tisdag 10 februari 2009

Barncancer runt Barsebäck


Gunnar Lindgren debattör, miljöforskare och författare till boken Arvet. Läs mer om honom här.

Barncancer runt Barsebäck

När jag håller föredrag om kärnkraften visar det sig att så gott som ingen åhörare känner till att reaktorerna oavbrutet släpper ut kärnkraftsavfall till luften genom skorstenarna och till vattnet med kylvattnet. Detta beror på att konstruktörerna inte kan hitta en metod att ta vara på flytande och gasformigt avfall, utan man var från början tvingad att släppa ut detta runt kraftverket. I stället tror många att kärnkraften är "ren" vilket är direkt fel.
Det visat sig nu enligt flera utländska undersökningar att risken för att barn som bor runt kärnkraftverk skall drabbas av leukemi ökar ju närmare en anläggning man bor. Detta är inte oväntat.

De bilder av en reaktor som visas i läroböcker - t o m i kvalificerad teknisk litteratur - visar ett helt slutet system. Det enda avfall som nämns är det fasta avfallet, medan det flytande och gasformiga "definieras" bort. Med kärnkraftsavfall menas bara det fasta avfallet. Men kärnkraftssidan har i sällsynta fall visat hur en reaktor verkligen är uppbyggd. Skorstenen är förbunden med reaktorns innersta i likhet med skorstenen på en kamin. Ett sandfilter har till uppgift att fördröja utsläppen, så att de mest kortlivade ämnena hinner klinga av en del. Här visas en riktig bild av en reaktor som kärnkraftssidan presenterat (från publikationen "Bakgrund" som utges av analysgruppen vid Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB (KSU)


Det talas om "filter" och "reningssystem", men detta kan inte dölja att stora mängder radioaktivitet släpps ut, vilket är avsikten.
Några siffror från SSI:

Plutonium-238/Americium-241 Oskarshamn till luft 2003

Block 3 137.000 Bequerel
Polonium-210/Americium-243 Forsmark till luft 2002

Block 2 530.000 - " -
Curium-243/Curium-244 Oskarshamn till luft 2003

Block 3 33.000 - " -

Ovanstående fyra isotoper är alfastrålare av högsta riskklass.


Tritium-3 Ringhals till luft 2004 Block 4 520 000 000 000 Bequerel
Krypton-85 Oskarshamn till luft 1989 100 000 000 000 000 - " -
Kol-14 Forsmark till luft 2002 Block 2 1.200 000 000 000 - " -

Om dessa tre utsläppta isotoper kan sägas kort:

Tritium-3
Det är likaså närmast okänt att våra kärnreaktorer med jämna mellanrum släpper ut stora mängder radioaktivt flytande avfall till havet. Det finns cirka 20 stora tankar i det svenska kärnkraftsprogrammet. Ett av ämnena är tritium, radioaktivt väte, som är tre gånger tyngre än vanligt väte. I allt vatten på jorden, i haven, i växter, djur och människor beräknas tritiumhalten öka snabbt vid fortsatt utbyggnad genom denna medvetna men dolda spridning av kärnkraftsavfall. Det finns misstankar att dessa tunga och ”sävliga” vätemolekyler kan bli ett hot mot allt liv på jorden, då väte är en fundamental byggsten i alla celler. Observera att det inte är radioaktiviteten som ger problem utan väteatomens förhöjda atomvikt. Det finns studier som visar att tritium inte följer vanligt väte i biologiska system, vilket är både anmärkningsvärt och oroande. Om kärnkraften skulle byggas ut accelererar denna förorening av planetens samlade mängd vatten.

Krypton-85
Kärnreaktorerna släpper oavbrutet ut gasformigt kärnavfall till lufthavet genom skorstenarna, bl a ädelgasen krypton-85. En enda reaktor kan sprida ut 100 000 000 000 000 Bequerel under ett år (Oskarshamn 1989). Dessa stora utsläpp leder till en snabb ökning av krypton-85 halten i atmosfären, troligen den snabbast ökande miljöföroreningen på jorden! En rad forskare varnar för att denna radioaktiva ädelgas kan ändra på joniseringen i lufthavet, vilket i sin tur misstänks påverka mikrometeorologi, molnbildning m m. Kärnkraften är med andra ord en misstänkt klimatpåverkare i likhet med förbränning av fossila bränslen. Men mekanismerna är helt olika. En fortsatt utbyggnad av kärnkraften måste ses med stor oro när det gäller vårt klimat.

Kol-14
Enligt rapporter från strålskyddsmyndigheten släpper de svenska kraftverken enligt tidigare ut radioaktiva ämnen med hög risk, t ex plutonium, polonium, curium och americium. Även kol-14 släpps ut och är på lång sikt det kanske mest bekymmersamma ämnet eftersom halveringstiden är så lång (6 000 år) och ämnet bestrålar ett stort antal kommande generationer (S k "kollektivdosinteckning"). Det finns dock en naturlig aktivitet av kol-14, som får ett tillskott genom kärnkraftsavfallet. Detta är så stort att det bl a leder till att kol-14-metoden, som används för att åldersbestämma arkeologiskt material, blir allt mindre tillförlitlig och man tvingas använda korrektionstabeller.
FN:s strålskyddsorgan UNSCEAR (1988) har uppskattat att utvinning av kärnkraft i Sverige under ett år leder till att cirka 200 människor dör i cancer i framtiden och i dag genom utsläpp av kärnkraftsavfall (främst kol-14 och radon vid uranbrytning). De allra flesta cancerfallen väntas ligga i framtiden. Efter ännu ett år har 200 fler cancerfall stoppats in i framtiden.

Osäkerhet när det gäller strålningens farlighet

När politiker och representanter för kärnkraftssidan försöker bagatellisera och förneka att den "kritiska gruppen" runt kärnanläggningarna bestrålas och utsätts för ökad risk att få cancer är man oärlig. När Leif Moberg från SSI i tv nyligen ansåg att inga ytterligare undersökningar behövde göras, då barnleukemierna enligt honom inte kunde ha samband med kärnanläggningarna, så var detta både oriktig och djupt oroande för framtiden. Men alla läsare av mina nyhetsbrev skall dock känna till att strålskyddsmyndighetens kanske främsta uppgift är att "mildra oro". En "nödlögn" i ett pressat läge, i synnerhet när det gäller barnens hälsa, måste accepteras. Det finns mycket att säga om detta, i synnerhet som strålskyddssidan inte är ensam om detta tankesätt.

Det är ett faktum att de omkringboende får större stråldoser än normalbefolkningen. SSI redovisar årligen utsläppen av radioaktivitet från skorstenar och kylvatten. Detta ger upphov till en s k kollektivdos till de omkringboende - som för övrigt kallas "kritisk grupp" på kärnkraftsspråk.

Kollektivdosen kan/skall ALLTID översättas till ett antal förväntade cancerfall. Diskussionen skall därför handla om hur många cancerfall dessa är och om de skall accepteras. Här finns särskilda principer inom strålskyddet, s k Kostnads-nyttaanalyser samt Risk-nyttaanalyser.

Kollektivdosekvivalenten från Barsebäck angavs exempelvis 1991 (ett år under den undersökta perioden) till 7,1 manSv för de omkringboende, en risk för canceruppkomst som ingen kan vifta bort eller påstå vara noll.

Kärnkraftsindustrin och även representanter för myndigheter undviker att säga att risken är noll, eftersom man då ljuger. I stället finns det en rad etablerade jämförelser som ska ge sken av att det är fånigt att överhuvud taget tala om risker för de omkringboende. Man kan jämför med stråldoser från "den naturliga bakgrundsstrålningen", som då påstås vara ofarlig. Men i en artikel i Läkartidningen (nr 6/82) uppskattades denna strålning orsakar ca 135 cancerdödsfall per år. Detta är ett stort antal. Vidare kan man jämföra med tandröntgen, rökning och liknande. Men vi får en blykrage till skydd vid tandröntgen och inget barn skall ens utsättas för passiv rökning. En grundsten i strålskyddsarbetet är att ingen skall bestrålas om det inte finns någon berättigad nytta med detta. Ett exempel på sådan nytta är röntgen vid medicinska diagnostisering.

Barncancer runt Barsebäck

Regionala tumörregistret Universitetssjukhuset Lund gjorde 1997 en studie ang ”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk".
Slutsatsen då var att resultatet sammantaget inte tycktes kunna visa på ökad risk för cancer. Man beaktade då alla cancerformer och alla åldrar.

Min kommentarer angående ”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk"

Denna studie gjordes för cirka tio år sedan och bedömdes då inte ge stöd för ökad förekomst av cancer i församlingar runt Barsebäcksverket.
Men mot bakgrund av de nya fynden i Tyskland, USA och andra länder måste detta resultat omvärderas. Det beror på att det är leukemi hos barn, som nu anses vara den viktiga och känsliga indikatorn och inte cancerförekomst rent generellt.

Om vi nu går in i materialet igen ser vi att just akut leukemi har fler fall än förväntat i flera församlingar och att resultaten är signifikanta:

Kävlinge: 20 fall av kron. lymf. leukemi mot förv. 12,2. (Signifikant)
Barsebäck: 3 fall av akut leukemi mot förv. 0,6 (Signifikant)
Borgeby + Flädie: 11 fall av akut leukemi mot förv. 5,2 (Signifikant)

I denna nya situation vore det oförsvarligt att inte undersöka denna fråga närmare, även vid de övriga tre kärnanläggningarna. Det finns inget som talar för att Sverige skulle uteslutas när det gäller förekomst av leukemier hos barn som bor nära kärnkraftverk.

Att stålskyddssidan inte kan förklara den förhöjda förekomsten av leukemier runt kärnkraftsanläggningar ger inget stöd för att ett sådant samband inte skulle finnas. Det är ett faktum att de svenska kärnkraftverken genom skorstenarna släpper ut en rad radioaktiva ämnen, flera av högsta riskklass.

Det är viktigt att påpeka att det inte anses finnas någon nedre gräns för canceruppkomst när det gäller exponering. All bestrålning med radioaktiva ämnen anses leda till risk för cancer – stor eller liten.
I den internationella debatten finns misstankar att strålskyddsfilosofin har brister som gör att riskerna kraftigt underskattas eller till och med negligeras. Det gäller i synnerhet risker för foster och barn samt risker från låga stråldoser.
Samma debatt finns när det gäller cancerrisker från elektromagnetisk strålning. En viktig invändning mot nuvarande bedömning av risker från radioaktivitet och elektromagnetisk strålning är att den baseras på i huvudsak fysikaliska och energirelaterade resonemang (t ex termiska effekter). Men det saknas en mer finstämd analys av skillnader i biologiska effekter. Två isotoper med ungefär samma fysikaliska och strålningsmässiga egenskaper bedöms likvärdiga, medan de biologiska effekterna kan vara mycket olika. En av dem kan vandra speciella vägar i människokroppen och t o m anrikas i särskilda organ där de gör skada, till skillnad från den andra.
Ett gigantiskt problem i detta sammanhang är det faktum att både kärnkraften och elförsörjning liksom mobiltelefoni redan är uppbyggda i samhället. Även en berättigad omvärdering av strålningens risker kommer därför sannolikt att förnekas. Något annat skulle skapa "onödig oro".
Att man nu hittar ”oförklarliga” cancerfall hos barn runt kärnanläggningar måste tas med största allvar. Detta måste undersökas närmare. Vi måste någon gång kunna erkänna i vi gått vilse och söka en bättre och säkrare väg framåt.

Flera undersökningar runt om i världen visar nu ökad förekomst av leukemi runt kärnanläggningar – tidigare beräkningsmetoder anses felaktiga

2007 Oct 1
Have we been wrong about ionizing radiation and chronic lymphocytic leukemia?
Hamblin TJ:
Department of Cancer Studies, University of Southampton, Tremona Rd., Southampton, SO9 6YD, UK.
It is almost axiomatic that chronic lymphocytic leukemia (CLL) is not caused by ionizing radiation. This assumption has been challenged recently by a critical re-appraisal of existing data. A recent paper implicated radon exposure in Czech uranium miners as a possible cause of CLL and in this issue of Leukemia Research the first paper examining the incidence of CLL among those exposed to radiation from the accident at the nuclear power plant in Chernobyl is published. It suggests that CLL occurring among the clean-up workers was of a more aggressive form than is normally seen in the community.
PMID: 17915317 [PubMed - as supplied by publisher]

“Cancer vanligare bland barn i närheten av tyska kärnkraftverk


Fler barn insjuknar i cancer ju närmare en kärnkraftanläggning de bor. Till stor del handlar det om leukemi, säger en alldeles färsk forskarrapport från Tyskland. Någon förklaring till de många cancerfallen ger rapporten inte.
Rapporten har väckt stor uppståndelse i Tyskland, inte minst bland politiker. Den tyska miljöministern Sigmar Gabriel har reagerat försiktigt och vill att undersökningen ska kontrolleras.
Han anser att ökningen av antalet cancerfall, med nuvarande kunskapsnivå, inte kan förklaras av den strålning som finns kring ett kärnkraftverk.
Ändå visar rapporten att sambandet mellan cancerfallen och närheten till ett kärnkraftverk är statistiskt signifikant.
Undersökningen är gjord av Dr. Peter Kaatsch och Prof. Dr. Maria Blettner vid universitetet i Mainz på beställning av Bundesamt für Strahlenschutz, den tyska motsvarigheten till vårt svenska Statens strålskyddsinstitut.
”Om och om igen uttalas misstanken att barn oftare blir cancersjuka i närheten av kärnkraftverk. En tidigare rapport som handlade om barn under 15 år tycktes peka på att speciellt de yngsta barnen löpte risk att drabbas av leukemi. Vår nya undersökning, som gäller barn under fem år, bekräftar den misstanken”, skriver Kaatsch och Blettner.
Forskarna har gått igenom samtliga fall av cancer i Tyskland mellan 1980 och 2003 hos barn under fem års ålder. De har prickat in bostadens läge på 25 meter när. 1592 cancersjuka barn har undersökts liksom 4735 friska.”