Ulla-Karin Persson har skickat 400 kr och Lena Dahlström har skickat 300 kr till Änglagård.
Stort tack snälla...
Behållningen på kontot är nu: 36 180,99 kr
tisdag 30 juni 2009
söndag 28 juni 2009
Fimpa kärnkraften!
Fimpa kärnkraften!
2009-06-26 10:08
På Kristdemokraternas riksting ska det i dag fattas beslut om vilken inställning partiet ska ha till en eventuell upprustning av befintliga kärnkraftverk. Kristdemokratiska kvinnoförbundet har lagt en motion som förväntas väcka stor debatt. Till skillnad från partistyrelsens positiva kärnkraftslinje vill kvinnoförbundet att partiet verkar för en fortsatt utfasning av kärnkraften genom att inte utveckla kapaciteten i befintliga kärnkraftverk. Detta till förmån för satsningar på effektivisering, förnyelsebara alternativ och framtida generationer. - Kvinnor är betydligt mer skeptiska än män till kärnkraft och vi som kvinnoförbund måste ta den oron på allvar. Synovates undersökningar från 2008 av kvinnors och mäns inställning till kärnkraften talar sitt tydliga språk. De undersökningarna visar att 55 procent av männen och endast 25 procent av kvinnorna vill att kärnkraften ska hållas igång och byggas ut vid behov, säger Maria Fälth, förbundsordförande i Kristdemokratiska kvinnoförbundet. -Kärnkraften är inte alls så ren och miljövänlig som den ofta framställs. Vi vet att uranbrytning påverkar människor och omgivning negativt. Vi vet att en härdsmälta i ett kärnkraftverk skulle kunna släcka liv och skada människor för all framtid. Det är också svårt att bedöma hur säker en månghundraårig slutförvaring i ett urberg kommer att vara. Att lämpa gifter under jord och lämna över marken till kommande generationer rimmar dåligt med en ansvarsfull kristdemokratisk politik. Kristdemokraternas ideologi betonar förvaltarskapstanken, dvs. att vi ska förvalta den jord vi fått i arv på ett ansvarsfullt sätt, berättar Maria Fälth. -I januari i år öppnade partistyrelsen upp för möjligheten att restaurera och öka kapaciteten i dagens svenska befintliga kärnkraftverk. Denna linje är ett bakslag för utvecklingen av förnyelsebara energikällor och främjar inte satsningar på exempelvis vind, bio, våg och solenergi. Fortfarande efter 40 år är det radioaktiva avfallet farligt och det tar tusentals år innan alla hälsorisker har försvunnit. Om Sverige bygger ut kärnkraftsindustrin så innebär det att vi aktivt tar ställning för att utsätta oss själva, kommande generationer samt andra länder för stora hälsorisker, säger Ina Järlesjö, styrelseledamot i kvinnoförbundet och författare till motionen. -Sverige måste fortsätta att vara ett internationellt föredöme i miljöpolitiken. Förnybar el och effektivisering har en större och snabbare potential att ge mer klimatanpassad el, till lägre kostnad, än ny kärnkraft. Energin är en global fråga och vårt ansvar sträcker sig vida utöver Sveriges gränser, avslutar Ina Järlesjö. För mer information: Maria Fälth Förbundsordförande 073-9104636 Ina Järlesjö Styrelseledamot, Motionsförfattare 0702242479 Ellen Larsson Politisk sekreterare Ellen.larsson@kristdemokraterna.se Tel. 08-723 25 60 Mob. 076-527 25 60 http://www.kvinnor.kristdemokraterna.se/
2009-06-26 10:08
På Kristdemokraternas riksting ska det i dag fattas beslut om vilken inställning partiet ska ha till en eventuell upprustning av befintliga kärnkraftverk. Kristdemokratiska kvinnoförbundet har lagt en motion som förväntas väcka stor debatt. Till skillnad från partistyrelsens positiva kärnkraftslinje vill kvinnoförbundet att partiet verkar för en fortsatt utfasning av kärnkraften genom att inte utveckla kapaciteten i befintliga kärnkraftverk. Detta till förmån för satsningar på effektivisering, förnyelsebara alternativ och framtida generationer. - Kvinnor är betydligt mer skeptiska än män till kärnkraft och vi som kvinnoförbund måste ta den oron på allvar. Synovates undersökningar från 2008 av kvinnors och mäns inställning till kärnkraften talar sitt tydliga språk. De undersökningarna visar att 55 procent av männen och endast 25 procent av kvinnorna vill att kärnkraften ska hållas igång och byggas ut vid behov, säger Maria Fälth, förbundsordförande i Kristdemokratiska kvinnoförbundet. -Kärnkraften är inte alls så ren och miljövänlig som den ofta framställs. Vi vet att uranbrytning påverkar människor och omgivning negativt. Vi vet att en härdsmälta i ett kärnkraftverk skulle kunna släcka liv och skada människor för all framtid. Det är också svårt att bedöma hur säker en månghundraårig slutförvaring i ett urberg kommer att vara. Att lämpa gifter under jord och lämna över marken till kommande generationer rimmar dåligt med en ansvarsfull kristdemokratisk politik. Kristdemokraternas ideologi betonar förvaltarskapstanken, dvs. att vi ska förvalta den jord vi fått i arv på ett ansvarsfullt sätt, berättar Maria Fälth. -I januari i år öppnade partistyrelsen upp för möjligheten att restaurera och öka kapaciteten i dagens svenska befintliga kärnkraftverk. Denna linje är ett bakslag för utvecklingen av förnyelsebara energikällor och främjar inte satsningar på exempelvis vind, bio, våg och solenergi. Fortfarande efter 40 år är det radioaktiva avfallet farligt och det tar tusentals år innan alla hälsorisker har försvunnit. Om Sverige bygger ut kärnkraftsindustrin så innebär det att vi aktivt tar ställning för att utsätta oss själva, kommande generationer samt andra länder för stora hälsorisker, säger Ina Järlesjö, styrelseledamot i kvinnoförbundet och författare till motionen. -Sverige måste fortsätta att vara ett internationellt föredöme i miljöpolitiken. Förnybar el och effektivisering har en större och snabbare potential att ge mer klimatanpassad el, till lägre kostnad, än ny kärnkraft. Energin är en global fråga och vårt ansvar sträcker sig vida utöver Sveriges gränser, avslutar Ina Järlesjö. För mer information: Maria Fälth Förbundsordförande 073-9104636 Ina Järlesjö Styrelseledamot, Motionsförfattare 0702242479 Ellen Larsson Politisk sekreterare Ellen.larsson@kristdemokraterna.se Tel. 08-723 25 60 Mob. 076-527 25 60 http://www.kvinnor.kristdemokraterna.se/
torsdag 25 juni 2009
Änglagårdskontot
Ramona Fransson har skickat 300 kr till Änglagård.
Tack snälla...
Behållningen på kontot är nu 35 480,99 kr
Tack snälla...
Behållningen på kontot är nu 35 480,99 kr
onsdag 24 juni 2009
Änglagårdskontot
Tre bidrag har flutit in till Änglagårdskontot.
Rosemarie Markert i Sätila har skickat 200 kr
Agneta Lindhag i Vimmerby har skickat 300 kr
Silva och Totte Forsberg i Vallentuna har skickat 300 kr.
Så det tar sig!
Just nu finns 35 180,99 kr på kontot.
Tack snälla, snälla...
Rosemarie Markert i Sätila har skickat 200 kr
Agneta Lindhag i Vimmerby har skickat 300 kr
Silva och Totte Forsberg i Vallentuna har skickat 300 kr.
Så det tar sig!
Just nu finns 35 180,99 kr på kontot.
Tack snälla, snälla...
måndag 22 juni 2009
Skräckbygget i Forsmark!
Så här kommer slutförvaret i Forsmark att se ut. Tunnlarna där kapslarna med använt kärnbränsle ska lägga sprängs ut cirka 500 meter ner i berget.Rekordbygge till Forsmark
Av: Lars Anders KarlbergPublicerad 10 juni 2009 00:00
Det underjordiska kärnbränsleförvaret i Forsmark blir en utmaning för bergteknikerna. "Ett enormt projekt", säger branschfolket.
Här i Söderviken i Forsmark - i direkt anslutning till kärnkraftverket - ska det svenska kärnbränsleförvaret byggas.
Här i Söderviken i Forsmark - i direkt anslutning till kärnkraftverket - ska det svenska kärnbränsleförvaret byggas.
Slutförvaret av använt kärnbränsle blir ett av de största entreprenadprojekt som Sverige skådat.
Bygget ska pågå i sju år från 2015 till 2022 och är kostnadsberäknat till 12 miljarder kronor. Lika mycket beräknas för driften under de 47 år det tar att fylla anläggningen med använt kärnbränsle.
Kärnbränsleanläggningen i Forsmark kan jämföras med de stora investeringarna i nya huvudnivåer i järnmalmsgruvorna i Kiruna och Malmberget.
Investeringen i Kiruna är på 12 miljarder kronor, varav 6 miljarder bergarbete. Det är LKABs största enskilda investering genom tiderna.
Man kan också jämföra med Citybanan, Banverkets sex kilometer långa tunnelprojekt genom Stockholm, som är kostnadsberäknad till 16 miljarder kronor inklusive stationer, spår och installationer.
Kärnbränsleanläggningen i Forsmark kan jämföras med de stora investeringarna i nya huvudnivåer i järnmalmsgruvorna i Kiruna och Malmberget.
Investeringen i Kiruna är på 12 miljarder kronor, varav 6 miljarder bergarbete. Det är LKABs största enskilda investering genom tiderna.
Man kan också jämföra med Citybanan, Banverkets sex kilometer långa tunnelprojekt genom Stockholm, som är kostnadsberäknad till 16 miljarder kronor inklusive stationer, spår och installationer.
På 400-700 meters djup i Forsmark ska 1,8 miljoner kubikmeter berg tas ut för att rymma 6 000 stora kopparkapslar med förbrukat kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken.Det handlar om ett fyra kvadratkilometer stort område, som ska perforeras av tunnlar och schakt i ett komplicerat system. Den sammanlagda längden på alla tunnlar som ska sprängas ut blir fem mil.
- Det kommer att ställas helt andra krav på kärnbränsleförvaret i Forsmark än för våra gruvor i malmfälten. Vi bygger för en livslängd på bara några tiotals år, säger Hans Engberg, projektledare för den nya huvudnivån i Kiruna.
Också på Banverket imponeras man av storleken och komplexiteten av det planerade kärnbränsleförvaret i Forsmark.
- Det är enormt. Så många tunnlar och schakt. Det ser ut som en stor lunga, säger Anders Sahlstrand på Banverket.
I Forsmark vill kärnbränsleföretaget SKB också bygga ut det befintliga slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall.SKB kan få en oväntad tur med tajmningen av de båda underjordsbyggena.
Skulle man sätta i gång i dag skulle det bli svårt att få tag i bergsentreprenörer.
De är fullt sysselsatta i Kiruna (Bergsteamet och NCC),
i Malmberget (NCC), på Norra Länken (Hochtief Oden Tunneling) och Citybanan (Pihl och Zublin, NCC, Bilfinger Berger). Också Skanska, Peab och Veidekke är fullbokade.
- Men 2015 är vi klara med vårt, säger Hans Engberg i Kiruna.
Anders Sahlstrand på Banverket säger samma sak.
- Då är sprängningsarbetena för Citybanan klara.
Skulle man sätta i gång i dag skulle det bli svårt att få tag i bergsentreprenörer.
De är fullt sysselsatta i Kiruna (Bergsteamet och NCC),
i Malmberget (NCC), på Norra Länken (Hochtief Oden Tunneling) och Citybanan (Pihl och Zublin, NCC, Bilfinger Berger). Också Skanska, Peab och Veidekke är fullbokade.
- Men 2015 är vi klara med vårt, säger Hans Engberg i Kiruna.
Anders Sahlstrand på Banverket säger samma sak.
- Då är sprängningsarbetena för Citybanan klara.
Fakta
Forsmarskinvesteringarna:
Kärnbränsleförvaret
Upphandling 2013-2015
Byggskede 2015-2022
Drift 2023-2070
Investeringskostnad: 12 miljarder kronor
Drift och underhåll: 12 miljarder kronor.
Personalbehov: 100 personer i början av byggskedet till ett maximum på 500 i slutet.
Personalbehov vid full drift: 225-250 personer
Utrymmesbehov under Forsmark: cirka 4 kvadratkilometer
Bergvolym som ska tas ut: Cirka 1,8 miljoner kubikmeter eller 5 miljoner ton. Det motsvarar volymen av tre fulla Globen.
Tunnellängd drygt 5 mil
Byggvolym ovan mark cirka 100 000 kvadratmeter.
Slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall SFR
Nuvarande anläggning i Forsmark togs i drift 1988 och hade då kostat 740 miljoner kronor.
Den består av fyra bergsalar på 50 meters djup och en silo. Total förvaringskapacitet 63 000 kvadratmeter.
Utbyggnad av SFR planeras med 140 000 kvadratmeter.
Byggstart 2016.
Investeringskostnad 1miljard kronor
Drift och underhåll: 2,3 miljarder
Forsmarskinvesteringarna:
Kärnbränsleförvaret
Upphandling 2013-2015
Byggskede 2015-2022
Drift 2023-2070
Investeringskostnad: 12 miljarder kronor
Drift och underhåll: 12 miljarder kronor.
Personalbehov: 100 personer i början av byggskedet till ett maximum på 500 i slutet.
Personalbehov vid full drift: 225-250 personer
Utrymmesbehov under Forsmark: cirka 4 kvadratkilometer
Bergvolym som ska tas ut: Cirka 1,8 miljoner kubikmeter eller 5 miljoner ton. Det motsvarar volymen av tre fulla Globen.
Tunnellängd drygt 5 mil
Byggvolym ovan mark cirka 100 000 kvadratmeter.
Slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall SFR
Nuvarande anläggning i Forsmark togs i drift 1988 och hade då kostat 740 miljoner kronor.
Den består av fyra bergsalar på 50 meters djup och en silo. Total förvaringskapacitet 63 000 kvadratmeter.
Utbyggnad av SFR planeras med 140 000 kvadratmeter.
Byggstart 2016.
Investeringskostnad 1miljard kronor
Drift och underhåll: 2,3 miljarder
Mer att läsa på Ny Teknik.se
Taggar
Taggar kan liknas vid nyckelord och gör det lätt att hitta innehåll som hör samman. Klicka så får du se: Bergbranschen Forsmark Slutförvar
söndag 21 juni 2009
Folkkampanjen i Almedalen
Folkkampanjen medverkar i Almedalen 2009!
"Så och därför ska kärnkraften avvecklas"
Tid: onsdag 1 juli kl. 13:15 - 14:15
Plats: stora scenen Strandvägen 1 i Visby
Seminariet kommer att fokusera på 1) kopplingen Kärnkraft-Kärnvapen 2) den osakliga kärnkraftsdebatten 3) bättre lösningar på avfallsproblemet än kärnkraftsindustrins KBS-metod 4) så avvecklar vi kärnkraften till 2020 Medverkande: Göran Bryntse, Tekn Dr, ordf. i Folkkampanjen Eva Moberg, författare, styrelseledamot i Folkkampanjen Nils-Axel Mörner, docent, geolog, författare till boken "Detta eviga avfall"
Dessutom kommer Folkkampanjen under Almedalsveckan hålla opinionsmöten runt om i Visby.
Se mer information på Almedalens hemsida
http://www.gotland.se/almedalsveckan/
Se mer information om programmet 1 juli
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.233150/
Välkomna!
Jan Ternhag 070-3654430 kassör o web-master
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
http://www.folkkampanjen.se/
"Så och därför ska kärnkraften avvecklas"
Tid: onsdag 1 juli kl. 13:15 - 14:15
Plats: stora scenen Strandvägen 1 i Visby
Seminariet kommer att fokusera på 1) kopplingen Kärnkraft-Kärnvapen 2) den osakliga kärnkraftsdebatten 3) bättre lösningar på avfallsproblemet än kärnkraftsindustrins KBS-metod 4) så avvecklar vi kärnkraften till 2020 Medverkande: Göran Bryntse, Tekn Dr, ordf. i Folkkampanjen Eva Moberg, författare, styrelseledamot i Folkkampanjen Nils-Axel Mörner, docent, geolog, författare till boken "Detta eviga avfall"
Dessutom kommer Folkkampanjen under Almedalsveckan hålla opinionsmöten runt om i Visby.
Se mer information på Almedalens hemsida
http://www.gotland.se/almedalsveckan/
Se mer information om programmet 1 juli
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.233150/
Välkomna!
Jan Ternhag 070-3654430 kassör o web-master
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
http://www.folkkampanjen.se/
lördag 20 juni 2009
Solveig Ternströms förbjudna tal
Ur ett mail från Solveig Ternström:
Dagen innan voteringen den16juni var det debatt i kammaren om energi och klimat. Jag hade då bestämt att jag skulle gå upp i kammaren tillsammans med Eva Selin och vi skulle båda ha varsitt anförande om kärnkraften.
På morgonen samma dag blev jag utsatt för påtryckningar och en mycket ful utpressning - jag vill inte gå närmare in på detaljer men resultatet blev att jag avstod.
TALET JAG INTE FICK HÅLLA.
Herr Talman
Svenska folket sa Nej till Kärnkraft i en dramatisk folkomröstning 1980. Vi sa nej till Kärnkraft som senare resulterade i en Lag den s.kAVVECKLINGSLAGEN eller STOPPLAGEN! Inga fler kärnkraftverk skullebyggas utöver de 12 reaktorer som fanns och de skulle avvecklas till 2010 Vi skulle satsa på Alternativ; SOL, VIND, VATTEN ochEFFEKTIVISERING. Svenska folket ansåg att kärnkraften var livshotande. Den kunde snabbt förvandlas till KÄRNVAPEN. Den kunde utplåna hela jorden. Göra jorden till ett inferno. Smitta ner och döda med radioaktivitet somdet tar tusentals år att klinga av.
Idag är det den 15 juni 2009. Det är snart 30 år sedan vi hade folkomröstning. Det är inte så lång tid men för människan är det en ansenlig tid. Många har åldrats, många har gått i graven och många nya människorhar fötts och vuxit upp. Vi har gått in i en ny tid nu säger man och nu har vi fått nyavärderingar. De flesta här i riksdagen var barn och tonåringar närkärnkraften debatterades. Och för er och alla andra ute i samhället är det väldigt länge sen – och människan har ju så lätt att glömma.
Att förtränga. Att vänja sig. ” Dom står ju trots allt där dom därkärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals – det har ju inte hänt nåt… dom ser ju så beskedliga ut… man får väl vänja sig. Ja, janågra incidenter - men det var väl inte så farligt man kan väl inte vara rädd för allting nu heller!
Tjernobyl!? Ja men det var ju iUkraina… det var ju så länge sen … det var 1986 - jaså ja stenåldern! Så säger en del yngre människor som har helt andra politiska problem idag Och ändå finns det många unga idag som också är djupt bekymrade överkärnkraftspridningen i världen…
Jag träffade nyligen en grupp högstadieelever som förundrade sig över att de vuxna inte diskuterade mer kärnkraft idag. ”Det är ju så tyst! Det borde bli en nyfolkomröstning. Vi har väl en demokrati!”
Det finns 440 kärnkraftreaktorer idag. På många håll vill manbygga fler. Bl.a i Kina.Efter ett personligt besök av Hans Blix och efter WMDC:s rapport om massförstörelsevapen antog STOCKHOLM FN FÖRENING i anslutning till sitt årsmöte den 22febr (2007) ett uttalande i vilket man betonaratt; kärnvapenhotet är en mer akut fara för mänsklighetens överlevnad än de kommande klimatförändringarna. Flera andra tunga rapportertalar i samma riktning.
Kärnkraft och kärnvapen – de siamesiska tvillingarna. Minsta mängden som behövs för en plutoniumbomb ryms i en cocacolaburk och ”den kritiska massan” ligger mellan 4 och 7 kilo.
Idag finns cirka 1900 ton plutonium i världen varav 90% i reaktorer och andra civila förråd. Detta kan ge hundratusentals atombomber. Man varnar för terrorister.” Utrustningen som behövs skulle inte bli särskilt mer komplicerad än den som redan används av kriminellagrupper vid heroinframställning ”
Förutom de stora ofattbara olycksriskerna och spridning av kärnvapenfinns ATOMSOPORNA. Kärnbränsleavfallet som växer lavinartat! Dessa atomsopor som måste förvaras i kopparkapslar som inte håller måttetenligt oberoende forskare. Dessa kopparkapslar är omslutna av bentonitlera och dessa måste sänkas ner djupt i berggrunden och isoleras från omgivningen i tusentals år. DETTA AVFALLSPROBLEM ÄR INTE LÖST!
Avfallsrådet varnar bl.a för den inte helt säkra bentonitleran. Risken finns att den skulle kunna spricka och det strålningsintensiva avfallet skulle kunna rinna ut i grundvattnet. Nu i år 2009 vill regeringen bryta upp Svenska Folkets Stopplag. Man vill riva upp den lag som i demokratisk ordning röstades fram. Nu är det snart möjligt att bygga 10 nya kärnkraftverk
Kärnkraftsindustrin ligger i startgroparna. I Oskarshamn planerar EOn att bygga världens största kärnkraftverk.
” Vi är mycketintresserade och seriösa i våra planer” säger Per LindellVD för E ON Kärnkraft.
Det är en stor klyfta mellan kärnkraftmotståndare och kärnkraftanhängare.
En gång under ett besök på Oskarshamns kärnkraftverk möttes vi och skulle försöka reda ut vari skillnaden bestod. Båda parter kom fram till att kärnkraftanhängarna byggde vidare på en lång spännande teknisk utveckling som man konsekvent måste följa. RISKERNA FICK MAN TA! (lite strålning måste väl en karl tåla, som någon yttrade lite skämtsamt)
Kärnkraftmotståndarna däremot inriktade sig på framtiden och barnen, barnbarnen och de kommande generationerna och kunde INTE ACCEPTERARISKERNA! Den ideologiska klyftan var bråddjup!
Herr Talman
Jag var kärnkraftmotståndare 1980. Jag är kärnkraftmotståndare 2009 Jag kan därför inte stödja utskottets förslag till riksdagsbeslut dv s punkt 5.
Tack herr Talman
(Denna min framställning kunde jag inte framföra p.g.a påtryckningar)
Solveig Ternström den 17 juni 2009
torsdag 18 juni 2009
Kärnkraften bidrar till den globala uppvärmningen och algblomningen i Östersjön
Tänk på spillvärmen från kärnkraften
Av: Ny Teknik AdminPublicerad 22 april 2009 00:00 24 kommentarer Senaste av Meg 2 maj 2009 15:26
Spillvärmen från kärnkraftverken medverkar till både global uppvärmning och algblomning. Detta måste tas med då fortsatt kärnkraftsutbyggnad diskuteras, skriver två forskare i vattenrening vid Luleå tekniska universitet.
Det pågår en debatt om att Sverige bör bygga ut kärnkraften för att trygga framtida elbehov utan att medverka till klimatförändringar. Detta antagande är felaktigt, då kärnkraftverken, via sina kylvattenutsläpp, i allra högsta grad bidrar till den globala uppvärmningen genom de stora värmemängder som dumpas i Östersjön. Dessa höjer vattentemperaturen, särskilt i de områden som oftast drabbas av algblomning.
Svensk kärnkraft producerar årligen cirka 70 TWh el. Den spillvärme som bildas i processen uppgår till 140 TWh, vilket kan jämföras med att den årliga uppvärmningen av alla svenska byggnader kräver 100 TWh.
Enligt Vattenfalls kärnkraftsinformation tas kylvatten in från havet för att återföras 10 grader varmare. Detta innebär att 12 kubikkilometer vatten varje år värms 10 grader av de svenska kärnkraftverken innan det återförs till havet. Eftersom spillvärmen är lättare än det kallare havsvattnet höjs havsytans vattentemperatur över stora områden.
Inte bara svenska kärnkraftverk, utan även de finska verken i Olkiluoto och Lovisa samt ryska Sosnovyi Bor, använder Östersjön för att kyla bort sin spillvärme.
Under senare år har fritidsfolk och fiskare drabbats av kraftig algblomning. Frånsett algernas motbjudande utseende bildar algerna gifter som är skadliga för djur och människor.
För att algblomning ska uppkomma krävs hög vattentemperatur samt god tillgång på näringsämnen. Överflödet av näringsämnen i havsvattnet anses bero på industriutsläpp och läckage från jordbruksmark. Algblomningen sker under sommaren, då vattnet är som varmast. Genom den globala uppvärmningen har vattentemperaturen blivit ännu något högre, vilket gynnar algblomningen.
Eftersom kärnkraftverkens stora värmeutsläpp värmer havsvattnet finns anledning att undersöka eventuella samband mellan algblomning och dessa värmeutsläpp.
Tidningsartiklar i länderna runt Östersjön visar med tydlighet att algblomning regelbundet uppträder i vattnen utanför kärnkraftverken. Detta gäller såväl Östersjön som Södra Bottenhavet, Finska viken, och vattnet utanför Hallandskusten.
SMHI följer den ytliga algblomningens utbredning under sommarhalvåret. Man kan till exempel se hur algblomningen börjar utanför Forsmark och sprids i nordostlig riktning den 23-25 augusti 2008. Samma mönster upprepas flera gånger varje sommar. Algblomning uppkommer och försvinner snabbt beroende på väder och vind. Trots detta visar SMHIs kartor med tydlighet sambandet mellan värmeutsläpp och algblomning.
Det är förståeligt om politikerna inte har en aning om att kärnkraften bidrar till den globala uppvärmningen. Däremot torde kärnkraftsindustrin sedan lång tid ha insett sambandet mellan kärnkraftens spillvärme, det varmare havsvattnet och ökande algblomning.
Det är uppenbart att spillvärmens medverkan till global uppvärmning och algblomning måste tas med bland kärnkraftens negativa miljöeffekter då fortsatt kärnkraftsutbyggnad diskuteras.
Bo Nordell, professor i vattenteknik Luleå tekniska universitet.
Elham Samari är student vid samma institution.
Se också här.
Av: Ny Teknik AdminPublicerad 22 april 2009 00:00 24 kommentarer Senaste av Meg 2 maj 2009 15:26
Spillvärmen från kärnkraftverken medverkar till både global uppvärmning och algblomning. Detta måste tas med då fortsatt kärnkraftsutbyggnad diskuteras, skriver två forskare i vattenrening vid Luleå tekniska universitet.
Det pågår en debatt om att Sverige bör bygga ut kärnkraften för att trygga framtida elbehov utan att medverka till klimatförändringar. Detta antagande är felaktigt, då kärnkraftverken, via sina kylvattenutsläpp, i allra högsta grad bidrar till den globala uppvärmningen genom de stora värmemängder som dumpas i Östersjön. Dessa höjer vattentemperaturen, särskilt i de områden som oftast drabbas av algblomning.
Svensk kärnkraft producerar årligen cirka 70 TWh el. Den spillvärme som bildas i processen uppgår till 140 TWh, vilket kan jämföras med att den årliga uppvärmningen av alla svenska byggnader kräver 100 TWh.
Enligt Vattenfalls kärnkraftsinformation tas kylvatten in från havet för att återföras 10 grader varmare. Detta innebär att 12 kubikkilometer vatten varje år värms 10 grader av de svenska kärnkraftverken innan det återförs till havet. Eftersom spillvärmen är lättare än det kallare havsvattnet höjs havsytans vattentemperatur över stora områden.
Inte bara svenska kärnkraftverk, utan även de finska verken i Olkiluoto och Lovisa samt ryska Sosnovyi Bor, använder Östersjön för att kyla bort sin spillvärme.
Under senare år har fritidsfolk och fiskare drabbats av kraftig algblomning. Frånsett algernas motbjudande utseende bildar algerna gifter som är skadliga för djur och människor.
För att algblomning ska uppkomma krävs hög vattentemperatur samt god tillgång på näringsämnen. Överflödet av näringsämnen i havsvattnet anses bero på industriutsläpp och läckage från jordbruksmark. Algblomningen sker under sommaren, då vattnet är som varmast. Genom den globala uppvärmningen har vattentemperaturen blivit ännu något högre, vilket gynnar algblomningen.
Eftersom kärnkraftverkens stora värmeutsläpp värmer havsvattnet finns anledning att undersöka eventuella samband mellan algblomning och dessa värmeutsläpp.
Tidningsartiklar i länderna runt Östersjön visar med tydlighet att algblomning regelbundet uppträder i vattnen utanför kärnkraftverken. Detta gäller såväl Östersjön som Södra Bottenhavet, Finska viken, och vattnet utanför Hallandskusten.
SMHI följer den ytliga algblomningens utbredning under sommarhalvåret. Man kan till exempel se hur algblomningen börjar utanför Forsmark och sprids i nordostlig riktning den 23-25 augusti 2008. Samma mönster upprepas flera gånger varje sommar. Algblomning uppkommer och försvinner snabbt beroende på väder och vind. Trots detta visar SMHIs kartor med tydlighet sambandet mellan värmeutsläpp och algblomning.
Det är förståeligt om politikerna inte har en aning om att kärnkraften bidrar till den globala uppvärmningen. Däremot torde kärnkraftsindustrin sedan lång tid ha insett sambandet mellan kärnkraftens spillvärme, det varmare havsvattnet och ökande algblomning.
Det är uppenbart att spillvärmens medverkan till global uppvärmning och algblomning måste tas med bland kärnkraftens negativa miljöeffekter då fortsatt kärnkraftsutbyggnad diskuteras.
Bo Nordell, professor i vattenteknik Luleå tekniska universitet.
Elham Samari är student vid samma institution.
Se också här.
Klassiskt om sannolikhet...
På begäran av Pia Me.
Om sannolikhet
av Tage Danielsson, monolog av densamme i lunchrevyn "Under Dubbelgöken". Det var Hans Alfredson och Tage Danielsson kortaste revy, som pågick en timme vid lunch på Berns 1979-80, och ska ses mot bakgrund av debatterna och folkomröstningen om kärnkraft som hölls i mars 1980. Revyn hade premiär den 17 oktober 1979.
Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss.
Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Om sannolikhet
av Tage Danielsson, monolog av densamme i lunchrevyn "Under Dubbelgöken". Det var Hans Alfredson och Tage Danielsson kortaste revy, som pågick en timme vid lunch på Berns 1979-80, och ska ses mot bakgrund av debatterna och folkomröstningen om kärnkraft som hölls i mars 1980. Revyn hade premiär den 17 oktober 1979.
Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss.
Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Ny bok: Lögner, monopol och kärnavfall
Artikel, 17.06.2009
Lögner, monopol och kärnavfall
– Talet om ett säkert slutförvar är en geologisk förolämpning, skriver Nils-Axel Mörner i sin bok Detta eviga avfall som riktar skarp kritik mot kärnkraftsindustrins och myndigheternas agerande i slutförvarsfrågan.
Docent Nils-Axel Mörner, långvarig föreståndare för enheten för paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms Universitet, har följt med kärnavfallsfrågan från första början. Hans nyutkomna bok, Detta eviga avfall, är en skarp kritik av kärnkraftsindustrins agerande i slutförvarsfrågan. Boken tillägnas ”alla dem som aldrig upphör att söka efter svar, observera, tänka själv och ifrågasätta”.
Mörner hör definitivt själv till den kategorin. I mer än 30 år har han outtröttligt framhållit att grundtesen för den slutförvarsmetod som framförs i Sverige och Finland, d.v.s. en stabil berggrund, inte håller. Den moderna vetenskapliga forskningen och observationsfakta visar en totalt motsatt verklighet som kräver andra lösningar. Hur har detta fått ske i 30 år, frågar Mörner. Händelseförloppet i Sverige drar paralleller till Finland. Villkoret i vardera länderna för att utnyttja kärnkraft är att slutförvarsfrågan är löst. Ett säkert slutförvar med 100 000 års garanti är myndigheternas krav och en social beställning. SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) i Sverige och systerbolaget Posiva i Finland har grundats av kärnkraftsindustrin för att tillgodose beställningen. Frågan måste till varje pris utmålas som löst.
Kärnkraftsindustrin har med full monopolställning och enorma resurser till sitt förfogande enväldigt drivit ett enda koncept, den så kallade KBS-3 metoden. Därmed har de hamnat i en återvändsgränd. Enorma summor har plöjts ner i projektet.
Det stora skojet
Nils-Axel Mörner känner väl till turerna i den komplicerade kärnkraftsringdans han beskriver. Han visar hur svårt det är att kritisera ett koncept myndigheterna vill driva igenom. När de dessutom driver besluten i samråd med en industri som har ändlösa resurser och makt har de enskilda forskarna, samhällets väckarklockor, ytterligt svårt att få sina kritiska röster hörda. Synpunkterna på vetenskapens integritet och hur ekonomisk makt kan påverka utnämningar i det vetenskapliga etablissemanget är tänkvärda och alarmerande. Mörner skildrar hur forskare som kommit med avvikande åsikter har utsatts för befordrings- och anslagsproblem. De övriga har skrämts till tystnad. Beskrivningarna av remissförfarandet ligger långt från den öppna demokratiska beslutsprocess man väntar sig i de Nordiska länderna.När kritiska röster höjs och avvikande åsikter inte passar in i konceptet trollar man bort dem i sammanfattningar där problemen negligeras, förvrängs, förminskas eller försvinner. Myndigheter och beslutsfattare grundar sina beslut på sammanfattningarna. Det är dem man läser. Kritiken i bilagorna når inte fram.
Mörner kallar detta förfarande för det stora skojet med rapporter och underrapporter, och ger hårresande exempel på hur förvrängda fakta kan bli. Talet om ett säkert slutförvar är en geologisk förolämpning, skriver Mörner. Steg för steg har SKB och Posiva tvingats erkänna sådant man tidigare negligerat. Kärnkraftsindustrins hypotes om ett säkert slutförvar i berggrunden har kullkastats. Retirerandet har skett på alla de punkter som ursprungligen utgjorde bevis för KBS-3 konceptets säkerhet.Sprickor och förskjutningar i berget har uppstått även efter istiden. Metanexplosioner har förekommit. Säkerhetsavstånden från förkastningslinjer är otillräckliga, och man har tvingats erkänna att istiderna utgör det stora problemet.
Ändå fortsätter man envist på den utstakade banan.
Mörner anser att hela idén om ett slutförvar inte är något annat än en förhoppning om att två sina händer och slippa ansvar, en arrogant geologisk oförskämdhet. Berget kan omöjligt ge en säkerhetsgaranti på 100 000 år. På 70-talet visste man inte vad vi vet idag. Vi talar om ett fullständigt paradigmskifte. Mörner står i förfronten för paradigmskiftet som erkänts internationellt. Även utanför naturvetenskapens domäner uppfattar man detta.
Sten Widmalm, docent i Statskunskap vid Uppsala Universitet skriver i Svenska Dagbladet 7.1.2009: ”Termen slutförvar är bara till för att skapa illusionen av att man löst ett problem som i själva verket blir en nedgrävd katastrof som bara kommer att vänta på att få inträffa”.Det principbeslut om slutförvar som Finland tog anser Mörner vara en genväg. Motståndet minskar. Man vill inte ta ställning till en fråga som presenteras som redan avgjord. Den omedelbara följden av principbeslutet var att ge tillstånd för ett femte kärnkraftverk, det otursdrabbade Olkiluoto-III.
Nya beräkningar krävs
Generalsekreteraren för vetenskapsakademin i Finland Matti Saarnistos uttalanden på ett seminarium om slutförvar i Helsingfors 8.5.2009 stöder Mörners oro över kärnkraftsindustrins brådska och negligerande av nya forskningsrön. Under istiden med starka temperaturväxlingar har Olkiluoto-området turvis varit täckt av vatten och is. I Kanada har man, med tanke på slutdeponering av kärnavfall, undersökt hur permafrosten tränger ner i berget. Undersökningarna visar att nedisningen når 600-700 meter djupt. Forskningslaboratoriet i Äspö i Sverige har kommit till samma resultat. I Finland har man med användandet av samma matematiska modeller räknat ut att permafrosten kommer att tränga ner till endast 182 meters djup i Olkiluoto.
Strålsäkerhetscentralens förklaring att berget i Finland leder värme sämre än i de övriga länderna är inte trovärdig. Nu kräver Strålsäkerhetscentralen nya beräkningar.
Vd för SKB Claes Thegerström uttalade sig vid en presskonferens 3.6, då beslutet om Forsmark som lämplig slutförvaringsort meddelades. Han talade om en tydlig fördel när det gäller den långsiktiga säkerheten: ”Berget där leder bort värme bättre än i Laxemar (det andra alternativet) och därmed kan kapslarna med varmt kärnbränsle förvaras närmare varandra. Det betyder att ett förvar i Forsmark tar mindre plats vilket underlättar genomförandet och ger mindre bergmassa att hantera”. Han nämner över 600 forskningsrapporter som grund för beslutet. Läser man mellan raderna dyker ekonomiska och strukturella aspekter upp om och om igen. De tidvis thrillerartade skeenden Mörner beskriver besannas med isande klarhet. Att efter 30 års sökande komma fram till att just kärnkraftsplatserna Forsmark och Olkiluoto har de bästa förutsättningarna för ett slutförvar klingar falskt.
Kritiken växer
I de stora kärnkraftsländerna är man mycket mera skeptiskt inställd än i Norden.I februari 2009 drog president Barack Obama i USA bort finansieringen från slutförvaringsprojekt Yucca Mountain med motivationen: ”Till och med efter att man använt miljarder dollar är frågan öppen om det är tryggt att förvara kärnavfall där.
”Nils-Axel Mörner anser att man bör koncentrera krafter och resurser på att ta fram alternativa lösningar och förordar ett torrt förvar. Här är han på samma linje som finska strålsäkerhetscentralens generaldirektör Jukka Laaksonen (Loviisan Sanomat 15.2.2009): ”Man bör inte slutgiltigt deponera det utbrända uranbränslet i den finländska berggrunden”. Ett torrt förvar (Dry Rock Deposit) är tillgängligt för tillsyn och reparation. Om teknikutvecklingen tillåter ger det möjlighet att utnyttja resterande energi. Det är passande att boken utkommer på det Åländska förlaget PQR. Åland ligger mitt emellan två planerade begravningsplatser för kärnavfall vid kusten. Avståndet till Olkiluoto är ca 100 km, till Forsmark 70 km. Detta eviga avfall illustreras med målningar av den svenska surrealismens banbrytare. ”En vaken betraktare åser ofta genom sitt filter av förnuft ett surrealistiskt konstverk som en vrickad, ologisk och absurd framställning av verkligheten”, kan man läsa på Wikipedia.
Nils-Axel Mörner: Detta eviga avfall. PQR, 2009.
Angela Oker-Blom
Lögner, monopol och kärnavfall
– Talet om ett säkert slutförvar är en geologisk förolämpning, skriver Nils-Axel Mörner i sin bok Detta eviga avfall som riktar skarp kritik mot kärnkraftsindustrins och myndigheternas agerande i slutförvarsfrågan.
Docent Nils-Axel Mörner, långvarig föreståndare för enheten för paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms Universitet, har följt med kärnavfallsfrågan från första början. Hans nyutkomna bok, Detta eviga avfall, är en skarp kritik av kärnkraftsindustrins agerande i slutförvarsfrågan. Boken tillägnas ”alla dem som aldrig upphör att söka efter svar, observera, tänka själv och ifrågasätta”.
Mörner hör definitivt själv till den kategorin. I mer än 30 år har han outtröttligt framhållit att grundtesen för den slutförvarsmetod som framförs i Sverige och Finland, d.v.s. en stabil berggrund, inte håller. Den moderna vetenskapliga forskningen och observationsfakta visar en totalt motsatt verklighet som kräver andra lösningar. Hur har detta fått ske i 30 år, frågar Mörner. Händelseförloppet i Sverige drar paralleller till Finland. Villkoret i vardera länderna för att utnyttja kärnkraft är att slutförvarsfrågan är löst. Ett säkert slutförvar med 100 000 års garanti är myndigheternas krav och en social beställning. SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) i Sverige och systerbolaget Posiva i Finland har grundats av kärnkraftsindustrin för att tillgodose beställningen. Frågan måste till varje pris utmålas som löst.
Kärnkraftsindustrin har med full monopolställning och enorma resurser till sitt förfogande enväldigt drivit ett enda koncept, den så kallade KBS-3 metoden. Därmed har de hamnat i en återvändsgränd. Enorma summor har plöjts ner i projektet.
Det stora skojet
Nils-Axel Mörner känner väl till turerna i den komplicerade kärnkraftsringdans han beskriver. Han visar hur svårt det är att kritisera ett koncept myndigheterna vill driva igenom. När de dessutom driver besluten i samråd med en industri som har ändlösa resurser och makt har de enskilda forskarna, samhällets väckarklockor, ytterligt svårt att få sina kritiska röster hörda. Synpunkterna på vetenskapens integritet och hur ekonomisk makt kan påverka utnämningar i det vetenskapliga etablissemanget är tänkvärda och alarmerande. Mörner skildrar hur forskare som kommit med avvikande åsikter har utsatts för befordrings- och anslagsproblem. De övriga har skrämts till tystnad. Beskrivningarna av remissförfarandet ligger långt från den öppna demokratiska beslutsprocess man väntar sig i de Nordiska länderna.När kritiska röster höjs och avvikande åsikter inte passar in i konceptet trollar man bort dem i sammanfattningar där problemen negligeras, förvrängs, förminskas eller försvinner. Myndigheter och beslutsfattare grundar sina beslut på sammanfattningarna. Det är dem man läser. Kritiken i bilagorna når inte fram.
Mörner kallar detta förfarande för det stora skojet med rapporter och underrapporter, och ger hårresande exempel på hur förvrängda fakta kan bli. Talet om ett säkert slutförvar är en geologisk förolämpning, skriver Mörner. Steg för steg har SKB och Posiva tvingats erkänna sådant man tidigare negligerat. Kärnkraftsindustrins hypotes om ett säkert slutförvar i berggrunden har kullkastats. Retirerandet har skett på alla de punkter som ursprungligen utgjorde bevis för KBS-3 konceptets säkerhet.Sprickor och förskjutningar i berget har uppstått även efter istiden. Metanexplosioner har förekommit. Säkerhetsavstånden från förkastningslinjer är otillräckliga, och man har tvingats erkänna att istiderna utgör det stora problemet.
Ändå fortsätter man envist på den utstakade banan.
Mörner anser att hela idén om ett slutförvar inte är något annat än en förhoppning om att två sina händer och slippa ansvar, en arrogant geologisk oförskämdhet. Berget kan omöjligt ge en säkerhetsgaranti på 100 000 år. På 70-talet visste man inte vad vi vet idag. Vi talar om ett fullständigt paradigmskifte. Mörner står i förfronten för paradigmskiftet som erkänts internationellt. Även utanför naturvetenskapens domäner uppfattar man detta.
Sten Widmalm, docent i Statskunskap vid Uppsala Universitet skriver i Svenska Dagbladet 7.1.2009: ”Termen slutförvar är bara till för att skapa illusionen av att man löst ett problem som i själva verket blir en nedgrävd katastrof som bara kommer att vänta på att få inträffa”.Det principbeslut om slutförvar som Finland tog anser Mörner vara en genväg. Motståndet minskar. Man vill inte ta ställning till en fråga som presenteras som redan avgjord. Den omedelbara följden av principbeslutet var att ge tillstånd för ett femte kärnkraftverk, det otursdrabbade Olkiluoto-III.
Nya beräkningar krävs
Generalsekreteraren för vetenskapsakademin i Finland Matti Saarnistos uttalanden på ett seminarium om slutförvar i Helsingfors 8.5.2009 stöder Mörners oro över kärnkraftsindustrins brådska och negligerande av nya forskningsrön. Under istiden med starka temperaturväxlingar har Olkiluoto-området turvis varit täckt av vatten och is. I Kanada har man, med tanke på slutdeponering av kärnavfall, undersökt hur permafrosten tränger ner i berget. Undersökningarna visar att nedisningen når 600-700 meter djupt. Forskningslaboratoriet i Äspö i Sverige har kommit till samma resultat. I Finland har man med användandet av samma matematiska modeller räknat ut att permafrosten kommer att tränga ner till endast 182 meters djup i Olkiluoto.
Strålsäkerhetscentralens förklaring att berget i Finland leder värme sämre än i de övriga länderna är inte trovärdig. Nu kräver Strålsäkerhetscentralen nya beräkningar.
Vd för SKB Claes Thegerström uttalade sig vid en presskonferens 3.6, då beslutet om Forsmark som lämplig slutförvaringsort meddelades. Han talade om en tydlig fördel när det gäller den långsiktiga säkerheten: ”Berget där leder bort värme bättre än i Laxemar (det andra alternativet) och därmed kan kapslarna med varmt kärnbränsle förvaras närmare varandra. Det betyder att ett förvar i Forsmark tar mindre plats vilket underlättar genomförandet och ger mindre bergmassa att hantera”. Han nämner över 600 forskningsrapporter som grund för beslutet. Läser man mellan raderna dyker ekonomiska och strukturella aspekter upp om och om igen. De tidvis thrillerartade skeenden Mörner beskriver besannas med isande klarhet. Att efter 30 års sökande komma fram till att just kärnkraftsplatserna Forsmark och Olkiluoto har de bästa förutsättningarna för ett slutförvar klingar falskt.
Kritiken växer
I de stora kärnkraftsländerna är man mycket mera skeptiskt inställd än i Norden.I februari 2009 drog president Barack Obama i USA bort finansieringen från slutförvaringsprojekt Yucca Mountain med motivationen: ”Till och med efter att man använt miljarder dollar är frågan öppen om det är tryggt att förvara kärnavfall där.
”Nils-Axel Mörner anser att man bör koncentrera krafter och resurser på att ta fram alternativa lösningar och förordar ett torrt förvar. Här är han på samma linje som finska strålsäkerhetscentralens generaldirektör Jukka Laaksonen (Loviisan Sanomat 15.2.2009): ”Man bör inte slutgiltigt deponera det utbrända uranbränslet i den finländska berggrunden”. Ett torrt förvar (Dry Rock Deposit) är tillgängligt för tillsyn och reparation. Om teknikutvecklingen tillåter ger det möjlighet att utnyttja resterande energi. Det är passande att boken utkommer på det Åländska förlaget PQR. Åland ligger mitt emellan två planerade begravningsplatser för kärnavfall vid kusten. Avståndet till Olkiluoto är ca 100 km, till Forsmark 70 km. Detta eviga avfall illustreras med målningar av den svenska surrealismens banbrytare. ”En vaken betraktare åser ofta genom sitt filter av förnuft ett surrealistiskt konstverk som en vrickad, ologisk och absurd framställning av verkligheten”, kan man läsa på Wikipedia.
Nils-Axel Mörner: Detta eviga avfall. PQR, 2009.
Angela Oker-Blom
onsdag 17 juni 2009
Fem revolutionära seniorer störde ordningen i Sveriges Riksdag. Greps av insatsstyrka om sju uniformerade poliser.
16 juni 2009
Lasse Karlsson
Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag
Kvart i tre gick vi in genom allmänhetens entré i riksdagshuset. Vi kroppvisiterades, fick ryggsäckarna röntgade och uppmanades att ta av oss jackorna och lägga dem i förvaringsskåpen. Därvid blottades våra vackra soltröjor.
I väntan på voteringenVänliga vakter anvisade oss plats på åhörarläktaren. Allt som allt var vi sju stycken varav fem med soltröjor.
Lasse Karlsson
Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag
Kvart i tre gick vi in genom allmänhetens entré i riksdagshuset. Vi kroppvisiterades, fick ryggsäckarna röntgade och uppmanades att ta av oss jackorna och lägga dem i förvaringsskåpen. Därvid blottades våra vackra soltröjor.
I väntan på voteringenVänliga vakter anvisade oss plats på åhörarläktaren. Allt som allt var vi sju stycken varav fem med soltröjor.
Klockan tre började voteringarna. Så småningom blev det dags för besluten om energipolitiken. På punkten om kärnkraften gällde det att antingen rösta nej och lägga sin röst på oppositionens Reservation 6 (det vill säga yrkandet på att behålla Avvecklingslagen och Kärntekniklagens förbud mot uppförandet av nya kärnkraftverk) eller rösta ja och lägga sin röst på Näringsutskottets förslag att avslå reservationen.
Så här blev det
Voteringen
Utskottet stöddes av 87 m, 25 c, 25 fp, 18 kd och reservationen av 112 s, 1 c, 18 v, 17 mp. En ledamot, Solveig Ternström (centerpartist), var alltså "olydig" och röstade mot sitt parti.
Vad betyder nu detta för en framtida kärnkraftutbyggnad? Ingenting! Avvecklingslagen är kvar och förbudet mot nya kärnkraftverk i kärntekniklagen är också kvar.
Regeringen vill visserligen avskaffa både avvecklingslagen och förbudet i kärntekniklagen men det tänker dom återkomma till senare.
Detta är bakgrunden till att de båda centerpartistiska kärnkraftmotståndarna Sven Bergström och Eva Selin Lindgren ansåg sig kunna rösta för utskottets förslag. De har utvecklat detta i ett pressmeddelande som finns här.
När voteringen var klar reste vi oss och var på väg att lämna åhörarläktaren. Vakterna uppmanade oss då att sitta ner. Strax efteråt tillsades vi att lämna åhörarläktaren och fördes in i ett särskilt rum. En av vakterna meddelade att vi hade begått ett lagbrott i form av olaglig opinionsyttring.
- Polislagen 13. Men vi ska vara snälla och ni får lov att lämna huset.
Strax efteråt kom kontraorder från Riksdagens säkerhetschef. Vi skulle hållas kvar. Polis hade tillkallats.
I väntan på polisen
Det dröjde innan polisen kom men när dom kom var dom sju stycken i full mundering.
Nu var vi omhändertagna. Våra personuppgifter antecknades och var och en av oss fick genomgå ett förhör. Erkände vi brottet? Det slutade med att vi alla delgavs misstanke om störande av allmän förrättning. Till sist släpptes vi och klockan fem var vi tillbaka i friheten utanför Riksdagshuset.
Hur ska man se på en sådan här händelse? Vi reagerade väldigt olika. En del av oss tyckte det var mycket obehagligt. Själv hade jag svårt att ta det riktigt på allvar. Jag har viss förståelse för min vän som nyss mejlade:
- Om det du varit med om i eftermiddag utspelat sig i Grönköping hade antagligen Veckobladet kommit ut med extranummer och tidningens vänsterkryss haft rubriken "Rådigt ingripande av hr polis Paulus Bergström".
Dagens Nyheter, däremot, såg ut så här i sitt vänsterkryss fram på kvällen
Jag har dåligt samvete för den där artikeln ( och för Aftonbladets) eftersom det var jag som stod för tipset och eftersom Ewa Larsson blev så utsatt och helt förståeligt tog illa vid sig. Samtidigt var det förstås viktigt att det som hänt kom till allmänhetens kännedom.
Att det aldrig kan bli som man tänkt sig!
Ursäkta uttrycket seniorer. Det syftar inte på åldern. /Monica
DN
Miljöpartist gripen - i riksdagen
Publicerat i dag. 19:11
Ledamoten i polisstyrelsen i Stockholm och före detta riksdagsledamoten, Ewa Larsson, greps på tisdagen för ofredande alternativt förargelseväckande beteende – i riksdagen.
Hon var i riksdagen för att skåda omröstningen i kärnkraftsfrågan. I hela sitt liv har Ewa Larsson verkat för avveckling, nu skulle ledamöterna rösta för att öka effekten i befintliga verk.
- Vi ville se resultatet, jag tror att blockgränserna bröts, säger hon till DN.se.
För att se bättre reste sig hon och vännerna – som kom från Gröna Qvinnor där Ewa Larsson är ordförande – upp i bänkraderna. När de sedan skulle gå kom väktarna och sade åt dem att sätta sig.
- Vi blev förvirrade men gick och satte oss. Sedan kom de och sa att vi kunde gå. Då kom polisen, säger hon.
Enligt Björn Engström vid länskommunikationscentralen greps sammanlagt fem personer för störande av förrättning. De förhördes på plats, anmälan upprättades och de fem släpptes direkt.
Ewa Larsson säger sig inte förstå vem de ska ha ofredat – ”det var väl ingen som ens visste att vi var där” – men påpekar att de faktiskt var sju personer i gruppen.
- Alla greps. Men det är nästan så att jag vill be skattebetalarna om ursäkt. Jag skäms. Vi hade absolut inte för avsikt att begå någon kriminell handling.
Men varför kom då polisen?
- Ja, det undrar jag också. Det är därför jag vill be om ursäkt. Jag vet att polisen har mycket att göra.
Ja, för du är ju faktiskt ledamot i polisstyrelsen.
- Jag måste säga att jag personligen är väldigt förvånad över att vår närvaro inte var tillåten. Och att det skulle ha varit kriminellt … vi hade ju ingen banderoll, vi skrek inte, applåderade inte. Jag är fortfarande … jag ruskar på huvudet när jag pratar med dig.
Lika förvånad som hon är över polisens närvaro, lika upprörd är hon över beslutet rörande kärnkraften.
- För oss var det viktigt att se på omröstningen i ett oerhört sorgligt och ledsamt beslut. Vi ville se hur många som röstade för och emot. Men att polisen kom – det var inte så vi hade tänkt sluta denna dag. Det var en obehaglig upplevelse, vi kunde inte i vår vildaste fantasi se det framför oss.
Händelsen kommer nu att utredas vidare. Åklagare fattar beslut om eventuell fortsättning.
Jenny Stiernstedt
Mikael Bondesson
Hej!
Idag fick jag (och säkerligen övriga sex misstänkta) brev från City åklagarkammare i Stockholm med "Underrättelse om beslut". Jag citerar:
"Kammaråklagare Gunnar Fjaestad har fattat följande beslut. Frågor om beslutet kan ställas till denne.Störande av förrättning - 2009-06-16.Förundersökningen läggs ned.Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.23 kapitlet 4§ andra stycket rättegångsbalken"
Åklagaren skriver visserligen inte "Välkommen åter till riksdagens åhörarläktare!" men hans beslut måste väl ses som ett auktoritativt besked om att vi har lag och rätt på vår sida när vi dyker upp nästa gång.
Den som undrar vad detta handlar om kan kolla på Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag
http://larsingemar.blogspot.com/2009/06/karnkraftsvotering-slutade-med.html
tisdag 16 juni 2009
Stötta de olydiga idag!
Lasse Karlsson:
15 juni 2009
Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner.
I februari i år slutade Centerpartiet att vara kärnkraftmotståndare och gjorde gemensam sak med de andra regeringspartierna. I morgon föreslår Näringsutskottets majoritet att riksdagen ska bekräfta sveket. Då voterar man om den stora energipolitiska propositionen där regeringen lovar att snart återkomma med förslag om att Avvecklingslagen ska avskaffas och att förbudet mot att bygga nya kärnkraftverk tas bort ur Kärntekniklagen.
Oppositionspartierna har en gemensam motion där man yrkar på att Avvecklingslagen ska fortsätta att gälla och att inga nya kärnkraft verk ska byggas. Jag är säker på att åtskilliga centerpartister kommer att må dåligt om de böjer sig för partipiskan och röstar för att kärnkraftmoståndet ska avvecklas. Rimligen borde en del kristdemokrater också känna byxångest inför voteringen - partiet var ett av dem som ingick i Folkkampanjen mot kärnkraft vid folkomröstningen 1980.
Hur många olydiga kommer vi att få se när voteringen äger rum i morgon? Åtminstone två vågar jag hoppas. De centerpartistiska riksdagsledamöterna Solveig Ternström och Eva Selin har till och med döpt sin blogg till just detta: olydiga. Där finns bl a Ternströms frimodiga anförande mot kärnkraft som hon höll på Sergels torg 25 april i år.I god tid före omröstningen klockan tre i morgon eftermiddag, tisdag den 16 juni, kommer jag att infinna mig utanför riksdagshuset för att ge en liten uppmuntran åt allianspartiernas olydiga - en aktion som eldsjälen Roland von Malmborg i Follkkampanjen mot Kärnkraft i all hast bjudit in till. Kom om du kan! Rolands inbjudan och giftiga argumentering finns här.
Det är ingen slump att jag själv har starka känslor för olydiga kärnkraftmotståndare. Nyligen berättade Miljömagasinet i ett helt mittuppslag historien om hur min arbetsgivare LO gav mig yrkesförbud när jag accepterade att sitta i ledningen för Folkkampanjen mot kärnkraft. Det är trettio år sedan - på den tiden var Wanja Lundby-Wedin undersköterska och demonstrerade också mot kärnkraften. Här finns artikeln ur Miljömagasinet (som också innehåller Liten uppmuntran till mig från Tage Danielsson i form av en dikt i tidningen Arbetaren.)Vid min sida i styrelsen för kärnkraftmotståndet i Linje 3 satt Börje Hörnlund som Centerpartiets representant. Han var riksdagsledamot då, senare blev han arbetsmarknadsminister och så småningom landshövding i Västernorrland. Idag är han förtvivlad över Maud Olofssons sätt att leda Centerpartiet. Jag avslutar med det han skrev på DN Debatt för en månad sedan:
För några månader sedan fick Maud Olofsson frågan från en radiojournalist om hur Centern skulle ställa sig i kärnkraftsfrågan. Svaret blev ”Jag har inte bestämt mig”.
Att över huvud taget hantera Fälldins och Centerrörelsens 1970- och 80-talsfråga som en jagfråga är skandalöst. Hanteringen av kärnkraftsfrågan är det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia. Riksdagsgruppen kallades kvällen före presskonferensen och tvingades ta ett beslut som mycket väl hade kunnat vänta till Centerstämman i början av maj. Det visar att man förlorat all känsla för folkrörelsen.PS.
Av dagens riksdagsdebatt om energipolitiken har jag hittills inte sett ett spår i mainstream-medierna.
15 juni 2009
Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner.
I februari i år slutade Centerpartiet att vara kärnkraftmotståndare och gjorde gemensam sak med de andra regeringspartierna. I morgon föreslår Näringsutskottets majoritet att riksdagen ska bekräfta sveket. Då voterar man om den stora energipolitiska propositionen där regeringen lovar att snart återkomma med förslag om att Avvecklingslagen ska avskaffas och att förbudet mot att bygga nya kärnkraftverk tas bort ur Kärntekniklagen.
Oppositionspartierna har en gemensam motion där man yrkar på att Avvecklingslagen ska fortsätta att gälla och att inga nya kärnkraft verk ska byggas. Jag är säker på att åtskilliga centerpartister kommer att må dåligt om de böjer sig för partipiskan och röstar för att kärnkraftmoståndet ska avvecklas. Rimligen borde en del kristdemokrater också känna byxångest inför voteringen - partiet var ett av dem som ingick i Folkkampanjen mot kärnkraft vid folkomröstningen 1980.
Hur många olydiga kommer vi att få se när voteringen äger rum i morgon? Åtminstone två vågar jag hoppas. De centerpartistiska riksdagsledamöterna Solveig Ternström och Eva Selin har till och med döpt sin blogg till just detta: olydiga. Där finns bl a Ternströms frimodiga anförande mot kärnkraft som hon höll på Sergels torg 25 april i år.I god tid före omröstningen klockan tre i morgon eftermiddag, tisdag den 16 juni, kommer jag att infinna mig utanför riksdagshuset för att ge en liten uppmuntran åt allianspartiernas olydiga - en aktion som eldsjälen Roland von Malmborg i Follkkampanjen mot Kärnkraft i all hast bjudit in till. Kom om du kan! Rolands inbjudan och giftiga argumentering finns här.
Det är ingen slump att jag själv har starka känslor för olydiga kärnkraftmotståndare. Nyligen berättade Miljömagasinet i ett helt mittuppslag historien om hur min arbetsgivare LO gav mig yrkesförbud när jag accepterade att sitta i ledningen för Folkkampanjen mot kärnkraft. Det är trettio år sedan - på den tiden var Wanja Lundby-Wedin undersköterska och demonstrerade också mot kärnkraften. Här finns artikeln ur Miljömagasinet (som också innehåller Liten uppmuntran till mig från Tage Danielsson i form av en dikt i tidningen Arbetaren.)Vid min sida i styrelsen för kärnkraftmotståndet i Linje 3 satt Börje Hörnlund som Centerpartiets representant. Han var riksdagsledamot då, senare blev han arbetsmarknadsminister och så småningom landshövding i Västernorrland. Idag är han förtvivlad över Maud Olofssons sätt att leda Centerpartiet. Jag avslutar med det han skrev på DN Debatt för en månad sedan:
För några månader sedan fick Maud Olofsson frågan från en radiojournalist om hur Centern skulle ställa sig i kärnkraftsfrågan. Svaret blev ”Jag har inte bestämt mig”.
Att över huvud taget hantera Fälldins och Centerrörelsens 1970- och 80-talsfråga som en jagfråga är skandalöst. Hanteringen av kärnkraftsfrågan är det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia. Riksdagsgruppen kallades kvällen före presskonferensen och tvingades ta ett beslut som mycket väl hade kunnat vänta till Centerstämman i början av maj. Det visar att man förlorat all känsla för folkrörelsen.PS.
Av dagens riksdagsdebatt om energipolitiken har jag hittills inte sett ett spår i mainstream-medierna.
måndag 15 juni 2009
Se där, en kärnkraftskramare...
Hej Michael,
Nu förstår jag vem min så ivrige kommentarskrivare är. En riktig kärnkraftskramare. Och så ung... med allt vad det innebär.
Du inser ju själv att diskussionen inte leder någonvart. Du får ägna dig åt din hobby. Jag ägnar mig åt mitt och önskar dig lycka till.
Ha det gott!
Monica
söndag 14 juni 2009
Säkerheten hemligstämplas i Oskarshamn
Säkerheten hemligstämplas när Oskarshamn ökar effekten
Publicerat 2009-06-12 23:59
Kärnkraftsreaktorn Oskarshamn 2 ska höja effekten med drygt 40 procent år 2011 om myndigheter och regering ger klartecken. Det är den största effekthöjningen i världen hittills. Konsekvenserna för säkerheten är sekretessbelagda.
Världens största effekthöjning planeras nu i Oskarhamn 2. Kärnkraftsreaktorn, som togs i drift 1975, ska höja effekten från 600 till 845 megawatt om miljödomstol och Strålsäkerhetsmyndigheten tillstyrker och regeringen så beslutar.
Höjd effekt betyder mer uran 235 i härden, snabbare flöde av ånga och vatten, mer radioaktivt avfall och en varmare härd att kyla efter ett stopp.
Enligt ett pm om effekthöjningar från Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, påverkas säkerheten på 18 olika sätt, alltifrån ökad korrosion (rost) och erosion (slitage) till krav på mer pumpkraft för nödkylning och risk för mer vibrationer genom det ökade flödet.
Det är därför effekthöjningar kräver regeringens godkännande, och det är därför de granskas i flera steg av SSM.
Hittills har det aldrig hänt att myndigheterna sagt nej till en ansökan om effekthöjning, enligt docent Ninos Garis som arbetar med effekthöjningsfrågor på SSM.
Oskarshamn 2 beställdes 1969 och togs i drift 1975. Den tillhör den äldsta sjundedelen av världens reaktorer, även om Oskarshamn 1 och Ringhals 1 är ännu äldre. Dessa tre har också stora rör under vattenlinjen, en konstruktion som Asea ABB övergav från 1971 men som inte kan rättas till i efterhand. Om ett sådant rör brister börjar bränslet torrkoka inom ett par sekunder, vilket ställer krav på ett snabbt och starkt nödkylsystem.
Samtidigt med effekthöjningen ska reaktorn också moderniseras, alltsammans för en beräknad kostnad av 4,5 miljarder kronor.
Strategin är att den ska kunna drivas i 60 år, eller till 2035, uppger projektledaren Anders Helmersson vid Oskarshamns kärnkraftverk.
Han bekräftar att effekthöjningen är den största i världen.
En ansökan om effekthöjning ska visa att man klarar alla säkerhetskrav, med viss marginal. Sådana krav gäller till exempel högsta tillåtna tryck eller högsta tillåtna temperaturfall. Om kraven inte klaras måste verket vidta åtgärder som att sätta in starkare pumpar och mer tryck i snabbstoppssystemet.
Men när reaktorerna byggdes tog man ofta i lite extra, så att det finns vad Anders Helmersson kal lar övermarginal. Det är alltså fullt möjligt att effekthöjningen leder till minskade säkerhetsmarginaler.
– Parametrarna går åt olika håll, säger Helmersson och menar att ombyggnaderna leder till att säkerheten ökar på vissa ställen och minskar på andra.
Enligt Helmersson förbättras säkerheten sammantaget ”rejält” vid den stora ombyggnaden 2011, då reaktorn bland annat ska få fyra reservkraftverk mot tidigare två. Därmed anpassas den till den säkerhetsstandard som infördes i Forsmark 1 då denna beställdes 1971.
Det finns ett sätt att väga samman förbättringar och försämringar i en sannolikhet för härdsmälta. En sådan analys är gjord för Oskarshamn 2. Men den är sekretessbelagd av SSM.
– Den innehåller en så kallad felträdsanalys och av den kan man se var de mest känsliga kopplingarna finns, säger Lars Skånberg, enhetschef för kärnkraftssäkerhet och reaktorteknik vid SSM.
Denna lagtolkning infördes efter terrordåden 2001. Sekretessbeslutet har överklagats av DN.
Fredrik Lundberg, DN
Bränslet byts oftare eller anrikas mer
Effekthöjningar förekommer även i andra länder. I USA, som har mest kärnkraft i världen, har 124 effekthöjningar godkänts sedan 1977. De allra flesta är på mindre än 10 procent och de högsta på 20 procent.I andra stora kärnkraftsländer som Frankrike, Japan, Tyskland och Kanada är effekthöjningarna små i den mån de alls förekommit, enligt IAEA:s reaktordatabas Pris.Effekthöjningar kan antingen genomföras så att man byter bränsle oftare eller genom att man har högre anrikning av den klyvbara isotopen uran 235. I det ena fallet får man mer avfall i ton, i det andra avfall med högre strålning.
Publicerat 2009-06-12 23:59
Kärnkraftsreaktorn Oskarshamn 2 ska höja effekten med drygt 40 procent år 2011 om myndigheter och regering ger klartecken. Det är den största effekthöjningen i världen hittills. Konsekvenserna för säkerheten är sekretessbelagda.
Världens största effekthöjning planeras nu i Oskarhamn 2. Kärnkraftsreaktorn, som togs i drift 1975, ska höja effekten från 600 till 845 megawatt om miljödomstol och Strålsäkerhetsmyndigheten tillstyrker och regeringen så beslutar.
Höjd effekt betyder mer uran 235 i härden, snabbare flöde av ånga och vatten, mer radioaktivt avfall och en varmare härd att kyla efter ett stopp.
Enligt ett pm om effekthöjningar från Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, påverkas säkerheten på 18 olika sätt, alltifrån ökad korrosion (rost) och erosion (slitage) till krav på mer pumpkraft för nödkylning och risk för mer vibrationer genom det ökade flödet.
Det är därför effekthöjningar kräver regeringens godkännande, och det är därför de granskas i flera steg av SSM.
Hittills har det aldrig hänt att myndigheterna sagt nej till en ansökan om effekthöjning, enligt docent Ninos Garis som arbetar med effekthöjningsfrågor på SSM.
Oskarshamn 2 beställdes 1969 och togs i drift 1975. Den tillhör den äldsta sjundedelen av världens reaktorer, även om Oskarshamn 1 och Ringhals 1 är ännu äldre. Dessa tre har också stora rör under vattenlinjen, en konstruktion som Asea ABB övergav från 1971 men som inte kan rättas till i efterhand. Om ett sådant rör brister börjar bränslet torrkoka inom ett par sekunder, vilket ställer krav på ett snabbt och starkt nödkylsystem.
Samtidigt med effekthöjningen ska reaktorn också moderniseras, alltsammans för en beräknad kostnad av 4,5 miljarder kronor.
Strategin är att den ska kunna drivas i 60 år, eller till 2035, uppger projektledaren Anders Helmersson vid Oskarshamns kärnkraftverk.
Han bekräftar att effekthöjningen är den största i världen.
En ansökan om effekthöjning ska visa att man klarar alla säkerhetskrav, med viss marginal. Sådana krav gäller till exempel högsta tillåtna tryck eller högsta tillåtna temperaturfall. Om kraven inte klaras måste verket vidta åtgärder som att sätta in starkare pumpar och mer tryck i snabbstoppssystemet.
Men när reaktorerna byggdes tog man ofta i lite extra, så att det finns vad Anders Helmersson kal lar övermarginal. Det är alltså fullt möjligt att effekthöjningen leder till minskade säkerhetsmarginaler.
– Parametrarna går åt olika håll, säger Helmersson och menar att ombyggnaderna leder till att säkerheten ökar på vissa ställen och minskar på andra.
Enligt Helmersson förbättras säkerheten sammantaget ”rejält” vid den stora ombyggnaden 2011, då reaktorn bland annat ska få fyra reservkraftverk mot tidigare två. Därmed anpassas den till den säkerhetsstandard som infördes i Forsmark 1 då denna beställdes 1971.
Det finns ett sätt att väga samman förbättringar och försämringar i en sannolikhet för härdsmälta. En sådan analys är gjord för Oskarshamn 2. Men den är sekretessbelagd av SSM.
– Den innehåller en så kallad felträdsanalys och av den kan man se var de mest känsliga kopplingarna finns, säger Lars Skånberg, enhetschef för kärnkraftssäkerhet och reaktorteknik vid SSM.
Denna lagtolkning infördes efter terrordåden 2001. Sekretessbeslutet har överklagats av DN.
Fredrik Lundberg, DN
Bränslet byts oftare eller anrikas mer
Effekthöjningar förekommer även i andra länder. I USA, som har mest kärnkraft i världen, har 124 effekthöjningar godkänts sedan 1977. De allra flesta är på mindre än 10 procent och de högsta på 20 procent.I andra stora kärnkraftsländer som Frankrike, Japan, Tyskland och Kanada är effekthöjningarna små i den mån de alls förekommit, enligt IAEA:s reaktordatabas Pris.Effekthöjningar kan antingen genomföras så att man byter bränsle oftare eller genom att man har högre anrikning av den klyvbara isotopen uran 235. I det ena fallet får man mer avfall i ton, i det andra avfall med högre strålning.
En alldeles utmärkt analys, X
Jag fick nedanstående kommentar från en känd bloggare via e-mal:
Hej Monica
Följande hade jag tänkt att lägga in som kommentar på din blogg men jag vågar inte..Är en total novis i ämnet och kanske är mina frågeställningar helt åt pipsvängen. Nej, jag vill inte riskera att dina läsare på bloggen ska sitta och skratta åt min okunskap.
MEN jag vill ändå delge dig hur mina tankar går, för som du avslutar ditt inlägg "Då skulle ju folk kunna börja tänka till..."
Så här får du det som inte blev en offentlig kommentar
Hälsningar
X
Nu har jag läst ditt inlägg, kommentaren från Michael Karnerfors på din Tjernobylblogg och VLT.se (13/6) och kommer fram till följande
Från ditt inlägg
- Vilka värden på radioaktivitet har ni uppmätt vid det här utsläppet?
– Vi håller på och sammanställer våra mätdata så vi har inga uppgifter om uppmätta värden ännu.
Är inte säkerhetsåtgärderna så rigorösa att man med exakthet och direkt kan säga hur mycket radioaktivitet som släppts ut?
och vidare
Hur pass allvarligt ser du på det här utsläppet?
– Det är olyckligt att vi haft ett mindre läckage men det har aldrig varit en allvarlig situation på så vis att det har aldrig varit någon risk för utsläpp till omgivningen och inte heller någon risk för påverkan på personal, säger Johan Hallén.
Hur vet man det om man ännu inte sammanställt data över uppmätta värden?
Från Michael Karnerfors kommentar
Så att utsläpp för det mesta är långt under gränsvärdena, det är inte så konstigt därför att vi detekterar radioaktivitet långt innan det blir farligt.
Från VLT.se
- Just nu tar vi prover för att se när vi kan komma in i lokalerna igen. Vi bedömer att vi kan göra det ganska snart, sa Sappo Korhonen vid 12-tiden på lördagen
Om ”vi” nu detekterar radioaktivitet långt innan det blir farligt, undrar jag varför man måste ta prover för att se när personalen kan komma in i lokalerna igen.
X
Monica:
Du får själv bestämma om du vill stå med namn X. Din kommentar är alldeles utmärkt. Jag blev väldigt glad. Du har verkligen tänkt till. Det är inte så svårt utan väldigt logiskt.
Du har dessvärre rätt också.
Det har inte Michael Karnerfors.
Jag har emellertid av tids- och ambitionsbrist avböjt att gå in i en kärnkraftsdebatt med honom. Det tjänar ingenting till.
Mitt enda syfte med blogginläggen är att berätta vad som händer och låta nyhetstext tala för sig själv. Än så länge. Tids nog ska jag berätta vad jag sett och varit med om.
För säkerhets skull slog jag upp ordet detektera i nationalencyklopedin:
Detektera jfr engelska detect 'upptäcka', av latin dete´ctus 'avtäckt'), upptäcka, uppspåra och registrera förekomsten av en viss substans eller en fysikalisk eller biologisk process som inte är direkt iakttagbar utan särskilda hjälpmedel.
Det spelar just ingen roll om vi upptäcker förekomsten av radioaktivitet tidigt eller ej. Vi kan för all del peta i folk jodtabletter (om vi får tag i några) mot radioaktiavt Jod (med halveringstid på åtta dagar) och försöka förhindra sköldkörtelcancer. Men mot Cesium 137 (risk för leukemi) och Strontium 90 (risk för skelettcancer) (halveringstid 30 respektive 29 år) mfl ämnen kan vi just ingenting göra. Efter tjernobylolyckan släpptes cirka 25 andra läskiga ämnen ut varav flera har en halveringstid på tusentals år. Detektering hjälper liksom inte. Saneringsproblemen är för stora.
Hej Monica
Följande hade jag tänkt att lägga in som kommentar på din blogg men jag vågar inte..Är en total novis i ämnet och kanske är mina frågeställningar helt åt pipsvängen. Nej, jag vill inte riskera att dina läsare på bloggen ska sitta och skratta åt min okunskap.
MEN jag vill ändå delge dig hur mina tankar går, för som du avslutar ditt inlägg "Då skulle ju folk kunna börja tänka till..."
Så här får du det som inte blev en offentlig kommentar
Hälsningar
X
Nu har jag läst ditt inlägg, kommentaren från Michael Karnerfors på din Tjernobylblogg och VLT.se (13/6) och kommer fram till följande
Från ditt inlägg
- Vilka värden på radioaktivitet har ni uppmätt vid det här utsläppet?
– Vi håller på och sammanställer våra mätdata så vi har inga uppgifter om uppmätta värden ännu.
Är inte säkerhetsåtgärderna så rigorösa att man med exakthet och direkt kan säga hur mycket radioaktivitet som släppts ut?
och vidare
Hur pass allvarligt ser du på det här utsläppet?
– Det är olyckligt att vi haft ett mindre läckage men det har aldrig varit en allvarlig situation på så vis att det har aldrig varit någon risk för utsläpp till omgivningen och inte heller någon risk för påverkan på personal, säger Johan Hallén.
Hur vet man det om man ännu inte sammanställt data över uppmätta värden?
Från Michael Karnerfors kommentar
Så att utsläpp för det mesta är långt under gränsvärdena, det är inte så konstigt därför att vi detekterar radioaktivitet långt innan det blir farligt.
Från VLT.se
- Just nu tar vi prover för att se när vi kan komma in i lokalerna igen. Vi bedömer att vi kan göra det ganska snart, sa Sappo Korhonen vid 12-tiden på lördagen
Om ”vi” nu detekterar radioaktivitet långt innan det blir farligt, undrar jag varför man måste ta prover för att se när personalen kan komma in i lokalerna igen.
X
Monica:
Du får själv bestämma om du vill stå med namn X. Din kommentar är alldeles utmärkt. Jag blev väldigt glad. Du har verkligen tänkt till. Det är inte så svårt utan väldigt logiskt.
Du har dessvärre rätt också.
Det har inte Michael Karnerfors.
Jag har emellertid av tids- och ambitionsbrist avböjt att gå in i en kärnkraftsdebatt med honom. Det tjänar ingenting till.
Mitt enda syfte med blogginläggen är att berätta vad som händer och låta nyhetstext tala för sig själv. Än så länge. Tids nog ska jag berätta vad jag sett och varit med om.
För säkerhets skull slog jag upp ordet detektera i nationalencyklopedin:
Detektera jfr engelska detect 'upptäcka', av latin dete´ctus 'avtäckt'), upptäcka, uppspåra och registrera förekomsten av en viss substans eller en fysikalisk eller biologisk process som inte är direkt iakttagbar utan särskilda hjälpmedel.
Det spelar just ingen roll om vi upptäcker förekomsten av radioaktivitet tidigt eller ej. Vi kan för all del peta i folk jodtabletter (om vi får tag i några) mot radioaktiavt Jod (med halveringstid på åtta dagar) och försöka förhindra sköldkörtelcancer. Men mot Cesium 137 (risk för leukemi) och Strontium 90 (risk för skelettcancer) (halveringstid 30 respektive 29 år) mfl ämnen kan vi just ingenting göra. Efter tjernobylolyckan släpptes cirka 25 andra läskiga ämnen ut varav flera har en halveringstid på tusentals år. Detektering hjälper liksom inte. Saneringsproblemen är för stora.
lördag 13 juni 2009
Radioaktivt utsläpp i Västerås!
12:35 lördag 13 juni 2009Radioaktivt utsläpp på WestinghouseEtt radioaktivt utsläpp inträffade på morgonen inne i kärnbränslefabriken Westinghouses lokaler i Västerås.Utsläppet stannade inne i Westinghouses lokaler och enligt SOS Alarm var det aldrig någon fara för allmänheten.
Utsläpp på Westinghouse
Det var ämnet uranhexafluorid som läckte ut, orsaken till läckaget var troligen en defekt rörledning, enligt Johan Hallén, VD på Westinghouse Sverige.– Det var bara ett utsläpp inne i lokalerna, det har inte varit något utsläpp till omgivningen och det här läckaget som var i form av gas har hanterats i vårt ventilationssystem, säger Johan Hallén.– Var det risk att någon skulle komma till skada?– Nej, det var inte risk att någon skulle komma till skada, för alla våra säkerhetssystem och larmsystem fungerade som avsett, och våra säkerhetsrutiner, hur vår personal hanterade det här.
– Vilka värden på radioaktivitet har ni uppmätt vid det här utsläppet?
– Vi håller på och sammanställer våra mätdata så vi har inga uppgifter om uppmätta värden ännu.
– Hur pass allvarligt ser du på det här utsläppet?
– Det är olyckligt att vi haft ett mindre läckage men det har aldrig varit en allvarlig situation på så vis att det har aldrig varit någon risk för utsläpp till omgivningen och inte heller någon risk för påverkan på personal, säger Johan Hallén.Patrik Åström
Monica:
Det är märkligt det där med radioaktiva utsläpp. De är alltid under gränsvärdet. Det är aldrig någon fara för allmänheten. Sedan spelar det liksom ingen roll vad som har hänt.
Det är ju konstigt att myndigheterna aldrig berättar att radioaktivit ackmuleras. Inte minst i våra kroppar. Den försvinner liksom inte. Det byggs bara på. Så mycket för gränsvärdena. Men det berättar de inte, som sagt. Då skulle ju folk kunna börja tänka till...
Utsläpp på Westinghouse
Det var ämnet uranhexafluorid som läckte ut, orsaken till läckaget var troligen en defekt rörledning, enligt Johan Hallén, VD på Westinghouse Sverige.– Det var bara ett utsläpp inne i lokalerna, det har inte varit något utsläpp till omgivningen och det här läckaget som var i form av gas har hanterats i vårt ventilationssystem, säger Johan Hallén.– Var det risk att någon skulle komma till skada?– Nej, det var inte risk att någon skulle komma till skada, för alla våra säkerhetssystem och larmsystem fungerade som avsett, och våra säkerhetsrutiner, hur vår personal hanterade det här.
– Vilka värden på radioaktivitet har ni uppmätt vid det här utsläppet?
– Vi håller på och sammanställer våra mätdata så vi har inga uppgifter om uppmätta värden ännu.
– Hur pass allvarligt ser du på det här utsläppet?
– Det är olyckligt att vi haft ett mindre läckage men det har aldrig varit en allvarlig situation på så vis att det har aldrig varit någon risk för utsläpp till omgivningen och inte heller någon risk för påverkan på personal, säger Johan Hallén.Patrik Åström
Monica:
Det är märkligt det där med radioaktiva utsläpp. De är alltid under gränsvärdet. Det är aldrig någon fara för allmänheten. Sedan spelar det liksom ingen roll vad som har hänt.
Det är ju konstigt att myndigheterna aldrig berättar att radioaktivit ackmuleras. Inte minst i våra kroppar. Den försvinner liksom inte. Det byggs bara på. Så mycket för gränsvärdena. Men det berättar de inte, som sagt. Då skulle ju folk kunna börja tänka till...
fredag 12 juni 2009
Änglagårdskontot
Jättegulliga Rosemarie Markert fick tillbaka på skatten, skriver hon.
Hon blev så glad att hon skickade 500 kr till till Änglagård.
Tack snälla!
Saldo på kontot är nu: 34 380, 99 kronor.
Hon blev så glad att hon skickade 500 kr till till Änglagård.
Tack snälla!
Saldo på kontot är nu: 34 380, 99 kronor.
Rune Lanestrand: Farlig prestige
2009-06-08
Medierna har inte berättat om farorna med ESS-anläggningen i Lund, skriver Rune Lanestrand.
”En prestigefylld anläggning alla vill ha.”
Så öppnade programledaren i SVT, Micke Leijnegard, samtalen med sina kollegor vid fredagsmorgonens (29 maj) genomgång.
Ögonen riktigt lyste på Leijnegard: ”Äntligen skulle Sverige få den eftertraktade anläggningen som alla vill ha”.
Vilka vill ha denna riskfyllda neutronanläggning? Jo, Lars Leijonborg och politiker, som vill ha kärnkraft och andra dödliga verksamheter. Regeringen betalar miljarder för att få ESS, som egentligen är en atomanläggning.
Medan svenska folket – i alla fall utanför Skåne – är närmast totalt ovetande om detta EU-projekt.
En forskningsanläggning där protoner ska accelerera mot kvicksilver. Inte mindre än 40 ton av det ytterst farliga kvicksilvret som ska beskjutas med protoner.
Den enda säkerhetsanalys som gjorts finns i ett examensarbete av två studenter vid Lunds universitet. De slår fast att både den stora mängden kvicksilver och radioaktiv strålning utgör stora risker. Bland annat kommer de svenska gränsvärdena för strålning att överskridas.
Att denna ”prestigeanläggning” i själva verket är en farlig atomanläggning nämns naturligtvis inte med ett ord.
Även SVT:s Brysselreporter Johanna Johansson, som intervjuar forskningsminister Lars Leijonborg, höjer ”det prestigefyllda” projektet till skyarna. Men naturligtvis inget konkret om den farliga anläggningen som ska byggas på Europas bästa åkermark. Inget om att neutronerna skapar radioaktiva isotoper.
Sällan har SVT, SR och de stora medierna som sitter inne med all kunskap om ESS så allvarligt brustit i sin information till svenska folket.
När folkpartister som Lars Leijonborg ser riktigt belåtna ut och lyser som en sol, då kan man lugnt räkna med att det är något riktigt dj-skap på gång.
Rune Lanestrand
Medierna har inte berättat om farorna med ESS-anläggningen i Lund, skriver Rune Lanestrand.
”En prestigefylld anläggning alla vill ha.”
Så öppnade programledaren i SVT, Micke Leijnegard, samtalen med sina kollegor vid fredagsmorgonens (29 maj) genomgång.
Ögonen riktigt lyste på Leijnegard: ”Äntligen skulle Sverige få den eftertraktade anläggningen som alla vill ha”.
Vilka vill ha denna riskfyllda neutronanläggning? Jo, Lars Leijonborg och politiker, som vill ha kärnkraft och andra dödliga verksamheter. Regeringen betalar miljarder för att få ESS, som egentligen är en atomanläggning.
Medan svenska folket – i alla fall utanför Skåne – är närmast totalt ovetande om detta EU-projekt.
En forskningsanläggning där protoner ska accelerera mot kvicksilver. Inte mindre än 40 ton av det ytterst farliga kvicksilvret som ska beskjutas med protoner.
Den enda säkerhetsanalys som gjorts finns i ett examensarbete av två studenter vid Lunds universitet. De slår fast att både den stora mängden kvicksilver och radioaktiv strålning utgör stora risker. Bland annat kommer de svenska gränsvärdena för strålning att överskridas.
Att denna ”prestigeanläggning” i själva verket är en farlig atomanläggning nämns naturligtvis inte med ett ord.
Även SVT:s Brysselreporter Johanna Johansson, som intervjuar forskningsminister Lars Leijonborg, höjer ”det prestigefyllda” projektet till skyarna. Men naturligtvis inget konkret om den farliga anläggningen som ska byggas på Europas bästa åkermark. Inget om att neutronerna skapar radioaktiva isotoper.
Sällan har SVT, SR och de stora medierna som sitter inne med all kunskap om ESS så allvarligt brustit i sin information till svenska folket.
När folkpartister som Lars Leijonborg ser riktigt belåtna ut och lyser som en sol, då kan man lugnt räkna med att det är något riktigt dj-skap på gång.
Rune Lanestrand
Thorild Dahlgren: Hur kan man tro på 100 000 år?
Publicerad 10 juni 2009
Hur kan man tro på 100 000 år?
Slutförvaret av det svenska kärnbränslet bör enligt SKB (Svensk Kärnbränslehantering) placeras vid Forsmark.
Man har gjort mycket grundliga undersökningar och beräkningar, innan Forsmark har utpekats som den lämpligaste platsen.
Slutförvaret ska hålla i minst 100 000 år. SKB hoppas att kopparkapslarna med kärnavfall ska hålla längre än så.
Hur kan man tro och hoppas något sådant? 100 000 år! Koppar korroderar.
Sprickorna i berget kan väl utvidgas vid nästa istid.
Nya, starka sprängmedel kan lanseras.
Framtida terrorister kan sabotera slutförvaret.
För övrigt: 100 000 år är bara cirka fyra halveringstider för isotopen plutonium 239.
Av varje gram plutonium 239 återstår efter 100 000 år en sextondel, det vill säga cirka 60 milligram. Och plutonium är ett synnerligen farligt gift.
Plutonium angriper skelettet, och vid inandning ger det cancer.
Naturligtvis ska Sverige ta hand om sitt eget kärnavfall.
Men kärnkraftens avfallsproblem har ännu ingen säker lösning.
Thorild Dahlgren
Hur kan man tro på 100 000 år?
Slutförvaret av det svenska kärnbränslet bör enligt SKB (Svensk Kärnbränslehantering) placeras vid Forsmark.
Man har gjort mycket grundliga undersökningar och beräkningar, innan Forsmark har utpekats som den lämpligaste platsen.
Slutförvaret ska hålla i minst 100 000 år. SKB hoppas att kopparkapslarna med kärnavfall ska hålla längre än så.
Hur kan man tro och hoppas något sådant? 100 000 år! Koppar korroderar.
Sprickorna i berget kan väl utvidgas vid nästa istid.
Nya, starka sprängmedel kan lanseras.
Framtida terrorister kan sabotera slutförvaret.
För övrigt: 100 000 år är bara cirka fyra halveringstider för isotopen plutonium 239.
Av varje gram plutonium 239 återstår efter 100 000 år en sextondel, det vill säga cirka 60 milligram. Och plutonium är ett synnerligen farligt gift.
Plutonium angriper skelettet, och vid inandning ger det cancer.
Naturligtvis ska Sverige ta hand om sitt eget kärnavfall.
Men kärnkraftens avfallsproblem har ännu ingen säker lösning.
Thorild Dahlgren
torsdag 11 juni 2009
Ställer Vattenfall mot väggen
Svenska och tyska gröna kräver helomvändning av Vattenfall
2009-06-11 10:05
Carl Schlyter och Reinhard Bütikofer, gröna eu-parlamentariker från Sverige respektive Tyskland, kommenterar näringsminister Maud Olofssons kritik av Vattenfalls satsningar på kolkraft. Kritiken måste nu få praktiska konsekvenser i form av konkreta åtgärder, något regeringen hittills försummat.Vattenfall förtjänar mer än väl näringsministerns kritik då man satsar stort på klimatdödaren kolkraft och minskar den andel av företagets investeringar som går till förnybar energi. Planerna på att bygga ettkolkraftverk i Hamburg illustrerar det ohållbara i Vattenfallsprioriteringar.
- Den svenska regeringen måste ändra ägardirektiven till Vattenfall så att ytterligare investeringar i kolkraft och kärnkraft stoppas, säger Carl Schlyter, EU-parlamentariker för Miljöpartiet. Bolaget bör få direktiv som föreskriver årligt stigande investeringar i förnybar energi .
-Vattenfall bör på sikt omvandlas till ett Allmänintressebolag (Public Interest Company), där överskotten återinvesteras för att påskynda avvecklingen av fossil energi och där miljökompetens, konsumenter och människor berörda av företagets verksamhet finns företrädda i styrelsen, säger Carl Schlyter.
Reinhard Bütikofer, EU-parlamentariker och f d språkrör för Die Grünen betonar de gemensamma krav som de gröna i Tyskland och Sverige ställer på Vattenfall och den svenska regeringen: Tydliga mål om årliga utsläppsminskningar, avbryt alla planer för ytterligareexploatering av kolgruvor, upprätta en handlingsplan för hur kolkraften i Tyskland och Polen kan ersättas med energieffektivisering och förnybar energi.
-Vi gröna kräver dessutom att Vattenfalls styrelse kompletteras med miljökompetens och att ett extra årsmöte inkallas för att stadfästa de nya riktlinjerna för företaget, säger Carl Schlyter och Reinhard Bütikofer.
För mer information:Carl Schlyter 070 238 25 15
Marita Pahlén, pressekreterare 070 67 50 373
2009-06-11 10:05
Carl Schlyter och Reinhard Bütikofer, gröna eu-parlamentariker från Sverige respektive Tyskland, kommenterar näringsminister Maud Olofssons kritik av Vattenfalls satsningar på kolkraft. Kritiken måste nu få praktiska konsekvenser i form av konkreta åtgärder, något regeringen hittills försummat.Vattenfall förtjänar mer än väl näringsministerns kritik då man satsar stort på klimatdödaren kolkraft och minskar den andel av företagets investeringar som går till förnybar energi. Planerna på att bygga ettkolkraftverk i Hamburg illustrerar det ohållbara i Vattenfallsprioriteringar.
- Den svenska regeringen måste ändra ägardirektiven till Vattenfall så att ytterligare investeringar i kolkraft och kärnkraft stoppas, säger Carl Schlyter, EU-parlamentariker för Miljöpartiet. Bolaget bör få direktiv som föreskriver årligt stigande investeringar i förnybar energi .
-Vattenfall bör på sikt omvandlas till ett Allmänintressebolag (Public Interest Company), där överskotten återinvesteras för att påskynda avvecklingen av fossil energi och där miljökompetens, konsumenter och människor berörda av företagets verksamhet finns företrädda i styrelsen, säger Carl Schlyter.
Reinhard Bütikofer, EU-parlamentariker och f d språkrör för Die Grünen betonar de gemensamma krav som de gröna i Tyskland och Sverige ställer på Vattenfall och den svenska regeringen: Tydliga mål om årliga utsläppsminskningar, avbryt alla planer för ytterligareexploatering av kolgruvor, upprätta en handlingsplan för hur kolkraften i Tyskland och Polen kan ersättas med energieffektivisering och förnybar energi.
-Vi gröna kräver dessutom att Vattenfalls styrelse kompletteras med miljökompetens och att ett extra årsmöte inkallas för att stadfästa de nya riktlinjerna för företaget, säger Carl Schlyter och Reinhard Bütikofer.
För mer information:Carl Schlyter 070 238 25 15
Marita Pahlén, pressekreterare 070 67 50 373
onsdag 10 juni 2009
Reinfeldt bekänner färg...
06.06.2009 11.17
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt vill bygga så många kärnkraftverk i Sverige att landet kunde sälja elektricitet utomlands. Sveriges regering har beslutat att byta ut landets gamla kärnkraftverk till nya och samtidigt bygga rejält med förnybar energi. Reinfeldt tror att det här leder till ett överutbud på elektricitet, berättar Sveriges TV. Statsministern tror att elektriciteten kunde bli en betydande exportkälla för Sverige, eftersom de baltiska länderna som bäst minskar användandet av fossila bränslen och då kommer att ha ett underskott på elektricitet. Reinfeldts förslag har fått mycket kritik på hemmaplan. 06.06.2009 11.17
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt vill bygga så många kärnkraftverk i Sverige att landet kunde sälja elektricitet utomlands. Sveriges regering har beslutat att byta ut landets gamla kärnkraftverk till nya och samtidigt bygga rejält med förnybar energi. Reinfeldt tror att det här leder till ett överutbud på elektricitet, berättar Sveriges TV. Statsministern tror att elektriciteten kunde bli en betydande exportkälla för Sverige, eftersom de baltiska länderna som bäst minskar användandet av fossila bränslen och då kommer att ha ett underskott på elektricitet. Reinfeldts förslag har fått mycket kritik på hemmaplan.
Änglagårdskontot
Snälla Rosemarie Markert har skickat ytterligare 300 kr till Änglagård.
Tack snälla!
Saldo på kontot är nu 33 880,99 kr
Tack snälla!
Saldo på kontot är nu 33 880,99 kr
Info om kärnkraften i Sverige
Inbjudan till energilunch:
Hur blir det med kärnkraften i framtiden?
2009-06-10 11:47
Förutsättningarna för kärnkraften i Sverige förändras. Regeringens energiöverenskommelse öppnar för att ersätta befintliga kärnkraftverk med nya.
SKB valde nyligen Forsmark, i Östhammars kommun, som slutförvaringsplats för Sveriges använda kärnbränsle.
Detta öppnar i sin tur för en rad frågor:
Hur är synen på kärnkraften världen över?
Var planeras det, och var byggs det kärnkraft?
Vad innebär regeringens energipolitiska proposition för svensk kärnkraft? Kommer det nu att byggas nya kärnkraftverk i Sverige?
Hur ser ekonomin ut i övrigt när det gäller skatter och subventioner?
Hur löses avfallsfrågan i andra länder?
Kan kärnkraften kallas miljömässigt uthållig?
Välkommen på en energilunch där kärnkraften sätts under lupp.
Tid: Onsdagen den 17 juni kl 11.30
Plats: Svensk Energi, Olof Palmes gata 31, Stockholm
Medverkande:
Tomas Kåberger, generaldirektör, Energimyndigheten
Johan Hallén, VD, Westinghouse Electric Sweden Carl Sommerholt, kommunikationschef SKB
Karl Bergman, chef för kärnkraft,
Vattenfall Lennart Fredenberg, chef för VD-staben, EO.N Sverige
Kjell Jansson, VD, Svensk Energi, inleder
Vi bjuder sedvanligt på en enkel lunchbuffé i anslutning. Evenemanget tar 1,5 timme, inklusive lunch. Vi tror att det blir mycket folk som kommer denna gång. Av det skälet skulle vi uppskatta er snara bekräftelse till: marita.maca@svenskenergi.se Välkommen!
Kalle Karlsson
Informationschef
Hur blir det med kärnkraften i framtiden?
2009-06-10 11:47
Förutsättningarna för kärnkraften i Sverige förändras. Regeringens energiöverenskommelse öppnar för att ersätta befintliga kärnkraftverk med nya.
SKB valde nyligen Forsmark, i Östhammars kommun, som slutförvaringsplats för Sveriges använda kärnbränsle.
Detta öppnar i sin tur för en rad frågor:
Hur är synen på kärnkraften världen över?
Var planeras det, och var byggs det kärnkraft?
Vad innebär regeringens energipolitiska proposition för svensk kärnkraft? Kommer det nu att byggas nya kärnkraftverk i Sverige?
Hur ser ekonomin ut i övrigt när det gäller skatter och subventioner?
Hur löses avfallsfrågan i andra länder?
Kan kärnkraften kallas miljömässigt uthållig?
Välkommen på en energilunch där kärnkraften sätts under lupp.
Tid: Onsdagen den 17 juni kl 11.30
Plats: Svensk Energi, Olof Palmes gata 31, Stockholm
Medverkande:
Tomas Kåberger, generaldirektör, Energimyndigheten
Johan Hallén, VD, Westinghouse Electric Sweden Carl Sommerholt, kommunikationschef SKB
Karl Bergman, chef för kärnkraft,
Vattenfall Lennart Fredenberg, chef för VD-staben, EO.N Sverige
Kjell Jansson, VD, Svensk Energi, inleder
Vi bjuder sedvanligt på en enkel lunchbuffé i anslutning. Evenemanget tar 1,5 timme, inklusive lunch. Vi tror att det blir mycket folk som kommer denna gång. Av det skälet skulle vi uppskatta er snara bekräftelse till: marita.maca@svenskenergi.se Välkommen!
Kalle Karlsson
Informationschef
tisdag 9 juni 2009
Änglagårdskontot
Det har kommit 100 kr från Björn i Jönköping och 153 kr från min bloggkompis Valens.
De något udda 53 kronorna är nog till månadsavgiften för pg-kontot, skulle jag tro.
Saldot på kontot är nu: 33 580,99 kr.
Stort tack till er båda!
Monica
De något udda 53 kronorna är nog till månadsavgiften för pg-kontot, skulle jag tro.
Saldot på kontot är nu: 33 580,99 kr.
Stort tack till er båda!
Monica
söndag 7 juni 2009
Den teknologin bör vi avstå från!
En istid senare
2009-06-04 05:50
Klockan 13.30 den tredje juni 2009 kom beskedet från SKB om var kärnkraftsavfallet ska placeras. Och det blev Östhammars kommun. Där ska man borra sig ner 500 meter i berggrunden och placera över tiotusen ton radioaktivt avfall i behållare av koppar.
Kommunledningen men även en stor majoritet av befolkningen jublar. Åt vad? Åt jobben det ger, skulle jag tro. Hur ser Östhammars kommun ut om 100 000 år? Tanken svindlar när man tänker på hur länge avfallet måste förvaras. Går man 100000 år tillbaka i tiden passerar man förbi Jesu födelse när färden knappt börjat. Jordbruksrevolutionen i tvåflodslandet för tiotusen år sedan är heller inte så avlägsen - men därefter förlorar sig människans historia helt i det skriftlösa och slutligen det minneslösa. Grottmålningarna i Lascauxgrottan? De ägde rum för så kort tid sedan som kanske 15000 år. Det är något tragiskt med jubelropen i Östhammar och inte bara av historiefilosofiska skäl.
När kommuner börjar glädja sig åt att fängelser och kärnkraftsavfall hamnar där - då brukar utgångsläget egentligen vara en smula dystert. Nyheten igår var egentligen en science-fictionnyhet, eller ett skäl för manusförfattare till katastroffilmer att komma igång.
Kanske får vi en ny istid om tio-femtontusen år. Enorma ismassor ökar trycket mot berget och de föremål forntidens människor en gång placerade där men som ingen då längre minns vad det var och ännu mindre varför och av den forntide regenten Reinfeldt finns inte längre något minne. Men så smälter istäcket efter ytterligare några tusen år och i de framtida städerna i närheten börjar plötsligt mystiska, oförklarligt höga strålningsvärden uppmätas. Och så vidare: det går inte ens att vagt skissa på alla avlägsna framtidsscenarier. Det enda vi kan vara riktigt säkra på borde vara att en teknik, kärnkraft, som frambringar risker under så lång tid - den borde vi avstå från.
GÖRAN GREIDER
Heder och respekt, Göran Greider!
/Monica
2009-06-04 05:50
Klockan 13.30 den tredje juni 2009 kom beskedet från SKB om var kärnkraftsavfallet ska placeras. Och det blev Östhammars kommun. Där ska man borra sig ner 500 meter i berggrunden och placera över tiotusen ton radioaktivt avfall i behållare av koppar.
Kommunledningen men även en stor majoritet av befolkningen jublar. Åt vad? Åt jobben det ger, skulle jag tro. Hur ser Östhammars kommun ut om 100 000 år? Tanken svindlar när man tänker på hur länge avfallet måste förvaras. Går man 100000 år tillbaka i tiden passerar man förbi Jesu födelse när färden knappt börjat. Jordbruksrevolutionen i tvåflodslandet för tiotusen år sedan är heller inte så avlägsen - men därefter förlorar sig människans historia helt i det skriftlösa och slutligen det minneslösa. Grottmålningarna i Lascauxgrottan? De ägde rum för så kort tid sedan som kanske 15000 år. Det är något tragiskt med jubelropen i Östhammar och inte bara av historiefilosofiska skäl.
När kommuner börjar glädja sig åt att fängelser och kärnkraftsavfall hamnar där - då brukar utgångsläget egentligen vara en smula dystert. Nyheten igår var egentligen en science-fictionnyhet, eller ett skäl för manusförfattare till katastroffilmer att komma igång.
Kanske får vi en ny istid om tio-femtontusen år. Enorma ismassor ökar trycket mot berget och de föremål forntidens människor en gång placerade där men som ingen då längre minns vad det var och ännu mindre varför och av den forntide regenten Reinfeldt finns inte längre något minne. Men så smälter istäcket efter ytterligare några tusen år och i de framtida städerna i närheten börjar plötsligt mystiska, oförklarligt höga strålningsvärden uppmätas. Och så vidare: det går inte ens att vagt skissa på alla avlägsna framtidsscenarier. Det enda vi kan vara riktigt säkra på borde vara att en teknik, kärnkraft, som frambringar risker under så lång tid - den borde vi avstå från.
GÖRAN GREIDER
Heder och respekt, Göran Greider!
/Monica
Blogga om kärnkraft och sånt!
Hej alla!
Igår pratade jag en stund med Eva Selin Lindgren.
Jag förstod att hon var lite besviken över att ingen varit inne och skrivit några kommentarer på deras ganska nya blogg som faktiskt handlar om något så oerhört viktigt just nu som demokratin --riksdagen --kärnkraften!Känns säkert som ett stöd för dem om vi börjar kommentera vad de skriver.Jag lovade att skriva något och att sprida uppmaningen till flera.Gör ni det också!
http://olydiga.blogspot.com/
Hälsningar
Inger W
Igår pratade jag en stund med Eva Selin Lindgren.
Jag förstod att hon var lite besviken över att ingen varit inne och skrivit några kommentarer på deras ganska nya blogg som faktiskt handlar om något så oerhört viktigt just nu som demokratin --riksdagen --kärnkraften!Känns säkert som ett stöd för dem om vi börjar kommentera vad de skriver.Jag lovade att skriva något och att sprida uppmaningen till flera.Gör ni det också!
http://olydiga.blogspot.com/
Hälsningar
Inger W
fredag 5 juni 2009
Änglagårdskontot
Bloggaren Leroy har skickat 300 kr till Änglagård.
Och det är inte första gången!
Tack!
Saldot på kontot är nu: 33 327,99 kr
Och det är inte första gången!
Tack!
Saldot på kontot är nu: 33 327,99 kr
torsdag 4 juni 2009
Änglagårdskontot
Rosemarie Markert har skickat 300 kr till Änglagård!
Stort tack!!
Postgirot snodde visserligen 55 kr men saldot är nu: 33 027,99 kr
Härligt!
Stort tack!!
Postgirot snodde visserligen 55 kr men saldot är nu: 33 027,99 kr
Härligt!
Folkkampanjen om slutförvaret i Forsmark
Pressmeddelande från Folkkampanjen mot Kärnkraft
med anledning av beslutet om slutförvar av använt kärnbränsle
2009-06-04 09:43
KB3-metoden för slutförvar av utbränt kärnbränsle är en metod där tusentals ton högaktivt uran skall sänkas ner 500 meter under jordytan inneslutet i 100-tals kopparklädda gjutjärnsbehållare. Det inneslutna aktiva uranet ger dessa behållare en yttertemperatur av ca +100 grader C och denna värme kan försura omkringliggande grundvatten och på sikt orsaka fräthål i koppar-järninneslutningen.Vi inom Folkkampanjen anser att denna metod för slutförvar inte uppfyller kraven för beprövad och fullgod säkerhet som ger ett garanterat skydd för omgivningen och för kommande generationer.Folkkampanjer kräver en från kärnkraftindustrin helt oberoende utredning. Det är vårt ansvar att detta avfall hålls skilt från allt biologiskt liv i minst 1oo.ooo årFör mer informationKontakta Eia LiljegrenTel 0705 98 60 84e-post: eia@folkkampanjen.se
med anledning av beslutet om slutförvar av använt kärnbränsle
2009-06-04 09:43
KB3-metoden för slutförvar av utbränt kärnbränsle är en metod där tusentals ton högaktivt uran skall sänkas ner 500 meter under jordytan inneslutet i 100-tals kopparklädda gjutjärnsbehållare. Det inneslutna aktiva uranet ger dessa behållare en yttertemperatur av ca +100 grader C och denna värme kan försura omkringliggande grundvatten och på sikt orsaka fräthål i koppar-järninneslutningen.Vi inom Folkkampanjen anser att denna metod för slutförvar inte uppfyller kraven för beprövad och fullgod säkerhet som ger ett garanterat skydd för omgivningen och för kommande generationer.Folkkampanjer kräver en från kärnkraftindustrin helt oberoende utredning. Det är vårt ansvar att detta avfall hålls skilt från allt biologiskt liv i minst 1oo.ooo årFör mer informationKontakta Eia LiljegrenTel 0705 98 60 84e-post: eia@folkkampanjen.se
Änglagårdskontot
Jane Thorin har skickat 100:- till Änglagård.
Stort tack!
Saldot på kontot är just nu: 32 782,99 kronor. Det tar sig!
Stort tack!
Saldot på kontot är just nu: 32 782,99 kronor. Det tar sig!
onsdag 3 juni 2009
Handelskammaren tycker det är glädjande
Glädjande besked om Forsmark
2009-06-03 15:31
Stockholms Handelskammare välkomnar SKB:s beslut att förlägga det kommande svenska slutförvaret till Forsmark, då detta visat sig vara det säkraste alternativet.
- Detta är mycket positivt för både Östhammars kommun och hela regionen, framhåller Peter Egardt, VD för Stockholms Handelskammare. Det innebär nya jobb, nya företag och nya affärsmöjligheter i en del av vår region som väl behöver en injektion. Dagens beslut skapar positiv tro på framtiden och på kärnkraften som en avgörande framtidsfaktor för svensk energiförsörjning.
- För näringslivet i länet innebär detta både stora möjligheter och utmaningar, säger regionchef Mats Lindquist på Handelskammaren i Uppsala. Dock krävs det nu att staten och länen i de kommande infrastrukturplanerna svarar upp mot de krav detta reser, bl a genom upprustning av väg 288 och 76, framhåller Mats Lindquist.
För regionen innebär beslutet investeringar i storleksordningen 20 miljarder. Handelskammaren kommer aktivt att medverka i näringslivsutvecklingen kring det framtida slutförvaret.
Om Stockholms HandelskammareStockholms Handelskammare är en obunden näringslivsorganisation bestående av företag i Stockholms och Uppsala län. Handelskammaren grundades 1902 och har till uppgift att underlätta handel och utbyte och verka för ett bättre företagsklimat i regionen. Handelskammaren har 2400 medlemsföretag som i sin tur har en halv miljon anställda. Läs mer om Stockholms Handelskammare på http://www.chamber.se/
Miljöpartiet de gröna
MP: Ett forcerat beslut om kärnavfallsförvaring
2009-06-03 16:12
Miljöpartiets Peter Eriksson och Per Bolund varnar för att SKB forcerat fram ett beslut trots osäkerheter i förvarsmetoden. Idag blev det klart att SKB valt Östhammars kommun som plats för slutförvaret av det svenska kärnavfallet.- Det är beklagligt att SKB forcerar fram ett beslut när det fortfarande finns stora osäkerheter kring metoden man valt, säger Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet. Nya forskarrön visar till exempel att korrosionen på kopparkapslarna är större än man tidigare räknat med.Per Bolund, energipolitisk talesperson, har idag besökt SKB:s anläggning i Oskarshamn där kärnavfallslagringen har utvecklats.- Processen för att välja ut platsen som avfallet ska lagras på har varit bedrövlig. Istället för att välja ut Sveriges säkraste plats har man genom köpslående köpt över invånarna i en kärnkraftskommun, säger Per Bolund. Plats och metod måste utformas och beslutas tillsammans.FÖR VIDARE INFORMATION:Marie Utter, språkrörssekreterare för Peter Eriksson, 0703-72 73 23Maria Gardfjell, pressekreterare, 070-301 19 64Per Bolund, riksdagsledamot och energipolitisk talesperson, 070-580 00 19
2009-06-03 15:31
Stockholms Handelskammare välkomnar SKB:s beslut att förlägga det kommande svenska slutförvaret till Forsmark, då detta visat sig vara det säkraste alternativet.
- Detta är mycket positivt för både Östhammars kommun och hela regionen, framhåller Peter Egardt, VD för Stockholms Handelskammare. Det innebär nya jobb, nya företag och nya affärsmöjligheter i en del av vår region som väl behöver en injektion. Dagens beslut skapar positiv tro på framtiden och på kärnkraften som en avgörande framtidsfaktor för svensk energiförsörjning.
- För näringslivet i länet innebär detta både stora möjligheter och utmaningar, säger regionchef Mats Lindquist på Handelskammaren i Uppsala. Dock krävs det nu att staten och länen i de kommande infrastrukturplanerna svarar upp mot de krav detta reser, bl a genom upprustning av väg 288 och 76, framhåller Mats Lindquist.
För regionen innebär beslutet investeringar i storleksordningen 20 miljarder. Handelskammaren kommer aktivt att medverka i näringslivsutvecklingen kring det framtida slutförvaret.
Om Stockholms HandelskammareStockholms Handelskammare är en obunden näringslivsorganisation bestående av företag i Stockholms och Uppsala län. Handelskammaren grundades 1902 och har till uppgift att underlätta handel och utbyte och verka för ett bättre företagsklimat i regionen. Handelskammaren har 2400 medlemsföretag som i sin tur har en halv miljon anställda. Läs mer om Stockholms Handelskammare på http://www.chamber.se/
Miljöpartiet de gröna
MP: Ett forcerat beslut om kärnavfallsförvaring
2009-06-03 16:12
Miljöpartiets Peter Eriksson och Per Bolund varnar för att SKB forcerat fram ett beslut trots osäkerheter i förvarsmetoden. Idag blev det klart att SKB valt Östhammars kommun som plats för slutförvaret av det svenska kärnavfallet.- Det är beklagligt att SKB forcerar fram ett beslut när det fortfarande finns stora osäkerheter kring metoden man valt, säger Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet. Nya forskarrön visar till exempel att korrosionen på kopparkapslarna är större än man tidigare räknat med.Per Bolund, energipolitisk talesperson, har idag besökt SKB:s anläggning i Oskarshamn där kärnavfallslagringen har utvecklats.- Processen för att välja ut platsen som avfallet ska lagras på har varit bedrövlig. Istället för att välja ut Sveriges säkraste plats har man genom köpslående köpt över invånarna i en kärnkraftskommun, säger Per Bolund. Plats och metod måste utformas och beslutas tillsammans.FÖR VIDARE INFORMATION:Marie Utter, språkrörssekreterare för Peter Eriksson, 0703-72 73 23Maria Gardfjell, pressekreterare, 070-301 19 64Per Bolund, riksdagsledamot och energipolitisk talesperson, 070-580 00 19
tisdag 2 juni 2009
Änglagårdskontot
Författarinnan Lisbeth Pipping har skickat 2000 kr till Änglagård.
Jag är överväldigad. Stort tack!
Behållningen på kontot är: 32 682,99 kronor.
Fantastiskt!
Jag är överväldigad. Stort tack!
Behållningen på kontot är: 32 682,99 kronor.
Fantastiskt!
måndag 1 juni 2009
Änglagårdskontot
Stort tack Ulla-Karin i Nyköping för 200 kr till Änglagård!
Kontot just nu: 30 682,99 kronor
Kontot just nu: 30 682,99 kronor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)