Fernex, makarna

Tidningen Avisen

Ett femtiotal fransmän med sköldkörtelsjukdomar som cancer stämmer franska staten för att myndigheterna inte vidtog rimliga skyddsåtgärder i samband med Tjernobylolyckan den 26 april 1986.

När kärnkraftsolyckan avslöjades i Forsmark den 28 april, svävande det radioaktiva molnet in över Centraleuropa. Tyskland slog larm men Schweiz och Frankrike teg som muren. I kärnkraftsverktäta Frankrike plockades dosimetrarna på brandstationerna helt enkelt bort. Den folkliga opinionen skulle till varje pris hållas lugn.

Det berättar professor Michel Fernex och hans hustru, fd EU-parlamentarikern Solange Fernex. De är bosatta i franska Biederthal nära gränsen till såväl Schweiz som Tyskland och befann sig följaktligen mitt i nedfallet. 

- Radioaktiva partiklar föll över hela landet även om bergen fick mest. En kollega upptäckte strålningen, när han skulle gå hem från sitt laboratorium. Han blev förskräckt och trodde att det rörde sig om ett läckage. En stund senare upptäckte han att även trädgården var radioaktiv.

Kollegan ringde sin tyske chef och fick veta, att de tyska myndigheterna hela dagen hade uppmanat folk att ta in sina barn och kasta deras kläder.  

- De franska myndigheterna ljög systematiskt på alla nivåer. Det var bara Tyskland som talade. Schweiz förhöll sig passivt. De kunde ha tagit in sina barn och gett dem kaliumjod som skydd. De avstod. Jag är inte förvånad. De förbrukade sitt förtroendekapital redan på 50-talet, när de undertecknade icke-spridningsavtalet och samtidigt började tillverka 200 atombomber. Reaktorn, som skulle producera plutonium i ett bergrum, var av Tjernobyltyp. Den drabbades av en härdsmälta efter bara en halvtimma. Berget murades igen och lämnades åt sitt öde.

Solange Fernex övertalade deras son, som är bonde, att ta in sina kor. Han gav dem hö att äta och rent källvatten att dricka. När djuren slaktades var köttet från hans gård rent till skillnad från grannarnas.  

Solange och Michel Fernex känner väl till de 51 franska cancerpatienter som ska stämma franska staten med stöd av sin patientförening och en forskningsorganisation. Syftet är att få igång en debatt för framtiden. 

- Frankrike lider av en total black-out vad gäller Tjernobylolyckan, säger Michel Fernex. Vi måste ompröva vår politik till skydd för barn och gravida kvinnor.

En enskild person har tidigare försökt stämma staten respektive dåvarande inrikes-, hälso- och miljöministern. Den förstnämnda har tillbakavisats av tidsskäl och den andra på grund av brist på bevis. De 51 ger emellertid inte upp. Nu gör de gemensam sak och blir på så vis starkare. Bevisbördan är emellertid tung. Efter 15 år är strålningskällorna från olika utsläpp och provsprängningar så många, att blir svårt att påvisa en speciell Tjernobyleffekt.

I svenskt luftrum uppmättes förekomst av Jod-131 som kan ge sköldkörtelcancer dagarna efter olyckan. Någon förhöjd frekvens cancersjuka har emellertid inte påvisats.

- Det var främst cesium-137 som föll i trakten av Gävle och Sundsvall, säger statistiker Lena Damber vid Onkologen, Universitetssjukhuset i Umeå. Ska vi söka en ”Tjernobyleffekt” i Sverige, så ska vi leta efter leukemi som tar 10-15 år att utveckla.  

Monica Antonsson

Det var i jakten på någon slags sanning om de medicinska konsekvenserna av Tjernobylolyckan som jag en natt för sex år sedan stötte på namnet Fernex. Efter mitt första besök i Tjernobyl 1997 och ett otal hjälpresor till Ukraina, Vitryssland och Ryssland efter det, hade jag inte lyckats hitta en enda officiell rapport som i någon mån stämt överens med mina egna iakttagelser i olycksområdet. Officiella rapporter finns förvisso - var och en med sitt syfte - men ingen som är riktigt sann. Störst genomslag får de rapporter som bagatelliserar det hela. Människan tar tacksamt emot alla positiva besked när verkligheten skrämmer. Tjernobyl ligger trots allt så långt bort. Och det var ju så länge sedan. Säger man. Sanningen är att Tjernobyl ligger 125 mil fågelvägen från Stockholm och av allt att döma brinner härden än i reaktor 4. Att antalet döda officiellt kunde summeras till 32 beror bara på, att offren inte dog vid samma tidpunkt och på samma plats. Om de hade kunnat staplas på hög, hade Tjernobylolyckan förmodligen tämligen lätt kunnat mäta sig med Tsunamikatastrofen. 

Ingen säker statistik

De så kallade likvidatörerna, som tvingades röja upp efter olyckan, hann återvända hem och dö var och en på sitt håll. De som insjuknade på grund av nedfallet visste kanske inte ens om det. Ingen kunde heller föra saken i bevis. För sådant krävs läkarintyg. Ryska läkare mister emellertid jobbet om de rapporterar om sjukdom, död och missbildningar med hänvisning till Tjernobylolyckan. Staten blir nämligen skadeståndsskyldig då. I ett land som planerar 40 nya kärnkraftsverk inom 25 år och tänker tjäna storkovan som nukleär sopstation tillåts inga nya tjernobyloffer dyka upp. I Ukraina är över en miljon människor klassade som tjernobylinvalider. President Victor Yuschenko räknar med att olyckan kommer att ha kostat Ukraina 170 miljarder dollar, innan allt är över. Det värst drabbade Vitryssland räknar med en slutnota på 270 miljarder dollar. Och då finns ännu ingen prislapp på det mänskliga lidandet.  

Sensationella uppgifter

År 2000 kom OCHA-rapporten "Chernobyl - a Continuing Catastrophe" (http://www.reliefweb.int/ocha_ol/programs/response/cherno/qms.pdf). Den och i synnerhet förordet av FN:s generalsekreterare Kofi Annan togs emot med glädje. Äntligen hade FN tagit bladet från munnen och insiktsfullt berättat åtminstone en del av sanningen. "Fler än sju millioner människor har inte kunnat unna sig lyxen att glömma", skrev Kofi Annan. "De lider varje dag. Olyckans följder kommer att drabba oss och våra ättlingar i generationer." Ungefär samtidigt hittade jag alltså rapporten: "The Chernobyl Catastrophe and Health Care" http://iph.bdg.by/Socium/fernex_en.htm  av Michel Fernex, läkare och professor emeritus vid Medicinska fakulteten i Basel, Schweiz. Meritlistan visar att han dessutom varit ledamot av WHO:s vetenskapliga råd. Tjernobylrapporten visade sig stämma ganska väl med vad jag själv hade sett i olycksområdet. Den berättade dessutom om egendomlig överenskommelse mellan IAEA och WHO i syfte att mörklägga följderna av eventuella kärnkraftsolyckor. Det lät så intressant, att jag beslöt mig för att ta kontakt.

Mötet med Solange

Den schweiziske filmaren Vladimir Tchertkoff, som har gjort flera bra dokumentärer om Tjernobylolyckan, hjälpte mig. Några dagar senare satt jag och min vän Lars på planet till Basel. Vi tog in på ett hotell, där Michel skulle hämta oss nästa morgon.

Det var emellertid en liten kvinna i mössa och skrynklig kappa som nästa dag mötte upp i receptionen. Hon presenterade sig som Solange och visade sig vara gift med Michel Fernex. Då kunde vi ännu inte ana, vilken fantastisk person hon var. Vi klämde in oss i hennes lilla bil som hon rattade längs slingrande vägar till Biederthal i Frankrike. Längs vägen passerade vi sju, åtta gränsstationer utan att behöva visa våra pass. Det var tur. De låg nämligen kvar på hotellet.

En timme senare stannade Solange framför ett stort, spännande hus vid foten av Alperna. Hon körde in bilen i garaget och orienterade oss i all hast om gårdens övriga byggnader. Hennes son drev och driver väl än det välskötta lantbruket, det lilla landsortshotellet "La Ferme" och ett ysteri för tillverkning av de godaste av ädelostar. Vi rundade husknuten, steg in genom en dörr och tog trappan upp till deras våning. Trapphuset var fullt av konstverk, eftersom konstnären i vindsvåningen föredrog att för ljusets skull använda trapphuset som utställningshall.

Huset i Biederthal

Den vackra våningen andades spänning och hemtrivsel. Det var ingen tvekan om att makarna Fernex djupa engagemang för miljöfrågorna i framför allt Vitryssland stod i fokus. På golvet i hallen låg en stor trave böcker som de själva givit upphov till, bland annat rapporten från Wienkonferensen om Tjernobyl 1996. Där torkade även årets skörd av valnötter på utbredda tidningar. Vi kikade in i ett arbetsrum fullt av papper och med en dator i mitten, varpå vi visades in i vardagsrummet. Sittandes i gamla antika möbler under en jättelik oljemålning lärde vi känna Solange och Michel. Framför allt fick vi ta del av deras berättelse.

Det visade sig att Solange hade en bakgrund som EU-parlamentariker för de Gröna i Frankrike. Hon var likaså ordförande för franska WILPF. I hela sitt liv hade hon brunnit och stått på barrikaderna mot krig, miljöförstöring och orättvisor.

– Jag har verkligen slagits, sa hon. Av etiska skäl var jag skeptisk till kärnkraft redan från början. För mig var det viktigare att skydda miljön, än att förse människor med energi. För vad gör vi med energin? Jo, krig och miljöförstöring!

Michel hade fullt upp med sin karriär, när Solange stred som mest.

– Hon var inte särskilt stolt över mig då. Jag ägnade mig bara åt jobbet. Det tog tid för mig att förstå vad som pågår. Jag blev medlem av IPPNW men det var först med Tjernobylolyckan jag insåg hur myndigheterna grundlurar oss alla.

Sonen tog in korna

När Tjernobylolyckan avslöjades i Sverige den 28 april 1986, hade det radioaktiva molnet redan varit nere i Europa och vänt utan att nyheten hade kablats ut.   

– Brandstationernas dosimetrar visade hög strålning, sa Michel. Myndigheterna löste problemet genom att hämta dosimetrarna. På sina håll syns fortfarande spår efter dem. De har aldrig blivit ersatta.

Tyskland uppmanade sin befolkning att ta in barnen och kasta deras kläder. Frankrike, som har flest kärnkraftverk i Europa, förnekade radioaktiviteten och Schweiz förhöll sig passivt.

– Schweiz förbrukade sitt förtroendekapital redan på 50-talet, konstaterade Michel. De undertecknade icke-spridningsavtalet och började samtidigt tillverka 200 atombomber. Reaktorn, som stod i ett bergrum i Lucens, var av Tjernobyltyp. Den drabbades av en härdsmälta efter bara en halvtimma, så berget murades igen och lämnades åt sitt öde.

Solange insåg direkt att radioaktiva partiklar kunde föras med vindarna från Tjernobyl ända till Frankrike. Trots att myndigheterna förnekade det, fick hon sin son att omedelbar ta in korna. Allt för att mjölk och kött inte skulle bli kontaminerat.

– Så trevligt, tänkte jag. Hon är en riktig aktivist. Det var min åsikt. Jag lät henne hållas. Men det var faktiskt hon som var vetenskapsman. Jag var naiv och förnekade. Korna var ute i april och inne i maj. Produktionen gick ner. Vår son tvingades använda det hö han hade i lager och hämta vatten från bergen. Han förlorade en massa pengar. Men hans kött var rent och det var han ensam om.

En världsomfattande lögn  

Det var de uppenbara lögnerna som till slut fick Michel att börja engagera sig i de medicinska följderna av Tjernobylolyckan. Det har gett honom fiender. Systematiskt har han utsatts för smutskastning.

– Tjernobylfrågan är en världsomfattande lögn. Den som vill ha sin karriär förstörd ska börja intressera sig för Tjernobyl. Forskningsanslag kan plötsligt dras in. Så småningom förstod jag att frånvaron av sanning dikteras av kärnkraftslobbyn på en nivå, där jag inte kan påverka. Vid 71 års ålder har jag inte länge något att förlora. Som exprofessor har jag ingen karriär framför mig. Därför kunde jag skriva rapporten du nu har läst på nätet.   

Om OCHA-rapporten kunde Solange och Michel bara konstatera att förordet av Kofi Annan var en viktig seger. Lars-Erik Holm, generaldirektör för Statens Strålskyddsinstitut och chef för FN-organet UNSCEAR, hade emellertid protesterat kraftfullt mot innehållet i rapporten i ett brev till Kofi Annan. I stället framhöll han sin egen rapport från UNSCEAR i vilken konsekvenserna av Tjernobylolyckan hade reducerats till 32 döda och 1800 fall av sköldkörtelcancer. Det skulle småningom visa sig, att Lars-Erik Holm lyckades i sitt uppsåt. UNSCEAR är ett tyngre FN-organ än OCHA. Inför risken av ett offentligt storgräl antog generalförsamlingen så småningom UNSCEAR-rapporten framför den från OCHA. Att läkare i Öst protesterade våldsamt hjälpte inte. 

Monica Antonsson

FN – Förenta Nationerna

OCHA – FN:s kontor för samordning av humanitära angelägenheter

IAEA - Internationella atomenergiorganet

UNSCEAR – FN:s vetenskapliga kommitté i ämnet radioaktiv strålning

WHO – Världshälsoorganisationen

WILPF – Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet

IPPNW – Läkare mot kärnvapen