Jag fick nedanstående kommentar från en känd bloggare via e-mal:
Hej Monica
Följande hade jag tänkt att lägga in som kommentar på din blogg men jag vågar inte..Är en total novis i ämnet och kanske är mina frågeställningar helt åt pipsvängen. Nej, jag vill inte riskera att dina läsare på bloggen ska sitta och skratta åt min okunskap.
MEN jag vill ändå delge dig hur mina tankar går, för som du avslutar ditt inlägg "Då skulle ju folk kunna börja tänka till..."
Så här får du det som inte blev en offentlig kommentar
Hälsningar
X
Nu har jag läst ditt inlägg, kommentaren från Michael Karnerfors på din Tjernobylblogg och VLT.se (13/6) och kommer fram till följande
Från ditt inlägg
- Vilka värden på radioaktivitet har ni uppmätt vid det här utsläppet?
– Vi håller på och sammanställer våra mätdata så vi har inga uppgifter om uppmätta värden ännu.
Är inte säkerhetsåtgärderna så rigorösa att man med exakthet och direkt kan säga hur mycket radioaktivitet som släppts ut?
och vidare
Hur pass allvarligt ser du på det här utsläppet?
– Det är olyckligt att vi haft ett mindre läckage men det har aldrig varit en allvarlig situation på så vis att det har aldrig varit någon risk för utsläpp till omgivningen och inte heller någon risk för påverkan på personal, säger Johan Hallén.
Hur vet man det om man ännu inte sammanställt data över uppmätta värden?
Från Michael Karnerfors kommentar
Så att utsläpp för det mesta är långt under gränsvärdena, det är inte så konstigt därför att vi detekterar radioaktivitet långt innan det blir farligt.
Från VLT.se
- Just nu tar vi prover för att se när vi kan komma in i lokalerna igen. Vi bedömer att vi kan göra det ganska snart, sa Sappo Korhonen vid 12-tiden på lördagen
Om ”vi” nu detekterar radioaktivitet långt innan det blir farligt, undrar jag varför man måste ta prover för att se när personalen kan komma in i lokalerna igen.
X
Monica:
Du får själv bestämma om du vill stå med namn X. Din kommentar är alldeles utmärkt. Jag blev väldigt glad. Du har verkligen tänkt till. Det är inte så svårt utan väldigt logiskt.
Du har dessvärre rätt också.
Det har inte Michael Karnerfors.
Jag har emellertid av tids- och ambitionsbrist avböjt att gå in i en kärnkraftsdebatt med honom. Det tjänar ingenting till.
Mitt enda syfte med blogginläggen är att berätta vad som händer och låta nyhetstext tala för sig själv. Än så länge. Tids nog ska jag berätta vad jag sett och varit med om.
För säkerhets skull slog jag upp ordet detektera i nationalencyklopedin:
Detektera jfr engelska detect 'upptäcka', av latin dete´ctus 'avtäckt'), upptäcka, uppspåra och registrera förekomsten av en viss substans eller en fysikalisk eller biologisk process som inte är direkt iakttagbar utan särskilda hjälpmedel.
Det spelar just ingen roll om vi upptäcker förekomsten av radioaktivitet tidigt eller ej. Vi kan för all del peta i folk jodtabletter (om vi får tag i några) mot radioaktiavt Jod (med halveringstid på åtta dagar) och försöka förhindra sköldkörtelcancer. Men mot Cesium 137 (risk för leukemi) och Strontium 90 (risk för skelettcancer) (halveringstid 30 respektive 29 år) mfl ämnen kan vi just ingenting göra. Efter tjernobylolyckan släpptes cirka 25 andra läskiga ämnen ut varav flera har en halveringstid på tusentals år. Detektering hjälper liksom inte. Saneringsproblemen är för stora.
