126.000 tunnor avfall tur och retur...

Hej,
Miljömagasinet har för avsikt att publicera en artikel om kärnavfallslagret Asse II i norra Tyskland. Jag har inte än hittat någonting i svenska pressen och skulle vara mycket tacksam för ett kort besked ifall någon hittar en artikel. Det hela är en stor, stor skandal. Jag hoppas ni har läst Lasse Karlssons utmärkta artikel med datum 18. 1. "126.000 tunnor avfall tur och retur".

Man vet inte var avfallet som man tänker hämta upp ska ta vägen Det är också en stor fråga om det överhuvudet taget går att hämta upp det under det närmaste 10 åren.
Förmodligen är många fat redan förruttnade.

I nedanstående engelska artikel står det att det rör sig om lågaktivt avfall. Detta är fel. Det gäller officiellt även mellanaktivt avfall. Förmodigen finns det också högaktivt avfall. Man vet helt enkelt inte vad som finns där. Dokumentationen är med hög sannolikhet felaktig. I varje fall vet man inte riktigt vad som finns i det gamla saltbergverket.

Att avfallet från Sellafield ska gå till Gorleben var nytt för mig. Detta får helt enkelt inte ske eftersom även Gorleben inte alls är lämplig som slutförvaring av kärnavfall. Hittills har jag inte hittat något i de ca 40 tyska artiklar som under de senaste dagarna har publicerats i olika tyska tidningar. I kväll, lördagen kl. 22.30, blir det ett TV-program i Tyskland.

Ingeborg
===============================================================================

January 22, 2010
German nuclear programme threatened by old mine housing waste
Roger Boyes in Berlin

A leaky salt mine used as a radioactive dump is jeopardising Germany’s plans to cling on to nuclear power despite fierce political opposition.
About 750m (2,500ft) below the surface, in the disused Asse mine in Lower Saxony, lie 126,000 containers of atomic waste — containers that are rusting. The canisters, said to contain low-grade radioactive waste from research reactors, were buried between 1967 and 1978.
Nuclear power stations also disposed of their waste in the mine and for political reasons the inventory was kept deliberately vague.
It is believed that at least 100 tonnes of uranium is in the shaft, as well as 87 tonnes of thorium and 25kg of plutonium. Water is leaking into the chambers at a rate of 12,000 litres a day and geologists warn that the old mine could collapse.

Britain waves farewell to foreign radioactive waste
Where there’s nuclear muck there’s brass
“We just don’t know the state of the buried waste,” Wolfram König, head of the Federal Agency for Radiation Safety, said. “There’s no way of working out exactly what’s down there. It has to be brought to the surface.”
The discovery of the dilapidated conditions in Asse is a setback for the German Government, which is trying to extend the lifespan of power stations.
Although a previous Social Democrat-Green government pushed through legislation for a phased withdrawal from nuclear energy it is back on the agenda as a way of reducing dependence on Russian gas and cutting carbon dioxide emissions.
It is on the same track as much of Europe. Italy signalled this week that it would resume its reactor building programme. The number of nuclear reactors is expected to grow from 435 in 31 countries today to 568 in 42 countries by 2020.
The decision by Britain to send waste to Germany has served as a reminder that the Germans have not solved the problem of how and where to store it. This uncertainty, and news of the mine in Saxony, is stoking the embers of the anti-nuclear movement — demonstrations are planned for this weekend — and reviving it as a political force.
“I’m angry that the final disposal of nuclear waste is being decided on political criteria rather than on the basis of geological safety and suitability,” said Andreas Blechner, a senior union official at the Volkswagen works in Salzgitter. He is a leader of the movement against the transfer of the canisters from Asse to another old mine, Schacht Konrad, which is close to the VW factory.
Most of Germany’s nuclear waste storage has been concentrated in Gorleben, Lower Saxony, and that is where the Sellafield containers from Britain will go.
Gorleben is the focus of the anti-nuclear movement, which has tried to derail train transports of waste and to destroy or block the approach roads to the two above-ground storage units. They house 3,500 steel, cast-iron and concrete containers of radioactive sludge and thousands of tonnes of spent fuel rods.
German nuclear storage centres were designed in an era when safety standards were less demanding. All the sites are in Lower Saxony, often geologically unsuited but close — until the fall of communism — to the East German border. Land was cheap there and the area was depopulated.
Even though Germany is supposed to be winding down its atomic programme, its reactors consume about 400 tonnes of nuclear fuel a year.
If the phase-out continues, at least 17,200 tonnes of spent fuel rods will have to be disposed of, along with irradiated pipes and filters of decomissioned plants and the 43 containers of radioactive waste from Britain and France.
Norbert Röttgen, the Environment Minister, is due to submit a Bill in March outlining plans for a permanent storage site. Some political commentators bet that Germany will end up investing in a heavily policed, Western-quality storage centre somewhere in the east of Siberia — far, far away.

Hoppets Stjärna...

Hoppets Stjärna
Vinden Second Hand i Alingsås skänker 100 000 kr till Hoppets Stjärna och offren i Haiti
2010-01-22 18:00
Vinden Second Hand i Alingsås skänker 100 000 kr till Hoppets Stjärna och offren i Haiti. Föreningen Vinden som driver secondhand butiken är väl genomtänkta i sitt koncept och nöjer sig inte med att bara skänka dessa pengar utan har som grundläggande princip att tänka och satsa långsiktigt. Överskotten från verksamheten delas ut till olika hjälpinsatser och sociala projekt både lokalt och ut över världen bl a i Afrika, Estland och Tjernobyl. 2009 var omsättningen på 5,7 miljoner och överkottet 3,5 miljoner kr gick till sociala och humanitära insatser. Nu har turen kommit till Haiti.
– Jag tänker också lägga fram som förslag för styrelsen att titta på att gå in och jobba långsiktigt i landet med att kanske bygga upp en skola igen, säger Stig-Olof ”Stickan” Rundqvist, ordförande i föreningen. Stickan berättar också att namnet Vinden betyder inte bara överskottsprylar från "vinden" utan också en positiv "vind" som blåser var den vill. Nu bär alltså denna vind iväg till hjälp för hemlösa, sjuka och utblottade människor i katastrofens Haiti. – Jag hoppas nu bara att folk fortsätter skänka prylar till oss som i sin tur genererar överskott vi kan ge vidare, avslutar Stig-Olov Rundqvist.
Hoppets Stjärna är en hjälporganisation som ger stöd till 30 000 barn i hela världen. På Haiti ges understöd till 11 projekt och 5 000 barn.
http://www.hoppetsstjarna.se/

Nu jämnas marken för nya, svenska reaktorer...

Nu jämnas marken för nya, svenska reaktorer.
Om två månader läggs regeringens förslag till ändrade lagar om kärnkraften. Vårriksdagen förväntas ta den nya lagen, som kan träda i kraft den första juli i år.

Därefter blir det möjligt för kärnkraftsägarna att ersätta sina gamla reaktorer med nya.
- Men det är fråga om ett kontrollerat generationsskifte, säger utredaren Ingvar Persson på Miljödepartementet.
- En förutsättning är att kärnkraften går att förena med utvecklingen av förnybar elproduktion, exempelvis nya vindkraftsparker.
Enligt lagförslaget får de nuvarande reaktorägarna bygga nya reaktorer på de platser där det redan idag finns kärnkraftverk. Men först sedan en gammal reaktor tagits ur bruk för gott. Och om den nuvarande ägaren inte vill eller har råd att bygga nytt, så kan någon annan en annan få tillstånd att uppföra en ersättningsreaktor.
- Men det får inte finns fler än tio reaktorer, säger Ingvar Persson.
- Däremot spelar effekten ingen roll. En reaktor på 600 megawatt kan ersättas med en på 1 800 megawatt.
Begränsningen av antalet reaktorer gör att det sannolikt kommer att byggas mycket stora reaktorer. Mängden svensk kärnkraftsel kan därmed komma at flerfaldigas, om lagen går igenom.
Men även om det inte byggs nya reaktorer har effekten från de nuvarande kärnkraftverken ökat med mellan tio och trettio procent sedan de byggdes. Bland annat genom de omfattande ombyggnader som fått reaktorerna att stå stilla under vintern.
Tillsammans med den planerade utbyggnaden av vindkraft kommer det därmed att bli ett ordentligt överskott av elproduktion i Sverige runt 2020. Kärnkraftsägarna har därför inte särskilt bråttom med nya byggplaner.
- Vi kan inte fatta beslut nu, säger Lennart Fredenberg på Eon. Men vi vill medverka till att öppna dörren för nya reaktorer.
Eons första reaktor i Oskarshamn, O1, har 38 år på nacken och kan behöva bytas ut mot en O4:a. Det skulle kunna innebära en effektökning från O1:ans 500 megawatt till O4:ans 1 800 megawatt.
- Vi är beredda när det behövs, om det är lönsamt, om politikerna vill och det accepteras av opinionen, säger Lennart Fredenberg.
Samma sak gäller för Vattenfall och Fortum. Det framgick tydligt vid Elforsks konferens om nya reaktorer i torsdags, där hela kärnkraftsetablissemanget var samlat:
- Det viktigaste nu är att få lagen i kraft och politisk stabilitet, säger Eva Halldén på Vattenfall.
- Någon gång kommer vi till en punkt där de nuvarande reaktorerna gjort sitt. Det måste vi förbereda oss för redan nu.
Den punkten inträffar mellan 2020 och 2030, är de tre kärnkraftsägarna överens om. Då passerar många reaktorer femtioårsstrecket.

Mer att läsa på Ny Teknik.se
Här är industrins nya drömreaktor
Förslaget som bäddar för ny kärnkraft
Kärnkraften måste betala nytt elnät

Kärnkraften måste betala nytt elnät
Av: Anders WalleriusPublicerad igår, 13:29 55 kommentarer Senaste av Gråsosse igår, 23:54
Det svenska elnätet sätts på hårda prov om kärnkraften byggs ut, och alla vindkraftsplaner sätts i verket. Och ett framtida elöverskott måste exporteras söder- eller österut. - Det kräver förstärkning av kapaciteten i elöverföringen, säger Sture Larsson på Svenska kraftnät.

Elnäten runt kärnkraftverken är dimensionerade för den elproduktion som verken byggdes för. Redan med dagens ökade reaktoreffekter är det problem med ledningarna runt verken. Ytterligare effekthöjningar de närmaste åren, och planer på nya block med ännu högre effekt, kräver kraftigare elnät.
- Vi måste kunna härbärgera de nya blocken, säger Sture Larsson på Svenska kraftnät.
- Om vi inte hinner med kan vi inte producera den nya kärnkraftseffekten.
På Svenska kraftnät är man bekymrad över situationen. Eftersom det tar mellan fem och tio år mellan beslut om nya ledningar och driftstarten, måste resurser till redan nu, hävdar Sture Larsson.
- Då måste kärnkraftverken vara med och finansiera utbyggnaden, säger han.
- Samtidigt måste vi kunna överföra femton terawattimmar ny vindkraft, och ersättningskraften för vindkraften när det inte blåser. Och kunna kompensera om ett stort kärnkraftblock faller bort.
Redan om tio år kommer svenska kraftverk att producera ett elöverskott på 20 till 30 terawattimmar, som också måste ta vägen någonstans. Exempelvis exporteras över sundet till övriga Europa. Det kräver förstärkningar av ledningarna som går norrifrån och söderut.
- Det bästa skulle vara att bygga ny kärnkraft så långt söderut som möjligt, säger Sture Larsson. Men Barsebäck kan vi ju glömma.
Den nya situationen ställer också högre krav på stabilitet i elnätet. Ett litet fel får inte föra med sig stora konsekvenser då kraftverken slås ut av en dominoeffekt och hela nätet kollapsar.
Förutom nya ledningar kräver det nya ställverk, snabbare bortkoppling av fel samt utrustning för att minska effektförluster i systemet (reaktiv faskompensering).
- Det är också rimligt att ha en flexibilitet i förbrukningsledet, säger Sture Larsson.
Med ”smarta nät” kan man påverka förbrukningen genom att koppla bort viss elanvändning då elproduktionen eller elöverföringen inte räcker till.

Läcka vid urananrikning i Tyskland

Publicerad: 2010-01-22

Läcka vid urananrikning i Tyskland
Berlin. Vid en läcka i en anläggning för anrikning av uran i Tyskland har en anställd blivit utsatt för höga strålningsdoser och förts till sjukhus, enligt företaget inte på grund av konstaterade skador utan av försiktighetsskäl.
Strålningen ska inte ha varit farlig för någon utanför anläggningen, som ägs av ett tyskt dotterbolag till brittiska Urenco.
Joachim Neuser, talesman för delstatsregeringen Nordrhein-Westfalen, uppgav på fredagen att myndigheterna var i färd med att granska en rapport om händelsen.
Anläggningen ligger nära Tysklands gräns mot Nederländerna och har varit i bruk sedan 1985, skriver Urenco på sin internetsajt.
TT-AFP

126 000 tunnor avfall tur och retur

Missa inte Lasse Karlssons artikel:

126 000 tunnor avfall tur och retur

Igår kväll fick jag ett mejl där jag kunde läsa att den tyska strålskyddsmyndigheten nu bestämt vad man ska göra med de 126.000 tunnor radioaktivt avfall som för 30-40 år stoppades ner i en gammal saltgruva i norra Tyskland. Tunnorna ska tas upp igen. De två andra förslag som undersökts var att flytta avfallet till ett annat ställe i gruvan eller att helt och hållet proppa igen gruvan med cement.

Driften i saltgruvan lades ner 1964 och Asse II, som avfallslagret kallas, var från början tänkt som en forskningsanläggning. Men snart blev det en förvaringsplats för stora mängder låg- och medelaktivt radiofall från kärnkraftverk och sjukhus. Det skulle gå galant, sa myndigheterna - gruvan var både torr och tät. Men i september 2008 presenterade dåvarande miljöministern Sigmar Gabriel (s) en lägesrapport som visade att tillståndet i saltgruvan var alarmerande. Enligt Gabriel, skrev Dagens Nyheter, hade avfallet hanterats med en häpnadsväckande inkompetens och värst av allt - mätningar visade att avfallstunnorna sannolikt läckte.

Och idag skriver Strålskyddsmyndigheten i sitt eget pressmeddelande:
Jämförelsen av de olika handlingsalternativen måste särskilt beakta tre utmaningar: Att tidsfristen är begränsad på grund av att berget inte är stabilt. Att kunskapen om radioaktiviteten idag och om behållarnas aktuella tillstånd är begränsad. Att den dagliga genomströmningen av 12000 liter saltlösning gör det svårt att bedöma utvecklingen av schaktanläggningen och därmed säkerheten på lång sikt när det gäller strålningen.

Man understryker också att den lösning som man till sist valt, att ta upp avfallstunnorna ur gruvorna, ingalunda är idealisk:
Framför allt kan man inte förutsäga hållfastheten i gruvan. Myndigheten är också beredd på nödfallsåtgärder för den händelse en väldig ökning av vattentillflödet skulle inträffa. Om det lagrade avfallet skulle visa sig vara i ett betydligt värre skick än man befarat uppstår risken för att arbetarna utsätts för en oacceptabel exponering... fördelarna med att ta tillbaka tunnorna kan komma att omvärderas.

Läs hela artikeln här.

Nu får du betala kärnkraftens fiasko...

Nu får du betala kärnkraftens fiasko

Per Bolund (MP): Vinterns rekordpriser för el är ingen tillfällighet
När vintern nu äntligen kommit med kyla och snö får vi konsumenter också uppleva effekterna av en kortsiktig energipolitik. Vårt beroende av omodern och osäker kärnkraft gör att elpriset sticker i höjden.
Priset på el på den nordiska spotmarknaden har stigit kraftigt under hösten. I början på oktober var spotpriset på el cirka 30 öre/kWh, men vid november månads slut hade det stigit till närmare 40 öre. Förra fredagen låg snittpriset på 3 kronor/kWh och vid ett flertal tillfällen har priset varit uppe i 10 kronor/kWh!
Det är rekordnoteringar och inget annat än en prischock som är lika dramatisk som när riksbanken höjde räntan till 500 procent under 90-talskrisen.
Förklaringen till de stigande priserna är att den svenska kärnkraften inte fungerar. Samtliga kärnkraftverk har haft stora problem under året. Enligt reaktorägarnas planer skulle nio reaktorer vara i drift i slutet av oktober, men fortfarande i dag är fem reaktorer ur normal drift.
Kärnkraftens driftsproblem gör att produktionen går på halvfart samtidigt som vi haft kallt och torrt väder, vilket har tvingat upp vattenkraftsproduktionen. Den höga driften har dramatiskt sänkt nivån i vattenreservoarerna, något som leder till ännu högre priser.
Förra året hade den svenska kärnkraften alltså enorma problem. Årsproduktionen av kärnkraftsel beräknas ha blivit omkring 50 TWh vilket gör 2009 till det klart sämsta året sedan elmarknaden avreglerades år 1996.
För att kompensera för kärnkraftens brister tvingas Sverige nu importera stora mängder el från kolkraftverk i Europa. Kärnkraftens magplask driver därmed upp vår klimatpåverkan och gör det svårare att nå de europeiska klimatmålen.
Osäkerheten i den svenska kärnkraftsproduktionen får stora effekter på såväl det svenska som det nordiska elpriset, vilket också påverkar industrin negativt. Beräkningar från Telge Kraft visar att den svenska kärnkraftens driftsproblem kostade den svenska industrin två miljarder kronor bara under 2009.
Förutom frånvaro av kärnkraftsproduktion medför problemen också sjunkande nivåer i vattenmagasinen. Det fanns inga möjligheter för vattenkraftproducenterna att spara vatten, vilket innebär lägre vattennivåer i magasinen som kommer att ge högre priser även under inledningen av 2010.
Nu är det dags att dra lärdomar av vinterns elprischocker och det framtvingade behovet av importerad smutsig kolkraftsel. Kärnkraften är inte en hållbar energikälla för framtiden.
Framtidens elsystem måste i?stället byggas kring de förnybara energislagen som vi vet fungerar väl och där Sverige har stora möjligheter att producera mer el än vi själva behöver. Med vattenkraften som bas och ökad produktion av bioenergi, vindkraft och solkraft i kombination med en mycket effektivare energianvändning kan Sverige utan kärnkraft bli en stor exportör av ren och förnybar el till Europa.
I motsats till det vill den moderatledda regeringen i?stället att vi ska göra oss ännu mer beroende av kärnkraft under lång tid framöver.
Det är inte en energipolitik som hjälper Sverige och den svenska industrin. Det är inte en energipolitik som klarar de klimatproblem vi står inför. Det är en energipolitik som kastar oss ut i fortsatt osäkerhet.
Per Bolund
AB 18 jan 2010

Farligt med solarier

Det var väl på tiden, Strålsäkerhetsmyndigheten!
Varför förbjuder ni inte solarierna när ni ändå håller på. De är inte mindre farliga i privat regi.

Olämpligt med solarier i kommunal regi 2010-01-15 09:01
Solarier bidrar till att öka risken för hudcancer. Strålsäkerhetsmyndigheten uppmanar nu landets kommuner överväga sluta erbjuda allmänheten möjlighet att sola solarium. - Solarier bidrar till att öka risken för hudcancer, särskilt för dem som regelbundet använder dem, säger Ulf Wester, inspektör och sakexpert på Strålsäkerhetsmyndigheten.