Film från Zonen


Filen 19-Ryssland2-2000_.avi från sommaren 2000



Cirkatider
Med betoning på cirka

1.36                   På väg till Tjernobyl. Min tolk Olesya Showkoshitnaya sitter i framsätet. Hon ska återvända till sitt barndomshem i kärnkraftsstaden Pripjat varifrån hon evakuerades som tioåring.

1.37                   Checkpoint = In i Zonen
                           (Här glömde jag kameran på en stund och filmade såväl fötter som gräs)

1.38.30              Information hos Zonadministrationen. Chefen berättar om tremilszonen och de faktiskt radioaktivt nedsmutsade områdena. Tolken Rimma Kiselitsa (som dog sedan hastigt och olustigt inför ett senare besök) berättar. Förhoppningsvis hör du vad hon säger.

1.42.30              Vi åker vidare mot villastaden Tjernobyl.

1.43.10              Vid brandstationen i Tjernobyl eller rättare sagt minnesmärket framför den som restes i samband med tioårsjubileet.

1.44.10              Vi kör vidare

1.45                   Checkpoint en mil från kärnkraftsverket.

1.45.37              Vid byn Kopachi som var så radioaktiv att den grävdes ner. Inte ett spår mer än namnskylten avslöjar att den låg här.

1.46.30              Vi mäter radioaktiviteten i dikesrenen.

1.47.10              Framme vid kärnkraftsverket. Det första man ser är (vattentornet för avkylning) och kanalen med det radioaktiva vattnet i vilket det numera simmar abnormt stora fiskar.
                           Så småningom dyker reaktor 5 och 6 upp i blickfältet. De var laddade vid tiden för olyckan man startades aldrig.

1.48.45              Reaktor 3 (som fortfarande var igång) och den 1986 exploderade reaktor 4 sammanbundna av en 6 meter tjock betongvägg. 
                           Reaktor 3 stängdes sedan för gott den 15 december 2000
                           Reaktor 2 förstördes i en brand 1991. Reaktor 1 stängdes 1996.

1.49.54              Brandstationen vid kärnkraftsverket i Tjernobyl

1.50.00              Reaktor 4 med sin sarkofag filmad från balkongen på informationscentret där det var oerhört radioaktivt och där man senare inte ens fick gå ut. Här ses också några svalbon. Forskare i Uppsala har konstaterat genetiska skador hos just svalorna i Tjernobyl.

1.51.00              Vi åker hastigt därifrån

1.54.20              Röda skogen. Åt just det här hållet exploderade reaktor 4. Träden blev röda och dog. De som senare sanerade här tappade håret och blev sjuka.

1.52.10              Här ska vi följa Olesya till hennes barndomshem. Hon är blek och nervös när hon pekar ut sitt dagis och var vännerna bodde. Det är till och med värre än vad jag väntade mig, säger hon när vi åker in i kärnkraftsstaden Pripjat ca 4 km från kärnkraftsverket.

1.52.50              Checkpoint vid stadsgränsen.

1.54.12              Vi kan inte köra längre så vi lämnar bilen och tar oss fram till fots. Det är mycket radioaktivt.

1.55.30              Vi går in i hyreshuset där Olesya och hennes familj bodde. Det är rostigt, trasigt, dammigt och sönderbrutet. Vi har bestämt att jag ska filma men hon vänder sig från kameran och gråter.
                           Färgen har flagnat. Allt de ägde är stulet och förstört. På golvet ligger en några vykort och en anteckningsbok. I den har hennes mamma skrivit om lillebrors första steg.

1.58.18              Vi åker vidare till hotel Polisya i Pripjat. Jag väljer att stanna på backen tyvärr. De andra klättar de sju, åtta våningarna upp till en slags balkong där man ser kärnkraftsverket bortom husen och skogen. Jag har varit där många gånger och har massor med bilder därifrån, möjligen också en film om jag letar.
                           Jag har en del av hotelliggaren och kan ta med den. 

1.59.27              Nöjesfältet med racerbilar och pariserhjul som skulle ha öppnats 1 april 1986. Kanske vanligaste motivet från Pripjat. Många har varit här och ”lekt” med racerbilarna omedvetna om att de är höggradigt radioaktiva.  

1.59.50              Guiden Rimma Kiselitsa berättar om de missbildade tallarna som växer runt nöjesfältet. Bland annat har barren tre ”stickor” i stället för två.
                           Jag har barret kvar och kan ta med det.

2.02.10              Vi åker från Pripjat tillbaka till Zonadministrationen.

2.03.07              Sexrätters lunch på administrationen. Ingår i besöket. Blir det något över så släng ingenting, säger Rimma. Personalen tar tacksam emot alla rester.

2.03.40              Vid minnesmärket i Tjernobyl efter helikoptern som störtade rakt ner i den brinnande reaktorn 1986 sedan den fastnat i luftledningar. Jag tror det är ett rotorblad som står där.

2.04.35              Överväxta hus i villastaden Tjernobyl.

2.05.10              Hamnen i Tjernobyl där båtarna ligger och rostar.

2.05.40              Kyrkan i Tjernobyl. Här är den låst men jag har senare varit inne i den. Den var då intakt. Prästen lämnade aldrig sin kyrka.

2.6.35                Hemma hos och en pratstund med Anna Ivanova Onishenko i ”Edens lustgård” i Tjernobyl.

2.09.29              Tillbaka till Kiev. Kor på vägen.

2.10.00              Men först ett besök i den nya kärnkraftsstaden Slavutich varifrån arbetarna fortfarande åker tåg till jobbet i Tjernobyls kärnkraftsverk. Nu när de inte längre är i drift jobbar de med att försöka sanera och lagra mm.
                           Slavutich byggdes i all hast efter olyckan 1986. Varje delstat i forna Sovjetunionen bidrog med sitt kvarter i sin speciella stil. Dessvärre gick det nog lite väl snabbt. Även Slavutich är radioaktivt nedsmutsad.

2.10.51              En galen präst i Kiev som absolut ville inleda ett samarbete om våra hjälptransporter.