Slavutish

Medan världen jublar över avstängningen av reaktor 3 i Tjernobyl, är omkring 30 000 människor i dess omedelbara närhet, på väg att mista sin försörjning.
- Vi är grundlurade, säger kärnkraftsarbetarna. Slavutish kommer att bli en spökstad.

I skuggan av röjningsarbetet kring den havererade reaktor 4, tvingades Kreml ta till extraordinära åtgärder för att klara energiförsörjningen i regionen. Det var extra svårt då landets inre angelägenheter, för första gången, utspelade sig inför öppen ridå. Reaktor 5 och 6 kunde inte färdigställas men reaktorerna 1-3 var funktionsdugliga. Det gällde bara att få folk att frivilligt återgå till jobbet.
De evakuerade hade efter olyckan 1986 förts till ofta undermåliga bostäder i exempelvis Kiev. Gorbatjov förstod att en ny kärnkraftsstad på närmare håll måste till. Arbetarna skulle lockas tillbaka med levnadsvillkor utöver det vanliga. 
Byggnadsarbetare tvångsinkallades från Armenien, Azerbaijan, Georgien, Vitryssland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina och i mars 1988 stod en ny modern stad klar mellan floderna Djnepr och Desna, strax utanför skyddszonen. Kreml döpte den till Slavutish, som betyder ära, och kallade den framtidens stad.
I Slavutish finns bara de allra bästa daghem, skolor, butiker och samhällsservice. Från järnvägsstationen Nerafa går tåget direkt till kärnkraftverket som är själva navet i staden. Slavutish består av tolv välskötta kvarter, vart och ett uppkallat efter byggnadsarbetarnas hemländer. Hyreshusen omges av vackra villor med prunkande trädgårdar. Det är en doft av Djursholm över Slavutish, om man säger så. Fast radioaktivt.
Ryktet om Slavutish spred sig som en löpeld bland kärnkraftsarbetarna. Här fanns en chans att få en egen bostad, vilket var direkt lyx. Unga par får ofta hålla tillgodo med  kommunala duschar och allmänna toaletter i många år, innan de kan få något eget. Här var allt annorlunda. Bostäder fanns att få och de var dessutom nya. Arbete vid kärnkraftverket – till ofta tiodubbel lön - var den enda motprestation som krävdes.
- Vi vet att vi riskerar vår hälsa, säger Tatiana Ivansovna Drogarn och Anna Andrejevina Krivorychko. De arbetar på kärnkraftverket precis som sina män, alla vänner och bekanta.
- Vi försöker att inte tänka på det. Vi älskar vår stad och vill stanna kvar.
Hushållen i Slavutish försågs med fri kabel-TV och staden byggde tre teatrar, sex idrottshallar, en stadion och två stora badanläggningar. Simbassänger finns för övrigt i varje skola. Här växer morgondagens talangfulla idrottsmän, dansare, musiker, skådespelare och konstnärer upp.
Människorna i Slavutish är privilegierade. Familjerna har råd att skaffa barn och barnens talanger tas tillvara. Drygt 26 000 människor bor i Slavutish i dag varav 8000 är barn. Flera tusen evakuerades från kärnkraftsstaden Pripjat 1986. Innan avstängningen blev verklighet, stod 1400 familjer i kö för att få flytta hit och jobba på kraftverket. Men servicen har blivit sämre.
- På sistone har vi bara haft varmvatten tre dagar i veckan. Dessutom stängs elektriciteten av ett par timmar om dagen. Snart får vi kanske ingen ström alls.
De medicinska följderna av livet här har också börjat ge sig till känna. Efterfrågan växer på medicin, ren mat och ekonomisk kompensation för förstörd hälsa. Ändå finns ingen i hela Slavutish som stöder stängningen av reaktor 3.
- Vi hade hoppats att de skulle starta reaktor 1 och 2 i stället, säger Anna och Tatiana. Då hade vår framtid varit räddad.
Det kunde ha hänt. Reaktor 1 är avstängd sedan 1997 på grund av ålder och skulle lätt kunna sättas i drift. Reaktor 2 är stängd efter en brand 1991. En ny generator är det enda som saknas för nystart. Men så blir det alltså inte. Inför världens ögon har även reaktor 3 stängts av, vilket antagligen betyder slutet även för Slavutish. De två nya kärnkraftverken som byggs i ersättning för Tjernobyl ligger långt härifrån.
- Några av oss har fortfarande jobb i Tjernobyl, säger Tatiana och Anna. Där finns mycket kvar att göra. Problemet är att vi måste ta elektriciteten utifrån nu. Antagligen tvingas vi flytta. Men vart? Det finns en risk, att Slavutish blir en spökstad som Pripjat. Om tio år finns den kanske inte ens kvar.
Borgmästaren i Slavutish drog för fyra år sedan igång ett utvecklingsprojekt i samarbete med regeringen, EU och USA. Syftet var att skaffa ersättningsjobb åt befolkningen, om Tjernobyl skulle stängas. De flesta tilltänkta bolag har dessvärre slagit igen. Även de var beroende av kärnkraftverket i Tjernobyl. 
Monica Antonsson