Arbetarbladet
Publicerad 7 april 2009 Uppdaterad 7 april 2009
Varför dröjer avvecklingen?
23 mars var det 29 år sedan vi i Sverige hade folkomröstning om kärnkraften.Senare under året 1980 beslöt riksdagen att all kärnkraft skulle vara avvecklad senast år 2010, ett beslut som stöddes av alla utom ett av de dåvarande riksdagspartierna.
Man kan naturligtvis då fråga sig, varför kärnkraftsavvecklingen inte hunnit längre 2009, än att två av de minsta reaktorerna har stängts, medan det pågår effektökning i andra reaktorer.
Vi har ju länge vetat, att uranbrytningen och kärnbränsleframställningen har gett oreparabla miljöskador. Vi vet också, att kärnkraftens avfallsproblem är svårlöst. I riksdagen debatterades avfallsfrågan redan 1973.
Risken för terrorhandlingar och utpressningshot mot kärnkraftsanläggningar tycks inte heller ha tagits på tillräckligt allvar, trots att det fanns folk som tidigt varnade för sådant.
Alltså: Varför har man inte i vårt tekniskt avancerade land hunnit längre med att ersätta kärnkraftverken med förnyelsebara energikällor och att effektivisera elanvändningen? Det har ju länge funnits seriösa beräkningar på sådana åtgärder.
Hur kommer historiens dom över den svenska energipolitiken under åren 1980–2010 att se ut? Det skulle vara intressant att få en inblick i maktspelet bakom den energipolitik, som har lett till det fortfarande stora kärnkraftsberoendet.
Kommer någon vetenskaplig forskare att gå igenom riksdagstryck och tidningar från de här decennierna och upplysa oss och de nya generationerna om vilka krafter som har gynnat kärnkraften och i vems intresse man har fördröjt den av riksdagen beslutade kärnkraftsavvecklingen?
Tacksam för svar så småningom!
Thorild Dahlgren
Publicerad 7 april 2009 Uppdaterad 7 april 2009
