Frigyes Reisch

- Den havererade reaktorn i Tjernobyl bör kylas aktivt med luft med och vatten för att förhindra en ny katastrof. Det säger Frigyes Reisch, docent i reaktorteknologi vid Institutionen för energiteknik vid Kungliga Tekniska Högskolan.

Frigyes Reisch har följt Tjernobylolyckan från första parkett redan från början. När olyckan inträffade, den 26 april 1986 var han teamleader vid Statens Kärnkraftsinspektion. I dag tillhör han den specialistgrupp vid FN:s organ IAEA som har till uppgift att kontrollera världens kärnkraftsverk.
- Jag fick telefon från kärnkraftverket i Forsmark på förmiddagen den 28 april 1986. De hade börjat evakuera folk för att gräsmattorna visat sig vara radioaktiva.

Nyheten slog ned som en bomb varpå tidningar, radio och TV från hela världen strömmade till Stockholm. På så vis hamnadet Frigyes Reisch i centrum för omvärldens intresse.
- Det var en intressant upplevelse. Just då visste vi mer än några andra utanför verket om Tjernobyl.

Snart strömmade rapporter in om radioaktivitet på andra platser i Sverige. Analysresultaten visade att en kärnkraftsolycka måste ha inträffat öster om Östersjön. Vid 20-tiden på kvällen erkände Moskva motvilligt att reaktor 4 i Tjernobyl hade exploderat.
- Dagen därpå kom Sovjetunionens vetenskapsattaché till mig och bad om hjälp. De visste helt enkelt inte vad de skulle ta sig till. Jag förklarade redan då att härdsmältan måste kylas ned för att situationen inte skulle förvärras.

Frigyes Reisch påpekar noga att olyckan inte var operatörernas fel. De satte säkerhetssystemen ur spel och orsakade olyckan men de gjorde det på order uppifrån. Själva hade de ingen aning om att reaktorn kunde rusa av sig själv. Kraftverket i Tjernobyl är en misslyckad konstruktion från början, ursprungligen avsedd för att tillverka bomber.

Den brinnande härden i reaktor 4 gick inte att släcka med vatten. I stället släpptes 5000 ton bor, dolomit, sand, lera och bly rakt ned i byggnaden från helikopter för att kväva branden. Dessutom grävdes gångar under reaktorn varifrån härden kunde kylas med flytande kväve. Till sist byggde robotar en jättelik betongsarkofag över reaktor 4 för att hindra spridning av radioaktiv strålning.

- Kylsystemet under byggnaden användes inte särskilt länge, säger Frigyes Reisch som har besökt alla typer av kärnkraftverk i såväl öst som väst och jobbat flera veckor i Tjernobyl efter olyckan.
- Temperaturen steg och i samma takt som betongen i sarkofagen torkade, bildades sprickor - stora läckage där värme och radioaktivitet tar sig ut medan regnvatten tar sig in.
Härdsmältan sjunker numera och befinner sig strax ovan grundvattennivån. Ingen vet hur den ser ut - om den är en klump, flera klumpar eller utspritt material. Att reaktorn är en tickande bomb är det emellertid ingen tvekan om. Om härdsmältan sjunker ner i grundvattnet kommer radioaktivitet att sippra ut i floden Pripjat och föras vidare med strömmarna ut i världen.

- Om sarkofagen kollapsar och det tunga locket rasar in får vi ett verkligt skräckscenario, säger Frigyes Reisch. Det finns risk att trean - som är i drift och ligger vägg i vägg med reaktor 4 - exploderar. Om materialet dessutom omgrupperar sig så att grafit och uran får kontakt med regnvatten, får vi en ”kritisk massa” som i sig själv kan ge upphov till explosion. Då har vi med andra ord en för omgivningen totalt okontrollerbar situation.

Det finns förslag om att ta bort härdsmältan och kyla den separat. Alternativt skulle ett tält temporärt kunna resas över byggnaden.
- Man kunde blåsa in kall luft genom ett rör och leda ut värmen genom ett annat. Man kunde rena luften, kyla ned den med en värmeväxlare och blåsa in den igen för att sänka temperaturen i kärnan. På så vis behöver den dåliga ”andedräkten” aldrig komma ut och inte behöver man täta byggnaden heller.

Den riskfyllda driften i Tjernobyl fortsätter utan större investeringar. Frigyes Reisch menar att det är Väst som med tomma löften om ekonomiskt bistånd har skapat den situationen.
- Västvärlden vill cyniskt nog bygga en ny sarkofag över reaktor 4 men ju mer betong man vräker på, desto varmare blir härden. Man måste först sörja för strålskydd och avkylning. 

 Det är en fråga om pengar. Hittills har väst föredragit att bygga glänsande bankpalats åt sig själva i stället för att avvärja en olycka.
- Det är politiker som fördelar anslagen - och de är bara känsliga för opinion. Media är, enligt min mening, de enda som kan påverka. Om 800 000 Avisenläsare reagerar och ställer krav, kan det kanske börja hända något.
Monica Antonsson


Fotnot
Världens farligaste kärnkraftsverk finns i Ryssland och är av Tjernobyltyp. Fyra finns i Leningrad, vanligen kallat Sosnovyj Bor, väster om S:t Petersburg. Därifrån hämtar Finland periodvis hela 20 procent av sin energi. Via Finland kommer även en hel del kraft till Sverige därifrån. De två största kärnkraftsreaktorerna av alla slag i världen finns i Ignalina i Litauen. I Smolensk finns ytterligare två reaktorer av Tjernobyltyp och i Kursk är fyra reaktorer i drift medan en är under uppförande. Tre reaktorer i Tjernobyl är forfarande möjliga att driva sedan den fjärde havererat.
- Trean är i drift just nu och ettan kan, trots att den är väldigt nedgången, lätt sättas i drift. Tvåan är avstängd efter en brand 1991 och står stilla i avsaknad av en ny generator, säger Frigyes Reisch som avslöjar att det finns ett och annat kanadensiskt kärnkraftverk som också kan rusa av sig självt.

_____________________________________________________________
(TJERNOBYL, UKRAINA)
Västvärlden tycks ha glömt Tjernobyl och kärnkraftsolyckan för 13 år sedan. Det var liksom allvarligt då men är historia nu. Reaktor tre tuffar emellertid på i Tjernobyl precis som vanligt, trots att sarkofagen spyr ut sitt radioaktiva innehåll genom allt större sprickor.

Reaktor tre i Tjernobyl producerar fortfarande el till Ukrainas bostäder och fabriker. Landet lider brist på energi så det finns inte mycket att välja på. Reaktor tre ligger vägg i vägg med reaktor fyra som exploderade den 26 april 1986. Kärnkraftsarbetarna dricker vodka för att skydda sig mot radioaktiviteten och gör sitt bästa för att allt ska fungera. De vet bara alltför väl, att det är de själva och deras familjer som blir de första offren om reaktorn skulle explodera på nytt.

Ingen vet hur det ser ut i sarkofagen, det jättelika betongblock som täcker den havererade reaktorn.
- De otillräckligt instrumenterade borrhålen genom betongväggen räcker inte för att ge tillräcklig information om det som blev kvar efter katastrofen, säger Frigyes Reisch, docent i reaktorteknologi. Han har följt Tjernobylolyckan från början, när han tog emot det första larmet om radioaktivitet vid Forsmark. 
Senare blev han medlem av IAEA, FN:s kontrollorgan för världens kärnkraftsverk och har besökt samtliga 15 reaktorer av Tjernobyltyp i Ryssland.  
- Om materialet i sarkofagen omgrupperar sig så att rester av grafit och uran får kontakt med regnvatten, kan en kedjereaktion komma igång. Då får vi en kritisk massa som kan explodera.

Frigyes Reisch berättar att reaktorhärden fortfarande brinner och kommer att göra det länge än om ingenting görs. Kylning är enda möjligheten att undvika en miljökatastrof. Värmen gör att betongen i sarkofagen torkar och spricker. Därav läckorna som i dag motsvarar omkring 250 kvadratmeter. Ur hålen stiger radioaktiva gaser och partiklar som driver iväg med vindarna.

När sarkofagen var hel, kunde helikoptrar flyga kors och tvärs över kraftverket. För några år sedan infördes ett säkerhetsavstånd på fem kilometer. Idag krävs skyddsdräkt med ansiktsmask för att piloterna ska lämna helikopterplattan. Att andas in de radioaktiva partiklarna är direkt livsfarligt.
- Fastnar de i kroppens mjukdelar som till exempel lungorna eller sköldkörteln, har man inte långt kvar, säger Frigyes Reisch.

Till skillnad från svenska kärnkraftverk är den havererade reaktor 4 i Tjernobyl inte innesluten i en tät betongbyggnad. Den brinnande härden äter sig nedåt eftersom heta punkter söker sig mot kyla. Frigyes Reisch är säker på att den redan har nått grundvattnet.
- Varför skulle det annars vara förbjudet att fiska i floden, säger han.

Via floderna Pripjat och Djnepr, ur vilken 2 miljoner Kievbor hämtar sitt driksvatten, kommer radioaktiviteten så småningom att nå såväl Svarta havet som Medelhavet. När härdsmältan sjunkit tillräckligt djupt dras reaktor tre med av bara farten. Om den fortfarande är i drift, står världen inför ännu en fullbordad kärnkraftsolycka. Frågan är vart vindarna blåser den gången och vilka områden som kommer att bli för evigt förgiftade av radioaktiv regn? Efter olyckan 1986 bor tio miljoner människor på kontaminerad mark. Hur många blir de efter nästa Tjernobylolycka?

Få tror att kärnkraftsverket i Tjernobyl kommer att stängas år 2000 som president Kutma har lovat G7-länderna och EU-kommissionen. Västvärlden lovade betala kalaset men pengarna har inte nått fram. Därför fortsätter driften i Tjernobyl. Experter från IAEA reser dit med jämna mellanrum och ser till att läckande rör och packningar byts ut eller lagas. Ibland måste reaktorn till och med stoppas tillfälligt medan reparationerna pågår. Sådana nyheter renderar på sin höjd ett hastigt omnämnande i radion eller en notis i dagstidningen. Omvärlden fortsätter att blunda och bomben i Tjernobyl tickar på. Omvärlden kan bara hoppas att det fortsätter så. Så länge de stora, svarta rubrikerna uteblir, har kärnkraftsverket åtminstone inte exploderat.
Monica Antonsson
Prenumerera på: Inlägg (Atom)