SSI, UNSCEAR och Lars-Erik Holm

Dagens Nyheter 2002

I samband med 16-årsdagen av Tjernobylolyckan publicerade Dagens Nyheter två artiklar på sin debattsida, nämligen ”Vi dömde ut tonvis med kött i onödan” av SSI-chefen Lars-Erik Holm och ”Stöd massiv återflyttning till Tjernobyl” om en aktuell FN-rapport av journalisten Claes-Göran Kjellander. Båda gav läsarna uppfattningen att de befarade följderna av olyckan är kraftigt överdrivna. Journalisten Monica Antonsson menar, efter fem resor i området och hundratals intervjuer, att det är fel.

OBS! u i uR/h ska vara microtecken.

Den som gått omkring med en sprakande dosimeter i Tjernobyl inser att allt tal om återflyttning till närområdet är nonsens. Radioaktiva partiklar som varken hörs eller syns lurar överallt. Vid explosionerna den 26 april 1986 slungades många miljoner curie radionuklider mot framför allt Vitryssland i norr. Damm och partiklar steg upp i atmosfären och fördes bort med vindarna. De föll ner över hela norra halvklotet. Zonen på tre mils radie från kraftverket avgränsades på måfå för att Kreml måste visa handlingskraft. I byar som Svjatsk 20 mil norrut är det lika radioaktivt som i Zonen. Enligt FN förgiftades 155 000 km2 mark i Ukraina, Vitryssland och Ryssland.

I Ukraina mäts den radioaktiva aktiviteten från i första hand cesium-137 i mikrorönten/timma (uR/h). I Vitryssland och Ryssland mäts den i curie/kvadratkilometer (Ci/km2). I båda fallen är 15 högsta tillåtna värde. 

Sexton år efter olyckan menar FN-rapporten “The human consequenses of the Chernobyl nuclear accident” att folk inte bara kan utan också bör flytta tillbaka. De mår sämre av evakueringen än av strålningen, heter det. Bakom det makabra förslaget står FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s fond för barns rätt, överlevnad, utveckling och försvar (UNICEF), världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s byrå för samordning av humanitära insatser (OCHA).

Radioaktivt nedsmutsat

Det strålar alltjämt i Tjernobyl. Radioaktivt jod-131 från olyckan är borta men strontium-90 och cesium-137, med halveringstider på 29 och 30 år, finns kvar till åtminstone 75 procent. För plutonium-239 och uran-238, med halveringstider på 24 000 respektive 4 miljarder år, är de sexton år som gått en droppe i havet. Radioaktivt jod kan ge sköldkörtelcancer. Cesium samlas i muskelvävnaderna och kan ge leukemi. Strontium lagras i skelett och tänder. 

Vasilij Nesterenko, professor i fysik, var vid tiden för olyckan chef för Vitryska Institutet för Kärnenergi och ledamot av Vetenskapsakademin. 

– På våra marker föll tusentals ton cesium, jod, bly, zirkonium, kadmium, beryllium, bor och en okänd mängd plutonium. Totalt fanns 450 olika typer av radionuklider i Tjernobylverket. Mängden motsvarar 350 Hiroshimabomber.

FN talar om 100 Hiroshimabomber och det är illa nog. Skyddszonen med städerna Tjernobyl och Pripjat och hundratals byar är förgiftade för alltid. Hit kan ingen återvända med mindre än att naturen saneras – och det finns det ingen bra metod för. Statens Strålskyddsinstituts (SSI) jämförelse med rökning och naturlig bakgrundsstrålning är cynisk. Rökning och bakgrundsstrålning är illa nog. Något radioaktivt tillskott från kärnvapenprov och kärnkraftsolyckor behövde vi inte.

Cyniskt om gränsvärden

Dosimetern visar 1100-1300 uR/h vid informationshallen till höger om sarkofagen på DN Debatts bild den 24 april i år. Vid de vackra blommorna i förgrunden visar mätaren 650-850 uR/h. SSI-chefen Lars-Erik Holm skriver: ”Vi dömde ut tonvis med kött i onödan. Gränsvärdet var för lågt satt.”  För lågt satt?! Har BBC fel, när de meddelar att Sverige, Norge och Finland har ett fem gånger högre gränsvärde än det övriga Europa? Frågan är om det finns några godtagbara gränsvärden högre än noll. Vem vill överhuvudtaget äta radioaktivt kött? 

Bland höghusen i Pripjat visar dosimetern över 200 uR/h. Vid infartsskylten till kraftverket stiger den till över 2000 uR/h och i nöjesparken bland pariserhjul och karuseller är det 800 uR/h. Där växer missbildade tallar. De har tre barr i par i stället för två. Och svalorna har genetiska skador. Det har svenska forskare konstaterat.

Vildsvin och vargar har tagit över de plundrade och vattensjuka husen. Det regnar i hotellets reception och träd växer rakt genom golvet. Åtta trappor upp står en bleknad utställning om kärnvapenhotet från Väst. De visste inte då att faran fanns på betydligt närmare håll.

Villastaden Tjernobyl har klarat sig bättre. Dosimetern visar strax under 40. Några gamlingar har återvänt. De evakuerades i all hast och skildes från släkt och vänner. I storstaden fann de sig aldrig tillrätta. Så de återvände. Det är självklart att de som ännu är friska har lidit mer av evakueringen än av strålningen. Men det finns många för vilka det är tvärtom. Vem för deras talan? Och visst skulle de allra flesta vilja återvända. Det ligger i människans natur att dras till sina rötter. Det betyder emellertid inte att det är möjligt.

Mörkläggning och desinformation

Ingen vet hur många som har dött på grund av olyckan. IAEA, FN:s Internationella Atomenergibyrå (med uppgift att sprida kärnkraften) och UNSCEAR, FN:s Vetenskapliga Kommitté för Effekterna av Radioaktiv Strålning tillbakavisar allt annat än ett 30-tal döda. De stöder sig, enligt uppgift, uteslutande på data från två atombombstillverkare - Los Alamos laboratorier och Franska Atomenergikommissariatet.

– Spädbarnsdödligheten ökade i hela Europa, säger Sebastian Pflugbeil i Berlin. Han är doktor i fysik och fd atomavvecklingsminister i DDR. Tusentals spädbarn dog bara i Tyskland.
Statistik visar att han har rätt. En kraftig ökning av dödsfall registrerades för nyfödda barn i närområdet före 28 levnadsdagen. I Tyskland var ökningen 4,8 procent (Scherb at al, 1999, Körblein 2001) och i Polen var den var ännu högre. Likaså steg antalet fall av missbildade barn i närområdet och i tyska alperna (Körblein 2001). Kvinnor som utsattes för strålning fick missfall, dödfödda barn och levande barn med risk för leukemi och cancer under första levnadsåret. 

Leukemi hos barn bestrålade i moderlivet rapporterades från närområdet såväl som från Grekland (Petridou et al), Scotland och Wales (Chris Busby 2001). I Tyskland redovisades dessutom en ökning av barn med Downs syndrom nio månader efter olyckan. I Frankrike processar i dag 400 vuxna med sköldkörtelcancer mot staten som valde att mörka nedfallet. En svensk undersökning av drygt en miljon människor kommer överhuvud taget inte att offentliggöras.

Tystade vetenskapsmän

Den förbjudna zonen har utvidgats kraftigt åt väster och i Vitryssland har 80 procent av befolkningen i över 16 års tid fått cesium-137 i kroppen med maten. 

– Våra barn dör, säger, Vasiliy Nesterenko. Han försökte få Kreml att ge befolkningen jod. Ledarna, med den för olyckans följder ansvarige Vladimir Ilin i spetsen, vägrade men försåg sig själva och sina familjer med jod. Nesterenko såg till att landet mättes upp och att by efter by evakuerades. Han fick sparken. Han var obekväm. Hans resultat visar att landet är åtta gånger så radioaktivt som hälsoministern än i dag tillstår. 

Yuri Bandazhevsky, professor i radiopatologi och fd rektor för Medicinska Institutet i Gomel, forskade i nio år kring effekterna av lågdosstrålning från cesium-137 i mat. Han fann att cesiumförgiftning leder till skador på hjärtat och kan orsaka plötslig död oavsett ålder. Resultaten publicerades, varpå han häktades för korruption och dömdes till åtta års arbetsläger - med skrivförbud. För Amnesty International är han en samvetsfånge. EU har dessutom försett honom med ett symboliskt frihetspass och begärt att rättegången ska göras om. Men än sitter han i sin fängelsehåla.

FN-organ med munkavle

Dr Michel Fernex var före pensioneringen verksam vid Medicinska fakulteten, Universitetet i Basel. I 15 år var han dessutom knuten till WHO. I dag är han besviken över att organisationen höll sig undan Tjernobyl de fem första åren. Orsaken var en överenskommelse från 1959 med IAEA, menar han. Enligt den är WHO förbjuden att - utan IAEA:s samtycke - forska och informera om hälsomässiga effekter av radioaktiv strålning. 

IAEA – vars uppgift alltså är att sprida kärnkraften - var emellertid på plats i Tjernobyl. Alexey Yablokov, ordförande för Ryska Vetenskapsakademins Center för Politisk Ekologi, minns dåvarande chefen Hans Blix som sa att ”Atomindustrin kan hantera en katastrof som Tjernobyl varje år”.

– UNSCEAR använder statistik som har visat sig vara falsk, säger Yablokov. De ansvariga för vitryska motsvarigheten till SCB har av detta skäl arresterats. UNSCEAR drar inga konsekvenser av det. De använder felaktiga siffror för att visa att effekterna av olyckan inte är så stora.      

Dr Alice Stewart visade redan 1958 ett samband mellan röntgen av gravida kvinnor och leukemi hos barn under första levnadsåret. Michel Fernex menar, att WHO medvetet avstod från närvaro i Tjernobyl, så att spädbarn med leukemi skulle hinna dö undan. Likt missfall och missbildningar registrerades de inte. De många fallen av sköldkörtelcancer kunde ingen förneka. Ökningen började efter just fem år. Motvilligt erkändes de av omvärlden.

Medicinsk katastrof

WHO:s förre generaldirektör Hiroshi Nakajima kallade 50 år efter Hiroshima samman 700 experter till en konferens i Genève 1995 för att diskutera Tjernobyl. Dokumentationen, som traditionsenligt avrundar varje konferens, stoppades av IAEA. Sanningen hade varit en katastrof för kärnkraftsindustrin. Uttalandet är hämtat från Wladimir Tschertkoffs film ”Nuclear lies” som premiärvisades i Schweiz 2 maj i år. Den numera pensionerade Hiroshi Nakajima medger i en filmad intervju att så var fallet. Aldrig förr har en auktoritet som Nakajima tillstått att de hälsomässiga frågorna är underställda kärnkraftsfrågan inom FN. 

– Tragedin i Tjernobyl får aldrig glömmas bort, skrev generalsekreterare Kofi Annan i förordet till rapporten ”Chernobyl, a continuing catastrophe” från OCHA 2000. Tidigast 2016 kommer vi att kunna överblicka vidden av det som hänt. 

Rapporten beskriver en medicinsk katastrof främst för små och ofödda barn. Den berättar om 100 000-tals invalider, 11 000 fall av sköldkörtelcancer och låga doser strålning som kan ge sköldkörtelsjukdomen hypothyroios som hos nyfödda kan ge allvarlig mental störning, försenad tillväxt och dvärgväxt. Vuxna kan drabbas av onaturlig trötthet, extrem känslighet för kyla, viktökning, svullna händer och fötter, ökad menstruationsblödning, sterilitet och nedsatt hjärtfunktion likaväl som det kan ge lung-, hjärt- och njurproblem. 

SSI-chef på flera stolar

OCHA-rapporten fick SSI-chefen Lars-Erik Holm att skriva ett mycket kritiskt brev till Kofi Annan. Han dömde ut den och hänvisade till sin egen UNSCEAR-rapport, enligt vilken följderna inskränker sig till 30 döda och 1800 fall av sköldkörtelcancer. Lars-Erik Holm är nämligen inte bara generaldirektör för SSI, han är ordförande för UNSCEAR också.

Holms brev fick en grupp vitryska läkare att vädja till generalförsamlingen om att inte anta UNSCEAR-rapporten.

- Holm förvandlar världens största teknologiska katastrof till ett tekniskt missöde, konstaterade de. Och en logisk konsekvens av en olycka utan följder är att biståndet upphör. Det vore direkt ödesdigert för vårt land som till minst en femtedel är radioaktivt nedsmittat.

Rapporten antogs.

Nya vetenskapliga bevis har nu lagts fram om att cesium-137 i mat gjort 80 procent av barnen i Tjernobylområdet sjuka. Men IAEA, UNSCEAR och WHO vägrar att studera det. De håller sig benhårt på den inslagna vägen vilket har fått FN att på fullt allvar föreslå en återflyttning.

Förespråkarna för detta bör, enligt min mening, föregå med gott exempel och flytta dit. Åtminstone bör de förlägga semestern till Tjernobyl. Tag gärna med familjen. De kan behöva lite lantlig idyll och ”frisk” luft.

Monica Antonsson

1 Curie motsvarar 370 000 000 000 Bequerel (1 Ci/km2 = 37 000 Bq/m2) .

I Sverige föll som mest omkring 1,5 Ci/km2.

Ledare någonstans 2003

Vi förväntas cykla med hjälm och åka bil med säkerhetsbälte. Det är aldrig någon diskussion om det. Hjälm och bälte minskar antalet dödsfall i trafiken och de som ändå skadas kommer lindrigare undan än om de inte hade haft säkerhetsutrustning. Det vet vi. Sånt finns det siffror på. Vi vet likaså att asbest kan ge lungsjukdom med dödlig utgång. Den som river en byggnad med detta material använder följaktligen munskydd. Vi knaprar heller inte neurosedyn för att lugna ner oss. Åtminstone inte gravida kvinnor. Vi vet nämligen med säkerhet, att resultatet blir missbildade barn.

Vi aktar oss för insjöfisk. Den innehåller kvicksilver. Vi avstår från vilt växande champinjoner som innehåller kadmium. Dessutom ser vi alltid till, att kycklingen är genomstekt och att kniven vi skar den med är diskad, innan vi skär upp salladen. Annars finns risk att vi drabbas av campolybakter med svår infektionssjukdom som följd. Allt detta på grund av miljöförstöring och för hårt driven uppfödning. Galna ko-sjukan är för övrigt ett annat exempel på mänsklig klantighet. Vem kom på den befängda idén att ge kossor döda kadaver i foderform? Den personen är orsak till, att vi nu står här med en av vår tids mest fruktade sjukdomar.

I dag skulle ingen drömma om att bygga sitt hus av blåbetong. Det avger radioaktivt radon som kan ge oss lungcancer.

Och vi badar inte i Vallentuna sjön för att kommunen på 40-talet fick kommunalt vatten och avlopp. Det släpptes ut direkt i sjön, så att barn fick tbc. I dag är det bättre men kommunerna Täby och Vallentuna avstår från att rekommendera bad vid badplatserna. För att kompensera förlusten bygger kommunerna klorbassänger.

Och på 60-talet, när p-pillren kom, förnekades varje samband mellan hormonbehandling och en rad livsfarliga sjukdomar. De olika medlen – vi minns märken som Anovlar och Lyndiol mite som senare drogs in – som utan urskiljning skrevs ut till varenda jäntunge. Numera är förpackningarna åtminstone försedda med varningstext. Cancer – även genomgången sådan - och högt blodtryck (risk för infarkt) är exempel på kontraindikationer för p-piller.

Vi svenskar är med andra ord rätt duktiga på att akta oss för faror. Vi har myndigheter som förser oss med föreskrifter och som vidtar säkerhetsåtgärder mot alla tänkbara faror, när faran väl har bevisats. Tror vi. Här råder nämligen omvänd bevisordning. Det är offren som måste visa, att de har drabbats, så en del får sätta livet till, innan förbud och säkerhetsåtgärder är verklighet.

Ingen kvinna över 40 har undgått rådet från sin doktor att börja äta östrogen, vare sig det behövs eller ej. En åtgärd som framtiden måhända kommer att bedöma som tveksam. Mycket tyder på det.

 I den kultur som nu råder är radioaktiv strålning ofarlig. Det skrivs till och med rapporter om det. Senast i raden är Håkan Hagwalls mycket märkliga skrift om ”Kärnspöken” som tillkommit på uppdrag av kärnkraftsindustrin och som DN:s ledarskribent Claes-Göran Kjellander den 19 juli inte bara svalt med hull och hår utan dessutom sin vana trogen gör till något slags sanning. Än värre är syftet. Claes-Göran Kjellander sticker inte under stol med att hans ”sanning” ska gynna kärnkraftsbolagen. Återigen är pengar det centrala.

 När det gäller radioaktiv strålning ska vi i stället skyddas från vår oro. Det har varit SSI:s ledstjärna sedan 26 april 1986, då Tjernobylolyckan inträffade. Det är ett märkligt ställningstagande som bara kan ha till syfte att skydda teknologin som sådan. Här finns många

      

Gememsamt för alla dessa försiktighetsåtgärder är att ett antal människor först har fått sätta livet till.

Vi vet att det är farligt; vi skyddas med bly så fort vi ska röntga en tand.

Jag lägger mig inte i kärnkraftsdebatten. Kan teknologin göras säker, så är den okey för mig. Problemet är att ingen hittills har lyckats göra den säker. Vartenda kärnkraftsverk – även de svenska – läcker dag som natt ut radioaktiva ämnen till miljön. Det är inte acceptabelt. Ämnen som Plutonium och cesium hör inte hemma på jorden överhuvudtaget. Här gäller en absolut nolltolerans. Annars har bara kärnkraftsindustrin – men inte jorden – en framtid. 

Radon o tandläkaren

När det gäller radioaktiv strålning från kärnkraftsverk ska vi varken ha bälte eller hjälm tydligen. Då ska vi bara låta oss bestålas.