Medan världen jublar över avstängningen av reaktor 3 i
Tjernobyl, är omkring 30 000 människor i dess omedelbara närhet, på väg att
mista sin försörjning.
- Vi är grundlurade,
säger kärnkraftsarbetarna. Slavutish kommer att bli en spökstad.
I skuggan av röjningsarbetet kring den havererade reaktor 4,
tvingades Kreml ta till extraordinära åtgärder för att klara
energiförsörjningen i regionen. Det var extra svårt då landets inre
angelägenheter, för första gången, utspelade sig inför öppen ridå. Reaktor 5 och
6 kunde inte färdigställas men reaktorerna 1-3 var funktionsdugliga. Det gällde
bara att få folk att frivilligt återgå till jobbet.
De evakuerade hade efter olyckan 1986 förts till ofta
undermåliga bostäder i exempelvis Kiev. Gorbatjov förstod att en ny kärnkraftsstad
på närmare håll måste till. Arbetarna skulle lockas tillbaka med levnadsvillkor
utöver det vanliga.
Byggnadsarbetare tvångsinkallades från Armenien, Azerbaijan,
Georgien, Vitryssland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina och i mars
1988 stod en ny modern stad klar mellan floderna Djnepr och Desna, strax
utanför skyddszonen. Kreml döpte den till Slavutish, som betyder ära, och
kallade den framtidens stad.
I Slavutish finns bara de allra bästa daghem, skolor,
butiker och samhällsservice. Från järnvägsstationen Nerafa går tåget direkt
till kärnkraftverket som är själva navet i staden. Slavutish består av tolv
välskötta kvarter, vart och ett uppkallat efter byggnadsarbetarnas hemländer.
Hyreshusen omges av vackra villor med prunkande trädgårdar. Det är en doft av
Djursholm över Slavutish, om man säger så. Fast radioaktivt.
Ryktet om Slavutish spred sig som en löpeld bland
kärnkraftsarbetarna. Här fanns en chans att få en egen bostad, vilket var
direkt lyx. Unga par får ofta hålla tillgodo med kommunala duschar och allmänna toaletter i
många år, innan de kan få något eget. Här var allt annorlunda. Bostäder fanns
att få och de var dessutom nya. Arbete vid kärnkraftverket – till ofta
tiodubbel lön - var den enda motprestation som krävdes.
- Vi vet att vi riskerar vår hälsa, säger Tatiana Ivansovna
Drogarn och Anna Andrejevina Krivorychko. De arbetar på kärnkraftverket precis
som sina män, alla vänner och bekanta.
- Vi försöker att inte tänka på det. Vi älskar vår stad och
vill stanna kvar.
Hushållen i Slavutish försågs med fri kabel-TV och staden
byggde tre teatrar, sex idrottshallar, en stadion och två stora
badanläggningar. Simbassänger finns för övrigt i varje skola. Här växer
morgondagens talangfulla idrottsmän, dansare, musiker, skådespelare och
konstnärer upp.
Människorna i Slavutish är privilegierade. Familjerna har
råd att skaffa barn och barnens talanger tas tillvara. Drygt 26 000 människor
bor i Slavutish i dag varav 8000 är barn. Flera tusen evakuerades från
kärnkraftsstaden Pripjat 1986. Innan avstängningen blev verklighet, stod 1400
familjer i kö för att få flytta hit och jobba på kraftverket. Men servicen har
blivit sämre.
- På sistone har vi bara haft varmvatten tre dagar i veckan.
Dessutom stängs elektriciteten av ett par timmar om dagen. Snart får vi kanske
ingen ström alls.
De medicinska följderna av livet här har också börjat ge sig
till känna. Efterfrågan växer på medicin, ren mat och ekonomisk kompensation
för förstörd hälsa. Ändå finns ingen i hela Slavutish som stöder stängningen av
reaktor 3.
- Vi hade hoppats att de skulle starta reaktor 1 och 2 i
stället, säger Anna och Tatiana. Då hade vår framtid varit räddad.
Det kunde ha hänt. Reaktor 1 är avstängd sedan 1997 på grund
av ålder och skulle lätt kunna sättas i drift. Reaktor 2 är stängd efter en
brand 1991. En ny generator är det enda som saknas för nystart. Men så blir det
alltså inte. Inför världens ögon har även reaktor 3 stängts av, vilket
antagligen betyder slutet även för Slavutish. De två nya kärnkraftverken som
byggs i ersättning för Tjernobyl ligger långt härifrån.
- Några av oss har fortfarande jobb i Tjernobyl, säger
Tatiana och Anna. Där finns mycket kvar att göra. Problemet är att vi måste ta
elektriciteten utifrån nu. Antagligen tvingas vi flytta. Men vart? Det finns en
risk, att Slavutish blir en spökstad som Pripjat. Om tio år finns den kanske
inte ens kvar.
Borgmästaren i Slavutish drog för fyra år sedan igång ett
utvecklingsprojekt i samarbete med regeringen, EU och USA. Syftet var att
skaffa ersättningsjobb åt befolkningen, om Tjernobyl skulle stängas. De flesta
tilltänkta bolag har dessvärre slagit igen. Även de var beroende av
kärnkraftverket i Tjernobyl.
Monica Antonsson
