På DG Rolf Poussards begäran...
Hej Rolf,
Här följer några allmänna tankar om vad Vallentuna Lions
(VLC) kan göra i Novozybkov. Funkar det, så kan andra klubbar göra samma sak
för andra byar/städer i de radioaktiva zonerna.
Om Lions skulle engagera sig internationellt skulle man
kanske kunna få ryssarna att sluta odla i den radioaktiva jorden. Åkrarna
ligger mer eller mindre i träda från St Petersburg till Smolensk. Där är inte
radioaktivt, så de kan odla där och köra in frisk mat till de radioaktiva
zonerna.
Det är egentligen bara fantasin som begränsar. Jag har tänkt
mig, att sedan VLC dragit igång det här, kan Täby ta en andra stad och Väsby en
tredje. Det finns ingen som helst risk att byar och städer inte räcker till för
alla klubbar som eventuellt vill satsa på detta.
Vallentuna församling (Gunnevi Styrström och Janne
Birgersson) har förhört sig om möjligheten att bilda vänförsamling med kyrkan i
Novozybkov. Jag har varit där hos dem och berättat men vet ännu inte hur det
går. Det ska väl tas ett politiskt beslut, tänker jag.
Jag ska också att försöka få kommunen att bilda vänort med
Novozybkov. Går inte det, så frågar jag Täby. Täby Lions har förresten sponsrat
barnen i Novozybkov med tusentals julklappar två år i rad.
Jag hoppas du ska ha nytta av detta. Ha det så trevligt med
lejonbröderna.
Må så gott!
Monica
Efter Tjernobyl
(i Ukraina, Vitryssland och Ryssland)
Den 26 april 2001 är det 15 år sedan katastrofen i Tjernobyl
inträffade. Situationen kan kort beskrivas så, att stora landområden i Ukraina,
Vitryssland och Ryssland är kontaminerade över 15 microcurie/km2 (det mått de
använder här) som kallas normalvärde. Som jämförelse kan nämnas att 1-2
microcurie/km2 föll som mest i Sverige.
Ett par hundra tusen människor har evakuerats från
tremilszonen runt kärnkraftverket och särskilt utsatta områden i de tre
länderna. Ändå bor mellan 8 och 10 miljoner människor på kontaminerad mark i de
tre länderna. Där odlar de också sin mat, vilket innebär att ämnen som
plutonium och cesium för första gången kommit in i det biologiska systemet –
bland annat människokroppen.
Exempel.
Av det radioaktiva avfallet från Tjernobyl regnade hela 70
procent ner i det lilla Vitryssland med 10 miljoner invånare. Det innebar att
1/5 av landet blev kontaminerat över 15 microcurie/km2. Större delen av
befolkningen äter emellertid mat som odlats där likaväl som de dricker mjölk
och äter kött från kreatur som betat där. Enligt professor Nestarenko, som är
chef för ett medicinskt institut i Gomel och som jag nyligen träffade i
Schweiz, är därför 80 procent av befolkningen radioaktivt smittade. Landet har
inga egna kärnkraftverk.
Novozybkov
Det råkade regna i staden Novozybkov i Ryssland, ca 20 mil
från Tjernobyl, när det radioaktiva molnet kom farandes. Novozybkov blev därmed
svårt smittad av radioaktiviet. Fyra byar har evakuerats helt men i staden bor
alla kvar – 45 000 människor varav 12 000 barn. Det finns helt enkelt
ingenstans att ta dem.
I Novozybkov sjunker strålningen aldrig ner till 15
microcurie/km2. Det pendlar mellan 21-27 vid stadshuset på torget men många bor
i hus med värden upp till 150. Jag har själv varit med om att mäta 105
microcurie/km2 vid en stuga i stans utkanter. Där bor farmor och farfar med sin
son och hans tre små barn. Mamman dog för några år sedan av en hjärntumör 27 år
gammal.
Hälsoläget
Ingen vet riktigt hur hälsoläget är i de kontaminerade
områdena. Det beror på var man befann sig vid tiden för olyckan likaväl som det
varierar mellan individer och på vilken plats man bor i dag. Värst är att inga
tillförlitliga undersökningar görs.
FN:s organ WHO har en överenskommelse med IAEA (FN:s
kontrollorgan för strålningen, vars uppgift är att verka för en spridning av kärnkraften) sedan 1959 som innebär, att de inte får publicera några
forskningsresultat som kan försvåra kärnkraftens spridande.
Rent subjektivt kan sägas att människorna här är mycket
sjuka. De har främst skador på inre organ och frekvensen av olika sorters
cancer har tveklöst ökat. Immunförsvaret slås ut och man talar om
Tjernobyl-Aids. Man talar allmänt om en förändrad blodbild som innebär att
blodet förtjockas med ökad risk för hjärnblödning och hjärtinfarkt som följd.
Följaktligen har många kraftigt förhöjt blodtryck, men inga mediciner förstås.
Ryggmärgsbråck, astma och diabetes är andra vanliga diagnoser. Daglig huvudvärk
och näsblod likaså. Efter nästan varje namn på klasslistorna i skolan i
Novozybkov står barnets diagnoser, så att läraren ska kunna ta speciell hänsyn
till det.
De medicinskt värsta konsekvenserna av Tjernobylolyckan
antas vara genetiska och väntas visa sig inom en 10-årsperiod eller så. Inget
talar emellertid för att det skulle röra sig om en tillfällig pik på kurvan. De
neurologiska skadorna hos den uppväxande generationen har redan börjat visa
sig. Barnen är slöare och mindre intelligenta än förr vilket är direkt
ödesdigert.
Jag har fått uppgifter om att bara 13 procent av alla
nyfödda barn i de svårast smittade områdena är friska, när de föds. Officiella
uppgifter i väst hävdar att konsekvenserna av Tjernobylolyckan är ca 115 fall
av sköldkörtelcancer hos barn och några enstaka fall av leukemi. Punkt.
Ekvationen går med andra ord inte ihop. För egen del tror jag att sanningen
ligger någonstans mitt emellan.
Två FN-organ har givit ut rapporter om detta i juni 2000 –
OCHA och UNSCEAR. Den första rapporten, som
är den första officiella jag sett som stämmer med verkligheten, har
undertecknats av Kofi A Annan. Den andra, som hävdar att det inte finns några
medicinska konsekvenser av olyckan, har undertecknas av Unscears ordförande
Lars-Erik Holm som också är chef för svenska Strålskyddsinstitutet. Det
föreligger med andra ord i detta nu en öppen konflikt mellan de båda.
Jag har OCHA:s rapport för att den finns på nätet. Bifogar
den. Jag anser att den är korrekt.
Västvärlden mörkar alltså och vill helt enkelt inte veta av
någon debatt. Ryssland, Vitryssland och Ukraina mörkar också. De kan inte
evakuera så stora områden som skulle behövas och definitivt aldrig klara av de
skadeståndsanspråk som skulle uppstå, om de erkände de medicinska följderna.
Olyckan kostar speciellt Ukraina ofattbara pengar redan i dag.
Professor Nesterenkos kollega, professor Bandazevsky, blev
till exempel arresterad, när han publicerade sina forskningsresultat som visar
omfattande skador hos den vitryska befolkningen. Amnesty International har
lyckats befria honom från den ”grop” med en diameter på två meter han
tillbringade åtta månader i. I dag sitter han i husarrest i Minsk. Jag mötte
hans fru i Schweiz. Själv har Nesterenko blivit fråntagen sin institution och sina
forskningsresultat. Hans fru hade emellertid kopierat dem och i dag har kyrkan
förbarmat sig över honom med nya lokaler, så han fortsätter sitt arbete.
Mina resor i de kontaminerade zonerna
Oktober 1997
Reste jag med Natasha Andersson och Sven Nahlin (Järna
Lions) till Moskva (speciellt sjukhus för Tjernobyls barn), Novozybkov, Gomel
och Tjernobyl.
April 1999
Åkte Sven Nahlin (Järna Lions / Högalids Lions) och jag till
Novozybkov med två ambulanser skänkta av SOS International.
Juli 2000
Åkte jag och några vänner (i Vallentuna Lions namn) till
Novozybkov med fyra handikappbussar och en ambulans till Novozybkov. Elwe
Nilsson och Färdtjänsten såg till att vi fick de fyra bussarna. Ambulansen kom
även denna gång från SOS international. Bilarna var fyllda av
handikapphjälpmedel, mat, kläder och mycket annat.
Augusti 2000
Flög fotografen Chris Humpery´s och jag till Kiev varifrån
vi reste upp till Tjernobyl för att göra reportage.
Kommande resor och hjälptransporter
(Som jag vet nu)
Chernobyl Unions ordförande i Moskva har uttryckt önskemål
om datorer till ett friskvårdscenter
för likvidatörerna, där de ska få rehabilitering och omskolning till yrken de
med tanke på sina sjuksomar kan klara. Tanken är att de på sikt ska kunna
försörja sina familjer och slippa tigga (se mina artiklar om likvidatörerna).
Barnbördshuset i Novozybkov har sedan flera år bett om en kuvös. Radioaktiviteten gör att barnen
föds för tidigt och att många därför dör.
Jag har nu fått tag i ett 20-tal datorer och tre kuvöser. Datorerna
ska till Moskva och kuvöserna till Novozybkov. Det måste alltså bli två
transporter eller resor. Jag vet ännu inte hur. Kanske kan vi få några bussar
till?
Färdtjänstens åkare kommer att sponsra en bussresa för 40
personer, i första hand dem själva förstås, till Kiev i april 2001. De vill se
verkligheten där – och i Tjernobyl – och med största sannolikhet därefter
koncentrera sin sponsring till Tjernbyls barn.
Mina fria
fantasier om hur
Vallentuna-Lions
kan hjälpa Novozybkov
- Vallentuna Lions Club bildar en broderförening (med
tyngdpunkt på saneringsarbetarna, de så kallade likvidatörerna) i Novozybkov
för att skapa en mottagarorganisation på plats. Det är absolut nödvändig för
fortsatt hjälpverksamhet.
- VLC startar en Lionsbutik
för begagnade kläder och eventuellt prylar som håller så låga priser, att alla
kan handla där. Staden ställer upp med en lokal. Det skulle ge jobb åt minst en
person som kan avlönas av vinsten. Det hör till saken att det finns en väldig
stolthet här. Det är i själva verket lite skamligt att ta emot begagnade
kläder. Vi fick lämna det mesta till socialen.
- VLC drar igång ett faddersystem
för de barn som bor på barnhem (100 eller 200 barn, jag minns inte riktigt). De
flesta är barn till föräldrar som super och alltså inte föräldralösa. De bor på
barnhem i perioder. Hittebarn lämnas till grannstaden Klincy. Det kan
naturligtvis också vara barn vars pappor dött för att de var likvidatörer osv.
Här finns också ett helt hem för barn
med ryggmärgsbråck. Det är viktigt med den personliga kontakten här, så att
pengarna inte hamnar i fel fickor. Jag ska veta vilket/vilka barn jag supportar
och ha kontakt med dem. Det hela måste administreras av en mycket pålitlig
person som till exempel får en tia av varje skänkt hundring i lön. Ett
arbetstillfälle till med andra ord.
- Tamara och Svetlana är två pensionerade engelsklärare i
50-års åldern. De får till uppgift att lära fadderbarnen/barnhemsbarnen engelska, så att vi kan kommunicera.
Det kan säkert finansieras på något smart sätt, kanske från butiken, så att de
kan få en liten extrainkomst. Med ökade språkkunskaper höjs också dessa barns
värde. De lever i dag i samhällets utkant och därmed också i riskzonen för
missbruk och kriminalitet.
- Fadderbarnen får åka till Sverige på besök, när fadderfamiljerna så vill. Därmed får de dels
komma bort från radioaktiviteten och rensa sina kroppar och dels se hur ett
annat sorts samhälle fungerar.
- VLC anordnar ett Lions-barnläger
i Sverige eller på icke-radioaktiv mark i Ryssland, där de kan få njuta
sommaren.
- Skolorna har utbyte med Vallentunas skolor i form av brevväxling. Vi förser dem med i
Sverige uttjänta datorer. En lärare därifrån kan utbildas här.
- VLC startar Lions-datortek
i Novozybkov och ett Lions internetcafé,
där de kan få kontakt med omvärlden. Det finns gott om uttjänta 486:or att ta
vara på. Och de måste lära sig engelska på kuppen.
- VLC anordnar kunskapsöverföring
här eller där eller genom självstudier av elementär kunskaper som datateknik,
starta eget, husbyggnad, vägbyggnad, VA, olika sorters hantverk och hygien. Här
finns såvitt jag förstår möjlighet att få EU-bidrag.
- VLC tar reda på och överför kunskaper i hantering av radioaktivitet. Hur
skyddas grundvattnet? Hur hanterar man den radioaktiva jorden? Hur renar man
radioaktiv mat? Och om det är sant, som prof Nesterenko säger, att pektin – ett
sorts äppelextrakt – renar kroppen från cesium, så ska de naturligtvis ha det.
- Analysera och få igång tillverkningsindustrin (textil, trä, verktyg som tex sågklingor,
keramik) för försäljning inom landet. Här behövs starta-eget-kunskaper och lite
jävlar-anamma hos ett folk som passiviserats under ett halvt sekel. Detta kan
skapa många arbetstillfällen.
- Serietillverkning av Lions-stugan
kanske vore nåt, ett slags ikeahus för masstillverkning.
- Sjukhuset
tillförs resurser i den mån det går – kompetens, utrustning och mediciner.
