En istid senare
2009-06-04 05:50
Klockan 13.30 den tredje juni 2009 kom beskedet från SKB om var kärnkraftsavfallet ska placeras. Och det blev Östhammars kommun. Där ska man borra sig ner 500 meter i berggrunden och placera över tiotusen ton radioaktivt avfall i behållare av koppar.
Kommunledningen men även en stor majoritet av befolkningen jublar. Åt vad? Åt jobben det ger, skulle jag tro. Hur ser Östhammars kommun ut om 100 000 år? Tanken svindlar när man tänker på hur länge avfallet måste förvaras. Går man 100000 år tillbaka i tiden passerar man förbi Jesu födelse när färden knappt börjat. Jordbruksrevolutionen i tvåflodslandet för tiotusen år sedan är heller inte så avlägsen - men därefter förlorar sig människans historia helt i det skriftlösa och slutligen det minneslösa. Grottmålningarna i Lascauxgrottan? De ägde rum för så kort tid sedan som kanske 15000 år. Det är något tragiskt med jubelropen i Östhammar och inte bara av historiefilosofiska skäl.
När kommuner börjar glädja sig åt att fängelser och kärnkraftsavfall hamnar där - då brukar utgångsläget egentligen vara en smula dystert. Nyheten igår var egentligen en science-fictionnyhet, eller ett skäl för manusförfattare till katastroffilmer att komma igång.
Kanske får vi en ny istid om tio-femtontusen år. Enorma ismassor ökar trycket mot berget och de föremål forntidens människor en gång placerade där men som ingen då längre minns vad det var och ännu mindre varför och av den forntide regenten Reinfeldt finns inte längre något minne. Men så smälter istäcket efter ytterligare några tusen år och i de framtida städerna i närheten börjar plötsligt mystiska, oförklarligt höga strålningsvärden uppmätas. Och så vidare: det går inte ens att vagt skissa på alla avlägsna framtidsscenarier. Det enda vi kan vara riktigt säkra på borde vara att en teknik, kärnkraft, som frambringar risker under så lång tid - den borde vi avstå från.
GÖRAN GREIDER
Heder och respekt, Göran Greider!
/Monica
