Seversk

Amerikanska och ryska forskare har avslöjat världens största radioaktiva utsläpp vid kärnvapenkomplexet i Seversk i Sibirien.

- Det är en otäck plats, en av de värsta i Ryssland, säger Nils Boehmer vid norska miljöstiftelsen Bellona.

Radioaktiviteten kommer från ett kontinuerligt utsläpp i vattnen kring Seversk och motsvarar 760 curie per år. Det handlar i första hand om strontium-90 och fosfor-32 och motsvarar avfallet från 10 000 kommersiella kärnkraftverk. Det är mer än vad som måste tillverkas för att täcka världens totala elbehov.

- Förekomsten av fosfor-32 visar att det är färskt, säger Nils Boehmer. Ämnet har en halveringstid på bara 14 dagar.

Den hemliga staden Seversk, strax norr om halvmiljonstaden Tomsk, byggdes 1949 inom ramen för det sovjetiska kärnvapenprogrammet. Västvärlden har känt till den tack vare satelitspaning, men det var först med glasnost som kärnvapenanläggningen Tomsk-7 blev känd.

Här finns fem kärnreaktorer av Tjernobyltyp. Den första släppte ur radioaktivt kylvatten direkt i floden i 35 års tid. De övriga har slutna kylvattensystem som ger värme åt lokalbefolkningen, innan det dumpas. Två reaktorer är fortfarande i drift, trots att ryska kärnkraftsinspektionen kallar dem världens farligaste. Minst 23 olyckor, med radioaktiva utsläpp som följd, har registrerats. Värst var explosionen 1993 som smittade ner ett 120 km2 stort område. Sedan dess finns skyltar som varnar för såväl bär- som svampplockning i Seversk.

Förutom de fem reaktorerna finns en upparbetningsanläggning för plutonium och uran, en kemisk separationsanläggning och världens största underjordiska lager för radioaktivt avfall på anläggningen. Somliga läcker ymnigt och här finns risk för spontana kedjereaktioner med explosioner som följd. Över 30 miljoner kubikmeter flytande avfall förvaras i underjordiska dammar. Dessutom finns två öppna reservoarer eller sjöar med omkring 140 000 kubikmeter flytande avfall vardera.

- Sjöarna innehåller upp till 300 gånger mer radioaktivitet från långlivade isotoper än vad som släpptes ut från Tjernobyl, säger Nils Boehmer. Skulle de kollapsa och börja läcka ut i floden, står vi inför en miljökatastrof utan like. Tom rinner ut i floden Ob som rinner ut i Barents hav och Karahavet. De radioaktiva utsläppen från Seversk hotar med andra ord hela nordsjöfisket.

Forskare inom ett projekt vid amerikanska NASA slår dessutom fast, att vattenkvaliteten i floden Ob, genom sitt strategiska läge, spelar en nyckelroll för Arktis och hela det globala klimatsystemet.

Västvärlden har för länge sedan insett faran med kärnvapenkomplexet i Seversk. Dåvarande vicepresidenten Al Gore skrev för USA:s räkning ett avtal med ryske premiärministern Viktor Tjernomyrdin 1994 om att tillverkningen av vapenplutonium skulle upphöra. USA avsatte 115 miljoner dollar till en omställning till fredlig tillverkning i Serversk. Projektet visade sig emellertid tekniskt omöjligt och landet saknar ersättningskraft. Ryssland har därför föreslagit  USA att finansiera två ersättningsverk för 230 miljoner dollar. Plutonium har de ju gott om.

- Det är tveksamt om amerikanarna kommer att stödja det, säger Nils Boehmer. Det finns risk att reaktorerna i Seversk får gå, tills det händer en olycka.

Nils Boehmer ser terrordåd och kriminalitet som det största hotet från Seversk. Kärnbränsle kommer så lätt på avvägar. Staden präglas av depression och arbetslöshet. Kärnfysiker och ingenjörer får inte ut sina löner. Folk med gedigna kunskaper om kärnvapentillverkning kan därför lockas att sälja sina tjänster för att få pengar till mat.

Severskborna är försedda med pass och stan är omgärdad av kontrollstationer. Under Sovjettiden var bevakningen rigorös men det är historia nu.

- Vi kunde gå rakt in, när vi var där 1994, säger Nils Boehmer. Ändå hade vakterna det senaste halvåret stoppat 65 personer som försökt ta sig in illegalt. Det rörde det sig mest om organiserad kriminalitet och prostituerade.

Det nu aktuella utsläppet upptäcktes av amerikanska och ryska kärnfysiker tillsammans. De konstaterar att världen står inför det största radioaktiva utsläppet någonsin och har slagit larm till såväl ryska regeringen som FN:s kontrollorgan IAEA. Forskarna kräver att all dumping omedelbart ska upphöra. Utsläppet hotar lokalbefolkningen. Fisket måste stoppas och flodbäddarna stängas av, så att inga kreatur kan beta där. Byar, vars trädgårdar numera bara ger radioaktiva grödor, måste evakueras.

- Det är mycket hemlighetsmakeri kring verksamheten i Seversk, säger Nils Boehmer. Men detta måste följas upp. Det är svårt att veta om en olycka har hänt eller om det rör sig om ett kontrollerat utsläpp. Närvaron av fosfor-32 tyder på, att en tidigare okänd militär reaktor opererar på anläggningen.

Monica Antonsson

De båda radioaktiva reservoarerna vid kärnvapenkomplexet i Seversk är ett gigantiskt miljöhot. Ryssarna gör vad de kan för att förhindra en katastrof, men projektet är komplicerat. 

Den vitryske författaren Ales Adamovich, som var en känd miljökämpe och expert på de ryska radioaktiva utsläppen, kallade kort före sin död sjöarna i Seversk för ett hot mot hela världen. Officiella uppgifter gör gällande att de innehåller 130 respektive 150 m3 radioaktivt avfall. Ales Adamovich talar dessutom om 850 kg plutonium och 2000 kg uran-235 i Seversk och påpekar att det inte rör sig om utbränt bränsle utan om material för tillverkning av kärnstridsspetsar. Kanske tänkte han på något av de 50 olika lagerutrymmena på kärnvapenanläggningen?

- Ryssarna har så mycket vapenplutonium, att de räknar med att bli hovleverantörer till andra länder så småningom, säger Nils Boehmer vid norska miljöstiftelsen Bellona. För dem är detta en resurs som kan generera pengar - om inte i dag så åtminstone i morgon. Och det finns gott om penningstarka intressenter i öst såväl som i Asien.

De båda sjöarna i Seversk är förhållandevis grunda. Varma somrar torkar de delvis ur, varpå radioaktiva isotoper sjunker till botten. De kan emellertid virvla bort med vindarna, förgifta landskapet och skada såväl människor som djur. En sommar registrerades höga halter av radioaktivitet hos såväl harar som älgar. Dessutom drabbades 38 människor varav fyra vuxna och tre barn fick föras till sjukhus.

Det radioaktiva avfallet måste därför förhindras från att komma ut i naturen. Ett projekt som gick ut på att gjuta en betongskål längs lerlagren på bottnen av sjöarna har misslyckats. Vattnet är så försurat och lerlagren så känsliga, att bottnen riskerade brista.

- En sådan olycka kan inte ens jämföras med Hiroshima och Tjernobyl, meddelade en nyhetsbyrå så sent som i april.

Att annat projekt, som pågått sedan 1991, går ut på att fylla igen sjöarna. När sjöarna frusit om vintrarna, öser man helt enkelt ut så mycket sand som möjligt över isarna med hjälp av en specialbyggd lastbil. Föraren sitter skyddad under en specialbyggd kåpa av järn. När våren kommer och isen smälter, sjunker sanden till botten och trycker ner de radioaktiva isotoperna i sedimentet. Hur det går med grundvattnet förtäljer inte historien.

En av de båda sjöarna är emellertid halvfylld vid det här laget och arbetet med den andra har inletts. När båda är fyllda ska hela området täckas med asfalt och betong. Genom 18 borrhål ska radioaktivt vatten sedan sugas upp och fraktas bort till en underjordisk deponi.

- Det finns dessvärre fler sjöar som dessa i Ryssland, säger Nils Boehmer.

Monica Antonsson   

  

Niklas,

Notiser / fakta – om du vill ha

 

 

Ryska kärnkraftsverk i dag

Det finns nio fungerande kärnkraftverk med totalt 29 reaktorer i drift i Ryssland. De producerar tillsammans 98 TWh per år eller 11,4 procent av den totala elproduktionen. Sju av anläggningarna ligger i Europa. Tolv av de 29 reaktorerna är grafit-modererade som i Tjernobyl, så kallade RBMK-reaktorer.

Världens två största RBMK-reaktorer finns i Ignalina i Litauen. Ytterligare en finns i drift i Tjernobyl, Ukraina. Andra rysktillverkade kärnkraftverk finns i Finland,  Ungern, Slovakien, Tjeckien, Bulgarien och Slovenien. Rysktillverkade reaktorer i Tyskland och Armenien har stängts av säkerhetsskäl.

Demilprojektet leder till rysk dumping?

I USA blev det så kallade Demilprojektet, förstörelsen av kärnvapen och biologiska vapen enligt nedrustningsavtalet en storindustri som omsatte miljarder. Detsamma gäller rimligtvis också Ryssland som för en tid sedan konstaterade att skrotningen av 40 000 ton kemiska vapen kostar 32 trillioner rubel eller 5 billioner dollar.

För att kunna finansiera det har Rysslands vice premiärminister Boris Nemtsov föreslagit att rysk teknologi ska användas vid förstörelsen av japanska kemiska vapen som blev kvar i Kina efter andra världskriget.

Ingen utomstående vet emellertid hur den Ryska demilitariseringsteknologin går ut på. Tidigare har det mest bara varit fråga om dumping. Bara en handfull personer vet i dag vad som försiggår.

Ryssland finansierar 50-årig kärnkraftsplan med att ta emot avfall från utlandet

Den ryska duman ska den 22 november ta ställning till en kärnkraftsplan som sträcker sig 50 år framåt i tiden. I den föreslår kärnkraftsminister Yevgeny Adamov att Ryssland ska bygga 23 nya kärnkraftverk de närmaste 20 åren. För att klara det krävs en investering på motsvarande 15 billioner dollar de närmaste tio åren.

De gamla kärnreaktorerna, varav en del varit i drift i över 30 år, kan emellertid inte stängas av. I stället vill Adamov att duman anslår 550 miljoner dollar för fortsatt drift. 3,6 billioner dollar ska emellertid öronmärkas för den ryska kärnvapeninspektionen Minatom som hanterar problemet med radioaktivt avfall från kärnanläggningar i Ryssland.

Pengar av den här storleksordningen går inte att uppbringa i Ryssland. Adamov vill därför ha en lagändring till stånd, så att landet kan ta emot ytterligare 20 000 ton utbränt kärnbränsle från andra länder för förvaring. Det, och en höjning av elpriset, skulle ge Ryssland så stora pengar, menar han, att investeringsplanen kan sjösättas. Redan nu finns 14 000 ton kärnbränsleavfall i landet.