till synes fritt och djupgående om verksamheten. Den smarte ingenjören hade naturligtvis läst på över sommaren, men han hade också nogsamt lyssnat på Vattenfalls andra chefer och snabbt gjort deras kunskap till sin. Ofta sägs han förstå hur saker hänger ihop innan talaren avslutat meningen.
Kunskapen om bolaget använde han även till att ändra hela kulturen. Den gamla myndigheten hade rent psykologiskt fortfarande inte riktigt blivit bolag. Lars G Josefsson rekryterade människor utanför branschen och fick in ett helt annat sätt att tänka, nämligen det strikt affärsmässiga.
Och det har han lyckats med. Visserligen uppges han vara för snäll och hade kunnat rationalisera betydligt hårdare i Tyskland, men tänket är ändå annorlunda.
På senare år har han, som nämnts, jobbat mycket internationellt. Han har grundat Combat Climate Change, en internationell organisation för företag som försöker motverka klimatförändringar. Han sitter med i G8 Climate Change Roundtable som består av internationella företag. Och i fjol fick han den amerikanska utmärkelsen Inspired Leadership Award - samt medalj från Chalmers för att ha byggt upp Vattenfall.
Lars G Josefsson tillhör de få som gör sig sämre i en mindre krets och bättre i stora sammanhang. Han älskar att stå på scenen, att synas, att vara i rampljuset - gärna genom föredrag på engelska eller tyska. Hemma på kontoret kan den tillgänglige Josefsson alltid hitta en halvtimme för den som vill träffa honom.
Men när han reser med ledningen fördjupar han sig gärna i ett korsord i stället för att prata. Och när han tar med ledningen på sociala aktiviteter är det ofta stelare varianter, typ Operan, som Vattenfall sponsrar och där ledningen även fick sjunga när Lars G Josefsson fyllde 50.
Motionerar gör han dock ibland med ledningen, där de spelar tennis. Bäst är Josefsson själv. Annars går han på morgnarna ner till gymmet i källaren under Vattenfalls huvudkontor i gamla hotell Lydmar i centrala Stockholm. När det är säsong åker han skidor, både på längden och tvären, och jagar. Hemma påtar han i trädgården.
I medierna är han som sagt alltid diplomatisk. Hur hårt ansatt han än är brusar han aldrig upp i teverutan eller råkar säga grodor i pressen.
Nej, han är en mästare på att undvika att rakt svara på frågan utan glider i stället milt in på ett närliggande ämne. Han kan titta reportrar i ögonen och säga att Vattenfall ska vara nummer 1 för miljön - utan att klargöra hur det hänger ihop med Vattenfalls kolkraft.
Men på kontoret är han inte känd för att tala. Han ogillar diskussioner och vill inte ha bråk. Han tiger sig igenom ledningsgruppsmöten och gör sina vice vd:ar osäkra på vad han egentligen vill. När han har lyssnat på ledningen tar han in konsulter och hör vad de har att säga. Sedan fattar han ett eget beslut, som andra får rätta sig efter - när de förstått vad han bestämt. Han är inte rak och kommunicerar inte särskilt väl.
Om vice vd:arna dristar sig till att knacka på hos chefen, som inte är "Lars" ute i företaget utan "Josefsson", kan de däremot få raka besked. På tu man hand är Lars G Josefsson tydlig och beslutskraftig.
Även på styrelsemöten kör den hemlighetsfulle Lars G Josefsson den tystlåtna linjen. Aldrig att han skulle avbryta eller inflika något i någon annans presentation. Han litar helt enkelt på sina medarbetare, ja, på människor i allmänhet, och blir besviken om de döljer något för honom eller ljuger. När så Josefsson väl säger något på styrelsemötet får det stor tyngd.
Ändå har styrelsen stoppat flera affärer som Lars G Josefsson har föreslagit. Nu senast British Energy. Och irritationen över Josefsson växer.
En viktig händelse inträffade nyligen då den borgerliga näringsministern Maud Olofsson bytte ut ordförande Dag Klackenberg, en före detta UD-tjänsteman, som fungerat mer eller mindre som Josefssons förlängda arm upp i regeringen.
Ny ordförande är industrialisten Lars Westerberg, ordförande i bilsäkerhetsföretaget Autoliv. Josefsson och Westerberg känner dock varandra sedan tidigare. Fler ändringar i Vattenfalls styrelse är att vänta, enligt en av Affärsvärldens källor. Vattenfall har även fått en ny statlig ägaransvarig, Viktoria Aastrup.
Med ny regering, ny ägaransvarig och ny styrelseordförande sitter även Sveriges kanske mest svårrubbade vd löst. Med tanke på hans intresse för globalt toppmingel är det inte konstigt att flera källor ger samma förslag på nytt jobb för Josefsson efter Vattenfall: en internationell topporganisation à la Förenta Nationerna.
Text: Birgitta Forsberg
Publicerad: 2008-05-13
Överlevereraren
Han har drivit både regering och riksdag framför sig i miljardexpansionen av Vattenfall. Men med en ny regering och ny tuffare styrelse är en av Sveriges mest självständiga - och framgångsrika - direktörer på väg att kuvas.
Han är mentor för USA:s Sverigeambassadör. Han är klimatrådgivare åt den tyska förbundskanslern Angela Merkel. Han har träffat den amerikanske presidenten George W Bush. Och på toppmötet i Davos år 2006 presenterade han en plan för global utsläppshandel med koldioxidrätter.
Som ingen annan svensk företagsledare dansar Vattenfalls vd Lars G Josefsson på den internationella politik- och miljöscenen. Samtidigt leder han ett bolag fullt av kolkraft och kärnkraftsavfall. Tala om skickligt manövrerande.
Motståndarna skäller dock allt mer. Det är Greenpeacemedlemmar i illgula tunnor med svarta radioaktivitetsmärken på årsstämman och det är tyskar som rasar både över planer på ett jättekolkraftverk och över dålig information kring problem i Vattenfalls tyska kärnkraftverk.
Mitt i allt detta tittar Lars G Josefssons blå ögon alltid stadigt genom sina moderna båglösa glasögon. Vattenfalls koncernchef brukar inte ha bråttom utan lyssnar lugnt innan han eftertänksamt svarar.
På det här lågmälda viset har denne nästan vithårige 57-åring lyckats leda Vattenfall till stora framgångar på den europeiska elmarknaden och år efter år levererat rekordvinster och rekordutdelningar till ägaren staten. Vattenfall är i dag ett av Sveriges största och mest lönsamma bolag, med en omsättning 2007 på 144 miljarder kronor och en vinst på 24 miljarder. Att framgångarna till stor del beror på stigande elpriser är ingenting han brukar framhålla. Men att, oavsett verkligheten bakom, bibehålla en positiv bild utåt är som sagt hans adelsmärke.
Men frågan är om inte Sveriges teflondirektör nummer 1 håller på att gå på en mina. Häromveckan avslöjade Dagens Industri att Lars G Josefsson hade fått avbryta sina planer att förvärva en del av det brittiska kärnkraftsbolaget British Energy.
Enligt Affärsvärldens källor var det kommersiella överväganden, inte politiska, som fick styrelsen och näringsminister Maud Olofsson att stoppa affären. British Energy är ett problembolag som brittiska staten fått gå in och rädda. Samtidigt har BE-aktien skjutit i höjden sedan försäljningsprocessen inleddes. Styrelsens slutsats var klar: för hög risk och för dyrt.
Att Lars G Josefsson vill göra affären är inte konstigt. Han har god riskaptit och sitter ofta ensam på sitt rum vid Stureplan i Stockholm och tänker ut stora affärer, gärna utomlands. Inget annat svenskt statligt bolag har handlat för så mycket pengar som Vattenfall. Riksrevisorn har kritiskt kallat det "unikt."
Visserligen låg affärerna med tysk och polsk kolkraft för 70 miljarder kronor redan i korten när Lars G Josefsson tillträdde, men det var han som genomförde dem. Han brydde sig inte om att de gick på tvärs med riksdagens direktiv från 1997 om att Vattenfall skulle ha "en strategisk roll vid omställningen av energisektorn" eftersom riksdagen också hade bestämt att allt skulle ske "på affärsmässiga grunder."
Till skillnad från sin företrädare Carl-Eric Nyquist, som hade känselspröten ute och kunde förutse vad ägarens nästa drag skulle bli, har Lars G Josefssons policy varit att köra på så länge ägaren inte säger något. Riksdagens direktiv stod inte i bolagsordningen och var alltså inget att bry sig om. När den socialdemokratiska regeringen ändrade bolagsordningen 2005 började han bygga lite vindkraft - trots att han personligen är emot vindkraft och tror på storskaliga energilösningar.
När det gällde de enorma lånen som de tyska affärerna krävde lät Josefsson helt enkelt sin betydligt försiktigare förre finansdirektör Matts Ekman ordna finansieringen - något som är knepigt för ett bolag som inte kan göra en nyemission. Det är knappast troligt att skattebetalarna tar pengar från vård, skola och omsorg för att lägga på polska och tyska kolkraftverk och kolgruvor.
Ekman löste det genom att notera obligationslån på Londonbörsen. Skulderna minskade dock snabbt genom kraftigt stigande elpriser. I Norden berodde det bland annat på att Josefsson och cheferna för de andra nordiska kraftjättarna, Fortum och Eon, lade ner kraftverk och därmed minskade utbudet. Oligopolet hade agerat. Josefsson blev en stjärna som chef för en statlig vinstmaskin.
Josefssons köp av kolkraft fick dock riksrevisorn att skriva en mycket kritisk rapport och konstitutionsutskottet att pricka den före detta näringsministern Thomas Östros (s) för bristfällig styrning av Vattenfall.
Lars G Josefsson har vandrat en lång väg upp till den nationella och internationella politikens toppar. Han är uppvuxen i en tvårummare i Ulricehamn, pluggade teknisk fysik på Chalmers, gifte sig som 22-åring och fick barn året därpå.
Som ung var han väldigt sportintresserad och tävlade i friidrott, men hade inte talangen, enligt en intervju i Dagens Industri. Redan då var han enveten. I intervjun beskrev hur han hade gett sig den på att vinna skolmästerskapen i skidor, men bröt armen. Då tränade han med bruten arm.
Han klättrade i karriären, främst på Ericsson, blev divisionschef i Wien där han lärde sig den utmärkta tyska som senare skulle hjälpa honom att sy ihop Vattenfalls affärer i Tyskland.
Efter tiden i Wien blev han vd för det noterade vapenbolaget Celsius och lärde sig leva med politiska beslut. På den tiden uppträdde en jovialisk Josefsson i lusekofta på den årliga konferensen Folk och försvar.
Och redan då visade han upp sin oerhörda talang för att driva ett företag som gör en sak medan vd bedyrar en annan. I Dagens Industri sade han att de vapen som Celsius tillverkade inte var avsedda för att döda människor.
- Vapen kan tvärtom rädda liv genom att avskräcka från anfall, sa han.
Naturligtvis skulle många försvarsmänniskor ha svarat så eftersom det är politiskt korrekt, men skillnaden är att Josefsson säger det på ett genuint övertygat sätt. När sedan Saab köpte Celsius lämnade han bolaget för Vattenfall.
När han började på Vattenfall i augusti 2000 imponerade han på sina kollegor genom att inte använda overheadbilder utan prata till synes fritt och djupgående om verksamheten. Den smarte ingenjören hade naturligtvis läst på över sommaren, men han hade också nogsamt lyssnat på Vattenfalls andra chefer och snabbt gjort deras kunskap till sin. Ofta sägs han förstå hur saker hänger ihop innan talaren avslutat meningen.
Kunskapen om bolaget använde han även till att ändra hela kulturen. Den gamla myndigheten hade rent psykologiskt fortfarande inte riktigt blivit bolag. Lars G Josefsson rekryterade människor utanför branschen och fick in ett helt annat sätt att tänka, nämligen det strikt affärsmässiga.
Och det har han lyckats med. Visserligen uppges han vara för snäll och hade kunnat rationalisera betydligt hårdare i Tyskland, men tänket är ändå annorlunda.
På senare år har han, som nämnts, jobbat mycket internationellt. Han har grundat Combat Climate Change, en internationell organisation för företag som försöker motverka klimatförändringar. Han sitter med i G8 Climate Change Roundtable som består av internationella företag. Och i fjol fick han den amerikanska utmärkelsen Inspired Leadership Award - samt medalj från Chalmers för att ha byggt upp Vattenfall.
Lars G Josefsson tillhör de få som gör sig sämre i en mindre krets och bättre i stora sammanhang. Han älskar att stå på scenen, att synas, att vara i rampljuset - gärna genom föredrag på engelska eller tyska. Hemma på kontoret kan den tillgänglige Josefsson alltid hitta en halvtimme för den som vill träffa honom.
Men när han reser med ledningen fördjupar han sig gärna i ett korsord i stället för att prata. Och när han tar med ledningen på sociala aktiviteter är det ofta stelare varianter, typ Operan, som Vattenfall sponsrar och där ledningen även fick sjunga när Lars G Josefsson fyllde 50.
Motionerar gör han dock ibland med ledningen, där de spelar tennis. Bäst är Josefsson själv. Annars går han på morgnarna ner till gymmet i källaren under Vattenfalls huvudkontor i gamla hotell Lydmar i centrala Stockholm. När det är säsong åker han skidor, både på längden och tvären, och jagar. Hemma påtar han i trädgården.
I medierna är han som sagt alltid diplomatisk. Hur hårt ansatt han än är brusar han aldrig upp i teverutan eller råkar säga grodor i pressen.
Nej, han är en mästare på att undvika att rakt svara på frågan utan glider i stället milt in på ett närliggande ämne. Han kan titta reportrar i ögonen och säga att Vattenfall ska vara nummer 1 för miljön - utan att klargöra hur det hänger ihop med Vattenfalls kolkraft.
Men på kontoret är han inte känd för att tala. Han ogillar diskussioner och vill inte ha bråk. Han tiger sig igenom ledningsgruppsmöten och gör sina vice vd:ar osäkra på vad han egentligen vill. När han har lyssnat på ledningen tar han in konsulter och hör vad de har att säga. Sedan fattar han ett eget beslut, som andra får rätta sig efter - när de förstått vad han bestämt. Han är inte rak och kommunicerar inte särskilt väl.
Om vice vd:arna dristar sig till att knacka på hos chefen, som inte är "Lars" ute i företaget utan "Josefsson", kan de däremot få raka besked. På tu man hand är Lars G Josefsson tydlig och beslutskraftig.
Även på styrelsemöten kör den hemlighetsfulle Lars G Josefsson den tystlåtna linjen. Aldrig att han skulle avbryta eller inflika något i någon annans presentation. Han litar helt enkelt på sina medarbetare, ja, på människor i allmänhet, och blir besviken om de döljer något för honom eller ljuger. När så Josefsson väl säger något på styrelsemötet får det stor tyngd.
Ändå har styrelsen stoppat flera affärer som Lars G Josefsson har föreslagit. Nu senast British Energy. Och irritationen över Josefsson växer.
En viktig händelse inträffade nyligen då den borgerliga näringsministern Maud Olofsson bytte ut ordförande Dag Klackenberg, en före detta UD-tjänsteman, som fungerat mer eller mindre som Josefssons förlängda arm upp i regeringen.
Ny ordförande är industrialisten Lars Westerberg, ordförande i bilsäkerhetsföretaget Autoliv. Josefsson och Westerberg känner dock varandra sedan tidigare. Fler ändringar i Vattenfalls styrelse är att vänta, enligt en av Affärsvärldens källor. Vattenfall har även fått en ny statlig ägaransvarig, Viktoria Aastrup.
Med ny regering, ny ägaransvarig och ny styrelseordförande sitter även Sveriges kanske mest svårrubbade vd löst. Med tanke på hans intresse för globalt toppmingel är det inte konstigt att flera källor ger samma förslag på nytt jobb för Josefsson efter Vattenfall: en internationell topporganisation à la Förenta Nationerna.
Text: Birgitta Forsberg
Mannen som ingen regering kunde rubba
Kommentar
Mannen som ingen regering kunde rubba
2009-11-16 08:45 Birgitta Forsberg
Affärsvärlden
Efter nio år i toppen av statens energibolag Vattenfall får Lars G Josefsson sluta. Affärsvärldens Birgitta Forsberg skriver i en kommentar att näringsminister Maud Olofsson ger honom dödskyssen i ett läge där han redan är försvagad och kringränd.
Birgitta Forsberg.Så är då Lars G Josefssons nioåriga saga i Vattenfall all. Lars G Josefsson är mannen som byggt helstatliga Vattenfall till en betydande europeisk kraftspelare – tvärsemot riksdagsbeslut.
Hans framfart på den europeiska kontinenten har lett till att riksdagens konstitutionsutskott har prickat tre socialdemokratiska näringsministrar – Björn Rosengren, Thomas Östros och Leif Pagrotsky – för bristande styrning av Vattenfall. Nu riskerar en fjärde näringsminister att fällas. I somras anmälde nämligen socialdemokraterna den nuvarande representanten på posten, centerns Maud Olofsson, för exakt samma sak.
Svenska folket är Vattenfalls ägare och regeringen ska utöva ägarmakten. År 1997 bestämde riksdagen att Vattenfall ska ha "en strategisk roll vid omställningen av energisektorn, bland annat avvecklingen av kärnkraftverket Barsebäck, utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i förnybar produktion". Allt skulle dock ske "på affärsmässiga grunder".
År 2005 ändrade den socialdemokratiska regeringen bolagsordningen. Enligt den ska Vattenfall "inom ramen för kravet på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning."
Ändå fick ägaren inget grepp om bolaget. Att både vara affärsmässig och ledande i omställningen av energisystemet är ytterligt svårt att förena, eftersom kraven motsäger varandra.
Lars G Josefsson tog mer fasta på det där om affärsmässighet. Och de socialdemokratiska regeringarna har sett mellan fingrarna medan Josefsson har shoppat loss i Europa. År 2004 hade Vattenfall totalt handlat kolkraft, kolgruvor och kärnkraft i Tyskland och Polen för 70 miljarder kronor. Under den borgerliga regeringen har främst holländska Nuon tillkommit, till ett pris av 87 miljarder kronor. Vattenfall har varit statens kassako och delat ut miljarder till ägaren.
Att Josefsson, som sedan han tillträdde hösten 2000 byggt Vattenfall från en omsättning på 28 miljarder kronor år 1999 till en omsättning på 165 miljarder 2008 (plus 70 miljarder i Nuon som tillkommer efter hand), nu får gå är inte Maud Olofssons förtjänst. Hon har haft tre år på sig att ta tag i Vattenfall. Så länge den smidige tekniske fysikern från Chalmers var populär, bland annat var Lars G Josefsson Tysklands förbundskansler Angela Merkels rådgivare och utsågs år 2005 till European Hero 2005 av Time Magazine, vågade Olofsson inte ge sig på honom.
Nu då Lars G Josefsson är försvagad och kringränd, till exempel har han fallit onåd hos Merkel och tyska folket efter problem med kärnkraften där, passar Maud Olofsson på att ge honom dödskyssen.
Det känns mer som ett pr-trick från Olofssons sida än som ett allvarligt försök att ta kontroll över statens bolag. Sedan kan man ju diskutera huruvida det är möjligt för ett företag att leva upp till en sådan motsägelsefull bolagsordning.
Tack Matsan!
Mannen som ingen regering kunde rubba
2009-11-16 08:45 Birgitta Forsberg
Affärsvärlden
Efter nio år i toppen av statens energibolag Vattenfall får Lars G Josefsson sluta. Affärsvärldens Birgitta Forsberg skriver i en kommentar att näringsminister Maud Olofsson ger honom dödskyssen i ett läge där han redan är försvagad och kringränd.
Birgitta Forsberg.Så är då Lars G Josefssons nioåriga saga i Vattenfall all. Lars G Josefsson är mannen som byggt helstatliga Vattenfall till en betydande europeisk kraftspelare – tvärsemot riksdagsbeslut.
Hans framfart på den europeiska kontinenten har lett till att riksdagens konstitutionsutskott har prickat tre socialdemokratiska näringsministrar – Björn Rosengren, Thomas Östros och Leif Pagrotsky – för bristande styrning av Vattenfall. Nu riskerar en fjärde näringsminister att fällas. I somras anmälde nämligen socialdemokraterna den nuvarande representanten på posten, centerns Maud Olofsson, för exakt samma sak.
Svenska folket är Vattenfalls ägare och regeringen ska utöva ägarmakten. År 1997 bestämde riksdagen att Vattenfall ska ha "en strategisk roll vid omställningen av energisektorn, bland annat avvecklingen av kärnkraftverket Barsebäck, utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i förnybar produktion". Allt skulle dock ske "på affärsmässiga grunder".
År 2005 ändrade den socialdemokratiska regeringen bolagsordningen. Enligt den ska Vattenfall "inom ramen för kravet på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning."
Ändå fick ägaren inget grepp om bolaget. Att både vara affärsmässig och ledande i omställningen av energisystemet är ytterligt svårt att förena, eftersom kraven motsäger varandra.
Lars G Josefsson tog mer fasta på det där om affärsmässighet. Och de socialdemokratiska regeringarna har sett mellan fingrarna medan Josefsson har shoppat loss i Europa. År 2004 hade Vattenfall totalt handlat kolkraft, kolgruvor och kärnkraft i Tyskland och Polen för 70 miljarder kronor. Under den borgerliga regeringen har främst holländska Nuon tillkommit, till ett pris av 87 miljarder kronor. Vattenfall har varit statens kassako och delat ut miljarder till ägaren.
Att Josefsson, som sedan han tillträdde hösten 2000 byggt Vattenfall från en omsättning på 28 miljarder kronor år 1999 till en omsättning på 165 miljarder 2008 (plus 70 miljarder i Nuon som tillkommer efter hand), nu får gå är inte Maud Olofssons förtjänst. Hon har haft tre år på sig att ta tag i Vattenfall. Så länge den smidige tekniske fysikern från Chalmers var populär, bland annat var Lars G Josefsson Tysklands förbundskansler Angela Merkels rådgivare och utsågs år 2005 till European Hero 2005 av Time Magazine, vågade Olofsson inte ge sig på honom.
Nu då Lars G Josefsson är försvagad och kringränd, till exempel har han fallit onåd hos Merkel och tyska folket efter problem med kärnkraften där, passar Maud Olofsson på att ge honom dödskyssen.
Det känns mer som ett pr-trick från Olofssons sida än som ett allvarligt försök att ta kontroll över statens bolag. Sedan kan man ju diskutera huruvida det är möjligt för ett företag att leva upp till en sådan motsägelsefull bolagsordning.
Tack Matsan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)