På Änglagård i Novozybkov föds varje år 700 barn med
kraftigt nedsatt immunförsvar. Åtta av tio barn är redan vid födseln sjuka
eller skadade på grund av kärnkraftolyckan den 26 april 1986. Det råkade
nämligen regna i Novozybkov, när det radioaktiva molnet från Tjernobyl kom
förbi…
Novozybkov, en stad med 45 000 invånare varav 12 000 barn,
ligger i Bryansk i Ryssland, där landet möter såväl Vitryssland som Ukraina.
Tjugo mil fågelvägen söderut ligger det numera avstängda kärnkraftsverket, vars
exploderade reaktor 4 är täckt av en hafsigt hopkommen sarkofag. Ur dess många
rosthål strömmar än i dag radioaktiva partiklar ut i naturen.
Novozybkov är lika radioaktivt nedsmutsat som Tjernobyl,
Pripyat och byarna i den förbjudna tremilszonen. Jod-131, Cesium-137,
Strontium-90 och ytterligare minst 20 andra radioaktiva ämnen föll ner över
staden med ett lätt vårregn tidigt på morgonen den 26 april 1986. Det var ren
otur. Vindarna som förde hit det radioaktiva molnet från Tjernobyl kunde ha
blåst åt vilket håll som helst. Men det hamnade här, högt över Novozybkov. Och
med regnet föll partiklarna till marken. Det var samma moln som ett drygt dygn
senare fällde rester av sitt dödliga innehåll i Skandinavien.
Novozybkovborna fick ingenting veta. De fick inte ens veta,
att olyckan överhuvudtaget hade hänt. Så effektiv var mörkläggningen i
Sovjetunionen. Barnen fick inte ens jodtabletter – som skulle ha skyddat dem
mot sköldkörtelcancer – trots att det fanns i lagren. Det hade varit detsamma
som att erkänna olyckan. Makthavarna försåg sig själva och de sina.
”Fel på apparaten”
Det var en ovanligt varm vår det året. Novozybkovborna njöt
av det vackra vädret på ängarna, i skogarna och vid floden där de både fiskade
och badade. I slutet av maj skulle hemvärnet göra en övning. En geigermätare
fanns i utrustningen och av en slump upptäckte en lärare, att visaren slog i
botten. Han slog larm till borgmästaren som i sin tur ringde Moskva. ”Det är
fel på er utrustning”, sa Kreml, varpå saken fick bero. Först i augusti kom vetenskapsmän
från Moskva med dyrbar mätutrustning. ”Det är ingen fara”, sa de. ”Det har hänt
en olycka i Tjernobyl, men den berör inte er. Vi ska bara ta några prover.
Fortsätt att odla er mat på åkrarna och i era trädgårdar. Det är inget fel på er mat och det är inget
fel på jorden.”
Själva hade de med sig mat utifrån. Det glömmer
Novozybkovborna aldrig. I dag vet de, att Novozybkov borde ha evakuerats.
Somliga väntar på åtgärder än i dag. Men det finns ingenstans att ta vägen. För
även om Novozybkovborna är särskilt hårt drabbade, så är de i gott sällskap.
Minst åtta miljoner människor i Ukraina, Vitryssland och Ryssland bor på efter
Tjernobylolyckan radioaktivt nedsmutsad mark. Så de får 50 rubel per person och
månad - för att stanna kvar utan att klaga.
Den glömda staden.
Det kallade borgmästare Ivan Nesterov sin stad vid vår
första kontakt 1997. Utlovad hjälp från Moskva hade uteblivit - först för att
några potentater i länshuvudstaden själva hade lagt beslag på pengarna och köpt
sig sommarstugor - och sedan för att Sovjetunionen föll samman 1991. Då bröts
alla löften som gavs i samband med olyckan. Varje land blev sig själv nog.
Ryssland, Ukraina och Vitryssland slutade till och med att samarbeta. I den mån
följderna av katastrofen i dag överhuvudtaget är föremål för åtgärder, så sker
de i varje land av respektive regering. Novozybkov är en given förlorare i sitt
avlägsna hörn av Ryssland. Det finns all anledning att tro, att Kreml helst såg
att hela staden försvann.
FN har inte heller gjort någon större insats för Novozybkov.
Fem år efter olyckan, när de akut sjuka hade dött undan, infann sig FN-organet
WHO för att undersöka barnen. De konstaterade en kraftig ökning av
sköldkörtelcancer men inget mer. Ökningen av annan cancer fick andra, för
västvärlden mindre hotfulla, förklaringar som alkoholism och social misär i
spåren av Sovjetstatens fall. Vad annars? WHO har trots allt undertecknat ett
avtal med FN-organet IAEA om att aldrig publicera några medicinska rapporter
som kan äventyra IAEA:s huvuduppgift – att så mycket som möjligt sprida
kärnkraften över världen.
Människorna i Novozybkov blev brickor i ett stort och
mäktigt spel. Följaktligen har alla andra sjukdomar som ökat i staden sedan
1986 – och som drabbat 80 procent av befolkningen - fått samma förklaring. ”Det
enda som är sant är att hundratusentals människor har dött och att många är
sjuka”, sa SSI-chefen Lars-Erik Holm vid ett intervjutillfälle. ”Men det beror inte
på strålningen från Tjernobyl!” Han var mycket bestämd på den
punkten. Han höll dock med om, att den medicinska misären mycket väl kan bero
på olyckan.
Änglagård, där livet börjar...
Sedan olika Lionsklubbar i slutet av 90-talet skickat ett
tiotal långtradare med förnödenheter, 3 ambulanser och 4 handikappbussar till
Novozybkov formulerades ”Lionsprojektet Tjernobyls barn/Novozybkov” våren 2003
som ett riksintresse för landets 544 klubbar. Projektet innebär att två
byggnader – en vit och en röd - inom sjukhuset Änglagård ska renoveras.
Änglagård har för övrigt fått sitt namn med filmregissören Colin Nutleys goda
minne.
Sveriges 14 600 Lionsmedlemmar har under det senaste året
samlat in drygt 1 miljon kronor till Änglagård. Den vita byggnaden – en
förlossningsklinik som invigdes den 11 september i år – har därmed kunnat
renoveras. Novozybkovs gravida kvinnor - som samtliga förutom dåligt
immunförsvar och kraftig blodbrist har minst tre sjukdomar som måste behandlas
- kan därmed föda sina barn under någotsånär drägliga förhållanden. Det är
varmt och rent och det luktar gott, där det tidigare regnade in och stank av
läckande avlopp och svartmögel. Numera kan mammorna dessutom vara säkra på, att
inte delar av innertaket ska falla ner över dem och deras småttingar. Barnen i
Novozybkov får numera en god start i livet. Och de behöver vara väl rustade. Så
småningom blir det de eller deras barn som måste röja undan de dödliga
följderna av Tjernobylolyckan.
Hjälp Lions hjälpa Änglagård
Nu återstår att renovera det röda huset. Det består dels av
en mödravårdcentral och gynekologisk poliklinik som tillsammans tar emot 85 000
läkarbesök per år och dels en kvinnoklinik för gynekologiska sjukdomar.
Kvinnorna, utan vilka familjerna här går under, är hårt drabbade av såväl
cancer som andra gynekologiska sjukdomar. Att hjälpa kvinnorna är att hjälpa barnen.
Projektet har fått 75 000 dollar av Lions Clubs
International Foundation (LCIF). Det räcker till att renovera
mödravårdscentralen. Arbetet har påbörjats. För renoveringen av kvinnokliniken
behövs ytterligare 1 miljon kronor.
I ett försök att samla ihop den miljonen har projektet
tryckt upp en kalender för 2005 illustrerad av barn på konstskolan i
Novozybkov. Vi säljer den för 100 kronor varav 60 kronor går direkt till
Änglagård (40 kronor kostar tillverkningen). Vi har dessutom tryckt upp 8 vykort
som i en bunt kostar 20 kronor varav 12 kronor går till Änglagård. Inte ett öre
går till administration. Allt arbete sker ideellt.
Hjälp Lions att hjälpa Änglagård genom att köpa almanacka
och vykort. Det är Årets Bästa Julklapp till nära och kära, kunder och
personal, då det dessutom är god gärning.
Stort tack!
Monica Antonsson
Änglagårdsalmanackan beställs direkt från projektledare
Monica Antonsson på e-postadress: monicaantonsson@telia.com,
fax 08-511 74 771 eller tel 08-511 74 771.
Penninggåvor till Änglagård kan sättas in på Lions postgiro:
45 24 24-5 och bankgiro: 785-7899. Märk talongen ”Änglagård”.
