Tjernobyl union, änkorna

Avisen


Arton år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har minnet av offren börjat blekna. De saneringsarbetare som ännu lever är sjuka och har det svårt.
Nu har änkorna gått samman för att ge sina barn en framtid. De får stöd av Tjernobyl Union, en sammanslutning av arbetare på gräsrotsnivå.

De kallas likvidatörer, de 800 000 arbetare som mer eller mindre frivilligt sanerade i Tjernobyl efter olyckan 1986. Minst hälften var värnpliktiga från Ryssland, Vitryssland, Ukraina och de baltiska staterna. Många dog direkt. Andra blev sjuka och dog så småningom. Alla fick skador av varierande grad, inte minst genetiska som kommer att gå i arv. Det är åtminstone vad läkarna tror här. 

I dag finns 350 000 likvidatörer i Ryssland varav 14 000 i Moskva. Hälften behöver vård och var tionde är arbetsoförmögen. Tusentals har cancer, skador i centrala nervsystemet och nedsatt immunförsvar, så kallad Tjernobyl-aids. De har huvudvärk, svårt att andas och blöder näsblod. Många är alkoholister. I Tjernobyl fick de alkohol som skydd mot radioaktiviteten. Så de drack om nätterna i sina baracker. Allt. När vodkan tog slut blev det både T-sprit och parfym.

Likvidatörerna och deras familjer utgör ett gigantiskt hälso- och socialt problem. Sedan Sovjetunionen föll samman är de glömda av staten. Likvidatörerna har därför gått samman i Tjernobyl Union med högsäte i Kiev och 80 avdelningar runt om i det forna Sovjet.
- Vi har fria händer men saknar resurser, säger förbundets president i Ryssland Vjatjeslav Grishin, fd likvidatör av överstes rang. Tyvärr måste vi förlita oss på hjälp utifrån.

Några mil utanför Moskva ligger en hotell- och konferensanläggning med plats för 350 personer som är på väg att bli ett rehabiliteringscenter. Här ska Rysslands likvidatörer få hjälp och omskolning till yrken de klarar av.
- Målet är att de ska kunna försörja sig själva och slippa gå och tigga, säger Vjatjeslav Grishin som hoppas på utländska företagsetableringar trots att rysk kriminalitet redan har skrämt bort många utländska investerare.

Även änkor och barn är hårt drabbade. De trängs i små lägenheter och hankar sig fram.
- Folk har glömt dem som dog, säger Nina Sotskova, 45, vars make arbetade inom fortifikationen och kallades till Tjernobyl i maj 1986. Tre år senare dog han och lämnade Nina ensam med sönerna Maxim, 12, och Vadim, 18. Förr stickade hon vantar och sålde på marknaden för att få ihop till mat. I dag arbetar hon 16 timmar per dygn som ekonom och städare. För två år sedan tog Nina initiativet till föreningen Tjernobyls Änkor. I dag är hon ordförande för över 500 organiserade anhöriga.

- Hon är fantastisk, säger Natasha Shatunova, 43, som är vice ordförande i föreningen. Nina tog på egen hand kontakt med hundratals hustrur, mödrar, makar och barn.
Alla har sin tragedi. Natashas man var atomfysiker och en av de mest behövda i Tjernobyl. I tre år var han där. Bara ibland kom han hem, sjuk och trött. En dag försvann han för att tre dagar senare hittas död utanför bårhuset. Han förstod hur det stod till och hade själv gått dit.
- Mina barn Luba, 14, och Sasha, 15, har ett foto av sin pappa på väggen. De har svårt att förstå att han dog för att han gjorde ett viktigt arbete för folket.

Änkorna har inte mycket av framtidshopp för egen del. Ytterst få finner kärleken på nytt. De flesta ryska män vill inte ta hand om andras barn. Det är brist på mat och dyrt nog ändå.
- Det är svårt att leva utan man, säger Natasha. Men tillsammans blir vi starkare och vi drömmer om Rehabiliteringscentret utanför stan. Där ska de efterlevande med medicinska, psykiska och ekonomiska problem äntligen kunna få hjälp.
Monica Antonsson


Bildtexter:

Vi ska aldrig gömma våra hjältemodiga män som dog för att rädda mänskligheten. Så skriver Tjernobyls Änkor i sin tidning, ett enda långt porträttgalleri över fler än 500 omkomna män.

Nina Sotskova och Natasha Shatunova leder organisationen Tjernobyls Änkor vars medlemmar bara blir fler och fler.

Vjatjeslav Grisin har överstes rang och är president för Ryska Tjernobylförbundet. President Jeltsin har gett honom fria händer men inga resurser att klara upp situationen för Rysslands 350 000 likvidatörer.


Många av de 800 000 likvidatörer som röjde upp efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl fick sätta livet till. Vissa källor anger att var tionde - 80 000 - likvidatörer har dött. Hundratusentals är invalider och alla är sjuka - på något sätt.