Tjernobyl, olyckan

Det radioaktiva molnet från Tjernobyl kom smygande om natten och spred sitt radioaktiva regn över hela norra halvklotet. Staden Novozybkov i södra Ryssland blev av slump en av världens giftigaste städer.

I Novozybkov är det radioaktivt överallt, mellan 18 och 40 curie (Ci) per kvadratkilometer och ända upp till 1000 Ci/km2 i vissa evakuerade byar. Högsta tillåtna värde - 15 Ci/km2 - kallas normalt.
- Vi fick inget veta, säger Vitaly Roskov som är borgmästarens närmaste man. Skolläraren höll lektion utomhus i mitten av maj och upptäckte att marken var radioaktiv. Borgmästaren slog larm till Moskva men där hade de inte hört talas om någon kärnkraftsolycka. Först i augusti kom vetenskapsmännen hit med sina mätinstrument.

En mätare i stadshusets entré visar att dagsvärdet pendlar mellan 21 och 25 Ci/km2. Hos borgmästaren en trappa upp är det sju.
- Vår stad är bortglömd, säger borgmästare Ivan Nesterov. När president Jeltsin och Margareth Thatcher kom hit, hade de med sig mat utifrån. De sa att de skulle hjälpa oss. Vi väntade till 1991, sedan förstod vi att de hade glömt oss.

I början kom pengar från Moskva, så de bytte vattnet i den konstgjorda lilla sjön och det översta jordlagret på åkrarna. Alltihop grävdes ned i skogen. Men pengarna slutade komma. Två guvernörer i länets huvudstad Bryansk hade stoppat dem i egen ficka.
- De fick sparken men pengarna var redan borta, säger Vjatjeslav Grishin, president i Rysslands Tjernobylförbund "Chernobyl Union". Sedan dess står Novozybkovborna ensamma.

Novozybkov är en vacker stad med villabebyggelse och snickarglädje. Höga plank förbinder husen med varandra och innanför skymtar köksträdgårdarna. Folk har tröttnat på att vänta - det tar 35 till 2000 år innan radioaktiviteten försvinner - så de odlar de sin mat som förr i den radioaktivt nedsmutsade jorden.
Före 1986 blomstrade exporten av tändstickor till Iran och Turkiet och av textilier till England och Amerika. I dag vill ingen ha deras varor. Allt är radioaktivt.

I Novozybkov bor 43 000 personer varav 12 000 är barn. De väntade förgäves på evakuering, det fanns ingenstans att ta vägen. Så de arbetar, äter, sover, älskar och får barn - fast bara hälften så många nu som före 1986. Kvinnor pensioneras vid 45 och män vid 50 som är den genomsnittliga livslängden.
- Vi får en liten slant av staten för att hålla oss lugna och bo kvar, säger Vitaly Rozkov. Det är det vi lever på. Lönen uteblir för det mesta.

Många barn i Novozybkov har cancer. Till och med småflickor tvingas operera bort livmodern. Påtagligt många är långsamma till sitt sätt och mentalt efterblivna. Andra lider av astma, magsår och depressioner. Det hör strålningen till. Det vet alla. Här har ingen läst rapporterna från väst som viftar bort olyckans följder bara för att de inte kan bevisas statistiskt.

- Barnen i Novozybkov har skador på nervsystem, hjärta och lever, säger Larisa Baleva som är professor och barnläkare vid Moscow Institute of Pediatrics and Children Surgery i Moskva. Hon och hennes kollegor reser tre, fyra gånger om året till Novozybkov för att hålla koll på barnen genom regelbundna undersökningar. De ska med sin forskning så småningom belägga följderna av Tjernobylkatastrofen.
- Vi har bara sett början, säger Larisa Baleva. De genetiska skadorna är antagligen allvarligast på sikt.

Larisa Baleva berättar om åttaåriga Jana vars hjärna är på väg att skrumpna. Hennes pappa, som kommer från Ural där det varit provsprängningar, arbetade i Tjernobyl 1987. Hon har slutat tala nu och kommer sannolikt inte att kunna gå om något år. Bland patienterna finns även tioårige Victor som har hål i levern och Nadja som har kroniskt inflammerade njurar.
- Över 800 000 barn i kontaminerade områden har hälsoproblem, säger Larisa Baleva. Tusentals har utvecklat cancer och ytterligare hundra tusentals är i riskzonen. De blir vuxna, 20 år eller så men kanske inte 30.
Monica Antonsson

Fotnot
De värst drabbade områdena i Sverige fick ett radioaktivt nedfall motsvarande 1-2 Ci/km2 efter Tjernobylolyckan 1986.



Bildtexter:

- Vi får 50 000 rubel av staten för att bo här, berättar Vitaly Roskov som är borgmästarens närmaste man.

- Regeringen har glömt oss. Ja, hela världen har glömt oss, säger borgmästare Ivan Nesterov som vädjar om hjälp från utlandet. I Novozybkov råder brist på allt.

- Vi åker till Novozybkov tre, fyra gånger om året för att undersöka barnen, säger överläkare Larisa Baleva längst till höger. Läkarna Alla Sipyagina och Elena Lavrentieva riskerar också sin hälsa för att hjälpa de drabbade barnen.

Pappa var likvidator. Nu är barnen sjuka. Mammas tårar hjälper föga mot radioaktiviteten från Tjernobyl.

Åttaåriga Jana lider av skrumphjärna. Hon har slutat tala och kommer snart inte att kunna gå. Hennes pappa är också sjuk, sedan han var likvidatör i Tjernobyl.

Novozybkov skulle kunna vara en idyll, en slags rysk motsvarighet till Gränna. Men allt är förstört. Såväl jord som växter och luft är förgiftad. Följaktligen är även maten radioaktiv.
Världens giftigaste stad präglas av vacker villabebyggelse med snickarglädje. Förr blomstrade exporten, nu lever invånarna i misär.

I den vackra, lilla staden Novozybkov sjunker radioaktiviteten aldrig någonsin till högsta tillåtna gränsvärde.