Tankar


Hej Rolf,


Här följer några allmänna tankar om vad Vallentuna Lions (VLC) kan göra i Novozybkov. Funkar det, så kan andra klubbar göra samma sak för andra byar/städer i de radioaktiva zonerna.

Om Lions skulle engagera sig internationellt skulle man kanske kunna få ryssarna att sluta odla i den radioaktiva jorden. Åkrarna ligger mer eller mindre i träda från St Petersburg till Smolensk. Där är inte radioaktivt, så de kan odla där och köra in frisk mat till de radioaktiva zonerna.

Det är egentligen bara fantasin som begränsar. Jag har tänkt mig, att sedan VLC dragit igång det här, kan Täby ta en andra stad och Väsby en tredje. Det finns ingen som helst risk att byar och städer inte räcker till för alla klubbar som eventuellt vill satsa på detta.

Vallentuna församling (Gunnevi Styrström och Janne Birgersson) har förhört sig om möjligheten att bilda vänförsamling med kyrkan i Novozybkov. Jag har varit där hos dem och berättat men vet ännu inte hur det går. Det ska väl tas ett politiskt beslut, tänker jag. 

Jag ska också att försöka få kommunen att bilda vänort med Novozybkov. Går inte det, så frågar jag Täby. Täby Lions har förresten sponsrat barnen i Novozybkov med tusentals julklappar två år i rad.

Jag hoppas du ska ha nytta av detta. Ha det så trevligt med lejonbröderna.
Må så gott!
Monica

 

 

Efter Tjernobyl

(i Ukraina, Vitryssland och Ryssland)

Den 26 april 2001 är det 15 år sedan katastrofen i Tjernobyl inträffade. Situationen kan kort beskrivas så, att stora landområden i Ukraina, Vitryssland och Ryssland är kontaminerade över 15 microcurie/km2 (det mått de använder här) som kallas normalvärde. Som jämförelse kan nämnas att 1-2 microcurie/km2 föll som mest i Sverige.

Ett par hundra tusen människor har evakuerats från tremilszonen runt kärnkraftverket och särskilt utsatta områden i de tre länderna. Ändå bor mellan 8 och 10 miljoner människor på kontaminerad mark i de tre länderna. Där odlar de också sin mat, vilket innebär att ämnen som plutonium och cesium för första gången kommit in i det biologiska systemet – bland annat människokroppen.

Exempel.
Av det radioaktiva avfallet från Tjernobyl regnade hela 70 procent ner i det lilla Vitryssland med 10 miljoner invånare. Det innebar att 1/5 av landet blev kontaminerat över 15 microcurie/km2. Större delen av befolkningen äter emellertid mat som odlats där likaväl som de dricker mjölk och äter kött från kreatur som betat där. Enligt professor Nestarenko, som är chef för ett medicinskt institut i Gomel och som jag nyligen träffade i Schweiz, är därför 80 procent av befolkningen radioaktivt smittade. Landet har inga egna kärnkraftverk.

Novozybkov

Det råkade regna i staden Novozybkov i Ryssland, ca 20 mil från Tjernobyl, när det radioaktiva molnet kom farandes. Novozybkov blev därmed svårt smittad av radioaktiviet. Fyra byar har evakuerats helt men i staden bor alla kvar – 45 000 människor varav 12 000 barn. Det finns helt enkelt ingenstans att ta dem.
I Novozybkov sjunker strålningen aldrig ner till 15 microcurie/km2. Det pendlar mellan 21-27 vid stadshuset på torget men många bor i hus med värden upp till 150. Jag har själv varit med om att mäta 105 microcurie/km2 vid en stuga i stans utkanter. Där bor farmor och farfar med sin son och hans tre små barn. Mamman dog för några år sedan av en hjärntumör 27 år gammal.

 

Hälsoläget

Ingen vet riktigt hur hälsoläget är i de kontaminerade områdena. Det beror på var man befann sig vid tiden för olyckan likaväl som det varierar mellan individer och på vilken plats man bor i dag. Värst är att inga tillförlitliga undersökningar görs.

FN:s organ WHO har en överenskommelse med IAEA (FN:s kontrollorgan för strålningen, vars uppgift är att verka för en spridning av kärnkraften) sedan 1959 som innebär, att de inte får publicera några forskningsresultat som kan försvåra kärnkraftens spridande.

Rent subjektivt kan sägas att människorna här är mycket sjuka. De har främst skador på inre organ och frekvensen av olika sorters cancer har tveklöst ökat. Immunförsvaret slås ut och man talar om Tjernobyl-Aids. Man talar allmänt om en förändrad blodbild som innebär att blodet förtjockas med ökad risk för hjärnblödning och hjärtinfarkt som följd. Följaktligen har många kraftigt förhöjt blodtryck, men inga mediciner förstås. Ryggmärgsbråck, astma och diabetes är andra vanliga diagnoser. Daglig huvudvärk och näsblod likaså. Efter nästan varje namn på klasslistorna i skolan i Novozybkov står barnets diagnoser, så att läraren ska kunna ta speciell hänsyn till det.
De medicinskt värsta konsekvenserna av Tjernobylolyckan antas vara genetiska och väntas visa sig inom en 10-årsperiod eller så. Inget talar emellertid för att det skulle röra sig om en tillfällig pik på kurvan. De neurologiska skadorna hos den uppväxande generationen har redan börjat visa sig. Barnen är slöare och mindre intelligenta än förr vilket är direkt ödesdigert.

Jag har fått uppgifter om att bara 13 procent av alla nyfödda barn i de svårast smittade områdena är friska, när de föds. Officiella uppgifter i väst hävdar att konsekvenserna av Tjernobylolyckan är ca 115 fall av sköldkörtelcancer hos barn och några enstaka fall av leukemi. Punkt. Ekvationen går med andra ord inte ihop. För egen del tror jag att sanningen ligger någonstans mitt emellan.

Två FN-organ har givit ut rapporter om detta i juni 2000 – OCHA och UNSCEAR. Den första rapporten, som är den första officiella jag sett som stämmer med verkligheten, har undertecknats av Kofi A Annan. Den andra, som hävdar att det inte finns några medicinska konsekvenser av olyckan, har undertecknas av Unscears ordförande Lars-Erik Holm som också är chef för svenska Strålskyddsinstitutet. Det föreligger med andra ord i detta nu en öppen konflikt mellan de båda.

Jag har OCHA:s rapport för att den finns på nätet. Bifogar den. Jag anser att den är korrekt.

Västvärlden mörkar alltså och vill helt enkelt inte veta av någon debatt. Ryssland, Vitryssland och Ukraina mörkar också. De kan inte evakuera så stora områden som skulle behövas och definitivt aldrig klara av de skadeståndsanspråk som skulle uppstå, om de erkände de medicinska följderna. Olyckan kostar speciellt Ukraina ofattbara pengar redan i dag.

Professor Nesterenkos kollega, professor Bandazevsky, blev till exempel arresterad, när han publicerade sina forskningsresultat som visar omfattande skador hos den vitryska befolkningen. Amnesty International har lyckats befria honom från den ”grop” med en diameter på två meter han tillbringade åtta månader i. I dag sitter han i husarrest i Minsk. Jag mötte hans fru i Schweiz. Själv har Nesterenko blivit fråntagen sin institution och sina forskningsresultat. Hans fru hade emellertid kopierat dem och i dag har kyrkan förbarmat sig över honom med nya lokaler, så han fortsätter sitt arbete.


Mina resor i de kontaminerade zonerna

Oktober 1997

Reste jag med Natasha Andersson och Sven Nahlin (Järna Lions) till Moskva (speciellt sjukhus för Tjernobyls barn), Novozybkov, Gomel och Tjernobyl.

April 1999

Åkte Sven Nahlin (Järna Lions / Högalids Lions) och jag till Novozybkov med två ambulanser skänkta av SOS International.

Juli 2000

Åkte jag och några vänner (i Vallentuna Lions namn) till Novozybkov med fyra handikappbussar och en ambulans till Novozybkov. Elwe Nilsson och Färdtjänsten såg till att vi fick de fyra bussarna. Ambulansen kom även denna gång från SOS international. Bilarna var fyllda av handikapphjälpmedel, mat, kläder och mycket annat.

Augusti 2000
Flög fotografen Chris Humpery´s och jag till Kiev varifrån vi reste upp till Tjernobyl för att göra reportage.


Kommande resor och hjälptransporter

(Som jag vet nu)

Chernobyl Unions ordförande i Moskva har uttryckt önskemål om datorer till ett friskvårdscenter för likvidatörerna, där de ska få rehabilitering och omskolning till yrken de med tanke på sina sjuksomar kan klara. Tanken är att de på sikt ska kunna försörja sina familjer och slippa tigga (se mina artiklar om likvidatörerna).

Barnbördshuset i Novozybkov har sedan flera år bett om en kuvös. Radioaktiviteten gör att barnen föds för tidigt och att många därför dör.

Jag har nu fått tag i ett 20-tal datorer och tre kuvöser. Datorerna ska till Moskva och kuvöserna till Novozybkov. Det måste alltså bli två transporter eller resor. Jag vet ännu inte hur. Kanske kan vi få några bussar till?

Färdtjänstens åkare kommer att sponsra en bussresa för 40 personer, i första hand dem själva förstås, till Kiev i april 2001. De vill se verkligheten där – och i Tjernobyl – och med största sannolikhet därefter koncentrera sin sponsring till Tjernbyls barn.


Mina fria fantasier om hur
Vallentuna-Lions kan hjälpa Novozybkov

- Vallentuna Lions Club bildar en broderförening (med tyngdpunkt på saneringsarbetarna, de så kallade likvidatörerna) i Novozybkov för att skapa en mottagarorganisation på plats. Det är absolut nödvändig för fortsatt hjälpverksamhet.

- VLC startar en Lionsbutik för begagnade kläder och eventuellt prylar som håller så låga priser, att alla kan handla där. Staden ställer upp med en lokal. Det skulle ge jobb åt minst en person som kan avlönas av vinsten. Det hör till saken att det finns en väldig stolthet här. Det är i själva verket lite skamligt att ta emot begagnade kläder. Vi fick lämna det mesta till socialen.

- VLC drar igång ett faddersystem för de barn som bor på barnhem (100 eller 200 barn, jag minns inte riktigt). De flesta är barn till föräldrar som super och alltså inte föräldralösa. De bor på barnhem i perioder. Hittebarn lämnas till grannstaden Klincy. Det kan naturligtvis också vara barn vars pappor dött för att de var likvidatörer osv. Här finns också ett  helt hem för barn med ryggmärgsbråck. Det är viktigt med den personliga kontakten här, så att pengarna inte hamnar i fel fickor. Jag ska veta vilket/vilka barn jag supportar och ha kontakt med dem. Det hela måste administreras av en mycket pålitlig person som till exempel får en tia av varje skänkt hundring i lön. Ett arbetstillfälle till med andra ord.

- Tamara och Svetlana är två pensionerade engelsklärare i 50-års åldern. De får till uppgift att lära fadderbarnen/barnhemsbarnen engelska, så att vi kan kommunicera. Det kan säkert finansieras på något smart sätt, kanske från butiken, så att de kan få en liten extrainkomst. Med ökade språkkunskaper höjs också dessa barns värde. De lever i dag i samhällets utkant och därmed också i riskzonen för missbruk och kriminalitet.

- Fadderbarnen får åka till Sverige på besök, när fadderfamiljerna så vill. Därmed får de dels komma bort från radioaktiviteten och rensa sina kroppar och dels se hur ett annat sorts samhälle fungerar.

- VLC anordnar ett Lions-barnläger i Sverige eller på icke-radioaktiv mark i Ryssland, där de kan få njuta sommaren.

- Skolorna har utbyte med Vallentunas skolor i form av brevväxling. Vi förser dem med i Sverige uttjänta datorer. En lärare därifrån kan utbildas här.

- VLC startar Lions-datortek i Novozybkov och ett Lions internetcafé, där de kan få kontakt med omvärlden. Det finns gott om uttjänta 486:or att ta vara på. Och de måste lära sig engelska på kuppen.

- VLC anordnar kunskapsöverföring här eller där eller genom självstudier av elementär kunskaper som datateknik, starta eget, husbyggnad, vägbyggnad, VA, olika sorters hantverk och hygien. Här finns såvitt jag förstår möjlighet att få EU-bidrag.

- VLC tar reda på och överför kunskaper i hantering av radioaktivitet. Hur skyddas grundvattnet? Hur hanterar man den radioaktiva jorden? Hur renar man radioaktiv mat? Och om det är sant, som prof Nesterenko säger, att pektin – ett sorts äppelextrakt – renar kroppen från cesium, så ska de naturligtvis ha det.


- Analysera och få igång tillverkningsindustrin (textil, trä, verktyg som tex sågklingor, keramik) för försäljning inom landet. Här behövs starta-eget-kunskaper och lite jävlar-anamma hos ett folk som passiviserats under ett halvt sekel. Detta kan skapa många arbetstillfällen.

- Serietillverkning av Lions-stugan kanske vore nåt, ett slags ikeahus för masstillverkning.

- Sjukhuset tillförs resurser i den mån det går – kompetens, utrustning och mediciner.