05.02.2010, 17:59:12 Uhr_http://www.taz.de/1/zukunft/umwelt/artikel/1/atommuell-in-der-ostsee/_(http://www.taz.de/1/zukunft/umwelt/artikel/1/atommuell-in-der-ostsee/)Kein Platz in Russland: Atommüll in der OstseeDas russische Militär soll zu Beginn der 90er Jahre radioaktive Abfällesowie chemische Mittel zwischen Gotland und der Küste Lettlands in der Ostseeversenkt haben.In Schweden sorgt ein Fernsehbericht über radioaktiven Müll in der Ostseefür Diskussionen. Das russische Militär soll den Müll zu Beginn derNeunzigerjahre dort versenkt haben. Nun ermittelt die Spezialanklagebehörde fürUmweltkriminalität. ´Die Erkenntnisse, die wir haben, reichen für denhinreichenden Verdacht einer Straftat´, erklärte Oberstaatsanwalt Mats Palm.Die fraglichen Erkenntnisse kommen aus Berichten des schwedischenMilitärgeheimdiensts MUST, die jetzt öffentlich wurden. Demnach soll die Rote Armeeim Zusammenhang mit der Abwicklung sowjetischer Militärbasen im Baltikumzu Anfang der Neunzigerjahre eine unbekannte Menge an Behältern mitradioaktiven und chemischen Abfällen per Schiff in ein Gebiet zwischen derschwedischen Ostseeinsel Gotland und der Küste Lettlands transportiert und dortversenkt haben.Wie der Fernsehsender SVT berichtet, sei die schwedische Regierungspätestens 1999 von MUST darüber informiert worden. Sie habe jedoch nichtsunternommen und auch die übrigen Ostseeanrainer nicht informiert. Angeblich weilman von vorneherein eine mögliche Bergung des Mülls als unmöglich oder alszu aufwendig einschätzte, möglicherweise aber auch, weil man Streit mitMoskau vermeiden wollte.Das Material soll größtenteils von der nahe dem lettischen Liepajagelegenen Militärbasis Karosta stammen. Laut Jui Rakas, Militärhistoriker ausRiga, wurden bei der Auflösung der Stützpunkte der Roten Armee in denselbstständig gewordenen baltischen Staaten große Mengen an Abfall undMilitärmaterial ´versenkt, vergraben und verkauft´: ´Es gab keinen Platz dafür inRussland, man hatte keine Lager, keine Transportmöglichkeiten und kein Geld´,sagt Rakas.Auch früher wurde die Ostsee schon belastet: Seit dem Ersten Weltkriegwaren in der Ostsee zehntausende Tonnen Munition und chemische Kampfmittelversenkt worden. In den Sechzigerjahren wurde dies nach und nach verboten.Regierungschef Fredrik Reinfeldt hat angekündigt, sich bei Mitgliedern derdamaligen - sozialdemokratischen - Regierung über die Vorgänge zuinformieren. Das ehemalige Kabinettsmitglied Jan Eliasson sagt, er habe keineKenntnisse darvon gehabt, fordert aber eine umgehende Untersuchung: Schließlichsollen in der Ostsee demnächst Gas- und Stromleitungen für dieOstseepipeline verlegt werden.
Google-översättning:
05.02.2010, 17:59:12 Clock _http: / / www.taz.de/1/zukunft/umwelt/artikel/1/atommuell-in-der-ostsee/_ (http://www.taz.de/1/zukunft/umwelt/artikel/1/atommuell-in-der-ostsee/)
Ingen plats i Ryssland: kärnavfall i Östersjön
Den ryska militären i början av 90-talet radioaktivt avfall och kemiska medel mellan Gotland och kust Lettland i Östersjön har sjunkit. I Sverige, tillhandahåller en tv-rapport över radioaktivt avfall i Östersjön för diskussioner. Den ryska militären soporna i början av Nittiotalet har sjunkit. Nu identifiera den särskilde åklagaren för Miljöbrott.
"Vetskapen om att vi har tillräckligt för rimlig anledning att misstänka ett brott, säger chefsåklagare Mats Palm. Relevanta resultat kommer från rapporterna från de svenska MÅSTE militära underrättelsetjänsten, som nu var offentliga. De kom fram till ett Röda armén i samband med avvecklingen av sovjetiska militärbaser i Baltikum i början av nittiotalet, en okänd mängd av containrar radioaktivt och kemiskt avfall från fartyg i ett område mellan Svenska Gotland och kust Lettland och transporteras där har sjunkit.
Som rapporterats av tv-kanalen SVT, den svenska regeringen hade Senast 1999 skall ha informerats om det. De har dock inget vidtagits och resten av Östersjön inte informeras. Påstått därför en från början en eventuell återvinning av avfallet antingen omöjligt eller alltför komplex bedömning funktioner, men eventuellt också för att de strider mot Moskva ville undvika. Materialet är mestadels från nära den lettiska Liepaja militärbas belägen Karosta komma. Enligt Jui Rakas, militärhistoriker ut Riga, observerades i upplösningen av fästen av Röda armén i självständiga baltiska staterna har blivit stora mängder avfall och Militär utrustning "sjunkit, begravd, och säljs":
"Det fanns ingen plats I detta Ryssland, hade de inga lager, ingen transport och ingen Pengar ", säger Rakas.
Förut har Östersjön redan tagits ut: Efter första världskriget var tiotusentals ton ammunition i Östersjön och kemiska vapen sänkts. På sextiotalet var det förbjudits av en. Statsminister Fredrik Reinfeldt har meddelat sig med medlemmar av tid - socialdemokratiska - regeringen om aktiviteter . Warn Fd Cabinet minister, sade Jan Eliasson att han hade ingen Kunskap hade Darvon, men uppmanar till en omedelbar utredning:
Slutligen i Östersjön kommer snart gas-och kraftledningar för Östersjön rörledning som skall fastställas.
måndag 8 februari 2010
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning
Samråd om slutförvar av kärnavfall genomförs trots stor osäkerhet om långsiktig miljösäkerhet
2010-02-05 12:47
På lördag (6/2) genomför kärnavfallsbolaget SKB ett avslutande samråd inför en kommande ansökan om att få bygga ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle vid Forsmarks kärnkraftverk. Detta trots att det fortfarande finns stora osäkerheter om den långsiktiga miljösäkerheten för förvaret. Föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att samrådet måste fortsätta till dess bolaget har slutfört den slutgiltiga säkerhetsanalysen inför ansökan om att bygga ett slutförvar och vill att SKB förlänger samrådstiden.
Lördagen den 6 februari kommer kärnavfallsbolaget SKB att genomföra ett samråd i Östhammar om ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle – det mest farliga och långlivade kärnavfallet. Kärnavfallsbolaget planerar ett lämna in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen i december 2010 om att få bygga ett slutförvar intill Forsmarks kärnkraftverk. Bolaget tänker sig att lördagens samråd om miljökonsekvensbeskrivningen, MKB:n, ska avsluta samrådet om slutförvarsprojektet. Detta avser man att göra trots att det inte finns ett underlag som klart styrker att bolagets KBS-metod kommer har tillräcklig långsiktig miljösäkerhet. Enligt bolaget ska metodens långsiktiga miljösäkerhet garanteras genom konstgjorda barriärer av kopparkapslar och lerbuffert. Dessa ska i hundratusentals år isolera kärnavfallet från människa och miljö i tunnlar 500 m ner i berget.
I miljökonsekvensbeskrivningen, MKB:n, hänvisar bolaget till en säkerhetsanalys från 2006, benämnd SR-Can. Bolaget har sagt att den kommande säkerhetsanalysen, benämnd SR-Site, som ska visa att slutförvaret blir långsiktigt säkert kommer att vara klar först när ansökan lämnas in i december 2010. Men det finns stora problem med att ens troliggöra den långsiktiga miljösäkerheten. På senare år har forskare kraftfullt kritiserat bolagets antaganden om att koppar kan motstå korrosion i en slutförvarsmiljö. Även risker för att leran ska spolas bort har på snare tid uppmärksammats. När barriärerna brister och avfallet sprids i grundvattnet kommer radioaktiva ämnen upp till vår närmiljö och riskerar att förgifta den i tiotusentals år framåt. KTH-forskare menar att det kan bli problem med läckage från kopparbehållarna redan inom 1000 år, vilket är väldigt tidigt med tanke på att ett slutförvar måste vara säkert i hundratusentals år.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att samrådet inte kan avslutas innan kärnavfallsbolaget SKB har presenterat en säkerhetsanalys som visar att slutförvaret uppfyller kraven på långsiktig miljösäkerhet. MKG vill att kärnavfallsbolaget SKB förlänger samrådstiden tills en slutgiltig säkerhetsanalys för slutförvarsprojektet har presenteras.
För mer information kontakta:
Johan Swahn, kanslichef MKG (070-467 37 31, johan.swahn [at] mkg.se).
På MKG:s hemsida (http://www.mkg.se) finns en informationsbroschyr om kärnavfallsfrågan
Föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, bevakar slutförvarsfrågan och delat i samrådet inför en ansökan om ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle. Största medlemsorganisationen i MKG är Naturskyddsföreningen. MKG erhåller medel ur Kärnavfallsfonden
Samråd om slutförvar av kärnavfall genomförs trots stor osäkerhet om långsiktig miljösäkerhet
2010-02-05 12:47
På lördag (6/2) genomför kärnavfallsbolaget SKB ett avslutande samråd inför en kommande ansökan om att få bygga ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle vid Forsmarks kärnkraftverk. Detta trots att det fortfarande finns stora osäkerheter om den långsiktiga miljösäkerheten för förvaret. Föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att samrådet måste fortsätta till dess bolaget har slutfört den slutgiltiga säkerhetsanalysen inför ansökan om att bygga ett slutförvar och vill att SKB förlänger samrådstiden.
Lördagen den 6 februari kommer kärnavfallsbolaget SKB att genomföra ett samråd i Östhammar om ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle – det mest farliga och långlivade kärnavfallet. Kärnavfallsbolaget planerar ett lämna in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten och miljödomstolen i december 2010 om att få bygga ett slutförvar intill Forsmarks kärnkraftverk. Bolaget tänker sig att lördagens samråd om miljökonsekvensbeskrivningen, MKB:n, ska avsluta samrådet om slutförvarsprojektet. Detta avser man att göra trots att det inte finns ett underlag som klart styrker att bolagets KBS-metod kommer har tillräcklig långsiktig miljösäkerhet. Enligt bolaget ska metodens långsiktiga miljösäkerhet garanteras genom konstgjorda barriärer av kopparkapslar och lerbuffert. Dessa ska i hundratusentals år isolera kärnavfallet från människa och miljö i tunnlar 500 m ner i berget.
I miljökonsekvensbeskrivningen, MKB:n, hänvisar bolaget till en säkerhetsanalys från 2006, benämnd SR-Can. Bolaget har sagt att den kommande säkerhetsanalysen, benämnd SR-Site, som ska visa att slutförvaret blir långsiktigt säkert kommer att vara klar först när ansökan lämnas in i december 2010. Men det finns stora problem med att ens troliggöra den långsiktiga miljösäkerheten. På senare år har forskare kraftfullt kritiserat bolagets antaganden om att koppar kan motstå korrosion i en slutförvarsmiljö. Även risker för att leran ska spolas bort har på snare tid uppmärksammats. När barriärerna brister och avfallet sprids i grundvattnet kommer radioaktiva ämnen upp till vår närmiljö och riskerar att förgifta den i tiotusentals år framåt. KTH-forskare menar att det kan bli problem med läckage från kopparbehållarna redan inom 1000 år, vilket är väldigt tidigt med tanke på att ett slutförvar måste vara säkert i hundratusentals år.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, anser att samrådet inte kan avslutas innan kärnavfallsbolaget SKB har presenterat en säkerhetsanalys som visar att slutförvaret uppfyller kraven på långsiktig miljösäkerhet. MKG vill att kärnavfallsbolaget SKB förlänger samrådstiden tills en slutgiltig säkerhetsanalys för slutförvarsprojektet har presenteras.
För mer information kontakta:
Johan Swahn, kanslichef MKG (070-467 37 31, johan.swahn [at] mkg.se).
På MKG:s hemsida (http://www.mkg.se) finns en informationsbroschyr om kärnavfallsfrågan
Föreningen Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, bevakar slutförvarsfrågan och delat i samrådet inför en ansökan om ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle. Största medlemsorganisationen i MKG är Naturskyddsföreningen. MKG erhåller medel ur Kärnavfallsfonden
Ny skola för kärnkraftchefer
Ny skola för kärnkraftchefer
Vattenfall startar utbildning för kärnkraftschefer i Tyskland tillsammans med fem andra europeiska kraftkoncerner.
Läs mer
Mer att läsa på Ny Teknik.se
Lagändring för ny kärnkraft
Industrin ber Vattenfall om mer kärnkraft
Bottenrekord för kärnkraften
Eon planerar för en ny jättereaktor
Tre steg för säkrare kärnkraft
Taggar
Taggar kan liknas vid nyckelord och gör det lätt att hitta innehåll som hör samman. Klicka så får du se:
Kärnkraft
Kärnkraftverk
Vattenfall
Statliga Vattenfall grundar nu ett utbildningsinstitut för ledare inom kärnkraftsindustrier tillsammans med kärnkraftskoncernerna Areva, Axpo, ENBW, Eon Kärnkraft och Urenco.
Institutet bär namnet European Nuclear Leadership Academy (förkortat Enela)och placeras i staden Garching, nära München.
—Det är ett bra led i arbetet att utveckla ledare inom kärnkraft, säger Mats Ladeborn, chef för området kärnkraft på Vattenfall, i mobiltelefon från New Dehli, där han befinner sig på konferens.
Genom att delta i grundandet av Enela vill Vattenfall också trygga chefskompetensen inom bolaget.
Totalt sett kommer institutet att erbjuda ett 30-tal platser, varav Vattenfall hoppas kunna få förfoga över fyra-fem av dem.
—Som det ser ut nu kommer vi att göra en internscanning i syfte att rekrytera duktiga personer till utbildningsplatserna, säger Mats Ladeborn.
För tio-femton år sedan fanns inte liknande skolor — vad har hänt?
—Förr gällde lång och trogen tjänst, nu känner vi att vi måste säkerställa kompetensen.
Har medverkan i institutet något att göra med planerna på ersätta de gamla och bygga nya reaktorer i Sverige?
—Nej, det är något som ligger långt fram i tiden. Vi räknar med pensionsavgångar framöver och behöver kunna ersätta personal redan i dag.
Morgondagens ledare inom kärnkraftsbolagen måste inte bara kunna den affärsmässiga utan också den tekniska sidan.
Vattenfall kräver att man har ingenjörsexamen för att gå vidare på ledande poster inom bolaget, berättar Mats Ladeborn.
Fler artiklar av: Monica Kleja
Vattenfall startar utbildning för kärnkraftschefer i Tyskland tillsammans med fem andra europeiska kraftkoncerner.
Läs mer
Mer att läsa på Ny Teknik.se
Lagändring för ny kärnkraft
Industrin ber Vattenfall om mer kärnkraft
Bottenrekord för kärnkraften
Eon planerar för en ny jättereaktor
Tre steg för säkrare kärnkraft
Taggar
Taggar kan liknas vid nyckelord och gör det lätt att hitta innehåll som hör samman. Klicka så får du se:
Kärnkraft
Kärnkraftverk
Vattenfall
Statliga Vattenfall grundar nu ett utbildningsinstitut för ledare inom kärnkraftsindustrier tillsammans med kärnkraftskoncernerna Areva, Axpo, ENBW, Eon Kärnkraft och Urenco.
Institutet bär namnet European Nuclear Leadership Academy (förkortat Enela)och placeras i staden Garching, nära München.
—Det är ett bra led i arbetet att utveckla ledare inom kärnkraft, säger Mats Ladeborn, chef för området kärnkraft på Vattenfall, i mobiltelefon från New Dehli, där han befinner sig på konferens.
Genom att delta i grundandet av Enela vill Vattenfall också trygga chefskompetensen inom bolaget.
Totalt sett kommer institutet att erbjuda ett 30-tal platser, varav Vattenfall hoppas kunna få förfoga över fyra-fem av dem.
—Som det ser ut nu kommer vi att göra en internscanning i syfte att rekrytera duktiga personer till utbildningsplatserna, säger Mats Ladeborn.
För tio-femton år sedan fanns inte liknande skolor — vad har hänt?
—Förr gällde lång och trogen tjänst, nu känner vi att vi måste säkerställa kompetensen.
Har medverkan i institutet något att göra med planerna på ersätta de gamla och bygga nya reaktorer i Sverige?
—Nej, det är något som ligger långt fram i tiden. Vi räknar med pensionsavgångar framöver och behöver kunna ersätta personal redan i dag.
Morgondagens ledare inom kärnkraftsbolagen måste inte bara kunna den affärsmässiga utan också den tekniska sidan.
Vattenfall kräver att man har ingenjörsexamen för att gå vidare på ledande poster inom bolaget, berättar Mats Ladeborn.
Fler artiklar av: Monica Kleja
Ryskt kärnavfall utanför Gotland
Ryskt kärnavfall utanför Gotland
Uppdaterat 2010-02-03 22:16. Publicerat 2010-02-03 20:39
Rysk militär misstänks ha dumpat kemiska stridsmedel och radioaktivt avfall i havet utanför Gotland i början på 90-talet, enligt Uppdrag granskning i SVT. Den dåvarande S-regeringen informerades för omkring tio år sedan – men ingenting hände.
Hos den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) finns tre topphemliga rapporter om dumpningen från Kontoret för särskild inhämtning (KSI), den allra hemligaste delen av Must.
Rapporterna – från november och december 1999 samt juni 2000 – handlar om att rysk militär mellan 1991 och 1994 vid flera tillfällen misstänks ha dumpat känsligt material nattetid från båtar över en ”rygg”, en förhöjning, på Östersjöns botten, i svensk ekonomisk zon utanför Gotland.
De kemiska stridsmedlen och det radioaktiva materialet ska ha kommit från den enorma flottbasen Karosta i den lettiska staden Liepaja.
Försvaret berättade om de misstänkta dumpningarna vid ett säkerhetsmöte med representanter för Säkerhetspolisen, Försvarets radioanstalt, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter och Must.
Informationen ledde inte till något agerande.
Varken på försvarsdepartementet, statsrådsberedningen eller utrikesdepartementet (UD) finns tillgängliga handlingar om dom rapporterade dumpningarna.
En mycket centralt placerad källa uppger för Uppdrag granskning att legendaren Bertil Lundin, en av Sveriges främsta spioner, informellt informerade UD.
Sven Olof Pettersson var dåvarande utrikesministern Anna Lindhs politiske rådgivare. I programmet tillfrågas Pettersson om vad Lindh fick veta.
– Att ryssarna hade sänkt ammunition och kemiska stridsmedel i Östersjön långt in i modern tid, svarar han.
Enligt Sven Olof Pettersson blev hon ”oerhört upprörd” och ville ha saken utredd. Men beskedet UD fick av Försvarsdepartementet var att utan den exakta positionen skulle det bli för dyrt att undersöka ett så stort område i Östersjön.
– Att man gör det på 90-talet är något helt annat än att det skedde på 40-talet eller kanske i början av 50-talet. Det fanns inga internationella regelverk, internationella miljöfrågor hade inte alls den fokus som det fick på 60- och 70-talet, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, till Uppdrag granskning.
”Det viktigaste nu är inte att hitta en syndabock. Det viktigaste är att lokalisera var de dumpade tunnorna ligger och identifiera dess innehåll”, säger Rolf K Nilsson, moderat riksdagsledamot från Gotland, i ett pressmeddelande.
Han anser inte att det är enbart en svensk angelägenhet, även om tunnorna är dumpade i den svenska zonen.
”Stämmer uppgifterna om de skedde dumpningarna är detta något som rör samtliga Östersjöländer”, säger Rolf K Nilsson som tillägger att det nu finns chans för Ryssland att verkligen visa sin goda vilja.
Presschefen Anatolyj Kargapolov vid Rysslands ambassad i Stockholm vill inte kommentera uppgifterna innan de har utretts noggrant i Moskva.
TT
Se också:
http://monicaantonsson1.blogspot.com/2010/02/ingen-nyhet-att-ryssarna-dumpade.html
Ryskt kärnavfall utanför Gotland
2010-02-04 11:56 - Miljöaktuellt:
Rolf K Nilsson:
"Därför har Östersjöns största miljöskandal tystats ner"
AvJon Röhne
Igår avslöjade SVT:s Uppdrag Granskning att Ryssland under 1990-talet dumpade kärnavfall och kemiska stridsmedel utanför Gotlands kust. Och att S-regeringen inte agerade på informationen. Rolf K Nilsson, moderat ledamot i försvarsutskottet och från Gotland, hävdar nu att skandalen tystades ned av politiska skäl.
Av topphemliga rapporter på försvaret framgår det att Ryssland under perioden 1991 till 1994 dumpat kemiska stridsmedel och kärnavfall utanför Gotland. Det avslöjades igår av SVT:s Uppdrag Granskning, som också berättar hur S-regeringen som tog emot rapporterna inte agerade över huvud taget. Rolf K Nilsson (m) är riksdagsledamot från Gotland samt ledamot i försvarsutskottet. På Newsmill skriver han att skandalen tystats ner av politiska skäl.
Enligt Uppdrag Granskning ska de kemiska stridsmedeln och det radioaktiva materialet ha kommit från flottbasen Karosta i Lettland. Försvaret informerade ett flertal myndigheter om de misstänka dumpningarna - Säkerhetspolisen, Försvarets Radioanstalt, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter och försvarets underrättelsetjänst Must. Ingen agerade emellertid på informationen. Enligt Försvarsdepartementet var det "för dyrt" att leta efter avfallet i ett så stort område i Östersjön.Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, är kritisk till agerandet.
- Att man gör det på 1990-talet är något helt annat än om det hade skett på 40- eller 50-talet. Då fanns det inga internationella regelverk och internationella miljöfrågor hade inte alls den fokus som det fick på 60- och 70-talet, säger han till Uppdrag granskning.
Rolf K Nilsson skriver på Newsmill att "Tio år senare får den svenska regeringen Persson kännedom om det inträffade. Men väljer uppenbarligen inte att göra någonting. Den stora obesvarade frågan är varför? Hur jag än vrider och vänder på det, med den information jag har tillgänglig, kan jag bara komma fram till att man inte ville störa Ryssland, inte komma med otrevliga påminnelser om det arv Ryssland frivilligt tagit på sig efter Sovjet". Att den kanske värsta miljöskandalen i Östersjön någonsin tystades alltså ner av politiska orsaker.
Rolk K Nilsson tycker inte att det viktigaste just nu är att hitta en syndabock. Däremot menar han att arbetet med att lokalisera de dumpade tunnorna och identifiera dess innehåll måste börja omedelbart.
Uppdaterat 2010-02-03 22:16. Publicerat 2010-02-03 20:39
Rysk militär misstänks ha dumpat kemiska stridsmedel och radioaktivt avfall i havet utanför Gotland i början på 90-talet, enligt Uppdrag granskning i SVT. Den dåvarande S-regeringen informerades för omkring tio år sedan – men ingenting hände.
Hos den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) finns tre topphemliga rapporter om dumpningen från Kontoret för särskild inhämtning (KSI), den allra hemligaste delen av Must.
Rapporterna – från november och december 1999 samt juni 2000 – handlar om att rysk militär mellan 1991 och 1994 vid flera tillfällen misstänks ha dumpat känsligt material nattetid från båtar över en ”rygg”, en förhöjning, på Östersjöns botten, i svensk ekonomisk zon utanför Gotland.
De kemiska stridsmedlen och det radioaktiva materialet ska ha kommit från den enorma flottbasen Karosta i den lettiska staden Liepaja.
Försvaret berättade om de misstänkta dumpningarna vid ett säkerhetsmöte med representanter för Säkerhetspolisen, Försvarets radioanstalt, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter och Must.
Informationen ledde inte till något agerande.
Varken på försvarsdepartementet, statsrådsberedningen eller utrikesdepartementet (UD) finns tillgängliga handlingar om dom rapporterade dumpningarna.
En mycket centralt placerad källa uppger för Uppdrag granskning att legendaren Bertil Lundin, en av Sveriges främsta spioner, informellt informerade UD.
Sven Olof Pettersson var dåvarande utrikesministern Anna Lindhs politiske rådgivare. I programmet tillfrågas Pettersson om vad Lindh fick veta.
– Att ryssarna hade sänkt ammunition och kemiska stridsmedel i Östersjön långt in i modern tid, svarar han.
Enligt Sven Olof Pettersson blev hon ”oerhört upprörd” och ville ha saken utredd. Men beskedet UD fick av Försvarsdepartementet var att utan den exakta positionen skulle det bli för dyrt att undersöka ett så stort område i Östersjön.
– Att man gör det på 90-talet är något helt annat än att det skedde på 40-talet eller kanske i början av 50-talet. Det fanns inga internationella regelverk, internationella miljöfrågor hade inte alls den fokus som det fick på 60- och 70-talet, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, till Uppdrag granskning.
”Det viktigaste nu är inte att hitta en syndabock. Det viktigaste är att lokalisera var de dumpade tunnorna ligger och identifiera dess innehåll”, säger Rolf K Nilsson, moderat riksdagsledamot från Gotland, i ett pressmeddelande.
Han anser inte att det är enbart en svensk angelägenhet, även om tunnorna är dumpade i den svenska zonen.
”Stämmer uppgifterna om de skedde dumpningarna är detta något som rör samtliga Östersjöländer”, säger Rolf K Nilsson som tillägger att det nu finns chans för Ryssland att verkligen visa sin goda vilja.
Presschefen Anatolyj Kargapolov vid Rysslands ambassad i Stockholm vill inte kommentera uppgifterna innan de har utretts noggrant i Moskva.
TT
Se också:
http://monicaantonsson1.blogspot.com/2010/02/ingen-nyhet-att-ryssarna-dumpade.html
Ryskt kärnavfall utanför Gotland
2010-02-04 11:56 - Miljöaktuellt:
Rolf K Nilsson:
"Därför har Östersjöns största miljöskandal tystats ner"
AvJon Röhne
Igår avslöjade SVT:s Uppdrag Granskning att Ryssland under 1990-talet dumpade kärnavfall och kemiska stridsmedel utanför Gotlands kust. Och att S-regeringen inte agerade på informationen. Rolf K Nilsson, moderat ledamot i försvarsutskottet och från Gotland, hävdar nu att skandalen tystades ned av politiska skäl.
Av topphemliga rapporter på försvaret framgår det att Ryssland under perioden 1991 till 1994 dumpat kemiska stridsmedel och kärnavfall utanför Gotland. Det avslöjades igår av SVT:s Uppdrag Granskning, som också berättar hur S-regeringen som tog emot rapporterna inte agerade över huvud taget. Rolf K Nilsson (m) är riksdagsledamot från Gotland samt ledamot i försvarsutskottet. På Newsmill skriver han att skandalen tystats ner av politiska skäl.
Enligt Uppdrag Granskning ska de kemiska stridsmedeln och det radioaktiva materialet ha kommit från flottbasen Karosta i Lettland. Försvaret informerade ett flertal myndigheter om de misstänka dumpningarna - Säkerhetspolisen, Försvarets Radioanstalt, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter och försvarets underrättelsetjänst Must. Ingen agerade emellertid på informationen. Enligt Försvarsdepartementet var det "för dyrt" att leta efter avfallet i ett så stort område i Östersjön.Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, är kritisk till agerandet.
- Att man gör det på 1990-talet är något helt annat än om det hade skett på 40- eller 50-talet. Då fanns det inga internationella regelverk och internationella miljöfrågor hade inte alls den fokus som det fick på 60- och 70-talet, säger han till Uppdrag granskning.
Rolf K Nilsson skriver på Newsmill att "Tio år senare får den svenska regeringen Persson kännedom om det inträffade. Men väljer uppenbarligen inte att göra någonting. Den stora obesvarade frågan är varför? Hur jag än vrider och vänder på det, med den information jag har tillgänglig, kan jag bara komma fram till att man inte ville störa Ryssland, inte komma med otrevliga påminnelser om det arv Ryssland frivilligt tagit på sig efter Sovjet". Att den kanske värsta miljöskandalen i Östersjön någonsin tystades alltså ner av politiska orsaker.
Rolk K Nilsson tycker inte att det viktigaste just nu är att hitta en syndabock. Däremot menar han att arbetet med att lokalisera de dumpade tunnorna och identifiera dess innehåll måste börja omedelbart.
torsdag 4 februari 2010
Chernobyl: Leaking radiation and sucking up Canadian money
http://www.theglobeandmail.com/news/world/chernobyl-leaking-radiation-and-sucking-up-canadian-money/article1454040/
Chernobyl: Leaking radiation and sucking up Canadian money
Thirteen years after Canada and other nations pledged $768-million to render the destroyed
nuclear reactor safe, the cost has ballooned to $2-billion and the job still isn't done
Doug Saunders, Globe and Mail, Tuesday, February 2, 2010
Kiev — Almost a quarter-century after its explosion killed hundreds and shocked the world, the Chernobyl nuclear reactor still sits crumbling amid an uninhabitable wasteland in northern
Ukraine, still emits surprising amounts of radiation, and still absorbs vast amounts of money.
Much of that money, at least $71-million of it, has come from Canadian taxpayers, intended to pay for a project launched in 1997 under a pledge from leaders of the G-7 countries to
enclose the reactor in a permanent, sealed sarcophagus.
It was meant to be finished in eight years and cost $768-million (U.S.), a symbol of a resurgent Ukraine returning to democratic government and an open economy, putting the 1986 disaster
permanently in the past.
But in a story of tragic disappointment that exemplifies the web of corruption and distrust that so often ensnares relations between Ukraine and the West, 13 years later the cost of the project has ballooned to almost $2-billion and construction has not even begun.
Canadian officials describe it as a “money sink” that has fallen prey to the worst aspects of Ukraine's failed development, a physical manifestation of the once-wealthy country's political decay.
Later this year, after the G-8 conference in Huntsville, Ont., the Canadian government will be asked to make another pledge, likely in the tens of millions of dollars, in an effort to raise another $200-million to $300-million to get the job done by the end of 2012, before the reactor decays further and poses an even graver danger. While the reactor's original sarcophagus, built in a hurry after the disaster, was recently reinforced, it is a flimsy structure that could collapse,
sending a radioactive dust cloud into the atmosphere. Portions of the reactor core are still exposed to open air and rainwater.
On Sunday, five years after the Orange Revolution raised hopes of a more democratic and economically prosperous Ukraine, Ukrainians will go to the polls in the final round of a presidential election that has already eliminated incumbent President Viktor Yushchenko, blamed by the West for many of the problems surrounding the Chernobyl containment project. But for the bankers and Canadian government officials who have been working for a decade and a half to protect the world from the radioactive ruins of Chernobyl, there is a fear that the New Safe Confinement project, as it is known, will again spin out of control.
“In order to avoid any funds being lost to corruption, we had to take great care, and sometimes it meant that there were periods of years where none of the Ukrainians were doing anything,” said Vince Novak, head of nuclear safety for EBRD -- the European Bank for Reconstruction and Development. The EBRD, a development-finance body that aids post-communist economies, was appointed by the G-8 to manage the Chernobyl project.
Most of the delays and cost increases are tied directly to the political turmoil that has embroiled Ukraine since the 2004 Orange Revolution. Mr. Yushchenko, the reformist President in whom the West had placed its hopes, proved to be a terrible manager of both the project and his cabinet, and corruption and cronyism flourished under his watch. At least one minister who headed the project was notorious for corruption and links to organized crime, and others
allowed such practices to flourish.
It did not help that Yulia Tymoshenko, his first prime minister, was purged by Mr. Yushchenko after a few months, creating factional splits that hobbled the project. She is now running for president against Viktor Yanukovich, a pro-Russian candidate who, like her, has his own business interests.
At least a dozen cabinet ministers have controlled the project since it began, in some cases seizing it from their counterparts after only weeks, EBRD officials said.
“We've seen constant changes of personnel on the Ukrainian side happening very, very, very often,” said Balthasar Lindauer, deputy director of the EBRD's nuclear safety program. “As soon as we finish explaining the project to one minister and staff, there would be a power struggle and it would be taken over by another minister, and all the institutional memory would be lost and we'd have to start again.”
In one case, the officials spent several days in Kiev explaining the project to a new minister and winning assurances from Mr. Yushchenko that the contracting would begin, the staff would
remain in place and there would be stability. Just as they got off the plane after flying to Spain for another project, they were informed that the President had given it to another minister.
Many of the ministers seemed utterly disinterested in actually enclosing the reactor, officials said. Chernobyl became a source of largesse. Today, a decade after it was shut down completely,
the reactor still has more than 3,000 employees on its full-time payroll – a classic example of the communist-style employment system that still plagues Ukraine. Many Ukrainian officials
seemed determined to use the containment project to boost these employment levels.
On several occasions, officials loyal to either Mr. Yushchenko or to Ms. Tymoshenko have attempted to bypass the competitive bidding process and give key contracts to organizations close to their friends or the government.
The EBRD maintained control of the funds and the bidding process, and refused to allow such deals. But policing such disputes took years, and sometimes resulted in damaged
relationships.
When a contract for the main construction project was awarded to a French company in 2007, there were concerns that the tendering process had been corrupt, so the EBRD ordered a
lengthy audit.
The audit last year showed that the contract was reliable. But work has still not begun.
The EBRD is currently in the midst of a new cost estimate to determine how much more money it will need from the G-8 countries, and its officials say they are determined to use a
hoped-for period of stability after Sunday's election to secure enough money to get the project done by the end of 2012.
“They will need at least a couple hundred million euros more,” said a Canadian official involved in the project. “And we will probably be contributing a significant amount because this is a priority for us.”
Google-översättning:
Tjernobyl:
Läckande strålning och suger upp kanadensiska pengar
Tretton år efter Kanada och andra länder lovade $ 768-miljoner att göra den förstörda kärnkraftsreaktor säker, har kostnaden luftballong till $ 2 miljarder och jobbet fortfarande inte gjort Doug Saunders, Globe and Mail, tisdag, 2 februari, 2010
Kiev - nästan ett kvarts sekel efter explosionen dödade hundratals och chockat världen kärnkraftsreaktorn i Tjernobyl fortfarande sitter sönder mitt i en obeboelig öde i norra Ukraina fortfarande förvånande släpper ut mängder av strålning, och fortfarande absorberar stora mängder pengar.
Mycket av dessa pengar, minst $ 71-miljoner av det har kommit från kanadensiska skattebetalarna, för att betala för ett projekt som inleddes 1997 med ett löfte från ledarna för G7-länderna omsluter reaktorn i ett permanent, förseglade sarkofag.
Det var tänkt att bli färdig i åtta år och kostar $ 768 miljoner (USA), en symbol för en återuppväckt Ukraina återvända till demokratiskt styre och en öppen ekonomi, lägga katastrofen 1986 permanent i det förflutna.
Men i en historia om tragisk besvikelse som exemplifierar det nätverk av korruption och misstro som så ofta ensnares relationerna mellan Ukraina och väst, 13 år senare kostnaden för projektet har luftballong till nästan $ 2 miljarder och konstruktion har inte ens börjat.
Kanadensiska tjänstemän beskriver det som ett "pengar sjunker" som har fallit offer för de värsta aspekterna av Ukrainas misslyckades utveckling, en fysisk manifestation av det en gång välmående landets politiska förfall. Senare i år, efter det att G-8-konferensen i Huntsville, Ont. Kommer den kanadensiska regeringen uppmanas att göra ett annat löfte, sannolikt i tiotals miljoner dollar i ett försök att höja ytterligare $ 200 miljoner till $ 300 miljoner få jobbet gjort i slutet av 2012, innan reaktorn sönderfaller ytterligare och utgör ett ännu allvarligare fara.
Medan reaktorn ursprungliga sarkofagen, byggd i en hast efter katastrofen, förstärktes nyligen, är det en tunn struktur som kan kollapsa, skicka ett radioaktivt damm moln i atmosfären. Delar av reaktorhärden fortfarande utsätts för frisk luft och regnvatten.
På söndag, fem år efter den orangea revolutionen väckte hopp om ett mer demokratiskt och ekonomiskt välmående Ukraina kommer ukrainarna går till valurnorna i sista omgången av presidentvalet som redan har eliminerats sittande presidenten Viktor Yushchenko, skylla på väst för många av problemen kring Tjernobyl inneslutning projektet.
Men för de banker och kanadensiska statliga tjänstemän som arbetat för ett och ett halvt decennium för att skydda världen från de radioaktiva ruinerna av Tjernobyl, det finns en rädsla att den nya säkra inneslutningen projekt, som den kallas, kommer återigen att snurra ut kontroll.
"För att undvika några medel försvinner till korruption, var vi tvungna att ta väl hand, och ibland är det innebar att det fanns perioder av år där ingen av ukrainarna gjorde någonting, säger Vince Novak, chef för kärnsäkerhet för EBRD -- - Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.
EBRD, en utveckling finansierar organ som AIDS post-kommunistiska ekonomier, utsågs av G-8 att hantera Tjernobyl projektet.
De flesta av de förseningar och kostnadsökningar är knutna direkt till den politiska oron som har invecklat Ukraina sedan 2004 orangea revolutionen. Mr Jusjtjenko, den reformvänliga presidenten i vilken väst hade satt sitt hopp till, visade sig vara en fruktansvärd chef för både projektet och hans kabinett, och korruption och svågerpolitik blomstrade under sin klocka.
Minst en minister som var chef för projektet var ökänd för korruption och kopplingar till organiserad brottslighet, och andra tillät sådana metoder att blomstra.
Det hjälpte inte att Yulia Tymoshenko, hans första premiärminister, var rensas genom Mr Jusjtjenko efter ett par månader, skapa fraktioner sprickor som linkade projektet. Hon är nu inne för president mot Viktor Janukovitj, en pro-rysk kandidat som, liksom hon, har sina egna affärsintressen.
Minst ett dussin ministrar har kontrollerat projektet sedan det började, i vissa fall beslagta det från deras motsvarigheter efter bara några veckor, sade EBRD tjänstemän.
"Vi har sett konstanta förändringar av personal på den ukrainska sidan händer väldigt, väldigt, väldigt ofta, säger Balthasar Lindauer, biträdande chef för EBRD: s kärnsäkerhet program.
"Så fort vi avsluta förklara projektet till en minister och personal, skulle det finnas en maktkamp, och det skulle tas över av en annan minister, och alla institutionella minne skulle gå förlorad och vi skulle bli tvungna att börja om igen."
I ett fall, tillbringade de tjänstemän flera dagar i Kiev förklara projektet till en ny minister och vinnande försäkringar från Mr Jusjtjenko att den upphandlande skulle börja, personalen skulle kvar och det skulle vara stabilitet.
Precis som de klev av planet efter flyga till Spanien för ett annat projekt, underrättades de att presidenten hade gett den till en annan minister.
Många av ministrarna verkade helt ointresserad av faktiskt omsluter reaktorn, sade tjänstemän.
Tjernobyl blev en källa till generositet. Idag, ett decennium efter att det lades ned helt, reaktorn har fortfarande mer än 3000 anställda på heltid lönesumma - ett klassiskt exempel på den kommunistiska stil anställning system som fortfarande plågar Ukraina.
Många ukrainska tjänstemän verkade fast beslutna att använda inneslutning projekt för att öka dessa sysselsättningen.
Vid flera tillfällen, tjänstemän lojala mot antingen Mr Jusjtjenko eller Ms Tymosjenko har försökt att kringgå anbudsförfarande och ge viktiga kontrakt till organisationer nära sina vänner eller regeringen.
EBRD behållit kontrollen av fonderna och anbudsprocessen, och vägrade att låta dessa affärer.
Men polisarbete sådana tvister tog flera år, och ibland resulterade i skadade relationer.
När ett avtal för de största byggprojektet gick till ett franskt bolag under 2007, fanns farhågor om att anbudsförfarandet hade varit korrupt, så EBRD beställde en långa revision.
Granskningen fjol visade att kontraktet var pålitlig. Men arbetet har ännu inte påbörjats. EBRD är just nu mitt i en ny kostnadsberäkning för att avgöra hur mycket mer pengar den behöver från G8-länder, och dess tjänstemän säger att de är fast beslutna att använda en önskade period av stabilitet efter söndagens val för att säkra tillräckligt med pengar för att få projektet görs i slutet av 2012.
"De kommer att behöva minst ett par hundra miljoner euro mer, säger en kanadensisk tjänsteman som deltar i projektet.
"Och vi kommer troligen att bidra ett betydande belopp eftersom detta är en prioritet för oss."
Chernobyl: Leaking radiation and sucking up Canadian money
Thirteen years after Canada and other nations pledged $768-million to render the destroyed
nuclear reactor safe, the cost has ballooned to $2-billion and the job still isn't done
Doug Saunders, Globe and Mail, Tuesday, February 2, 2010
Kiev — Almost a quarter-century after its explosion killed hundreds and shocked the world, the Chernobyl nuclear reactor still sits crumbling amid an uninhabitable wasteland in northern
Ukraine, still emits surprising amounts of radiation, and still absorbs vast amounts of money.
Much of that money, at least $71-million of it, has come from Canadian taxpayers, intended to pay for a project launched in 1997 under a pledge from leaders of the G-7 countries to
enclose the reactor in a permanent, sealed sarcophagus.
It was meant to be finished in eight years and cost $768-million (U.S.), a symbol of a resurgent Ukraine returning to democratic government and an open economy, putting the 1986 disaster
permanently in the past.
But in a story of tragic disappointment that exemplifies the web of corruption and distrust that so often ensnares relations between Ukraine and the West, 13 years later the cost of the project has ballooned to almost $2-billion and construction has not even begun.
Canadian officials describe it as a “money sink” that has fallen prey to the worst aspects of Ukraine's failed development, a physical manifestation of the once-wealthy country's political decay.
Later this year, after the G-8 conference in Huntsville, Ont., the Canadian government will be asked to make another pledge, likely in the tens of millions of dollars, in an effort to raise another $200-million to $300-million to get the job done by the end of 2012, before the reactor decays further and poses an even graver danger. While the reactor's original sarcophagus, built in a hurry after the disaster, was recently reinforced, it is a flimsy structure that could collapse,
sending a radioactive dust cloud into the atmosphere. Portions of the reactor core are still exposed to open air and rainwater.
On Sunday, five years after the Orange Revolution raised hopes of a more democratic and economically prosperous Ukraine, Ukrainians will go to the polls in the final round of a presidential election that has already eliminated incumbent President Viktor Yushchenko, blamed by the West for many of the problems surrounding the Chernobyl containment project. But for the bankers and Canadian government officials who have been working for a decade and a half to protect the world from the radioactive ruins of Chernobyl, there is a fear that the New Safe Confinement project, as it is known, will again spin out of control.
“In order to avoid any funds being lost to corruption, we had to take great care, and sometimes it meant that there were periods of years where none of the Ukrainians were doing anything,” said Vince Novak, head of nuclear safety for EBRD -- the European Bank for Reconstruction and Development. The EBRD, a development-finance body that aids post-communist economies, was appointed by the G-8 to manage the Chernobyl project.
Most of the delays and cost increases are tied directly to the political turmoil that has embroiled Ukraine since the 2004 Orange Revolution. Mr. Yushchenko, the reformist President in whom the West had placed its hopes, proved to be a terrible manager of both the project and his cabinet, and corruption and cronyism flourished under his watch. At least one minister who headed the project was notorious for corruption and links to organized crime, and others
allowed such practices to flourish.
It did not help that Yulia Tymoshenko, his first prime minister, was purged by Mr. Yushchenko after a few months, creating factional splits that hobbled the project. She is now running for president against Viktor Yanukovich, a pro-Russian candidate who, like her, has his own business interests.
At least a dozen cabinet ministers have controlled the project since it began, in some cases seizing it from their counterparts after only weeks, EBRD officials said.
“We've seen constant changes of personnel on the Ukrainian side happening very, very, very often,” said Balthasar Lindauer, deputy director of the EBRD's nuclear safety program. “As soon as we finish explaining the project to one minister and staff, there would be a power struggle and it would be taken over by another minister, and all the institutional memory would be lost and we'd have to start again.”
In one case, the officials spent several days in Kiev explaining the project to a new minister and winning assurances from Mr. Yushchenko that the contracting would begin, the staff would
remain in place and there would be stability. Just as they got off the plane after flying to Spain for another project, they were informed that the President had given it to another minister.
Many of the ministers seemed utterly disinterested in actually enclosing the reactor, officials said. Chernobyl became a source of largesse. Today, a decade after it was shut down completely,
the reactor still has more than 3,000 employees on its full-time payroll – a classic example of the communist-style employment system that still plagues Ukraine. Many Ukrainian officials
seemed determined to use the containment project to boost these employment levels.
On several occasions, officials loyal to either Mr. Yushchenko or to Ms. Tymoshenko have attempted to bypass the competitive bidding process and give key contracts to organizations close to their friends or the government.
The EBRD maintained control of the funds and the bidding process, and refused to allow such deals. But policing such disputes took years, and sometimes resulted in damaged
relationships.
When a contract for the main construction project was awarded to a French company in 2007, there were concerns that the tendering process had been corrupt, so the EBRD ordered a
lengthy audit.
The audit last year showed that the contract was reliable. But work has still not begun.
The EBRD is currently in the midst of a new cost estimate to determine how much more money it will need from the G-8 countries, and its officials say they are determined to use a
hoped-for period of stability after Sunday's election to secure enough money to get the project done by the end of 2012.
“They will need at least a couple hundred million euros more,” said a Canadian official involved in the project. “And we will probably be contributing a significant amount because this is a priority for us.”
Google-översättning:
Tjernobyl:
Läckande strålning och suger upp kanadensiska pengar
Tretton år efter Kanada och andra länder lovade $ 768-miljoner att göra den förstörda kärnkraftsreaktor säker, har kostnaden luftballong till $ 2 miljarder och jobbet fortfarande inte gjort Doug Saunders, Globe and Mail, tisdag, 2 februari, 2010
Kiev - nästan ett kvarts sekel efter explosionen dödade hundratals och chockat världen kärnkraftsreaktorn i Tjernobyl fortfarande sitter sönder mitt i en obeboelig öde i norra Ukraina fortfarande förvånande släpper ut mängder av strålning, och fortfarande absorberar stora mängder pengar.
Mycket av dessa pengar, minst $ 71-miljoner av det har kommit från kanadensiska skattebetalarna, för att betala för ett projekt som inleddes 1997 med ett löfte från ledarna för G7-länderna omsluter reaktorn i ett permanent, förseglade sarkofag.
Det var tänkt att bli färdig i åtta år och kostar $ 768 miljoner (USA), en symbol för en återuppväckt Ukraina återvända till demokratiskt styre och en öppen ekonomi, lägga katastrofen 1986 permanent i det förflutna.
Men i en historia om tragisk besvikelse som exemplifierar det nätverk av korruption och misstro som så ofta ensnares relationerna mellan Ukraina och väst, 13 år senare kostnaden för projektet har luftballong till nästan $ 2 miljarder och konstruktion har inte ens börjat.
Kanadensiska tjänstemän beskriver det som ett "pengar sjunker" som har fallit offer för de värsta aspekterna av Ukrainas misslyckades utveckling, en fysisk manifestation av det en gång välmående landets politiska förfall. Senare i år, efter det att G-8-konferensen i Huntsville, Ont. Kommer den kanadensiska regeringen uppmanas att göra ett annat löfte, sannolikt i tiotals miljoner dollar i ett försök att höja ytterligare $ 200 miljoner till $ 300 miljoner få jobbet gjort i slutet av 2012, innan reaktorn sönderfaller ytterligare och utgör ett ännu allvarligare fara.
Medan reaktorn ursprungliga sarkofagen, byggd i en hast efter katastrofen, förstärktes nyligen, är det en tunn struktur som kan kollapsa, skicka ett radioaktivt damm moln i atmosfären. Delar av reaktorhärden fortfarande utsätts för frisk luft och regnvatten.
På söndag, fem år efter den orangea revolutionen väckte hopp om ett mer demokratiskt och ekonomiskt välmående Ukraina kommer ukrainarna går till valurnorna i sista omgången av presidentvalet som redan har eliminerats sittande presidenten Viktor Yushchenko, skylla på väst för många av problemen kring Tjernobyl inneslutning projektet.
Men för de banker och kanadensiska statliga tjänstemän som arbetat för ett och ett halvt decennium för att skydda världen från de radioaktiva ruinerna av Tjernobyl, det finns en rädsla att den nya säkra inneslutningen projekt, som den kallas, kommer återigen att snurra ut kontroll.
"För att undvika några medel försvinner till korruption, var vi tvungna att ta väl hand, och ibland är det innebar att det fanns perioder av år där ingen av ukrainarna gjorde någonting, säger Vince Novak, chef för kärnsäkerhet för EBRD -- - Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.
EBRD, en utveckling finansierar organ som AIDS post-kommunistiska ekonomier, utsågs av G-8 att hantera Tjernobyl projektet.
De flesta av de förseningar och kostnadsökningar är knutna direkt till den politiska oron som har invecklat Ukraina sedan 2004 orangea revolutionen. Mr Jusjtjenko, den reformvänliga presidenten i vilken väst hade satt sitt hopp till, visade sig vara en fruktansvärd chef för både projektet och hans kabinett, och korruption och svågerpolitik blomstrade under sin klocka.
Minst en minister som var chef för projektet var ökänd för korruption och kopplingar till organiserad brottslighet, och andra tillät sådana metoder att blomstra.
Det hjälpte inte att Yulia Tymoshenko, hans första premiärminister, var rensas genom Mr Jusjtjenko efter ett par månader, skapa fraktioner sprickor som linkade projektet. Hon är nu inne för president mot Viktor Janukovitj, en pro-rysk kandidat som, liksom hon, har sina egna affärsintressen.
Minst ett dussin ministrar har kontrollerat projektet sedan det började, i vissa fall beslagta det från deras motsvarigheter efter bara några veckor, sade EBRD tjänstemän.
"Vi har sett konstanta förändringar av personal på den ukrainska sidan händer väldigt, väldigt, väldigt ofta, säger Balthasar Lindauer, biträdande chef för EBRD: s kärnsäkerhet program.
"Så fort vi avsluta förklara projektet till en minister och personal, skulle det finnas en maktkamp, och det skulle tas över av en annan minister, och alla institutionella minne skulle gå förlorad och vi skulle bli tvungna att börja om igen."
I ett fall, tillbringade de tjänstemän flera dagar i Kiev förklara projektet till en ny minister och vinnande försäkringar från Mr Jusjtjenko att den upphandlande skulle börja, personalen skulle kvar och det skulle vara stabilitet.
Precis som de klev av planet efter flyga till Spanien för ett annat projekt, underrättades de att presidenten hade gett den till en annan minister.
Många av ministrarna verkade helt ointresserad av faktiskt omsluter reaktorn, sade tjänstemän.
Tjernobyl blev en källa till generositet. Idag, ett decennium efter att det lades ned helt, reaktorn har fortfarande mer än 3000 anställda på heltid lönesumma - ett klassiskt exempel på den kommunistiska stil anställning system som fortfarande plågar Ukraina.
Många ukrainska tjänstemän verkade fast beslutna att använda inneslutning projekt för att öka dessa sysselsättningen.
Vid flera tillfällen, tjänstemän lojala mot antingen Mr Jusjtjenko eller Ms Tymosjenko har försökt att kringgå anbudsförfarande och ge viktiga kontrakt till organisationer nära sina vänner eller regeringen.
EBRD behållit kontrollen av fonderna och anbudsprocessen, och vägrade att låta dessa affärer.
Men polisarbete sådana tvister tog flera år, och ibland resulterade i skadade relationer.
När ett avtal för de största byggprojektet gick till ett franskt bolag under 2007, fanns farhågor om att anbudsförfarandet hade varit korrupt, så EBRD beställde en långa revision.
Granskningen fjol visade att kontraktet var pålitlig. Men arbetet har ännu inte påbörjats. EBRD är just nu mitt i en ny kostnadsberäkning för att avgöra hur mycket mer pengar den behöver från G8-länder, och dess tjänstemän säger att de är fast beslutna att använda en önskade period av stabilitet efter söndagens val för att säkra tillräckligt med pengar för att få projektet görs i slutet av 2012.
"De kommer att behöva minst ett par hundra miljoner euro mer, säger en kanadensisk tjänsteman som deltar i projektet.
"Och vi kommer troligen att bidra ett betydande belopp eftersom detta är en prioritet för oss."
onsdag 3 februari 2010
"OIycka med kärnbränslebehållare".
Hej,
I onsdags skickade jag en sammanfattning av några artiklar som fanns i tidningen Ny Teknik.
Under tiden har det framkommit att en olycka i en uranfabrik i Tyskland hänger ihop med en miss i Västerås. Jag bifogar artikeln som fanns i Ny Teknik den 30. 1.
"OIycka med kärnbränslebehållare".
Jag bifogar också en artikel med datum 28. 1. "Westinghouse genomför förändringar". och artikeln med datum 28. 1. "Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken".
Olyckan i Tyskland hände den 21. 1. i fabriken Gronau som ligger i närheten av den holländska gränsen. I lördags genomförde tyska grupper en demonstration.
Utdrag ur en engelsk artikel (Nuclear Monitor): "The national news in Germany reported widely on the accident. Even the prosecutor has started - on demand of local antinuclear organisations - an investigation against Urenco. On January 22 and 24 there were demonstrations in Gronau - with up to 100 people."
Med atomfientliga hälsningar
Ingeborg
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Publicerad igår,
Lungmätningarna av de anställdas radioaktiva stråldoser på Westinghouse kärnbränslefabrik i Västerås har visat för låga nivåer . I nya mätningar uppvisar de anställda i flera fall så höga värden att de närmar sig eller överskrider gränsvärdet.
Westinghouse genomför förändringar
Experten: Strålning från uran ökar risken för att få cancer
Kärnbränsle
Strålning
Westinghouse
Omkring 100 anställda vid Westinghouses kärnbränslefabrik uppvisar högre strålvärden än väntat.
Av dem har tretton personer så höga värden att de närmar sig eller överskrider gällande gränsvärde på 20 millisievert per år som är det genomsnittliga gränsvärdet på fem år.
Det visar preliminära beräkningar av stråldoserna utifrån urinprovtagningar som företaget utfört i fjol .
Resultaten har fått Strålskyddsmyndigheten att reagera. I ett föreläggande från december kräver man att bolaget senast den 1 februari redovisar de exakta stråldoserna per individ och åtgärder för att undvika internkontamination .
Westinghouse i Västerås är en av världens ledande tillverkare av kärnbränsle. Bolaget planerar att öka tillverkningen från 600 ton urandioxid per år till 900 ton. De höjda värdena gäller främst personal i de tre verkstäder där uran hanteras öppet. De anställda får dels stråldoser genom att vistas i närheten av uranet, dels riskerar de att andas in och svälja urandamm när de bearbetar uranet.
Den externa strålningen mäts med dosimetrar. Sedan 80-talet har stråldoser från det interna intaget mätts via främst lungmätningar. Det är en standardmetod som mäter gammastrålning utanför lungorna.
De nya genomförda beräkningarna på Westinghouse visar att stråldoserna underskattats.
— Dels har detektionsgränsen för mätning av uran i lungorna varit så hög att små doser inte varit registrerbara, dels har lungmätningarna inte tagit hänsyn till att uran ansamlas i andra organ i kroppen än i lungorna, säger Rolf Falk, strålskyddskonsult hos Strålskyddsmyndigheten, SSM.
Peter Hofvander, utredare på samma myndighet, beskriver att metoden inte snappar upp det dagliga låga intag av radioaktivt urandamm som personalen inandas, det vill säga de kroniska interndoserna.
För omkring ett år sedan satte Westinghouse i gång ett nytt mätprojekt kallat REN, som syftade till att man skapa en ”ren anläggning med låga personstråldoser”.
Man lät 176 personer som jobbar med öppen uranhantering att lämna upp till sju urinprover vardera i syfte att mäta uranhalten.
Proverna analyserades sedan med en känsligare metod än den man tidigare analyserat urinprover med på Westinghouse, då efter specifika händelser och kontroller.
Resultaten landade hos SSM den 29 oktober i fjol.
—Det var helt oväntat att det fanns så stora interndoser och det är naturligtvis inte acceptabelt för någon att jobba under sådana förhållanden, säger Peter Hofvander.
Hittills har en person av de 13 med mycket höga strålvärden har omplacerats men vederbörande är nu tillbaka i tjänst.
Varken ordföranden för IF Metall-klubben eller Thomas Hellström, huvudskyddsombudet på Westinghouse, säger sig ha fått några rapporter om oro bland personalen på grund av de höjda strålvärdena.
Fakta Gränsvärden för radioaktiv strålning
- Stråldos, oftast uttryckt i måttet millisievert, visar den sammanlagda mängden joniserande strålning som en människa utsatts för.
- Högsta tillåtna stråldos för den som arbetar i en verksamhet med joniserande strålning är i dag 50 millisievert per år men nivån anses vara för hög och är på väg att sänkas till 20 millisievert per år.
- Under fem år får dosen, enligt dagens regler, inte överskrida 100 millisievert. Det genomsnittliga gränsvärdet under fem år blir därmed 20 millisievert. Så höga värden når i dag bara enstaka personer inom kärnkraftsindustrin.
- Enligt ALARA-principen (As Low As Reasonably Achievable) ska arbetsgivare göra sitt bästa för att minimera strålningen så att ingen utsätts för några stråldoser.
Källa: SSMs författningssamling 2008:51, KTH, handläggare på SSM.
Westinghouse genomför förändringar
publ igår
Westinghouse kommer inom kort att redovisa nya individberäkningar av stråldoser till Strålsäkerhetsmyndigheten. Dessa visar lägre värden, hävdar företaget.
Experten: Strålning från uran ökar risken för att få cancer
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Kärnbränsle
Strålningsmätning
Westinghouse
I Westinghouse årliga redovisningar till Strålskyddsmyndigheten har man oftast haft betryggande marginaler. Att stråldoserna nu tycks vara betydligt större än man tidigare trott, beror på att analyserna av de brett upplagda urinprovtagningar man började med i slutet av 2008 gör det möjligt att påvisa även mycket små mängder uran.
Säkerhetschefen Berndt Holmqvist säger att personalen inte andas in eller sväljer ner mer urandamm än tidigare.
- Det är ingen försämring av strålskyddsmiljön, snarare tvärtom. Vi har kommit till nya insikter. Mätmetoderna har blivit noggrannare och mer korrekta.
Strålskyddsföreståndaren Hans Mellander fyller i:
- När man mäter uran i urin handlar det om mycket låga koncentrationer. Vi talar om mikrogram per liter. Det är inte mycket.
Med tanke på att man upptäcker lägre halter, borde ni ha börjat med bred undersökningar med urinprov tidigare?
- Ja, det är klart att det hade varit bra att ha den här metoden lite tidigare. Då hade vi kunnat vidta åtgärder på ett effektivare sätt. När vi gör något vill vi se effekter av åtgärden, säger Hans Mellander.
Strålskyddsmyndigheten kräver att Westinghouse redovisar exakta stråldoser senast den 1 februari. Innan dess vill inte företaget gå ut med några siffror.
- Beräkningarna vi håller på med nu visar att doserna kommer att ligga lägre än vi trodde från början, säger Berndt Holmqvist.
Hur exakt kommer ni att kunna fastställa stråldosen?
- Ja, det är komplext. I och med att vi jobbar med människor och utsöndring och modeller av hur uran uppträder i kroppen så finns det väldigt stora osäkerheter i sådana här beräkningar, säger Hans Mellander.
Ett absolut gränsvärde och en väldigt stor osäkerhet. Hur löser ni det?
- Vi vet inte hur stor osäkerheten är. Den kan slå uppåt och nedåt. Normalt sett i strålskyddssammanhang försöker man vara konservativ. Vi lägger in marginaler, säger Hans Mellander.
Westinghouse har under 2008 och 2009 förbättrat fabriken i Västerås. Man har kapslat in dammande maskiner. Fikarum som ligger nära öppna strålkällor flyttas. Strålskyddsarbetet utökas med mer personal. Lunglaboratoriet får ny utrustning.
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Westinghouse genomför förändringar
Kärnbränsle
Uranhexafluorid
Westinghouse
Olyckan skedde den 21 januari när en anställd skulle ta hand om en behållare som skickats från Westinghouse kärnbränslefabrik till Urencos anläggning i Gronau i Tyskland, där man anrikar uran.
I går, torsdag, berättade Westinghouse i ett pressmeddelande att den otvättade behållaren kom från Västerås.
Enligt bolagets VD Jonas Hallén har man gjort ett misstag.
—Behållaren skulle aldrig skickats iväg härifrån utan att ha varit ordentligt tvättad, säger han till Radio Västmanland.
Westinghouse skickar regelbundet tomma urancylindrar till Urenco. I det aktuella fallet var behållaren inte invändigt rengjord när den transporterades i väg, trots att den var märkt så.
I stället innehöll den en liten mängd uranhexafluorid som i kontakt med fukt bryts ned och bildar flurovätesyra.
Ämnet anses vara mycket giftigt och starkt frätande och kan i kroppen slå ut viktiga organ som hjärta, lever, njurar eller nerver.
Jonas Hallén uppger dock att mannens tillstånd är gott enligt de läkare som behandlar honom.
Bolaget har nu startat en internutredning och uppger att man kommer att vidta åtgärder för att undvika liknande händelser framöver.
Nya beräkningar av personalens stråldoser vid Westinghouse kärnbränslefabrik visar att en stor grupp anställda fortfarande har högre stråldoser än väntat. Enligt bolaget ligger dessa dock under gällande gränsvärden.
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Westinghouse genomför förändringar
Experten: Strålning från uran ökar risken för att få cancer
Olycka med kärnbränslebehållare
Kärnbränslefabrik
Westinghouse
Efter att man undersökt personalen med nya metoder 2009 upptäckte bolaget sent i höstas att omkring 100 anställda hade flera gånger högre strålvärden än man tidigare antagit.
Tretton av de anställda i uranverkstäderna närmade sig snittgränsvärdet på 20 millisievert, lika mycket som ett ytterst fåtal personer inom kärnkraftsindustrin får i sig varje år..
Strålsäkerhetsmyndigheten krävde då att Westinghouse redovisade exakta värden. Detta för varje individ som jobbar med öppen hantering av kärnbränsle.
Bolagets redovisning lämnades in sent på måndasgeftermidagen. Den visar att gränsvärdena för stråldoser per år inte överskrids.
Samtidigt har ett stort antal anställda har fortfarande flera gånger högre strålvärden än vad man tidigare uppmätt.
Värdena är högre än 1 millisievert per år. Ett värde som man tidigare antagit representerat en genomsnittlig dos från inandning av uranpartiklar.
Enligt den färska redovisningen är:
* Medeldosen för 176 personer 2,1 millisievert, alltså dubbelt så mycket som tidigare uppmätts med hjälp av lungmätningar.
* Maxdosen för de anställda 12, 9 millisievert.
* För 36 anställda är dosen högre än 5 millisievert. Det kan jämföras med en röntgenundersökning som ger cirka 0, 1 millisievert.
Till detta kommer, skriver Westinghouse, att de anställda varje år utsätts för strålning via huden ( externa doser) på i medeltal 1 millisievert och max fem millisievert.
Bolaget uppger emellertid att den beräkningsmetodik man använder för att se hur uranet omsätts i kroppen är svår.
”Beräkningarna är behäftade med osäkerheter”, skriver bolaget.
De nya strålvärdena upptäcktes sedan bolaget infört breda undersökningar av uranhalten i de anställdas urin. Detta sedan man i många år försökt att uppskatta intaget av urandamm via lungmätningar.
Bolaget har nu vidtagit en rad åtgärder för att exempelvis minimera halten urandamm i luften .
Man bedömer också att uranspridningen i lokalerna minskat . Samtidigt har detta inte helt gått att påvisa med hjälp av den tekniska övervakningsutrustningen.
I onsdags skickade jag en sammanfattning av några artiklar som fanns i tidningen Ny Teknik.
Under tiden har det framkommit att en olycka i en uranfabrik i Tyskland hänger ihop med en miss i Västerås. Jag bifogar artikeln som fanns i Ny Teknik den 30. 1.
"OIycka med kärnbränslebehållare".
Jag bifogar också en artikel med datum 28. 1. "Westinghouse genomför förändringar". och artikeln med datum 28. 1. "Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken".
Olyckan i Tyskland hände den 21. 1. i fabriken Gronau som ligger i närheten av den holländska gränsen. I lördags genomförde tyska grupper en demonstration.
Utdrag ur en engelsk artikel (Nuclear Monitor): "The national news in Germany reported widely on the accident. Even the prosecutor has started - on demand of local antinuclear organisations - an investigation against Urenco. On January 22 and 24 there were demonstrations in Gronau - with up to 100 people."
Med atomfientliga hälsningar
Ingeborg
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Publicerad igår,
Lungmätningarna av de anställdas radioaktiva stråldoser på Westinghouse kärnbränslefabrik i Västerås har visat för låga nivåer . I nya mätningar uppvisar de anställda i flera fall så höga värden att de närmar sig eller överskrider gränsvärdet.
Westinghouse genomför förändringar
Experten: Strålning från uran ökar risken för att få cancer
Kärnbränsle
Strålning
Westinghouse
Omkring 100 anställda vid Westinghouses kärnbränslefabrik uppvisar högre strålvärden än väntat.
Av dem har tretton personer så höga värden att de närmar sig eller överskrider gällande gränsvärde på 20 millisievert per år som är det genomsnittliga gränsvärdet på fem år.
Det visar preliminära beräkningar av stråldoserna utifrån urinprovtagningar som företaget utfört i fjol .
Resultaten har fått Strålskyddsmyndigheten att reagera. I ett föreläggande från december kräver man att bolaget senast den 1 februari redovisar de exakta stråldoserna per individ och åtgärder för att undvika internkontamination .
Westinghouse i Västerås är en av världens ledande tillverkare av kärnbränsle. Bolaget planerar att öka tillverkningen från 600 ton urandioxid per år till 900 ton. De höjda värdena gäller främst personal i de tre verkstäder där uran hanteras öppet. De anställda får dels stråldoser genom att vistas i närheten av uranet, dels riskerar de att andas in och svälja urandamm när de bearbetar uranet.
Den externa strålningen mäts med dosimetrar. Sedan 80-talet har stråldoser från det interna intaget mätts via främst lungmätningar. Det är en standardmetod som mäter gammastrålning utanför lungorna.
De nya genomförda beräkningarna på Westinghouse visar att stråldoserna underskattats.
— Dels har detektionsgränsen för mätning av uran i lungorna varit så hög att små doser inte varit registrerbara, dels har lungmätningarna inte tagit hänsyn till att uran ansamlas i andra organ i kroppen än i lungorna, säger Rolf Falk, strålskyddskonsult hos Strålskyddsmyndigheten, SSM.
Peter Hofvander, utredare på samma myndighet, beskriver att metoden inte snappar upp det dagliga låga intag av radioaktivt urandamm som personalen inandas, det vill säga de kroniska interndoserna.
För omkring ett år sedan satte Westinghouse i gång ett nytt mätprojekt kallat REN, som syftade till att man skapa en ”ren anläggning med låga personstråldoser”.
Man lät 176 personer som jobbar med öppen uranhantering att lämna upp till sju urinprover vardera i syfte att mäta uranhalten.
Proverna analyserades sedan med en känsligare metod än den man tidigare analyserat urinprover med på Westinghouse, då efter specifika händelser och kontroller.
Resultaten landade hos SSM den 29 oktober i fjol.
—Det var helt oväntat att det fanns så stora interndoser och det är naturligtvis inte acceptabelt för någon att jobba under sådana förhållanden, säger Peter Hofvander.
Hittills har en person av de 13 med mycket höga strålvärden har omplacerats men vederbörande är nu tillbaka i tjänst.
Varken ordföranden för IF Metall-klubben eller Thomas Hellström, huvudskyddsombudet på Westinghouse, säger sig ha fått några rapporter om oro bland personalen på grund av de höjda strålvärdena.
Fakta Gränsvärden för radioaktiv strålning
- Stråldos, oftast uttryckt i måttet millisievert, visar den sammanlagda mängden joniserande strålning som en människa utsatts för.
- Högsta tillåtna stråldos för den som arbetar i en verksamhet med joniserande strålning är i dag 50 millisievert per år men nivån anses vara för hög och är på väg att sänkas till 20 millisievert per år.
- Under fem år får dosen, enligt dagens regler, inte överskrida 100 millisievert. Det genomsnittliga gränsvärdet under fem år blir därmed 20 millisievert. Så höga värden når i dag bara enstaka personer inom kärnkraftsindustrin.
- Enligt ALARA-principen (As Low As Reasonably Achievable) ska arbetsgivare göra sitt bästa för att minimera strålningen så att ingen utsätts för några stråldoser.
Källa: SSMs författningssamling 2008:51, KTH, handläggare på SSM.
Westinghouse genomför förändringar
publ igår
Westinghouse kommer inom kort att redovisa nya individberäkningar av stråldoser till Strålsäkerhetsmyndigheten. Dessa visar lägre värden, hävdar företaget.
Experten: Strålning från uran ökar risken för att få cancer
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Kärnbränsle
Strålningsmätning
Westinghouse
I Westinghouse årliga redovisningar till Strålskyddsmyndigheten har man oftast haft betryggande marginaler. Att stråldoserna nu tycks vara betydligt större än man tidigare trott, beror på att analyserna av de brett upplagda urinprovtagningar man började med i slutet av 2008 gör det möjligt att påvisa även mycket små mängder uran.
Säkerhetschefen Berndt Holmqvist säger att personalen inte andas in eller sväljer ner mer urandamm än tidigare.
- Det är ingen försämring av strålskyddsmiljön, snarare tvärtom. Vi har kommit till nya insikter. Mätmetoderna har blivit noggrannare och mer korrekta.
Strålskyddsföreståndaren Hans Mellander fyller i:
- När man mäter uran i urin handlar det om mycket låga koncentrationer. Vi talar om mikrogram per liter. Det är inte mycket.
Med tanke på att man upptäcker lägre halter, borde ni ha börjat med bred undersökningar med urinprov tidigare?
- Ja, det är klart att det hade varit bra att ha den här metoden lite tidigare. Då hade vi kunnat vidta åtgärder på ett effektivare sätt. När vi gör något vill vi se effekter av åtgärden, säger Hans Mellander.
Strålskyddsmyndigheten kräver att Westinghouse redovisar exakta stråldoser senast den 1 februari. Innan dess vill inte företaget gå ut med några siffror.
- Beräkningarna vi håller på med nu visar att doserna kommer att ligga lägre än vi trodde från början, säger Berndt Holmqvist.
Hur exakt kommer ni att kunna fastställa stråldosen?
- Ja, det är komplext. I och med att vi jobbar med människor och utsöndring och modeller av hur uran uppträder i kroppen så finns det väldigt stora osäkerheter i sådana här beräkningar, säger Hans Mellander.
Ett absolut gränsvärde och en väldigt stor osäkerhet. Hur löser ni det?
- Vi vet inte hur stor osäkerheten är. Den kan slå uppåt och nedåt. Normalt sett i strålskyddssammanhang försöker man vara konservativ. Vi lägger in marginaler, säger Hans Mellander.
Westinghouse har under 2008 och 2009 förbättrat fabriken i Västerås. Man har kapslat in dammande maskiner. Fikarum som ligger nära öppna strålkällor flyttas. Strålskyddsarbetet utökas med mer personal. Lunglaboratoriet får ny utrustning.
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Westinghouse genomför förändringar
Kärnbränsle
Uranhexafluorid
Westinghouse
Olyckan skedde den 21 januari när en anställd skulle ta hand om en behållare som skickats från Westinghouse kärnbränslefabrik till Urencos anläggning i Gronau i Tyskland, där man anrikar uran.
I går, torsdag, berättade Westinghouse i ett pressmeddelande att den otvättade behållaren kom från Västerås.
Enligt bolagets VD Jonas Hallén har man gjort ett misstag.
—Behållaren skulle aldrig skickats iväg härifrån utan att ha varit ordentligt tvättad, säger han till Radio Västmanland.
Westinghouse skickar regelbundet tomma urancylindrar till Urenco. I det aktuella fallet var behållaren inte invändigt rengjord när den transporterades i väg, trots att den var märkt så.
I stället innehöll den en liten mängd uranhexafluorid som i kontakt med fukt bryts ned och bildar flurovätesyra.
Ämnet anses vara mycket giftigt och starkt frätande och kan i kroppen slå ut viktiga organ som hjärta, lever, njurar eller nerver.
Jonas Hallén uppger dock att mannens tillstånd är gott enligt de läkare som behandlar honom.
Bolaget har nu startat en internutredning och uppger att man kommer att vidta åtgärder för att undvika liknande händelser framöver.
Nya beräkningar av personalens stråldoser vid Westinghouse kärnbränslefabrik visar att en stor grupp anställda fortfarande har högre stråldoser än väntat. Enligt bolaget ligger dessa dock under gällande gränsvärden.
Oacceptabelt hög strålning i svenska kärnbränslefabriken
Westinghouse genomför förändringar
Experten: Strålning från uran ökar risken för att få cancer
Olycka med kärnbränslebehållare
Kärnbränslefabrik
Westinghouse
Efter att man undersökt personalen med nya metoder 2009 upptäckte bolaget sent i höstas att omkring 100 anställda hade flera gånger högre strålvärden än man tidigare antagit.
Tretton av de anställda i uranverkstäderna närmade sig snittgränsvärdet på 20 millisievert, lika mycket som ett ytterst fåtal personer inom kärnkraftsindustrin får i sig varje år..
Strålsäkerhetsmyndigheten krävde då att Westinghouse redovisade exakta värden. Detta för varje individ som jobbar med öppen hantering av kärnbränsle.
Bolagets redovisning lämnades in sent på måndasgeftermidagen. Den visar att gränsvärdena för stråldoser per år inte överskrids.
Samtidigt har ett stort antal anställda har fortfarande flera gånger högre strålvärden än vad man tidigare uppmätt.
Värdena är högre än 1 millisievert per år. Ett värde som man tidigare antagit representerat en genomsnittlig dos från inandning av uranpartiklar.
Enligt den färska redovisningen är:
* Medeldosen för 176 personer 2,1 millisievert, alltså dubbelt så mycket som tidigare uppmätts med hjälp av lungmätningar.
* Maxdosen för de anställda 12, 9 millisievert.
* För 36 anställda är dosen högre än 5 millisievert. Det kan jämföras med en röntgenundersökning som ger cirka 0, 1 millisievert.
Till detta kommer, skriver Westinghouse, att de anställda varje år utsätts för strålning via huden ( externa doser) på i medeltal 1 millisievert och max fem millisievert.
Bolaget uppger emellertid att den beräkningsmetodik man använder för att se hur uranet omsätts i kroppen är svår.
”Beräkningarna är behäftade med osäkerheter”, skriver bolaget.
De nya strålvärdena upptäcktes sedan bolaget infört breda undersökningar av uranhalten i de anställdas urin. Detta sedan man i många år försökt att uppskatta intaget av urandamm via lungmätningar.
Bolaget har nu vidtagit en rad åtgärder för att exempelvis minimera halten urandamm i luften .
Man bedömer också att uranspridningen i lokalerna minskat . Samtidigt har detta inte helt gått att påvisa med hjälp av den tekniska övervakningsutrustningen.
Ja till till effekthöjningar i Forsmark
Källa: http://www.era.se/nyh/vn.shtml?id=93447912
Ja till till effekthöjningar i Forsmark
(ERA 2010-01-28)
Regeringen har i dag beslutat att bevilja ForsmarkKraftgrupp AB tillstånd att höja effekten i reaktorerna 1, 2 och 3 vidForsmarks kärnkraftverk.
Effekthöjningsarbetet planeras att pågå vid samtliga tre reaktorer i Forsmarkfram till år 2014. Samtidigt moderniseras anläggningarna då gamlakomponenter byts ut, vilket innebär att säkerheten höjs. Total eleffekthöjningblir 410 megawatt. Detta innebär en elproduktionsökning med drygt treterawattimmar per år.
Maxproduktionen vid Forsmarks kärnkraftverk är idag 25 terawattimmar. Detmotsvarar elförsörjningen av hela Storstockholm tre gånger om.Regeringens prövning av ansökan om effekthöjningar har gjorts enligtkärntekniklagen. Kärntekniklagen är en säkerhetslagstiftning och regeringensprövning grundas på säkerhetsmässiga bedömningar.
Strålsäkerhetsmyndigheten bemyndigas att besluta om de ytterligare villkorsom ska gälla för tillståndet till effekthöjningen med hänsyn till säkerheten.
Ansökningar om att höja den termiska effekten bereds avStrålsäkerhetsmyndigheten och tillstånd beslutas av regeringen. Innanreaktorn kan drivas vid den högre effekten granskar och prövar myndighetenstegvis de utredningar, analyser och ombyggnadsåtgärder som genomförsför att uppfylla säkerhetskraven.Regeringen har tidigare lämnat tillstånd till effekthöjningar av de svenskakärnkraftsreaktorerna. Regeringen har även fått en ansökan om tillstånd atthöja den högsta tillåtna effekten i reaktorerna Oskarshamn 2 och Ringhals 4.PJ
Ja till till effekthöjningar i Forsmark
(ERA 2010-01-28)
Regeringen har i dag beslutat att bevilja ForsmarkKraftgrupp AB tillstånd att höja effekten i reaktorerna 1, 2 och 3 vidForsmarks kärnkraftverk.
Effekthöjningsarbetet planeras att pågå vid samtliga tre reaktorer i Forsmarkfram till år 2014. Samtidigt moderniseras anläggningarna då gamlakomponenter byts ut, vilket innebär att säkerheten höjs. Total eleffekthöjningblir 410 megawatt. Detta innebär en elproduktionsökning med drygt treterawattimmar per år.
Maxproduktionen vid Forsmarks kärnkraftverk är idag 25 terawattimmar. Detmotsvarar elförsörjningen av hela Storstockholm tre gånger om.Regeringens prövning av ansökan om effekthöjningar har gjorts enligtkärntekniklagen. Kärntekniklagen är en säkerhetslagstiftning och regeringensprövning grundas på säkerhetsmässiga bedömningar.
Strålsäkerhetsmyndigheten bemyndigas att besluta om de ytterligare villkorsom ska gälla för tillståndet till effekthöjningen med hänsyn till säkerheten.
Ansökningar om att höja den termiska effekten bereds avStrålsäkerhetsmyndigheten och tillstånd beslutas av regeringen. Innanreaktorn kan drivas vid den högre effekten granskar och prövar myndighetenstegvis de utredningar, analyser och ombyggnadsåtgärder som genomförsför att uppfylla säkerhetskraven.Regeringen har tidigare lämnat tillstånd till effekthöjningar av de svenskakärnkraftsreaktorerna. Regeringen har även fått en ansökan om tillstånd atthöja den högsta tillåtna effekten i reaktorerna Oskarshamn 2 och Ringhals 4.PJ
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)