hämta bilder från D/Ryssland2005/Änglagård
SÖNDAG 20
SEPTEMBER 2009
Kvinnosjukhuset Änglagård i Novozybkov
Någon efterlyste
fakta.
Ekonomiskt ansvarige,
bankmannen Anders Rönnholm, är i Novozybkov och jag har inte tid att slå upp
alla fakta så jag plockar ur minnet:
1997-1998 startades
föreningen "Hjälp till Tjernobyls barn". Jag hade i oktober 1997
varit i Tjernobyl för första gången och flygit med helikopter över den
havererade reaktor 4. Vi hade dessutom "mellanlandat" några dagar i
den efter olyckan radioaktivt nedsmutsade staden Novozybkov, där jag fick se en
verklighet jag inte trodde fanns. Ni kan läsa lite om det här och här och här och här.
Föreningen behövdes
för att vi:
1) skulle kunna köra
hjälptransporter till Ryssland (man får ingen skattebefrielse i tullen 
utan organisation) och
2) för att vi skulle
kunna få ett pg-konto där vi kunde lägga medel typ arvoden för mina föredrag,
våra egna gåvor mm.
1997-2002 körde vi 8-10
långtradare till Novozybkov med framför allt sjukhusutrusning som vi fick från
olika sjukvårdsinrättningar i Sverige. Getingeverken skänkte bland annat två
splitter nya autoklaver (värde 400 000 kr) för sterilisering av
operationsinstrument.
Kostnad: 50
000:-/transport. Pengarn kom främst från sponsorer.
1999 körde vi själva med
väpnad eskort två ambulanser genom Ryssland till Novozybkov med sponsring
främst från Lions i Järna. 2000 körde vi dit en ambulans och
fyra handikappbussar. Samtliga fordon fyllda med förnödenheter sponsrade av
Samtrans och Taxi 020.
Samma år gick jag med i Lions eftersom projektet blivit för stort för att
drivas privat. De andra hängde på en och en.
2002 koncentrerades arbetet i projektet Änglagård. Det fördes upp
på distriktsnivå i Uppland.
2003 blev Änglagård
med mig som projektledare och bankmannen Anders Rönnholm som ekonomiskt
ansvarig vice projektledare ett riksprojekt för hela Sverige vilket innebar att
Sveriges alla Lionsklubbar (ca 15 000 medlemmar) enades om att renovera
Novozybkovs kvinnosjukhus (BB, MVC och kvinnosjukdomar) för 2,7 miljoner skr.
Verkligheten var sådan
att taket läckte och svartmögel klättrade på väggarna. Det regnade in på mammor
och barn och vid ett tillfälle föll ett helt sjok av innertaket ner och höll på
att döda en kvinna. Golven var likaså ruttna och höll bara ihop av de
korkmattor som spikats fast. Det blåste in genom fönstren och patienterna frös.
Dr Lydia sa att snart snöar det väl in också. För att bara nämna något.
Vi behövde ett passande namn och Colin Nutley gav mig vänligt nog lov att kalla
sjukhuset Änglagård.
2003 såg vi till att
sjukhuspersonal från Danderyds sjukhus kom på plats för kunskapsutbyte. Samma
år var chefsdoktorn Lydia Bavkunova (bild ovan) på studiebesök på såväl
Danderyd som Karolinska sjukhuset. Man kan utan överdrift säga att hon fick en
chock. Vi tog också hit en officiell delegation (borgmästare mfl) från
Novozybkov för att de skulle få se hur vårt samhälle fungerar och hur Lions
arbetar - att vi alltså inte har några välfyllda fickor att bara ösa pengar ur
och att varje krona samlas in av ideellt arbetande människor. Borgmästaren (är
han väl inte förstås) Barry Andersson i Stockholms Stadshus bjöd delegationen
på lunch och ryske ambassadören deltog i flera sammankomster, bland annat en
stor insamlingskonsert med Monica Dominique, Monica Nielsen, Inger Nilsson,
Berit Bohm, Nina Lizell (jag fyller på vartefter jag kommer ihåg vilka som var
med).
Bilder:
Den här lille killen
föddes när vi var där vid ett tillfälle. Läkaren vid skötbordet grät i den
filmade intervju som gjordes. Vi har försökt hålla kontakt med pojken men
föräldrarna hoppas på ett mirakel och gömmer honom helst. Svenska läkare
föreslog omedelbart amputation av det krokiga benet som saknar skelett på tre
ställen däribland hälen. Ryssarna försöker dra ut benet genom att gipsa det
vilket har varit väldigt plågsamt för pojken. Benet ska nu amputeras. Vi har
fått en vädjan om pengar till proteser. Men det har vi ju inga.
I Ryssland hade vi på
motsvarande sätt fullt stöd av svenske ambassadören Sven Hirdman och
kulturattachen Marianne Hultberg som likt Rädda Barnen, Röda Korset och ryska
Lions backade upp oss i Moskva.
Bilder:
Så här
"steriliserade" sjukhuset operationsinstrument och engångshandskar
(!) vid mitt första besök på Änglagård 1997.
Sedan dess har de fått
professionell utrustning från svenska Getingeverken.
Engångshandskar är en
lyx som bara förekommer i form av enstaka gåvor från utlandet. De tvättas
därför och hängs på tork.
Anders och jag for
regelbundet till Novozybkov under byggets gång för att så gott det gick försöka
hålla koll på själva bygget. För övrigt lejde vi in en kontrollenhet från
motsvarande landstinget i länshuvudstaden Bryansk. Handelskammaren erbjuder
tjänsten men det hade vi inte råd med.
Ett av våra i vårt
tycke smarta grepp var att bjuda alla byggjobbare på lunch (projektet gav
upphov till 45 arbetstillfällen) en fredag. Något liknande hade antagligen
aldrig har hänt i Rysslands historia. Såväl borgmästaren som dr Lydia försökte
få oss att avstå men vi stod på oss och vann - det var ju vi som hade pengarna.
Det dukades därmed upp till buffé på byggarbetsplatsen och männen kom för att
ta för sig. Jag tror vi hade öl men definitivt varken champagne eller vodka
(som man annars alltid dricker där). Byggjobbarna var väldigt skeptiska först
men en timma senare sjöng vi Kalinka tillsammans. Så får man göra när man på
grund av språkförbistringar inte kan tala med varandra. Det hela slutade med
stor vänskap och ett förmodligen bättre utfört arbete.
2004 invigdes byggnad
1. Jag grät som ett barn och gråter en skvätt nu med vid minnet. Så fint var
det. Förlossningskliniken sken och var åtminstone just då säkert finast i
Ryssland (vars sjukhus är en skam). Dr Lydia och hennes personal dukade
långbord län
gs korridoren på
övervåningen och bjöd på invigningskalas. Jag har för mig att det var
borgmästaren som bjöd. Om invigningen kan du läsa här i en nedbantad artikel. Rulla ner
till Novozybkov.
Samma år sålde jag
personligen almanackor för en kvarts miljon kronor till förmån för Änglagård.
Vi fick dessutom öronmärkta gåvor från privatpersoner. Den då internationellt
ansvarige personen snodde dessutom en stor summa pengar till ett annat projekt
som han hade tänkt dra igång. Där har vi alltså summan 327 000:- som vi nu
försöker samla in.
Tillskottet av pengar
behövdes då vi hade upptäckt att det stod vatten under byggnad 2 som måste
dräneras bort.
Bilder:
Ovan ses en patientsal
före. Till höger ses en likadan sal efter. Sängarna är nya men ryska.
Vallentuna Lions betalade. Vi körde dessutom över en last svenska
sjukhussängar. De här nätta små slafarna är inte mycket för en gravid kvinna
att ligga i. I Novozybkov tycker de dock att det är lyx.
Det är här det
otrevliga inträffar. Ovanstående belopp sattes in på Lions konto. Projektet
hade inget eget konto utan tilldelades pengar av de anslagna 2,7 miljonerna
allt eftersom. Det betyder att i samma takt som öronmärkta pengar flöt in kunde
Lions ta tillbaka pengar från de redan anslagna medlen vilket de alltså också
gjorde bakom vår rygg.
2005 invigdes byggnad
2 trots att den inte var riktigt färdig. Vi var på plats med några utvalda
högdjur från Lions HK. Invigningsband klipptes och tal hölls. Lions avtackades
med medaljer och ordensband mm som Guvernörsrådets ordförande hemma i Sverige
sedan prydde sig med på bild i förbundstidningen.
Då saknade Änglagård: yttre fasader, stuprör och hängrännor, dvs skydd av det
som redan gjort. Våra extra 327 000:- skulle emellertid räcka till det.
Bilder:
Operationssalen
fotograferad efter ett kejsarsnitt 1997. Observera alla blodiga trasor på
golvet. Rena slaktbänken, sa en lionsman som var med.
Nedan ses dr Lydia i
den nyrenoverade operationssalen några år senare. Rent och fint och med bättre
utrustning. Tyvärr lyckades vi inte byta ut den stora lampan i taket som redan
hade gjort sitt. Vi hade en men fick aldrig iväg den på grund av ryska tullen.
Vårt problem är att
Lions alltså snodde 327 000 kr för oss. I samma takt som jag sålde almanackor
och folk skickade öronmärkta medel till Änglagård sögs pengarna in i Lions
allmänna hjälpkassa.
Jag kunde lika gärna ha sparkat mig trött. Mest pinsamt är att givarna ännu
inte ens vet att deras öronmärkta gåvor gick åt helt annat håll än de hade
tänkt sig.
Det har emellertid ingenting med Lions lokala klubbar och dess 15 000 medlemmar
runt om i landet att göra. De vet nämligen ingenting. Detta har skett på högdjursnivå
bland dem som gör karriär inom Lions.
Centralt i Sverige sker ingen som helst uppföljning av de interntionella
hjälpprojekten. Vi har rest omkring i Baltikum och Vitryssland (när vi ändå
varit där) till olika Lionsprojekt som varit bortglömda sedan den dag de
färdigställdes. Svenska Lions vet inte ens var de ligger. Vi fick ta hjälp av
norska Lions för att hitta dit och få kontakt. Om det finns mycket spännande
att berätta. De karriärsugna inom Lions är enbart intresserade av att gagna
projekt som kan resultera i att de får pryda X antal tidningar med sin nuna och
där framstå som särskilt goda människor. Så tragiskt är det tyvärr. Om inga
utsikter till god PR finns drar de sig tillbaka och tar resurserna med sig.
Det som hänt är
enskilda personers fel. Det ska med andra ord inte belasta Lions Club som
organisation. Inte så mycket i alla fall.
Änglagård saknar fortfarande yttre fasader, stuprör och hängrännor. Vi som drev
projektet vill förstås avsluta det. De flesta av oss har lämnat Lions. Kvar
finns ursprungsföreningen "Hjälp till Tjernobyls Barn" och dess
pg-konto. För närvarande pågår en ytterst passiv och blygsam insamling. Mest
för att jag inte har orkat dra igång en större. Vi blev alla tvungna att ta tag
i våra liv efter kraschen med Lions. (Jag har dessutom skrivit en bok som
sysselsa
tt mig de tre senaste
åren.)
Så hur är det nu med kontot?
Den som bedriver
hjälpverksamhet ska för trovärdighetens skull ha ett så kallat 90-konto. Det
kostar 5000:- per år. Vi har inte råd med det. Det blir en helt annan sak om
och i så fall när vi på allvar drar igång insamlingen.
Därför redovisas
varenda krona i en blogg som ska renodlas så snart jag hinner. Varje givare kan
där själv se att pengar kommit in och följa kontot krona för
krona. Trovärdigt? Ja, det är upp till var och en att avgöra. Ingen
behöver vara med.
När det blir aktuellt för uttag överförs pengarna direkt till Änglagård. Vi har
ett eget konto för sjukhuset i Ryssland vilket är väldigt ovanligt. Det har
lyckats tack vare Anders bankkontakter. Varje överföring av pengar går via
detta konto. Dr Lydia Bavkunova och Anders R är de enda som har tillgång till
kontot. Pengarna går alltså direkt och utan mellanhänder. När så sker kommer
jag att redovisa det i bloggen.
Bilder:
Fotograf Per Arvidsson
åkte med mig till invigningen i Novozybkov 2004. Allas Veckotidning publicerade
ett reportage också med hans bilder. Medan jag och alla höjdarna stod utanför
och klippte band fick han gå på upptäktsfärd längs de blänkande korridorerna
med sin kamera.
Så hur går vi vidare?
För närvarande pågår
förhandlingar med en större internationell hjälporganisation i Sverige om
anslutning dit. Lyckas det förändras läget radikalt till det bättre. Och det
behövs. En tredje byggnad på Änglagård har nämligen delvis fått stänga på grund
av rasrisk. Den inrymmer laboratorier, förråd, garage för ambulanser och
sjukhuskök. Det sistnämnda är nu stängt. Patienterna får mat via catering eller
sina respektive familjer.
Vi får se om vi lyckas
skapa ett nytt projekt för byggnad 3. Men det är ju en annan historia...
