Novozybkov, Sultan

Lions tidning

En djup förstämning präglade förlossningskliniken i Novozybkov i slutet av oktober förra året, när Lions var på besök. Sultan Abdulrochmanov hade kommit till världen med ett svårt missbildat högerben.

– Man vänjer sig aldrig, sa förlossningsläkaren och grät. Vad annat kan han bli än tiggare?

Vi bad att få träffa lille Sultan, när vi nu återvände till Novozybkov nio månader senare. I packningen fanns babykläder från Torghuset och Monica Niklassons butik samt mjukisdjur från Leksaksaffären i Vallentuna. Vår tolk Tamara Roshkova visste att pojken var släkt med frukthandlarna på marknaden, så vi sökte oss dit. Där stod en farbror till Sultan och sålde vattenmeloner. Han tog oss med till sin fru som i sin tur visade oss hem till Sultan.

– De kommer från staden Sumgait i Azerbajdzjan, sa Tamara. Den ligger vid Kaspiska havet i vad som brukar kallas Döda zonen. Där är luften så förorenad att det sticker i ögon, näsa och hals. Myndigheterna lagrar radioaktivt avfall och där finns såväl oljeraffinaderi som elva kemiska fabriker. Många av dem tillverkar gifter. Befolkningen tappar håret och barnadödligheten är hög. Många småttingar föds missbildade eller mentalt efterblivna.

Osäker framtid

När lille Sultans föräldrar insåg, att de väntade barn, bestämde de sig för att flytta. De valde Novozybkov för att där fanns en lägenhet att få. Nu lever de av att importera frukt och grönt från sitt forna hemland och kämpar för att bli ryska medborgare.

– De flyttade lite för sent, säger Tamara och syftar på pojkens missbildade ben. Mamman gråter och det går inte att få Sultan att le så länge det tunga gipset sitter på. Mamman byter det två gånger i veckan och med tiden ska benet vara rakt, är det tänkt. Men gipset begränsar honom. Han ler och jollrar först, när det kommer av. Då försöker han till och med krypa. Den gröna färgen är något som mamman har smort in honom med.

– Han saknar ben på tre ställen under knäet, förklarar hon. Han kommer aldrig att kunna gå.

Om Sultan har någon framtid eller ej hänger på om han får hjälp. Lions i Vallentuna har såväl röntgenplåtar som journaler, om någon av våra läsare kan komma upp med en idé som kan leda till en lösning av problemet.   

 ____________________________________________________________________________

Sultan Abdulrochmanov kom till världen på förlossningskliniken i Novozybkov, när Lions var på besök i oktober. Han har ett svårt missbildat högerben.

– Man vänjer sig aldrig, sa läkaren. Vad annat kan han bli än tiggare?

Vi bad att få träffa lille Sultan, när vi nu återvände till Novozybkov nio månader senare. I packningen fanns babykläder från Torghuset och Monica Niklassons butik samt mjukisdjur från Leksaksaffären i Vallentuna. Vår tolk Tamara Roshkova hittade hans farbror bland frukthandlarna på marknaden, varpå hans fru visade oss hem till Sultan.

– De kommer från staden Sumgait i Azerbajdzjan, sa Tamara. Den ligger vid Kaspiska havet. Området kallas den döda zonen. Luften är så förorenad att det sticker i ögon, näsa och hals. Man lagrar radioaktivt avfall och har såväl oljeraffinaderi som elva kemiska fabriker där. Folk tappar håret och barnen föds missbildade eller mentalt efterblivna.

Osäker framtid

När Sultans föräldrar insåg, att de väntade barn, flyttade de till Novozybkov. Nu lever de av att importera frukt och grönt från sitt forna hemland och kämpar för att bli ryska medborgare.

– De flyttade lite för sent, säger Tamara och syftar på Sultans missbildade ben.

Mamman gråter och det går inte att få Sultan att le. Det tunga gipset begränsar honom. Tanken är att benet åtminstone ska bli rakt av det. Han ler och jollrar först, när det kommer av. Då försöker han till och med krypa. Den gröna färgen är något som mamman har smort på.

– Han saknar ben på tre ställen under knäet, förklarar hon. Han kommer aldrig att kunna gå.

Om Sultan har någon framtid beror på om han får hjälp. Lions i Vallentuna har såväl röntgenbilder som journaler, om någon har förslag till en lösning av problemet.