Av MONICA ANTONSSON
REDAKTIONEN@avisen.com
Kärnkraftverket i Tjernobyl har stängts. Ukrainas president Leonid Kuchma höll sitt löfte den
här gången. Västvärlden jublar, men Ukraina har blivit mörkare och kallare.
Kärnkraftverket i Tjernobyl förpassades till historien den 15 december 2000 kl 13.18. Stängningen direktsändes i TV men medan gratulationstelegram från hela världen strömmade till huvudstaden Kiev, uttryckte kärnkraftsarbetarna sin sorg och avsky. En 30-årig kvinna som förlorat sitt jobb grät förtvivlat.
- Vad ska jag göra nu? Utan pengar har jag ingen bostad. Jag tvingas ut på gatorna och tigga.
De omkring 30 000 som var beroende av Tjernobylverket protesterade förgäves. För dem är avstängningen en tragedi. De fick stöd av Rysslands kärnkraftsminister Yevgeny Adamov som menar, att det var en onödig politisk handling frampressad av Väst.
De är rörande eniga om, att reaktor 3 borde fått leva till 2011, då den skulle stängts av på grund av ålder. Helst borde reaktor 1 och 2 ha startats på nytt.
Reaktor 1 togs ur drift på grund av ålder 1996 och reaktor 2 stängdes efter en brand i reaktorhallen 1991.
Ukrainska medier är kritiska. De menar att Ukraina har offrat Tjernobyl för ingenting. Den humanitära hjälpen betalas nämligen inte ut förrän i maj nästa år. Pengarna ska användas till saneringen av Tjernobyl men även till två nya kärnkraftverk i Rivne och Khmelnitsky i en annan region av landet. Ukraina har därmed mist fem procent av sin elförsörjning. Det är mycket i ett land, där elnätet brakar samman om folk ser på TV vid 14 minusgrader.
Den stora faran är att Tjernobyl glöms bort och lämnas åt sitt öde. Kärnbränslet från reaktor 3 och magman från reaktor 4 måste trots allt tas omhand. Frågan är om någon anmäler sig frivilligt till det sistnämnda jobbet. Troligen inte. Det är för svårt, för farligt och för dyrt.
- Lämna oss inte ensamma med detta, vädjade Leonid Kutjma i sitt TV-sända tal. Världen måste dela det ekonomiska, moraliska och tekniska ansvaret med oss. Kapitlet Tjernobyl är inte slut. Det har bara börjat.
Den nyligen avstängda reaktor 3 ligger vägg i vägg med den olycksaliga fyran som sprängdes i bitar 1986. Under det lock som kallas sarkofagen finns resterna av reaktorhallen med allt sitt radioaktiva bränsle. Sarkofagen byggdes av robotar och vilar på sin egen tyngd. Varken nitar eller svetsningar håller ihop den. Radioaktiviteten strömmar ut genom hundratals rosthål. Hela konstruktionen hotar att kollapsa. Skulle det ske kan 170 ton radioaktivt material skickas rakt ut i atmosfären och föras ut
över världen med vindarna.
Bill Clinton har lovat att USA under de närmaste åtta åren ska se till att den säkras. Det är en kamp mot tiden.
Efter olyckan för snart 15 år sedan lämnades omkring åtta miljoner människor på kontaminerad jord i Ryssland, Vitryssland och Ukraina åt sitt öde. De äter mat som odlas i giftig jord och försöker lindra de hälsomässiga följderna bäst de kan.
En femtedel av Vitryssland blev radioaktivt nedsmutsat men på grund av maten är 80 procent av befolkningen smittad av cesium 137 numera. Det menar den vitryske professorn Vasiliy Nesterenko. Vid tiden för olyckan var han chef för en vetenskaplig institution med 2 000 anställda. Vasiliy Nesterenko upptäckte utsläppet av radioaktivt jod, som kan ge sköldkörtelcancer, och slog larm till myndigheterna. Befolkningen behövde jod och han visste att det fanns tabletter i lager. Myndigheterna vägrade. Att ge befolkningen jod hade varit detsamma som att erkänna olyckan.
I dag är tusentals barn och vuxna drabbade av cancer och andra sjukdomar i sköldkörteln.
REDAKTIONEN@avisen.com
Kärnkraftverket i Tjernobyl har stängts. Ukrainas president Leonid Kuchma höll sitt löfte den
här gången. Västvärlden jublar, men Ukraina har blivit mörkare och kallare.
Kärnkraftverket i Tjernobyl förpassades till historien den 15 december 2000 kl 13.18. Stängningen direktsändes i TV men medan gratulationstelegram från hela världen strömmade till huvudstaden Kiev, uttryckte kärnkraftsarbetarna sin sorg och avsky. En 30-årig kvinna som förlorat sitt jobb grät förtvivlat.
- Vad ska jag göra nu? Utan pengar har jag ingen bostad. Jag tvingas ut på gatorna och tigga.
De omkring 30 000 som var beroende av Tjernobylverket protesterade förgäves. För dem är avstängningen en tragedi. De fick stöd av Rysslands kärnkraftsminister Yevgeny Adamov som menar, att det var en onödig politisk handling frampressad av Väst.
De är rörande eniga om, att reaktor 3 borde fått leva till 2011, då den skulle stängts av på grund av ålder. Helst borde reaktor 1 och 2 ha startats på nytt.
Reaktor 1 togs ur drift på grund av ålder 1996 och reaktor 2 stängdes efter en brand i reaktorhallen 1991.
Ukrainska medier är kritiska. De menar att Ukraina har offrat Tjernobyl för ingenting. Den humanitära hjälpen betalas nämligen inte ut förrän i maj nästa år. Pengarna ska användas till saneringen av Tjernobyl men även till två nya kärnkraftverk i Rivne och Khmelnitsky i en annan region av landet. Ukraina har därmed mist fem procent av sin elförsörjning. Det är mycket i ett land, där elnätet brakar samman om folk ser på TV vid 14 minusgrader.
Den stora faran är att Tjernobyl glöms bort och lämnas åt sitt öde. Kärnbränslet från reaktor 3 och magman från reaktor 4 måste trots allt tas omhand. Frågan är om någon anmäler sig frivilligt till det sistnämnda jobbet. Troligen inte. Det är för svårt, för farligt och för dyrt.
- Lämna oss inte ensamma med detta, vädjade Leonid Kutjma i sitt TV-sända tal. Världen måste dela det ekonomiska, moraliska och tekniska ansvaret med oss. Kapitlet Tjernobyl är inte slut. Det har bara börjat.
Den nyligen avstängda reaktor 3 ligger vägg i vägg med den olycksaliga fyran som sprängdes i bitar 1986. Under det lock som kallas sarkofagen finns resterna av reaktorhallen med allt sitt radioaktiva bränsle. Sarkofagen byggdes av robotar och vilar på sin egen tyngd. Varken nitar eller svetsningar håller ihop den. Radioaktiviteten strömmar ut genom hundratals rosthål. Hela konstruktionen hotar att kollapsa. Skulle det ske kan 170 ton radioaktivt material skickas rakt ut i atmosfären och föras ut
över världen med vindarna.
Bill Clinton har lovat att USA under de närmaste åtta åren ska se till att den säkras. Det är en kamp mot tiden.
Efter olyckan för snart 15 år sedan lämnades omkring åtta miljoner människor på kontaminerad jord i Ryssland, Vitryssland och Ukraina åt sitt öde. De äter mat som odlas i giftig jord och försöker lindra de hälsomässiga följderna bäst de kan.
En femtedel av Vitryssland blev radioaktivt nedsmutsat men på grund av maten är 80 procent av befolkningen smittad av cesium 137 numera. Det menar den vitryske professorn Vasiliy Nesterenko. Vid tiden för olyckan var han chef för en vetenskaplig institution med 2 000 anställda. Vasiliy Nesterenko upptäckte utsläppet av radioaktivt jod, som kan ge sköldkörtelcancer, och slog larm till myndigheterna. Befolkningen behövde jod och han visste att det fanns tabletter i lager. Myndigheterna vägrade. Att ge befolkningen jod hade varit detsamma som att erkänna olyckan.
I dag är tusentals barn och vuxna drabbade av cancer och andra sjukdomar i sköldkörteln.
Vasiliy Nesterenko såg till att Vitryssland mättes upp. Där det fanns radioaktivitet skulle befolkningen få veta det. Som en följd av det evakuerades minst 300 byar. Själv blev Vasiliy Nesterenko degraderad och utsparkad från sin institution. Forskningsresultaten stals men hans fru hade kopierat alltsammans.
___________________________
Kärnkraftverket i Tjernobyl har stängts. Ukrainas president Leonid Kuchma höll sitt löfte den här gången. Västvärlden jublar men Ukraina har blivit mörkare och kallare. 30 000 människor har dessutom mist sin försörjning. Nu ska tonvis med kärnbränsle tas omhand och den läckande sarkofagen måste säkras.
Det första vi
ser är reaktor 5 och 6. De var under byggnad vid tiden för olyckan och togs aldrig i drift. Därefter följer
reaktor 1 som togs ur drift på grund av ålder 1996 och reaktor 2 som stängdes
efter en brand i reaktorhallen 1991. Den nu aktuella reaktor tre ligger
därefter vägg i vägg med den olycksaliga fyran som sprängdes i bitar 1986.
Under det lock som kallas sarkofagen finns resterna av reaktorhallen med allt
sitt radioaktiva bränsle.
Sarkofagen byggdes av robotar och
vilar på sin egen tyngd. Varken nitar eller svetsningar håller ihop den.
Radioaktiviteten strömmar ut genom hundratals rosthål. Hela konstruktionen
hotar att kollapsa. Skulle det ske, kan 170 ton radioaktivt material skickas rakt
ut i atmosfären och föras ut över världen med vindarna. Bill Clinton har lovat
att USA under de närmaste åtta åren ska se till att den säkras. Det är en kamp
mot tiden.
Efter olyckan för snart 15 år sedan lämnades omkring 8
miljoner människor på kontaminerad jord i Ryssland, Vitryssland och Ukraina åt
sitt öde. De äter mat som odlas i giftig jord och försöker lindra de
hälsomässiga följderna bäst de kan. En femtedel av Vitryssland blev radioaktivt
men på grund av maten har 80 procent av befolkningen cesium-137 i kroppen numera. Det säger professor Vasiliy Nesterenko i Gomel som gör sitt bästa för
att hjälpa.
Vid tiden för olyckan var han chef för en vetenskaplig institution med 2000 anställda. Han hamnade mitt i infernot och flög med helikopter över reaktorn för att se vad som kunde göras. Han upptäckte utsläppet av radioaktivt jod, som kan ge sköldkörtelcancer, och slog larm till myndigheterna. Befolkningen behövde jodtabletter och han visste att det fanns i lager. Myndigheterna vägrade. Att ge befolkningen jod hade varit detsamma som att erkänna olyckan. I dag är tusentals barn och vuxna drabbade av cancer och andra sjukdomar i sköldkörteln.
Vid tiden för olyckan var han chef för en vetenskaplig institution med 2000 anställda. Han hamnade mitt i infernot och flög med helikopter över reaktorn för att se vad som kunde göras. Han upptäckte utsläppet av radioaktivt jod, som kan ge sköldkörtelcancer, och slog larm till myndigheterna. Befolkningen behövde jodtabletter och han visste att det fanns i lager. Myndigheterna vägrade. Att ge befolkningen jod hade varit detsamma som att erkänna olyckan. I dag är tusentals barn och vuxna drabbade av cancer och andra sjukdomar i sköldkörteln.
Vasiliy Nesterenko såg till att Vitryssland mättes upp.
Där det fanns radioaktiva områdens - så kallade spots - skulle befolkningen åtminstone veta om det.
Som en följd av det evakuerades minst 300 byar. Själv blev han degraderad och
utsparkad från sin institution. Forskningsresultaten stals men hans fru hade
kopierat alltsammans. Så går det till i skuggan av de stora världshändelserna.
Leonid Kuchma har flera gånger
lovat stänga reaktor 3. Varje gång har han ändrat sig i sista stund. Så höll
det på att bli den här gången också. Så sent som den 14 december beslöt
Ukrainska parlamentet att skjuta upp avstängningen till april nästa år. Väst
har nämligen inte betalat ut de 2,3 miljarder dollar i bistånd och 800 miljoner
i lån som landet fått löfte om. Telegram om uppskjutandet sändes ut över hela
världen men ingen lyssnade. Det fanns ingen återvändo. President Kuchma ställde därför till
med ett massmedialt jippo. Det är trots allt inte varje dag som Ukraina står i
centrum för världens intresse.
Kärnkraftsarbetarna och de 30 000
som var beroende av Tjernobylverket protesterade förgäves. För dem är
avstängningen en tragedi. De fick stöd av Rysslands kärnkraftsminister Yevgeny
Adamov som menade att avstängningen var en onödig politisk handling frampressad av Väst. de var alla rörande eniga om att reaktor 3 borde fått leva till 2011 då den
skulle stängts av på grund av ålder. Helst borde reaktor 1 och 2 ha startats på
nytt.
Det hade varit fullt möjligt. Reaktor 1 hade bara behövt en
renovering och reaktor 2 en ny generator. Men så blev det alltså inte. Operatör
Serhiy Bashtovoi vred om knappen som han skulle och förpassade Tjernobylverket
till historien den 15 december 2000 kl 13.18. Kollegorna i reaktorhallen följde
TV-utsändningen medan gratulationstelegram
strömmade till huvudstaden Kiev från hela världen. Själva uttryckte de sin avsky. En
30-årig kärnkraftarbeterska grät förtvivlat.
- Vad ska jag göra nu. Utan pengar har jag ingen bostad. Jag
tvingas ut på gatorna och tigga.
Många kärnkraftsarbetare bor i staden Slavutish fem mil från Tjernobyl. Den byggdes av robotar och tvångsinkallad arbetskraft på mindre än två år efter
olyckan. Arbetarna fick flytta in i ovanligt fina hus mot att de tog
anställning vid Tjernobylverket. De har riskerat sin hälsa i hopp om en framtid
här och känner sig lurade. Nu tvingas de flytta. Slavutish blir en spökstad.
Utvecklingsprojektet som skulle ge ersättningsjobb har misslyckats. De nya bolagen
har slagit igen. Även de var beroende av kärnkraftverket.
Ukrainska medier är kritiska till
stängningen av Tjernobyl. Tidningarna menar att Västvärlden har tvingat fram
den gratis. Den humanitära hjälpen betalas nämligen inte ut förrän i maj nästa
år. Pengarna ska användas till saneringen av Tjernobyl men även till två nya
kärnkraftverk i Rivne och Khmelnitsky – långt härifrån.
Det är isande kallt och mörkret
sänker sig över Tjernobyl. Genom avstängningen har Ukraina mist 5 procent av
sin elförsörjning. Det är mycket i ett land där elnätet brakar samman om folk
ser på TV vid 14 minusgrader.
Den största faran är, om Tjernobyl
glöms bort och lämnas åt sitt öde. Kärnbränslet från reaktor 1-3 och magman
från reaktor 4 måste trots allt tas omhand. Frågan är om någon anmäler sig
frivilligt till det sistnämnda jobbet. Troligen inte. Det är för svårt, för
farligt och för dyrt.
- Lämna oss inte ensamma med detta, vädjade Leonid Kutjma i sitt
TV-sända tal. Världen måste dela det ekonomiska, moraliska och tekniska
ansvaret med oss. Kapitlet Tjernobyl är inte slut. Det har bara börjat.
Monica Antonsson
_______________________
Kärnkraftverket i Tjernobyl har stängts. Ukrainas president Leonid Kutjma höll sitt löfte den här gången. I utbyte mot närmare 3 billioner dollar från Väst. Nu måste tonvis med kärnbränsle tas omhand och ur sarkofagen strömmar radioaktivitet som vanligt.
Gränsen mellan Vitryssland och
Ukraina går rakt igenom skyddszonen. Den som vill in måste ha specialtillstånd
och tvingas passera beväpnade vakter vid såväl den yttre tremilsgränsen som den
inre en mil från kärnkraftsverket.
Inne i zonen finns den övervuxna villastaden Tjernobyl och arbetarstaden Pripjat med sina gapande tomma höghus. Vägskyltar minner om byar som grävts ner och byar som finns kvar står som spöklika monument över olyckan för snart 15 år sedan. I hamnen ligger fartyg och rostar och på fordonskyrkogården står tusentals radioaktiva lastbilar, bussar, grävskopor och helikoptrar. Minst lika många har grävts ner. Radioaktiviteten sipprar rakt ut i grundvattnet.
Inne i zonen finns den övervuxna villastaden Tjernobyl och arbetarstaden Pripjat med sina gapande tomma höghus. Vägskyltar minner om byar som grävts ner och byar som finns kvar står som spöklika monument över olyckan för snart 15 år sedan. I hamnen ligger fartyg och rostar och på fordonskyrkogården står tusentals radioaktiva lastbilar, bussar, grävskopor och helikoptrar. Minst lika många har grävts ner. Radioaktiviteten sipprar rakt ut i grundvattnet.
Det är kö vid gränsstationen.
Bland pendlande kärnkraftsarbetare som ännu har jobb här, står lastbilar med
asfalt och betong. Det byggs vägar i Tjernobyl, en förvaringsanläggning för
kärnbränsle och en fabrik i vilken radioaktivt vätska ska förvandlas till fast
material.
Kärnkraftsverket var till helt
nyligen arbetsplats för över 6000 människor. De har jobbat i 15-dagarspass och
fått hög lön som tack för att de riskerat hälsan. Nu går de allra flesta ut i
arbetslöshet.
- Vi har varit 4000 som övernattat
i de evakuerades bostäder, säger Rima Keselitsa som arbetar på Ukrainas
zonadministration och ofta är guide i den förbjudna staden.
- Det är alldeles för långt att pendla från Kiev. De som bor i kärnkraftsstaden Slavutish, kan ta tåget hem på 40 minuter.
- Det är alldeles för långt att pendla från Kiev. De som bor i kärnkraftsstaden Slavutish, kan ta tåget hem på 40 minuter.
Högsta tillåtna strålningsvärde är
24 mikroröntgen/timma. Rima bär med sig en dosimeter och visar att
radioaktiviteten varierar. Bland villorna i Tjernobyl är det 36 och bland
höghusen i Pripjat är det 70, säger hon. Men mätaren visar 200 och strålningen
ökar ju närmare kärnkraftverket vi kommer.
Reaktor 5 och 6 dyker upp först i blickfältet. De var under byggnad vid tiden för olyckan och togs aldrig i drift. Reaktor 1, som togs ur drift 1997 följs av reaktor 2 som stängdes efter en brand i reaktorhallen 1991. Den nu avstängda trean ligger därefter vägg i vägg med den olycksaliga reaktor 4 som sprängdes i bitar 1986. Fyran är täckt med ett skal av järn och betong kallat sarkofagen. Den byggdes av robotar och vilar på sin egen tyngd. Varken nitar, murbruk eller svetsningar håller den samman. Det är därför den läcker och hotar att kollapsa. Skulle det hända, kan 170 ton radioaktivt material skickas rakt ut i atmosfären och än en gång föras bort med vindarna.
Reaktor 5 och 6 dyker upp först i blickfältet. De var under byggnad vid tiden för olyckan och togs aldrig i drift. Reaktor 1, som togs ur drift 1997 följs av reaktor 2 som stängdes efter en brand i reaktorhallen 1991. Den nu avstängda trean ligger därefter vägg i vägg med den olycksaliga reaktor 4 som sprängdes i bitar 1986. Fyran är täckt med ett skal av järn och betong kallat sarkofagen. Den byggdes av robotar och vilar på sin egen tyngd. Varken nitar, murbruk eller svetsningar håller den samman. Det är därför den läcker och hotar att kollapsa. Skulle det hända, kan 170 ton radioaktivt material skickas rakt ut i atmosfären och än en gång föras bort med vindarna.
Mitt emot fyran ligger ett
informationscenter. Al Gore har varit här, hans foto sitter på väggen. En
svensk flagga ovanför modellen av olycksreaktorn visar att Sverige har bidragit
till sarkofagen. Centret har en strategiskt placerad balkong. Från den tas de
flesta bilder som visas i media. Dosimetern visar 1148 mikroröntgen/timma men
det går bra att ta en bild av sig själv med sarkofagen som bakgrund. Under
taknocken häckar svalorna. De är världsberömda för sina genetiska skador på
grund av strålningen. Bevisbördan är emellertid tung. Genetiska skador bevisas
bara om de återfinns hos flera generationer, så rapporterna om ärftliga skador
hos människor lär dröja.
Tonvis med radioaktivt damm har lagt
sig över det radioaktiva kärnbränslet under sarkofagen. Att gå in där är en lek
med döden. Dosimetern visar ofattbara 80 000 mikroröntgen/timma. Kontrollrummet
har länsats på knappar och dagsljuset strilar in genom rosthålen i sarkofagen. Det är
dammigt, mörkt och blött. Flera rum där inne översvämmades av sommarregnen.
Skulle det radioaktiva materialet i härdsmältan omgruppera sig nu, så att grafit och uran får kontakt med
vatten, så uppstår en ”kritisk massa” som kan orsaka en explosion fullkomligt
okontrollerbar för omgivningen.
Gamlingarna som återvänt genom
skogarna till Tjernobyl odlar sin mat i trädgårdarna som de alltid har gjort.
De är vänliga och blir glada för besök men de vill inte höra talas om någon radioaktivitet. Rima förstår och tar villigt
emot den frukt hon bjuds på.
Krigsstatyn på Tjernobyls torg sträcker
sig stolt mot skyn och i livsmedelsbutiken handlar arbetarna korvar och skinkor
likaväl som konserver och vodka. Gubbarna på caféet intill tar en ukrainsk pyva
– öl - i glada vänners lag och skålar
för ungdomarna som nyligen gifte sig i den vitblå lilla bykyrkan. På något sätt
har livet återvänt till Tjernobyl. De medicinska effekterna av att vistas och bo här vill ingen
höra talas om.
Leonid Kutjma har flera gånger
lovat stänga Tjernobylverket. Hittills har han klarat sig undan. Nu gick det
inte längre trots högljudda protester från arbetarna och från
Ryssland. Ukrainska parlamentet beslutade till och med att skjuta upp
avstängningen till april nästa år eftersom Väst ännu inte betalat ut de närmare 2,3
billioner dollar i bistånd och 800 miljoner dollar i lån som landet har fått löften
om. Pengarna ska användas till saneringen av Tjernobyl men också till två nya kärnkraftverk
i Rivne och Khmelnitsky.
Den Ukrainska pressen är mycket
kritisk. ”Vi stängde Tjernobyl gratis”, skrev en tidning. ”Väst tvingade fram
stängningen utan att betala en cent”, skrev en annan. ”Väst respekterar inte
överenskommelsen kring stängningen”, skrev en tredje.
Den största faran är att
Tjernobyl glöms bort och lämnas åt sitt öde. Magman från reaktor 4 måste tas
omhand men frågan är om någon anmäler sig frivilligt att göra jobbet. Troligen
inte. Det är både för svårt, för farligt och för dyrt.
- Lämna oss inte ensamma med detta, vädjade Leonid Kutjma i sitt
TV-sända tal. Världen måste dela det ekonomiska, moraliska och tekniska
ansvaret med oss. Kapitlet Tjernobyl är inte slut. Det har bara börjat.
Monica Antonsson
