Dödlig cancer ökar i Bryansk

I Bryansk region dödlighet i cancer växer

Ryska onkologer är oroade över stadig uppåtgående trend i antalet maligna tumörer i hela landet, och i Bryansk regionen. Så, om år 2012 i vår region, var dödligheten 7,3 per 100.000 invånare, i 2013 ökade till 8,1 per 100.000. Population. 

Bland de patienter onkologisk kliniker många kvinnor som får diagnosen livmoderhalscancer. Denna diagnos tar andra plats bland maligna tumörer i reproduktionssystemet, och den första dödsorsaken i cancer hos kvinnor i åldern 35 till 40 år. 

Men denna typ av cancer är helt förebyggas om de upptäcks i precancerösa stadium. Här en viktig roll spelas av cytologi, kolposkopi, histologiska studier av HPV-testning (upptäckt av humant papillomvirus, utlöser utvecklingen av livmoderhalscancer. Det betonas att standarden vid diagnos av HPV är Digene-test.

Chernobyl nuclear accident: figures for deaths and cancers still in dispute

Guardian.co.uk

Chernobyl nuclear accident: figures for deaths and cancers still in dispute
• Suspected infant mortality rise difficult to prove • Predicted deaths range from 4,000 to half a million
Workers remove radioactive debris from third reactor's roof at Chernobyl nuclear power plant. Photograph: Reuters
At the children's cancer hospital in Minsk, Belarus, and at the Vilne hospital for radiological protection in the east of Ukraine, specialist doctors are in no doubt they are seeing highly unusual rates of cancers, mutations and blood diseases linked to the Chernobyl nuclear accident 24 years ago.
But proving that infant mortality hundreds of miles from the stricken nuclear plant has increased 20-30% in 20 years, or that the many young people suffering from genetic disorders, internal organ deformities and thyroid cancers are the victims of the world's greatest release of radioactivity, is impossible.
The UN's World Health Organisation and the International Atomic Energy Agency claim that only 56 people have died as a direct result of the radiation released at Chernobyl and that about 4,000 will die from it eventually.
They also say that only a few children have died of cancers since the accident and, that most of the illnesses usually linked to Chernobyl are due to psychological distress, radiophobia or poverty and unhealthy living.
But other reputable scientists researching the most radiation-contaminated areas of Russia, Belarus and Ukraine are not convinced. The International Agency for Research on Cancer, another UN agency, predicts 16,000 deaths from Chernobyl; an assessment by the Russian academy of sciences says there have been 60,000 deaths so far in Russia and an estimated 140,000 in Ukraine and Belarus.
Meanwhile, the Belarus national academy of sciences estimates 93,000 deaths so far and 270,000 cancers, and the Ukrainian national commission for radiation protection calculates 500,000 deaths so far.
The mismatches in figures arise because there have been no comprehensive, co-ordinated studies of the health consequences of the accident. This is in contrast to Nagasaki and Hiroshima, where official research showed that the main rise in most types of cancer and non-cancer diseases only became apparent years after the atomic bombs fell.
With Chernobyl there have been difficulties in gathering reliable data from areas left in administrative chaos after the accident. Hundreds of thousands of people were moved away from the affected areas, and the break-up of the Soviet Union led to records being lost.
Controversy rages over the agendas of the IAEA, which has promoted civil nuclear power over the past 30 years, and the WHO. The UN accepts only peer-reviewed scientific studies written in certain journals in English, a rule said to exclude dozens of other studies.
Four years ago, an IAEA spokesman said he was confident the WHO figures were correct. And Michael Repacholi, director of the UN Chernobyl forum until 2006, has claimed that even 4,000 eventual deaths could be too high. The main negative health impacts of ­Chernobyl were not caused by the ­radiation but by the fear of it, he claimed.
But today Linda Walker, of the UK Chernobyl Children's Project, which funds Belarus and Ukraine orphanages and holidays for affected children, called for a determined effort to learn about the effects of the disaster. "Parents are giving birth to babies with disabilities or genetic disorders … but, as far as we know, no research is being conducted."

För fred - mot kärnkraft

NSD:
För fred - mot kärnkraft

Maj Britt Theorin, före detta ambassadör för nedrustning, gick i sitt tal i går på Nordkalottens freds- och miljödagar i Luleå till hårt angrepp mot kärnkraftslobbyisterna.

- Kärnkraft och kärnvapen är två sidor av samma mynt, säger hon.
På fredagen startade den 15e upplagan av Nordkalottens freds- och miljödagar med deltagare från Ryssland, Norge, Finland och Sverige.
Årets huvudteman är: Miljö- och nukleär säkerhet i Barentsregionen. Kommunikationer inom Barentsregionen. Kvinnor, fred och säkerhet. Folkets diplomati. Huvudtalare är tidigare FN-ambassadören och medlemmen av Canberrakommissionen Maj Britt Theorin. Hon går till hårt angrepp mot kärnkraftslobbyisterna.
Tar upp farorna
- Drömmen om att leva i en värld utan nukleära hot inrymmer såväl kärnvapen som kärnkraft. Den drömmen kan vi göra till verklighet men då måste vi sluta blunda för kopplingen kärnkraft-kärnvapen. Då måste vi stoppa kärnkraftslobbyns framfart och aktivt agera för en kärnvapenfri värld, säger hon.
Maj Britt Theorin tar upp farorna med kärnkraften och slår hål på argumentet att kärnkraften inte släpper ut koldioxid.
- Att satsa på kärnkraften är att hamna ur askan i elden. Kärnkraften avger inte koldioxid under själva driften men däremot slukar hela processen - uranbrytning, anrikning, transporter, bränsletillverkning, byggande och rivning av reaktorer och avfallshantering - ofantliga mängder fossila bränslen.
- Koldioxiden som sådan är inte det största hotet. Det är den uppvärmning av biosfären som den åstadkommer. Och här bidrar kärnkraften även under drift. Kärnkraftens verkningsgrad är nämligen bara 30-35 procent, till och med sämre än för kolkraftverk. Det mesta blir alltså spillvärme, säger hon.
Ökning av cancer
Hon påpekar att kärnkraftverken bidrar till uppvärmningen av vattnet i hav och floder som är den största faran med växthuseffekten.Hon redovisar också en rapport från tyska strålskyddsinstitutet som visar: En 60-procentig ökning av cancer bland barn under fem år som bor i en omkrets på fem kilometer från ett kärnkraftverk. Risken för leukemi ökade med 117 procent.
Att kärnkraftens avfallsproblem skulle vara lösta tillbakavisar Maj Britt Theorin helt och hållet.
- Ingenstans i världen har något slutförvar genomförts. Man har inte hitatt något sätt att garantera den isolering från liv, luft och vatten som krävs i minst en halv miljon år, säger hon.
Ris åt egen rygg
Maj Britt Theorin kallar ickespridningsfördraget som förbjuder spridning av kärnvapen men tillåter utbyggnad av kärnkraft för en kompromiss som "binder ris åt egen rygg".
- Denna dubbelhet speglar sig tydligt i frågan om Iran. Landet har utsatts för stark dilomatisk press att stoppa en del av sin kärnkraftsindustri. USA under Bush har skramlat med vapen, säger hon.Hon påpekar också att andra länder som skulle kunna kritiseras på samma grunder som Iran går fria från kritik.
- Barack Obama har som väl är visat mindre krigiska tendenser och öppnat för en dialog mellan USA och Iran, säger Maj Britt Theorin.

Tjernobylkatastrofen 23 år senare

Miljöpartiet de gröna
Frukostseminarium 22 april:
Har kärnkraften hälsorisker?
2009-04-02 16:22
Miljöpartiet de Gröna inbjuder till frukostseminarium onsdag 22 april 2009, kl. 08.00 - 09.30 i partimatsalen i riksdagen Har kärnkraften hälsorisker? Ett miniseminarium med Professor Chris Busby, University of Ulster, Nordirland - till minne av 23-årsdagen av Tjernobylolyckan den 26 April 1986.
Ett antal studier från flera olika länder visar att cancerfrekvenser är högre bland dem som bor inom fem kilometer omkrets från kärnkraftsanläggningar än i resten av befolkningen.
Den forskning som Chris Busby bedrivit under tjugo års tid visar att rutinutsläpp av radioaktivt material från kärnkraftsanläggningar kan kopplas till det ökade antalet cancerfall. Bevisen tyder på att den modell för strålningsrisk som används av myndigheter i olika länder vid godkännande av kärnanlägningar underskattar hälsoriskerna.
Även hälsoeffekterna efter Tjernobylkatastrofen stöder denna slutsats.
Professor Chris Busby presenterar på frukostseminariet resultat av sin forskning och diskuterar kopplingen mellan kärnkraft och hälsa. Dr. Chris Busby är Professor vid School of Biomedical Sciences, University of Ulster, Nordirland. Han har studerat hälsoeffekter av strålning i över 20 år. Han är vetenskaplig sekreterare vid The European Committee on Radiation Risk (ECRR). I februari i år publicerades hans senaste bok "Chernobyl: 20 years on" En full lista över hans publikationer finns på: http://www.greenaudit.org/publications.htm.
Seminariet kommer att hållas på engelska.
Miljöpartiet bjuder på kaffe/te och smörgås för alla som anmäler sig senast 21 april till per.bolund@riksdagen.se
För mer information om Professor Busbys besök i Sverige, kontakta Miles Goldstick, Informationssekreterare vid Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas, e-mail: info@milkas.se, tel. 08-559 22 382 / 018 36 82 34, mobil 070 29 89 747.
Vänliga hälsningar Per BolundRiksdagsledamot (mp)
Ledamot NäringsutskottetRiksdagen 100 12 Stockholm
Telefon: 08-786 43 46Mobil: 070-580 00 19e-mail: per.bolund@riksdagen.se

Barncancer runt Barsebäck

Gunnar Lindgren debattör, miljöforskare och författare till boken Arvet. Läs mer om honom här.

Barncancer runt Barsebäck

När jag håller föredrag om kärnkraften visar det sig att så gott som ingen åhörare känner till att reaktorerna oavbrutet släpper ut kärnkraftsavfall till luften genom skorstenarna och till vattnet med kylvattnet. Detta beror på att konstruktörerna inte kan hitta en metod att ta vara på flytande och gasformigt avfall, utan man var från början tvingad att släppa ut detta runt kraftverket. I stället tror många att kärnkraften är "ren" vilket är direkt fel.
Det visat sig nu enligt flera utländska undersökningar att risken för att barn som bor runt kärnkraftverk skall drabbas av leukemi ökar ju närmare en anläggning man bor. Detta är inte oväntat.

De bilder av en reaktor som visas i läroböcker - t o m i kvalificerad teknisk litteratur - visar ett helt slutet system. Det enda avfall som nämns är det fasta avfallet, medan det flytande och gasformiga "definieras" bort. Med kärnkraftsavfall menas bara det fasta avfallet. Men kärnkraftssidan har i sällsynta fall visat hur en reaktor verkligen är uppbyggd. Skorstenen är förbunden med reaktorns innersta i likhet med skorstenen på en kamin. Ett sandfilter har till uppgift att fördröja utsläppen, så att de mest kortlivade ämnena hinner klinga av en del. Här visas en riktig bild av en reaktor som kärnkraftssidan presenterat (från publikationen "Bakgrund" som utges av analysgruppen vid Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB (KSU)

Det talas om "filter" och "reningssystem", men detta kan inte dölja att stora mängder radioaktivitet släpps ut, vilket är avsikten.
Några siffror från SSI:

Plutonium-238/Americium-241 Oskarshamn till luft 2003
Block 3 137.000 Bequerel
Polonium-210/Americium-243 Forsmark till luft 2002
Block 2 530.000 - " -
Curium-243/Curium-244 Oskarshamn till luft 2003
Block 3 33.000 - " -

Ovanstående fyra isotoper är alfastrålare av högsta riskklass.

Tritium-3 Ringhals till luft 2004 Block 4 520 000 000 000 Bequerel
Krypton-85 Oskarshamn till luft 1989 100 000 000 000 000 - " -
Kol-14 Forsmark till luft 2002 Block 2 1.200 000 000 000 - " -

Om dessa tre utsläppta isotoper kan sägas kort:

Tritium-3
Det är likaså närmast okänt att våra kärnreaktorer med jämna mellanrum släpper ut stora mängder radioaktivt flytande avfall till havet. Det finns cirka 20 stora tankar i det svenska kärnkraftsprogrammet. Ett av ämnena är tritium, radioaktivt väte, som är tre gånger tyngre än vanligt väte. I allt vatten på jorden, i haven, i växter, djur och människor beräknas tritiumhalten öka snabbt vid fortsatt utbyggnad genom denna medvetna men dolda spridning av kärnkraftsavfall. Det finns misstankar att dessa tunga och ”sävliga” vätemolekyler kan bli ett hot mot allt liv på jorden, då väte är en fundamental byggsten i alla celler. Observera att det inte är radioaktiviteten som ger problem utan väteatomens förhöjda atomvikt. Det finns studier som visar att tritium inte följer vanligt väte i biologiska system, vilket är både anmärkningsvärt och oroande. Om kärnkraften skulle byggas ut accelererar denna förorening av planetens samlade mängd vatten.

Krypton-85
Kärnreaktorerna släpper oavbrutet ut gasformigt kärnavfall till lufthavet genom skorstenarna, bl a ädelgasen krypton-85. En enda reaktor kan sprida ut 100 000 000 000 000 Bequerel under ett år (Oskarshamn 1989). Dessa stora utsläpp leder till en snabb ökning av krypton-85 halten i atmosfären, troligen den snabbast ökande miljöföroreningen på jorden! En rad forskare varnar för att denna radioaktiva ädelgas kan ändra på joniseringen i lufthavet, vilket i sin tur misstänks påverka mikrometeorologi, molnbildning m m. Kärnkraften är med andra ord en misstänkt klimatpåverkare i likhet med förbränning av fossila bränslen. Men mekanismerna är helt olika. En fortsatt utbyggnad av kärnkraften måste ses med stor oro när det gäller vårt klimat.

Kol-14
Enligt rapporter från strålskyddsmyndigheten släpper de svenska kraftverken enligt tidigare ut radioaktiva ämnen med hög risk, t ex plutonium, polonium, curium och americium. Även kol-14 släpps ut och är på lång sikt det kanske mest bekymmersamma ämnet eftersom halveringstiden är så lång (6 000 år) och ämnet bestrålar ett stort antal kommande generationer (S k "kollektivdosinteckning"). Det finns dock en naturlig aktivitet av kol-14, som får ett tillskott genom kärnkraftsavfallet. Detta är så stort att det bl a leder till att kol-14-metoden, som används för att åldersbestämma arkeologiskt material, blir allt mindre tillförlitlig och man tvingas använda korrektionstabeller.
FN:s strålskyddsorgan UNSCEAR (1988) har uppskattat att utvinning av kärnkraft i Sverige under ett år leder till att cirka 200 människor dör i cancer i framtiden och i dag genom utsläpp av kärnkraftsavfall (främst kol-14 och radon vid uranbrytning). De allra flesta cancerfallen väntas ligga i framtiden. Efter ännu ett år har 200 fler cancerfall stoppats in i framtiden.

Osäkerhet när det gäller strålningens farlighet

När politiker och representanter för kärnkraftssidan försöker bagatellisera och förneka att den "kritiska gruppen" runt kärnanläggningarna bestrålas och utsätts för ökad risk att få cancer är man oärlig. När Leif Moberg från SSI i tv nyligen ansåg att inga ytterligare undersökningar behövde göras, då barnleukemierna enligt honom inte kunde ha samband med kärnanläggningarna, så var detta både oriktig och djupt oroande för framtiden. Men alla läsare av mina nyhetsbrev skall dock känna till att strålskyddsmyndighetens kanske främsta uppgift är att "mildra oro". En "nödlögn" i ett pressat läge, i synnerhet när det gäller barnens hälsa, måste accepteras. Det finns mycket att säga om detta, i synnerhet som strålskyddssidan inte är ensam om detta tankesätt.

Det är ett faktum att de omkringboende får större stråldoser än normalbefolkningen. SSI redovisar årligen utsläppen av radioaktivitet från skorstenar och kylvatten. Detta ger upphov till en s k kollektivdos till de omkringboende - som för övrigt kallas "kritisk grupp" på kärnkraftsspråk.

Kollektivdosen kan/skall ALLTID översättas till ett antal förväntade cancerfall. Diskussionen skall därför handla om hur många cancerfall dessa är och om de skall accepteras. Här finns särskilda principer inom strålskyddet, s k Kostnads-nyttaanalyser samt Risk-nyttaanalyser.

Kollektivdosekvivalenten från Barsebäck angavs exempelvis 1991 (ett år under den undersökta perioden) till 7,1 manSv för de omkringboende, en risk för canceruppkomst som ingen kan vifta bort eller påstå vara noll.

Kärnkraftsindustrin och även representanter för myndigheter undviker att säga att risken är noll, eftersom man då ljuger. I stället finns det en rad etablerade jämförelser som ska ge sken av att det är fånigt att överhuvud taget tala om risker för de omkringboende. Man kan jämför med stråldoser från "den naturliga bakgrundsstrålningen", som då påstås vara ofarlig. Men i en artikel i Läkartidningen (nr 6/82) uppskattades denna strålning orsakar ca 135 cancerdödsfall per år. Detta är ett stort antal. Vidare kan man jämföra med tandröntgen, rökning och liknande. Men vi får en blykrage till skydd vid tandröntgen och inget barn skall ens utsättas för passiv rökning. En grundsten i strålskyddsarbetet är att ingen skall bestrålas om det inte finns någon berättigad nytta med detta. Ett exempel på sådan nytta är röntgen vid medicinska diagnostisering.

Barncancer runt Barsebäck

Regionala tumörregistret Universitetssjukhuset Lund gjorde 1997 en studie ang ”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk".
Slutsatsen då var att resultatet sammantaget inte tycktes kunna visa på ökad risk för cancer. Man beaktade då alla cancerformer och alla åldrar.

Min kommentarer angående ”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk"

Denna studie gjordes för cirka tio år sedan och bedömdes då inte ge stöd för ökad förekomst av cancer i församlingar runt Barsebäcksverket.
Men mot bakgrund av de nya fynden i Tyskland, USA och andra länder måste detta resultat omvärderas. Det beror på att det är leukemi hos barn, som nu anses vara den viktiga och känsliga indikatorn och inte cancerförekomst rent generellt.

Om vi nu går in i materialet igen ser vi att just akut leukemi har fler fall än förväntat i flera församlingar och att resultaten är signifikanta:

Kävlinge: 20 fall av kron. lymf. leukemi mot förv. 12,2. (Signifikant)
Barsebäck: 3 fall av akut leukemi mot förv. 0,6 (Signifikant)
Borgeby + Flädie: 11 fall av akut leukemi mot förv. 5,2 (Signifikant)

I denna nya situation vore det oförsvarligt att inte undersöka denna fråga närmare, även vid de övriga tre kärnanläggningarna. Det finns inget som talar för att Sverige skulle uteslutas när det gäller förekomst av leukemier hos barn som bor nära kärnkraftverk.

Att stålskyddssidan inte kan förklara den förhöjda förekomsten av leukemier runt kärnkraftsanläggningar ger inget stöd för att ett sådant samband inte skulle finnas. Det är ett faktum att de svenska kärnkraftverken genom skorstenarna släpper ut en rad radioaktiva ämnen, flera av högsta riskklass.

Det är viktigt att påpeka att det inte anses finnas någon nedre gräns för canceruppkomst när det gäller exponering. All bestrålning med radioaktiva ämnen anses leda till risk för cancer – stor eller liten.
I den internationella debatten finns misstankar att strålskyddsfilosofin har brister som gör att riskerna kraftigt underskattas eller till och med negligeras. Det gäller i synnerhet risker för foster och barn samt risker från låga stråldoser.
Samma debatt finns när det gäller cancerrisker från elektromagnetisk strålning. En viktig invändning mot nuvarande bedömning av risker från radioaktivitet och elektromagnetisk strålning är att den baseras på i huvudsak fysikaliska och energirelaterade resonemang (t ex termiska effekter). Men det saknas en mer finstämd analys av skillnader i biologiska effekter. Två isotoper med ungefär samma fysikaliska och strålningsmässiga egenskaper bedöms likvärdiga, medan de biologiska effekterna kan vara mycket olika. En av dem kan vandra speciella vägar i människokroppen och t o m anrikas i särskilda organ där de gör skada, till skillnad från den andra.
Ett gigantiskt problem i detta sammanhang är det faktum att både kärnkraften och elförsörjning liksom mobiltelefoni redan är uppbyggda i samhället. Även en berättigad omvärdering av strålningens risker kommer därför sannolikt att förnekas. Något annat skulle skapa "onödig oro".
Att man nu hittar ”oförklarliga” cancerfall hos barn runt kärnanläggningar måste tas med största allvar. Detta måste undersökas närmare. Vi måste någon gång kunna erkänna i vi gått vilse och söka en bättre och säkrare väg framåt.

Flera undersökningar runt om i världen visar nu ökad förekomst av leukemi runt kärnanläggningar – tidigare beräkningsmetoder anses felaktiga

2007 Oct 1
Have we been wrong about ionizing radiation and chronic lymphocytic leukemia?
Hamblin TJ:
Department of Cancer Studies, University of Southampton, Tremona Rd., Southampton, SO9 6YD, UK.
It is almost axiomatic that chronic lymphocytic leukemia (CLL) is not caused by ionizing radiation. This assumption has been challenged recently by a critical re-appraisal of existing data. A recent paper implicated radon exposure in Czech uranium miners as a possible cause of CLL and in this issue of Leukemia Research the first paper examining the incidence of CLL among those exposed to radiation from the accident at the nuclear power plant in Chernobyl is published. It suggests that CLL occurring among the clean-up workers was of a more aggressive form than is normally seen in the community.
PMID: 17915317 [PubMed - as supplied by publisher]

“Cancer vanligare bland barn i närheten av tyska kärnkraftverk

Fler barn insjuknar i cancer ju närmare en kärnkraftanläggning de bor. Till stor del handlar det om leukemi, säger en alldeles färsk forskarrapport från Tyskland. Någon förklaring till de många cancerfallen ger rapporten inte.
Rapporten har väckt stor uppståndelse i Tyskland, inte minst bland politiker. Den tyska miljöministern Sigmar Gabriel har reagerat försiktigt och vill att undersökningen ska kontrolleras.
Han anser att ökningen av antalet cancerfall, med nuvarande kunskapsnivå, inte kan förklaras av den strålning som finns kring ett kärnkraftverk.
Ändå visar rapporten att sambandet mellan cancerfallen och närheten till ett kärnkraftverk är statistiskt signifikant.
Undersökningen är gjord av Dr. Peter Kaatsch och Prof. Dr. Maria Blettner vid universitetet i Mainz på beställning av Bundesamt für Strahlenschutz, den tyska motsvarigheten till vårt svenska Statens strålskyddsinstitut.
”Om och om igen uttalas misstanken att barn oftare blir cancersjuka i närheten av kärnkraftverk. En tidigare rapport som handlade om barn under 15 år tycktes peka på att speciellt de yngsta barnen löpte risk att drabbas av leukemi. Vår nya undersökning, som gäller barn under fem år, bekräftar den misstanken”, skriver Kaatsch och Blettner.
Forskarna har gått igenom samtliga fall av cancer i Tyskland mellan 1980 och 2003 hos barn under fem års ålder. De har prickat in bostadens läge på 25 meter när. 1592 cancersjuka barn har undersökts liksom 4735 friska.”

Barncancer och kärnkraft

Interpellationsdebatt i Sveriges Riksdag
tisdag 10 februari kl 13.30

Interpellation 2008/09:259
Barncancer och kärnkraft
av Per Bolund (mp) till miljöminister Andreas Carlgren (c)

En ny studie publicerad av vetenskapsmän från Michigan University i European Journal of Cancer Care visas att andelen barn som drabbas av leukemi ökar i närheten av amerikanska kärnkraftverk. I studien visas att dödsfall på grund av leukemi ökade med 13,9 procent nära kärnkraftverk startade före 1970 och med 9,4 procent nära verk som startades mellan 1971 och 1981.
Även i Tyskland har kopplingen mellan barnleukemi och kärnkraft studerats. Under 2007 publicerades en vetenskaplig studie av forskare från universitetet i Mainz som visar att cancerfrekvensen hos barn som bor nära kärnkraftverk är större än för andra barn. Studien bekräftar att en koppling kunnat påvisas mellan bostadens avstånd till kärnkraftverket och risken att utveckla såväl leukemi som andra typer av cancer före barnens femte födelsedag.
En annan studie publicerad år 2007 av forskare från Medical University of South Carolina gick igenom 17 artiklar i olika medicinska tidskrifter som studerade barnleukemi nära kärnkraftsreaktorer. Man fann att samtliga 17 artiklar rapporterade förhöjda cancerfrekvenser hos barn som bodde nära kärnkraftverk. Ingen av de studier som refereras i artikeln är dock gjord i Sverige.
Vid svar den 17 december 2007 på en tidigare skriftlig fråga från mig om den tyska undersökningen skriver miljöministern att ”jag finner i dagsläget ingen anledning att starta en svensk utredning med anledning av den tyska undersökningen”. När nu nya studier från USA och ett flertal andra kärnkraftsnationer verifierar de tyska resultaten finns det anledning att gå ifrån denna inställning och undersöka kopplingen mellan kärnkraft och leukemifrekvens även i Sverige.
Jag vill med anledning av vad som anförts fråga miljöministern om han avser att ta initiativ till att en oberoende, vetenskaplig studie genomförs i Sverige för att utreda om det finns kopplingar mellan barncancer och den svenska kärnkraften.
Inkom: 2009-01-19
Sista svarsdatum: 2009-02-09 Fördröjt svar: 2009-01-19 Besvarad: 2009-02-10