Avisen
- Det skulle
aldrig falla oss in att gå till doktorn, säger Vasilij Petrovitj, 60. Ingen jag
känner går till dit. Vi vill inte veta hur vi mår. Tänk om doktorn skulle säga
att man är sjuk ska dö snart.
Vägen till
Vasilij Petrovitjs lilla by om sex, sju hus strax utanför staden Novzybkov i
södra Ryssland består mest av djupa, vattenfyllda gropar. Bilen skakar nästan
sönder, när vi tar oss fram mellan hålen. Det är lätt att förstå varför Vasilij
Petrovitj och hans hustru sällan eller aldrig får besök. Det är svårt att ta
sig fram och dessutom så radioaktivt, att bara det är anledning nog att hålla
sig borta. Längs vägen ligger övergivna hus och ett helt sanatorium som aldrig
blev färdigbyggt på grund av radioaktiviteten.
Novozybkov i
Ryssland är en av världens giftigaste städer med en ständig strålning på mellan
18 och 40 Ci/km2 och ända upp till 1000 Ci/km2 i vissa evakuerade byar. Högsta
tillåtna värde att vistas i är 15 Ci/km2.
I Vasilij
Petrovitjs lilla by är det värre än i stan. Han minns när det svarta molnet kom
från Tjernobyl 25 mil bort i Ukraina med radioaktivt stoff efter
kärnkraftsolyckan den 26 april 1986. Natten hade hunnit bli dag och efter
regnet täcktes jorden av ett lätt skimmer som följde med vattnet ner i jorden.
Ingen förstod och ingen oroade sig.
- Om bara
svensken hållit tyst, så hade vi aldrig hört ett knyst, sjunger Vasilij
Petrovitj och skrattar. Att det var personal vid kärnkraftsverket i Forsmark
som slog larm om nedfallet är väl känt här och svart humor är ett sätt att
överleva.
Vasilij
Petrovitj har ett vackert trähus som är påbyggt i flera omgångar. Här bor han
med sin hustru, en vuxen son och de tre barnbarnen. Sonhustrun, som var 26 år
och mycket vacker, dog av en hjärntumör nyligen.
- Vi äter
radioaktiv mat, förklarar han och slår ut med händerna. Vad ska vi annars äta?
Det finns inget annat.
Innanför Vasilij
Petrovitjs grind visar mätaren en radioaktivitet på 33 Ci/km2. På andra sidan
huset, vid familjens köksträdgård, är det 105 Ci/km2. Kvar i landet står granna
vitkålshuvuden som ska bli mat åt familjen. De är radioaktiva. I ett förråd hänger
löken från trädgården flätad. Den är också radioaktiv. Katten som krafsar i
komposthögen är illa medfaren men hönsen som pickar på gårdsplanen är stora och
praktfulla. Så kan det också bli av radioaktivitet - stort och vackert men
sjukt.
- Hönsen ger oss
både ägg och kött, säger Vasilij Petrovitjs. Vi vet att det är radioaktivt men
försöker att inte tänka på det.
Vasilij
Petrovitjs 27-årige son drar sig undan. Han gråter. Om det beror på att barnen
visas upp eller för att livet blev som det blev, är svårt att veta. Hans tre
små barn, den äldste elva och den yngste fem, leker i stugan, där mätaren visar
37 Ci/km2. Det beror på veden som Vasilij Petrovitj har hämtat i skogen och som
ger dem värme. Den är radioaktiv. Naturligtvis. Så Vasilij Petrovitjs och hans
familj vill inte gå till doktorn.
- Vi ska
undersöker barnen, när de kommer till skolan, viskar dr Larisa Baleva. Hon är
överläkare på Moscow Institute of Pediatrics and Children Surgery och den
speciella barnkliniken för Tjernobyls barn. Ett par gånger om året är hennes
läkarlag i Novozybkov för att undersöka skolbarnen.
- Jag förstår
farfars rädsla, säger hon. Det är farligt att bo här. Vi kan hålla koll på
barnens hälsa utan att bekymra vare sig honom eller hans fru.
Monica Antonsson
Bildtexter:
Vid husväggen strax intill Vasilij Petrovitjs trädgårdsland
mäter radioaktiviteten 105 Ci/km2. Kanske var det därför sonhustrun dog av en
hjärntumör.
Vasilij Petrovitj och hans hustru stannar i sin stuga trots
att hela området är starkt radioaktivt. Regeringen har inte råd att evakuera
fler och de har ingenstans att ta vägen.
De tre barnen växer upp hos farmor och farfar sedan mamman
dog av en hjärntumör.
- Se vilken vacker vitkål jag odlar, säger Vasilij
Petrovitj. Om han vet hur farlig kålen är, så avslöjar han det åtminstone inte.
Vasilij Petrovitj och hans familj bor i ett enkelt trähus
som är tillbyggt flera gånger.
I uthuset hänger lökflätor som Vasilij Petrovitj har odlat
själv.
Vasilij Petrovitj höns är ovanligt trinda och granna, där de
pickar radioaktiv mat på gårdsplanen.
