Vitryska myndigheter mörklägger de medicinska följderna av
Tjernobylolyckan. Det säger professor Michel Fernex som tror att ekonomin är en
orsak.
- Somliga makthavare gjorde sig dessutom skyldiga till
brott i samband med olyckan. De gav jodtabletter till sina egna barn men
struntade i befolkningen.
Michel Fernex är biolog och professor emeritus i tropisk
medicin. Med ålderns rätt har han gått i pension från Medicinska fakulteten i
Basel och från den vetenskapliga gruppen inom Världshälsoorganisationen (WHO).
Han är aktiv i organisationen Läkare mot kärnvapenkrig (IPPNW) vilket med tiden
gjort honom kritisk till kärnkraft.
- Det tog tid, innan jag förstod vad som pågår. Förr ägnade
jag mig bara åt jobbet. Solange var inte särskilt stolt över mig då.
Hans fru Solange har länge varit kritisk till
kärnteknologin. Hon har varit ledamot av EU-parlamentet för de Gröna i
Frankrike och är ordförande för ”Internationella kvinnoförbundet för fred och
frihet” (WILPF). De bor i en charmig liten by, ungefär där Frankrike, Schweiz
och Tyskland möter varandra.
När Tjernobylolyckan avslöjades i Sverige den 28 april 1986,
hade det radioaktiva molnet redan varit nere i Europa och vänt. Ändå hade inte
minsta nyhet kablats ut över världen.
- Brandstationernas dosimetrar visade hög strålning, säger
Michel Fernex. Myndigheterna löste problemet genom att hämta dosimetrarna. På
sina håll syns fortfarande spår efter dem. De har aldrig blivit ersatta.
Tyskland uppmanade befolkningen att ta in barnen och kasta
deras kläder. Frankrike, som har flest kärnkraftverk i Europa, förnekade
radioaktiviteten och Schweiz förhöll sig passivt.
- De förbrukade sitt förtroendekapital redan på 50-talet,
när de undertecknade icke-spridningsavtalet och samtidigt började tillverka 200
atombomber. Reaktorn, som skulle producera plutonium i ett bergrum, var av
Tjernobyltyp. Den drabbades av en härdsmälta efter bara en halvtimma. Berget
murades igen och lämnades åt sitt öde.
Det var lögner som denna som fick Michel Fernex att börja
engagera sig i de medicinska följderna av Tjernobylolyckan. Det har gett honom
fiender. Han utsätts systematiskt för smutskastning.
- Den som vill ha sin karriär förstörd ska börja intressera
sig för Tjernobyl, konstaterar han.
Makarna Fernex har just den här helgen besök av dr Galina
Bandazevsky och professor Vasiliy Nesterenko med hustru Ilsa från den
radioaktiva staden Gomel i Vitryssland. De har vittnat inför EU-parlamentet och
övernattar här. Senare dyker även Svetlana Aleksijevitj upp, journalisten från
Minsk som skrev succéboken ”Bön för Tjernobyl”.
- Mr Nesterenko är professor i medicin, säger Michel Fernex.
Vid tiden för olyckan var han chef för en vetenskaplig institution med 2000
anställda. Han hamnade mitt i infernot och flög med helikopter över reaktorn
för att se vad som kunde göras. Han upptäckte utsläppet av radioaktivt jod, som
kan ge sköldkörtelcancer, och insåg att befolkningen behövde jodtabletter som
han visste fanns i lager. Myndigheterna vägrade. Att ge befolkningen jod hade
varit detsamma som att erkänna olyckan.
- De gick inte ens med på att blanda jod i dricksvattnet,
säger Vasiliy Nesterenko. De gav jod till sina egna barn och offrade
befolkningen. I dag är tusentals barn och vuxna drabbade av cancer och andra
sjukdomar i sköldkörteln.
Vasiliy Nesterenko såg till att Vitryssland mättes upp. Där
det fanns radioaktiva fläckar, skulle befolkningen åtminstone veta om det. Som
en följd av det arbetet evakuerades minst 300 byar. Ett drygt år senare blev
Nesterenko degraderad. Han var besvärlig och hans åtgärder kostade stora
pengar.
- Vitryssland fick ta emot 70 procent av nedfallet och en
femtedel av landet blev nedsmittat. I dag är minst 80 procent av befolkningen
radioaktiv av cesium-137, för att de äter radioaktiv mat och dricker radioaktiv
mjölk.
Med pengar från Väst lyckades Nesterenko börja om på nytt.
Sedan dess har han forskat och funnit metoder att rena såväl mat som mjölk. Han
har dessutom behandlat barn med vitaminer och pectin – ett slags
äpplekoncentrat som tillverkas i Ukraina och som sägs kunna driva ut cesium-137
ur kroppen.
- Hälsovårdsministeriet har tagit ifrån honom hans
institution och alla hans forskningsresultat, säger Michel Fernex. De vill
ensamma ha kontroll över den medicinska situationen. Som tur är, hade hans
hustru tagit kopior på alltihop.
Nu har kyrkan förbarmat sig över Nesterenko. Inom dess murar
ska han bygga upp institut Belrad på nytt. President Aljaksandr Lukasjenka har
skriftligen givit honom sin välsignelse. Även det är ett skydd. Ekonomiskt får
han klara sig bäst han kan.
Än värre är situationen för Nesterenkos kollega, professor
Yury Bandazhevsky, fd rektor för Gomels medicinska högskola. Hans
forskningsresultat visar att cesium-137 ackumuleras i såväl muskler som hjärta,
njurar och bukspottskörtel, vilket förklarar den numera utspridda ohälsan i de
kontaminerade områdena.
- Bukspottskörteln ansvarar för diabetes mellitus, säger
Michel Fernex. Det är hos barn en mer dramatisk sjukdom än sköldkörtelcancer.
Speciellt i Vitryssland, där den inte behandlas med insulin. Barnen blir
blinda, får njursvikt och urinförgiftning. De förlorar fötter och händer, får
hjärtinfarkt och hjärninfarkt.
Professor Bandazevsky slog larm till Hälsoministeriet som
tackade med att kasta honom i fängelse. I ett halvt år satt han instängd i en
grop på två meter i diameter utan vare sig säng eller sängkläder.
- Amnesty International har till sist fått loss honom, säger
Michel Fernex. Han sitter i husarrest i Minsk men är förhindrad att arbeta.
Rättegången han väntar på tycks aldrig bli av.
Monica Antonsson
