14:12 torsdag 28 januari 2010
Miss av Westinghouse orsakade olycka
En kärnbränslebehållare från Westingshouse i Västerås har orsakat en olycka vid en anläggning i Tyskland. En man andades in urangas ur en behållare som skulle ha varit rengjord men som fortfarande innehöll det radioaktiva ämnet uranhexaflorid.
Enligt Westinghouse vd Johan Hallén har företaget gjort ett allvarligt misstag;
--Ja, det här är ett misstag vi har begått. Behållaren skulle aldrig ha skeppats iväg härifrån utan att ha varit ordentligt tvättad, säger han till P4 Västmanland.
Det var den 21 januari som en man andades in radioaktiv urangas från en kärnbränslebehållare som kom från Westinghouse anläggning i Västerås.
Urangas bildas av uranhexafluorid och den ämnet blir frätande i kontakt med vatten.
Behållaren skulle ha varit rengjord och tom när den kom från Västerås och var också märkt så. Men när mannen öppnade behållaren trängde en gaspuff ut, berättar Johan Hallén;
--Men enligt de läkare som har behandlat honom så är hans tillstånd mycket gott, säger han.
Johan Hallén har suttit i möte om det inträffade hela förmiddagen, med personal och chefer.Nu gäller det att se till att ett sånt här misstag inte händer igen. Information till personalen är viktig men också att ha tydliga och säkra arbetsrutiner;
--Så att man har tydliga kontroller mellan olika arbetssteg. Då kan man förvissa sig om att det som ska vara slutfört verkligen är slutfört innan nästa steg i form av en transport eller annat, säger Johan Hallén.
Maria Edlund
nyheterna.vstm@sr.se
Visar inlägg med etikett uran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett uran. Visa alla inlägg
torsdag 28 januari 2010
fredag 22 januari 2010
Läcka vid urananrikning i Tyskland
Publicerad: 2010-01-22
Läcka vid urananrikning i Tyskland
Berlin. Vid en läcka i en anläggning för anrikning av uran i Tyskland har en anställd blivit utsatt för höga strålningsdoser och förts till sjukhus, enligt företaget inte på grund av konstaterade skador utan av försiktighetsskäl.
Strålningen ska inte ha varit farlig för någon utanför anläggningen, som ägs av ett tyskt dotterbolag till brittiska Urenco.
Joachim Neuser, talesman för delstatsregeringen Nordrhein-Westfalen, uppgav på fredagen att myndigheterna var i färd med att granska en rapport om händelsen.
Anläggningen ligger nära Tysklands gräns mot Nederländerna och har varit i bruk sedan 1985, skriver Urenco på sin internetsajt.
TT-AFP
Läcka vid urananrikning i Tyskland
Berlin. Vid en läcka i en anläggning för anrikning av uran i Tyskland har en anställd blivit utsatt för höga strålningsdoser och förts till sjukhus, enligt företaget inte på grund av konstaterade skador utan av försiktighetsskäl.
Strålningen ska inte ha varit farlig för någon utanför anläggningen, som ägs av ett tyskt dotterbolag till brittiska Urenco.
Joachim Neuser, talesman för delstatsregeringen Nordrhein-Westfalen, uppgav på fredagen att myndigheterna var i färd med att granska en rapport om händelsen.
Anläggningen ligger nära Tysklands gräns mot Nederländerna och har varit i bruk sedan 1985, skriver Urenco på sin internetsajt.
TT-AFP
måndag 14 december 2009
Radioaktivt avfall hot i Centralasien
Radioaktivt avfall hot i Centralasien
Publicerad: 30 juni 2009, 21.15.
En radioaktiv katastrof hotar Centralasien där 800 miljoner ton radioaktivt avfall ligger under bar himmel, enligt FN. Fyra länder i regionen vädjar nu till västvärlden, EU och FN om hjälp.
Över 100 delegater från Centralasien, västregeringar och internationella organisationer samlades på måndagen i Genève för möte om situationen med radioaktivt avfall i det forna Sovjetunionen. Mötet organiserades av FN:s utvecklingsprogram UNDP, och är det hittills största om ett ”extremt allvarligt” miljö-, hälso- och säkerhetsproblem, enligt FN.
Det radioaktiva avfallet kommer från uranbrytning i främst Kirgizistan, Tadzjikistan, Kazakstan och Uzbekistan som under kalla kriget tillhörde Sovjetunionen. Där hämtade Sovjet under årtionden uran som användes för att tillverka landets kärnvapen. Men vid uranbrytningen bildades slaggprodukter i form av stenkross, grus, gyttja och slam – radioaktivt avfall som dumpades i dammar och på avfallsplatser utomhus.
- Under Sovjetåren fanns viss kontroll med taggtrådsstängsel, cementskydd och vakter med Geigermätare. När Sovjet försvann och den ekonomiska krisen slog till på 1990-talet rasade alltihop samman, säger Neal Walker, FN:s representant i Kirgizistan till SvD.
- Nu ligger tonvis med radioaktivt avfall spritt i naturen, i många fall nära internationella floder och tättbefolkade städer. Det har börjat läcka ned i grundvattnet och djur betar på radioaktiva marker. Vi har flera kritiska områden där radioaktiviteten i luften, marken och vattnet ligger långt över gränsvärdena, säger Neal Walker.
Enligt UNDP handlar det om över 800 miljoner ton utspritt radioaktivt avfall. Extra riskfyllt är det eftersom området med radioaktivt avfall regelbundet drabbas av jordbävningar och extremt väder som kan få radioaktivt material att spridas snabbt och okontrollerat. Det finns även ”ovanligt många fall av cancersjukdomar” i området där totalt nära elva miljoner människor lever, säger han vidare. En ordentlig studie av de radioaktiva slaggprodukternas effekt på människors hälsa måste dock göras.
- Men vi behöver inte vänta på statistik om cancerfall för att börja städa upp. Vi vet att detta är farligt, och att en större katastrof kan inträffa när som helst. Att lämna det radioaktiva avfallet är som att spela rysk roulette med miljontals människoliv, säger Neal Walker.
Det varnas också för att kriminella grupper lägger beslag på det radioaktiva materialet för att göra så kallade ”smutsiga bomber”, som sprider radioaktiva ämnen med hjälp av vanligt explosivämne.
Vid mötet i Genève diskuterades hur avfallet kan tas omhand, vilka städer som bör prioriteras och vem som kan hjälpa till att rensa upp i Centralasien. De fyra länderna deklarerade sig beredda för en gemensam aktion, en enighet som anses viktig i en politiskt labil region. Men man behöver teknisk hjälp och pengar.
FN, den europeiska säkerhetsorganisationen OSCE, EU-kommissionen och internationella atomenergiorganet IAEA förklarade sig villiga att bidra med stöd – dock utan att ange någon siffra. Även regeringarna i Kanada, Finland, Norge och Tjeckien ställer upp, utan exakta sifferlöften. Sverige deltog inte i mötet ”eftersom inbjudan kom så sent”, säger en diplomat vid svenska FN-delegationen i Genève.
- Vi hoppas att Sverige hjälper till att prioritera denna fråga under EU-ordförandeskapet. Ryssland vill också vara del av en lösning, och samarbeten mellan privata företag och stater kan bli aktuellt, säger Neal Walker.
GUNILLA VON HALL
Min kompis Anders har just varit i Kazakstan och sett det här. Han säger att det är det värsta han någonsin sett alla kategorier. Och han har sett en del...
Publicerad: 30 juni 2009, 21.15.
En radioaktiv katastrof hotar Centralasien där 800 miljoner ton radioaktivt avfall ligger under bar himmel, enligt FN. Fyra länder i regionen vädjar nu till västvärlden, EU och FN om hjälp.
Över 100 delegater från Centralasien, västregeringar och internationella organisationer samlades på måndagen i Genève för möte om situationen med radioaktivt avfall i det forna Sovjetunionen. Mötet organiserades av FN:s utvecklingsprogram UNDP, och är det hittills största om ett ”extremt allvarligt” miljö-, hälso- och säkerhetsproblem, enligt FN.
Det radioaktiva avfallet kommer från uranbrytning i främst Kirgizistan, Tadzjikistan, Kazakstan och Uzbekistan som under kalla kriget tillhörde Sovjetunionen. Där hämtade Sovjet under årtionden uran som användes för att tillverka landets kärnvapen. Men vid uranbrytningen bildades slaggprodukter i form av stenkross, grus, gyttja och slam – radioaktivt avfall som dumpades i dammar och på avfallsplatser utomhus.
- Under Sovjetåren fanns viss kontroll med taggtrådsstängsel, cementskydd och vakter med Geigermätare. När Sovjet försvann och den ekonomiska krisen slog till på 1990-talet rasade alltihop samman, säger Neal Walker, FN:s representant i Kirgizistan till SvD.
- Nu ligger tonvis med radioaktivt avfall spritt i naturen, i många fall nära internationella floder och tättbefolkade städer. Det har börjat läcka ned i grundvattnet och djur betar på radioaktiva marker. Vi har flera kritiska områden där radioaktiviteten i luften, marken och vattnet ligger långt över gränsvärdena, säger Neal Walker.
Enligt UNDP handlar det om över 800 miljoner ton utspritt radioaktivt avfall. Extra riskfyllt är det eftersom området med radioaktivt avfall regelbundet drabbas av jordbävningar och extremt väder som kan få radioaktivt material att spridas snabbt och okontrollerat. Det finns även ”ovanligt många fall av cancersjukdomar” i området där totalt nära elva miljoner människor lever, säger han vidare. En ordentlig studie av de radioaktiva slaggprodukternas effekt på människors hälsa måste dock göras.
- Men vi behöver inte vänta på statistik om cancerfall för att börja städa upp. Vi vet att detta är farligt, och att en större katastrof kan inträffa när som helst. Att lämna det radioaktiva avfallet är som att spela rysk roulette med miljontals människoliv, säger Neal Walker.
Det varnas också för att kriminella grupper lägger beslag på det radioaktiva materialet för att göra så kallade ”smutsiga bomber”, som sprider radioaktiva ämnen med hjälp av vanligt explosivämne.
Vid mötet i Genève diskuterades hur avfallet kan tas omhand, vilka städer som bör prioriteras och vem som kan hjälpa till att rensa upp i Centralasien. De fyra länderna deklarerade sig beredda för en gemensam aktion, en enighet som anses viktig i en politiskt labil region. Men man behöver teknisk hjälp och pengar.
FN, den europeiska säkerhetsorganisationen OSCE, EU-kommissionen och internationella atomenergiorganet IAEA förklarade sig villiga att bidra med stöd – dock utan att ange någon siffra. Även regeringarna i Kanada, Finland, Norge och Tjeckien ställer upp, utan exakta sifferlöften. Sverige deltog inte i mötet ”eftersom inbjudan kom så sent”, säger en diplomat vid svenska FN-delegationen i Genève.
- Vi hoppas att Sverige hjälper till att prioritera denna fråga under EU-ordförandeskapet. Ryssland vill också vara del av en lösning, och samarbeten mellan privata företag och stater kan bli aktuellt, säger Neal Walker.
GUNILLA VON HALL
Min kompis Anders har just varit i Kazakstan och sett det här. Han säger att det är det värsta han någonsin sett alla kategorier. Och han har sett en del...
onsdag 11 november 2009
Uranbrytning känslig fråga i debatten
Hej!
Idag finns nedanstående debattartikel om uranbrytning i Göteborgs-Posten. Författaren Lise Nordin skrev våren 2009 en magisteruppsats som jag tar mig friheten att bifoga och rekommendera för den som vill läsa bakgrunden. Uppsatsen är på svenska, vilket avsevärt underlättar läsningen.
Hälsningar
Olle
Uranbrytning känslig fråga i debatten
Det är märkligt tyst i frågan om uranbrytning. Allra tystast är Folkpartiet som är det parti som är den främsta förespråkaren för en utbyggnad av kärnkraften, skriver statsvetaren Lise Nordin, statsvetare med miljöinriktning vid Göteborgs universitet.
Nyligen kom beskedet att Vattenfall och Industrikraft planerar ny kärnkraftsproduktion i Sverige. Motiveringen är att man villsäkra kraftförsörjningen för industrin. I ljuset av klimathotet accepteras kärnkraften allt oftare.
De invändningar mot utbyggd kärnkraft som får störst utrymme rör säkerhets- aspekter och slutförvaringen av uttjänt uran. För både säkerhetsfrågan och slutförvaringen finns också tydlig lagstiftning och kontrollorgan. Mer sällan diskuteras eventuella konsekvenser av uranbrytning, kanske för att det inte drabbar svenskar.
Uranbrytning sker i dag bara i områden där det bor relativt fattiga människor. Exempelvis i Namibia, Uzbekistan, Kazakstan, Ryssland och i områden i Australien och Kanada där det bor ursprungsbefolkning.
Sverige är unikt i det avseendet att vi har mest kärnkraftsel per capita, samtidigt har vi ingen egen uranbrytning. Brytning skedde i Sverige fram till 1970-talet, men lokala protester gjorde att verksamheten upphörde. Vi tycks inte acceptera uranbrytning här men är beroende av den till våra kärnkraftverk.
Min magisteruppsats, En diskursanalys av uranbrytningskontroversen, visar att båda sidor i debatten tycker att uranbrytning är problematiskt. Utifrån olika tidsperspektiv och jämförelser drar man olika slutsatser om huruvida uranbrytningens negativa miljö- och hälsoaspekter väger upp kärnkraftens fördelar.
Undviker debatten
Debatten om kärnkraftens vara eller icke vara bör inkludera frågan om uranbrytning lika naturligt som aspekterna säkerhet och slutförvaring. Men den debatten är ganska tyst. Min studie visar att särskilt de som förespråkar kärnkraft undviker debatten.
Vattenfall, som är Sveriges största importör av uran, säger i min intervju: ”Vi tar varken ställning för eller emot uranbrytning. Vi har inget med uranbrytning att göra”.
Folkpartiet, som utmärkt sig som den främsta kärnkraftsförespråkaren, deltog inte alls i den riksdagsdebatt om uranbrytning som jag granskade. Beror tystnaden på att uranbrytningen är en negativ aspekt av kärnkraft som talar emot deras intresse att bygga ut?
Lise Nordin
statsvetare med miljöinriktning Göteborgs universitet
Idag finns nedanstående debattartikel om uranbrytning i Göteborgs-Posten. Författaren Lise Nordin skrev våren 2009 en magisteruppsats som jag tar mig friheten att bifoga och rekommendera för den som vill läsa bakgrunden. Uppsatsen är på svenska, vilket avsevärt underlättar läsningen.
Hälsningar
Olle
Uranbrytning känslig fråga i debatten
Det är märkligt tyst i frågan om uranbrytning. Allra tystast är Folkpartiet som är det parti som är den främsta förespråkaren för en utbyggnad av kärnkraften, skriver statsvetaren Lise Nordin, statsvetare med miljöinriktning vid Göteborgs universitet.
Nyligen kom beskedet att Vattenfall och Industrikraft planerar ny kärnkraftsproduktion i Sverige. Motiveringen är att man villsäkra kraftförsörjningen för industrin. I ljuset av klimathotet accepteras kärnkraften allt oftare.
De invändningar mot utbyggd kärnkraft som får störst utrymme rör säkerhets- aspekter och slutförvaringen av uttjänt uran. För både säkerhetsfrågan och slutförvaringen finns också tydlig lagstiftning och kontrollorgan. Mer sällan diskuteras eventuella konsekvenser av uranbrytning, kanske för att det inte drabbar svenskar.
Uranbrytning sker i dag bara i områden där det bor relativt fattiga människor. Exempelvis i Namibia, Uzbekistan, Kazakstan, Ryssland och i områden i Australien och Kanada där det bor ursprungsbefolkning.
Sverige är unikt i det avseendet att vi har mest kärnkraftsel per capita, samtidigt har vi ingen egen uranbrytning. Brytning skedde i Sverige fram till 1970-talet, men lokala protester gjorde att verksamheten upphörde. Vi tycks inte acceptera uranbrytning här men är beroende av den till våra kärnkraftverk.
Min magisteruppsats, En diskursanalys av uranbrytningskontroversen, visar att båda sidor i debatten tycker att uranbrytning är problematiskt. Utifrån olika tidsperspektiv och jämförelser drar man olika slutsatser om huruvida uranbrytningens negativa miljö- och hälsoaspekter väger upp kärnkraftens fördelar.
Undviker debatten
Debatten om kärnkraftens vara eller icke vara bör inkludera frågan om uranbrytning lika naturligt som aspekterna säkerhet och slutförvaring. Men den debatten är ganska tyst. Min studie visar att särskilt de som förespråkar kärnkraft undviker debatten.
Vattenfall, som är Sveriges största importör av uran, säger i min intervju: ”Vi tar varken ställning för eller emot uranbrytning. Vi har inget med uranbrytning att göra”.
Folkpartiet, som utmärkt sig som den främsta kärnkraftsförespråkaren, deltog inte alls i den riksdagsdebatt om uranbrytning som jag granskade. Beror tystnaden på att uranbrytningen är en negativ aspekt av kärnkraft som talar emot deras intresse att bygga ut?
Lise Nordin
statsvetare med miljöinriktning Göteborgs universitet
torsdag 5 november 2009
lördag 31 oktober 2009
fredag 30 oktober 2009
Demonstration i Rauna mot uranprojekt
DEMONSTRATION ON SATURDAY IN RANUA AGAINST URANIUM PROJECTS
7.11.2009
A uranium claim has been made for an area bigger than a hundred squarekm in Ranua and Rovaniemi municipalities. Come along to demonstrateand give your support to stopping the uranium projects threatheningour clean living environment!Assembly at the yard of the municipal house at Aapiskuja at 11.30 am,from where the march leaves for hillatori square at 12 pm. Athillatori will be speeches, program and warm juice. We ask thatchildren participating should wear Safety reflector vests!PUBLIC EVENT ABOUT URANIUMAfter the demonstration a public event will take place at Ranua'sprimary school, Aapiskuja 6, at 15 pm. Before the discussionpresentations will be given by Prof. Inge Schmitz-Feuerhake, anthropologist Ulla Valovesi and teacher Ulla Klötzer.
Before the event it's possible to get a cheap meal of food at the school.
A bus transport from Rovaniemi is planned, more info later.WELCOME!
More info: * +358 400 704646 * +358 50 3828997
* http://ranuarescue.blogspot.com
* http://www.uraanivoima.com
Groups involved in the arranging:
* Laplanders Against Uranium Power reg.org.
* Portimo-Saukkojärvi-Tolja village council
* Ranua Rescue
* Saukkojärvi home region and museums association reg.org
http://ranua.nuclearheritage.net_______________________________________________u-international Mailingliste JPBerlin - Politischer Provider
u-international@listi.jpberlin.dehttps:
//listi.jpberlin.de/mailman/listinfo/u-international
7.11.2009
A uranium claim has been made for an area bigger than a hundred squarekm in Ranua and Rovaniemi municipalities. Come along to demonstrateand give your support to stopping the uranium projects threatheningour clean living environment!Assembly at the yard of the municipal house at Aapiskuja at 11.30 am,from where the march leaves for hillatori square at 12 pm. Athillatori will be speeches, program and warm juice. We ask thatchildren participating should wear Safety reflector vests!PUBLIC EVENT ABOUT URANIUMAfter the demonstration a public event will take place at Ranua'sprimary school, Aapiskuja 6, at 15 pm. Before the discussionpresentations will be given by Prof. Inge Schmitz-Feuerhake, anthropologist Ulla Valovesi and teacher Ulla Klötzer.
Before the event it's possible to get a cheap meal of food at the school.
A bus transport from Rovaniemi is planned, more info later.WELCOME!
More info: * +358 400 704646 * +358 50 3828997
* http://ranuarescue.blogspot.com
* http://www.uraanivoima.com
Groups involved in the arranging:
* Laplanders Against Uranium Power reg.org.
* Portimo-Saukkojärvi-Tolja village council
* Ranua Rescue
* Saukkojärvi home region and museums association reg.org
http://ranua.nuclearheritage.net_______________________________________________u-international Mailingliste JPBerlin - Politischer Provider
u-international@listi.jpberlin.dehttps:
//listi.jpberlin.de/mailman/listinfo/u-international
Uranbrytning alltid livsfarlig
Hej,
Detta Debattinlägg är skickat till Norra Västenbotten, NSD/Pitetidningen o Norrbottensradion idag. Kanske debatten fortsätter. Jag har föreläst sex årvid LTU om bl a "Energins miljöpåverkan", varit tekniskt biträde vidMiljödomstolsförhandlingar, projekterat s k tailingdammar åt gruvföretag, skrivit inlagor till riksdagsmän, dåvarande Koncessionsnämnden och tillsynsmyndigheten Naturvårdsverket om att Boliden borde ställa bankgarantipå minst fem MdrKr för att ta hand om Aitik-gruvans läckande damm efter det att Boliden lagt ner den.
Hittar ni några sakfel, eller tveksamheter, är jag tacksam om ni hör av er.
Med vänlig hälsning
Lennart (FMKK)
______________________________________________
Lennart Rahm (energiplanerare, f d distriktsordförande mp, f d opp råd NLL) svarar på Bergmästaren/generaldirektören Jan-Olof Hedströms (JOH) uttalande om uranbrytning.
Uranbrytning alltid livsfarlig
"Uranbrytning i Sverige är utan skadliga effekter för människors hälsa omiljö", sade JOH i TV den 22 okt. Man kan undra om JOH har den minsta aningom de epidemiologiska effekter som uranbrytning har på människor och miljö?Det behövs nämligen bara några enstaka radioaktiva dammpartiklar i lungornainnan celldöd inträder och cancer börjar utvecklas. Och vid uranbrytningbildas många miljarder radioaktiva dammkorn varje timme. Det är tur att inteSaharas sand är radioaktiv, när den blåser in över Sydfrankrike. MångaLuleåbor minns väl också LKAB:s svarta järnmalmsdamm ända fram tillflyttningen.Sveriges kärnkraftverk använder c:a 1 500 ton s k naturligt uran per år.
Uranmalmen innehåller oftast bara några promille naturligt uran. Därförinnebär det en grop, s k dagbrott, på c:a en kvadratkilometer - motsvarandehela Luleå centrum - och en lika stor avfallshög med finmalet berg - varjeår. Den finmalda gråbergsresten läggs upp i enorma s k tailingdammar,närmast att jämföra med Sveriges största jorddamm i Messaure i Jokkmokk, dvsmycket större än Aitik-gruvans damm i Gällivare. Dessa dammar ska vara heltläckagefria. Annars förorenas grundvattnet och människor, boskap och renarförgiftas. Men det är mycket kostsamt, ja så gott som omöjligt, att bygga enså stor damm helt vattentät.
Jämför med urangruvorna i Canada och Australien. Titta på deras behandlingav ortsbefolkningen och det s k "miljöansvar" som gruvföretagen har tagit.Hur kan JOH tro att dessa jättestora utländska gruvföretag skulle ändra sinautvinningsmetoder, bara för att de verkar i Sverige? Både EU:svattendirektiv och Riksdagens miljömål kräver att avfallsmassor, sominnehåller mycket miljöfarliga tungmetaller, såsom arsenik, bly eller uran,ska läggas på och täckas med ett helt tätt material. Det innebär helsvetsadbutylgummiduk, vattentät betong, ett tjockt lager importerad bentonitlera,eller liknande, som kostar minst en halv miljard kronor per kvadratkilometer. Detta för att inte grundvattnet ska kunna förorenas under tusentals år.
Finns då några sådana inkapslade gruvdammar i Svea rike? Nej tyvärr, därföratt även Sveriges miljölagstiftning är otillräcklig. GeneraldirektörHedström borde veta att Miljöbalken 1998:808 är en s kavvägningslagstiftning där Miljödomstolen väger miljöintressen mot andrasamhällsintressen. Att skydda grundvattnet under tusentalsår blir "orimligtdyrt" - därför finns, så vitt jag vet, inte en enda sådan gruvdamm iSverige. Men nya gruvor då? Vid Bolidens helt nya koppargruva, Salmijärvigruvan i Gällivare kommer väl dessa till synes självklaramiljökrav att krävas? Knappast, utan när gruvan är färdigbruten och nedlagdkommer, liksom vid Aitik-gruvan, arseniken och de andra tungmetallernaförorena grundvattnet - och Kalix älven - i tusentals år.
Vad säger LO:s huvudskyddsombud om att urangruvarbetarna möjligen kan klarasig genom att hela tiden arbeta med "gasmask" och alltid äta i filtrerade "renrum".Men hur ska de och deras familj klara sig på fritiden om de finastedammpartiklarna, s k nanopartiklar, lätt färdas 30 km vid torr väderlek. Och lokalbefolkningen? Och hur kan JOH tro att turisterna vill komma upp tillvår "orörda vildmark", med en luft som är livsfarlig att inandas vid vissavindar och ett radioaktivt förorenat grundvatten? Vi behöver ansvarsfullapolitiker, som törs säga nej, både i EU-parlamentet och i kommunerna istället för Statsminister Reinfeldt och kommunalrådet Olle Lindström iBoden.Allt flera kvalificerade bedömare inser att vi behöver ingen kärnkraft allsom 10-20 år. Redan 1980 skrev två energiprofessorer boken "Energi till vad -och hur mycket" och i år har två nya rapporter kommit, Naturskyddsföreningens /SWECO:s samt IVA:s (Ingenjörsvetenskapsakademiens),som bekräftar bokens resultat - att vi kan mer än HALVERA vårenergianvändning på 20 år, bara genom effektivare energianvändning medmindre förluster. Vi behöver alltså inga urangruvor heller i Sverige.
Lennart Rahm (energiplanerare, f d distriktsordförande mp, f d opp råd NLL)
Detta Debattinlägg är skickat till Norra Västenbotten, NSD/Pitetidningen o Norrbottensradion idag. Kanske debatten fortsätter. Jag har föreläst sex årvid LTU om bl a "Energins miljöpåverkan", varit tekniskt biträde vidMiljödomstolsförhandlingar, projekterat s k tailingdammar åt gruvföretag, skrivit inlagor till riksdagsmän, dåvarande Koncessionsnämnden och tillsynsmyndigheten Naturvårdsverket om att Boliden borde ställa bankgarantipå minst fem MdrKr för att ta hand om Aitik-gruvans läckande damm efter det att Boliden lagt ner den.
Hittar ni några sakfel, eller tveksamheter, är jag tacksam om ni hör av er.
Med vänlig hälsning
Lennart (FMKK)
______________________________________________
Lennart Rahm (energiplanerare, f d distriktsordförande mp, f d opp råd NLL) svarar på Bergmästaren/generaldirektören Jan-Olof Hedströms (JOH) uttalande om uranbrytning.
Uranbrytning alltid livsfarlig
"Uranbrytning i Sverige är utan skadliga effekter för människors hälsa omiljö", sade JOH i TV den 22 okt. Man kan undra om JOH har den minsta aningom de epidemiologiska effekter som uranbrytning har på människor och miljö?Det behövs nämligen bara några enstaka radioaktiva dammpartiklar i lungornainnan celldöd inträder och cancer börjar utvecklas. Och vid uranbrytningbildas många miljarder radioaktiva dammkorn varje timme. Det är tur att inteSaharas sand är radioaktiv, när den blåser in över Sydfrankrike. MångaLuleåbor minns väl också LKAB:s svarta järnmalmsdamm ända fram tillflyttningen.Sveriges kärnkraftverk använder c:a 1 500 ton s k naturligt uran per år.
Uranmalmen innehåller oftast bara några promille naturligt uran. Därförinnebär det en grop, s k dagbrott, på c:a en kvadratkilometer - motsvarandehela Luleå centrum - och en lika stor avfallshög med finmalet berg - varjeår. Den finmalda gråbergsresten läggs upp i enorma s k tailingdammar,närmast att jämföra med Sveriges största jorddamm i Messaure i Jokkmokk, dvsmycket större än Aitik-gruvans damm i Gällivare. Dessa dammar ska vara heltläckagefria. Annars förorenas grundvattnet och människor, boskap och renarförgiftas. Men det är mycket kostsamt, ja så gott som omöjligt, att bygga enså stor damm helt vattentät.
Jämför med urangruvorna i Canada och Australien. Titta på deras behandlingav ortsbefolkningen och det s k "miljöansvar" som gruvföretagen har tagit.Hur kan JOH tro att dessa jättestora utländska gruvföretag skulle ändra sinautvinningsmetoder, bara för att de verkar i Sverige? Både EU:svattendirektiv och Riksdagens miljömål kräver att avfallsmassor, sominnehåller mycket miljöfarliga tungmetaller, såsom arsenik, bly eller uran,ska läggas på och täckas med ett helt tätt material. Det innebär helsvetsadbutylgummiduk, vattentät betong, ett tjockt lager importerad bentonitlera,eller liknande, som kostar minst en halv miljard kronor per kvadratkilometer. Detta för att inte grundvattnet ska kunna förorenas under tusentals år.
Finns då några sådana inkapslade gruvdammar i Svea rike? Nej tyvärr, därföratt även Sveriges miljölagstiftning är otillräcklig. GeneraldirektörHedström borde veta att Miljöbalken 1998:808 är en s kavvägningslagstiftning där Miljödomstolen väger miljöintressen mot andrasamhällsintressen. Att skydda grundvattnet under tusentalsår blir "orimligtdyrt" - därför finns, så vitt jag vet, inte en enda sådan gruvdamm iSverige. Men nya gruvor då? Vid Bolidens helt nya koppargruva, Salmijärvigruvan i Gällivare kommer väl dessa till synes självklaramiljökrav att krävas? Knappast, utan när gruvan är färdigbruten och nedlagdkommer, liksom vid Aitik-gruvan, arseniken och de andra tungmetallernaförorena grundvattnet - och Kalix älven - i tusentals år.
Vad säger LO:s huvudskyddsombud om att urangruvarbetarna möjligen kan klarasig genom att hela tiden arbeta med "gasmask" och alltid äta i filtrerade "renrum".Men hur ska de och deras familj klara sig på fritiden om de finastedammpartiklarna, s k nanopartiklar, lätt färdas 30 km vid torr väderlek. Och lokalbefolkningen? Och hur kan JOH tro att turisterna vill komma upp tillvår "orörda vildmark", med en luft som är livsfarlig att inandas vid vissavindar och ett radioaktivt förorenat grundvatten? Vi behöver ansvarsfullapolitiker, som törs säga nej, både i EU-parlamentet och i kommunerna istället för Statsminister Reinfeldt och kommunalrådet Olle Lindström iBoden.Allt flera kvalificerade bedömare inser att vi behöver ingen kärnkraft allsom 10-20 år. Redan 1980 skrev två energiprofessorer boken "Energi till vad -och hur mycket" och i år har två nya rapporter kommit, Naturskyddsföreningens /SWECO:s samt IVA:s (Ingenjörsvetenskapsakademiens),som bekräftar bokens resultat - att vi kan mer än HALVERA vårenergianvändning på 20 år, bara genom effektivare energianvändning medmindre förluster. Vi behöver alltså inga urangruvor heller i Sverige.
Lennart Rahm (energiplanerare, f d distriktsordförande mp, f d opp råd NLL)
lördag 17 oktober 2009
Al-Qiadasympatisörer på Pakistans kärnvapenlabratorier
"Al-Qiadasympatisörer jobbar på Pakistans kärnvapenlabratorier"
16 oktober 2009, kl 14:22
Skrivet av
Wolgang Hansson - Aftonbladet Anmäl !
Med talibanernas nästan dagliga attacker mot armébaser och polisstationer finns det en fråga som håller Barack Obama vaken om nätterna.
Kan extremister lägga vantarna på Pakistans kärnvapen?
Frågan är fel ställd förstår jag när jag ringer Shannon Kyle, kärnvapenexpert på fredsinstitutet Sipri.
- Största problemet är inte kärnvapnen i sig utan de laboratorier som producerar plutonium och höganrikat uran, säger han. Det är känt att al-Qaidasympatisörer arbetar vid de här anläggningarna.
Pakistan har på sistone kraftigt ökat sin produktion av plutonium i syfte att utöka sin kärnvapenarsenal. Inte ens USA kan ha koll på att inget material försvinner.
- Allting är mycket känsligt och mycket hemligt men vi vet att Pakistan öppnat två nya produktionsställen för plutonium, säger Shannon Kyle.
Det är betydligt enklare - utan att vara lätt - att komma över en mindre mängd vapenplutonium än att stjäla en hel bomb. Merparten av Pakistans minst 60 kärnvapen är inte skjutklara. Stridsspetsar och utlösningsmekanismer förvaras separat.
Hur noggrann personkontroll de pakistanska myndigheterna än gör är det nästan omöjligt att hindra islamistiska fundamentalister från att infiltrera laboratorierna.
Senaste åren har ett större antal pakistanska vetenskapsmän återvänt från utlandet för att börja jobba inom kärnvapenindustrin. Några av dem misstänks, enligt amerikanska underrättelsekällor, sympatisera med radikala muslimska grupper.
Omkring 70 000 personer är sysselsatta i landets kärnvapenprogram. Runt 7000-8000 är forskare. Av dessa sitter tvåtusen på "avgörande information" om hur man tillverkar en bomb.
Vill bara några av dessa gå terroristers ärenden kan Obamas värsta mardröm vara ett faktum.
Frågan om Pakistans kärnvapen ligger i en av de absolut översta högarna på presidentens skrivbord i Ovala rummet. Pentagon genomför regelbundet övningar där man simulerar hur USA ska agera om extremister tar över Pakistan.
Trots att Pakistan får amerikanskt bistånd för att förbättra kärnvapensäkerheten råder en stark misstänksamhet mellan länderna.
USA litar inte på att Pakistan klarar att skydda sina vapen i ett nödläge och Pakistan vill inte berätta för USA exakt var man har sina kärnvapen av rädsla för att amerikanerna i ett krisläge flyger in specialstyrkor för att "stjäla" vapnen.
Säkerhetsdebatten har blivit akut i och med talibanernas dokumenterade förmåga att slå till direkt mot militär- och statsapparat.
I första veckan intogs arméhögkvarteret i Rawalpindi, en halvtimme från huvudstaden. Angriparna lyckades hålla stånd i nästan ett dygn.
I början av veckan attackerades tre säkerhetsanläggningar i Lahore, en storstad i Pakistans hjärta.
Talibanerna visar med dessa dåd inte bara att de har kapaciteten av att angripa svåra mål utan också att de kan slå till utanför sina traditionella områden längs gränsen mot Afghanistan.
På allvar börjar det talas om risken för ett inbördeskrig.
Räkna med att den amerikanska specialstyrkorna ligger i startgroparna.
16 oktober 2009, kl 14:22
Skrivet av
Wolgang Hansson - Aftonbladet Anmäl !
Med talibanernas nästan dagliga attacker mot armébaser och polisstationer finns det en fråga som håller Barack Obama vaken om nätterna.
Kan extremister lägga vantarna på Pakistans kärnvapen?
Frågan är fel ställd förstår jag när jag ringer Shannon Kyle, kärnvapenexpert på fredsinstitutet Sipri.
- Största problemet är inte kärnvapnen i sig utan de laboratorier som producerar plutonium och höganrikat uran, säger han. Det är känt att al-Qaidasympatisörer arbetar vid de här anläggningarna.
Pakistan har på sistone kraftigt ökat sin produktion av plutonium i syfte att utöka sin kärnvapenarsenal. Inte ens USA kan ha koll på att inget material försvinner.
- Allting är mycket känsligt och mycket hemligt men vi vet att Pakistan öppnat två nya produktionsställen för plutonium, säger Shannon Kyle.
Det är betydligt enklare - utan att vara lätt - att komma över en mindre mängd vapenplutonium än att stjäla en hel bomb. Merparten av Pakistans minst 60 kärnvapen är inte skjutklara. Stridsspetsar och utlösningsmekanismer förvaras separat.
Hur noggrann personkontroll de pakistanska myndigheterna än gör är det nästan omöjligt att hindra islamistiska fundamentalister från att infiltrera laboratorierna.
Senaste åren har ett större antal pakistanska vetenskapsmän återvänt från utlandet för att börja jobba inom kärnvapenindustrin. Några av dem misstänks, enligt amerikanska underrättelsekällor, sympatisera med radikala muslimska grupper.
Omkring 70 000 personer är sysselsatta i landets kärnvapenprogram. Runt 7000-8000 är forskare. Av dessa sitter tvåtusen på "avgörande information" om hur man tillverkar en bomb.
Vill bara några av dessa gå terroristers ärenden kan Obamas värsta mardröm vara ett faktum.
Frågan om Pakistans kärnvapen ligger i en av de absolut översta högarna på presidentens skrivbord i Ovala rummet. Pentagon genomför regelbundet övningar där man simulerar hur USA ska agera om extremister tar över Pakistan.
Trots att Pakistan får amerikanskt bistånd för att förbättra kärnvapensäkerheten råder en stark misstänksamhet mellan länderna.
USA litar inte på att Pakistan klarar att skydda sina vapen i ett nödläge och Pakistan vill inte berätta för USA exakt var man har sina kärnvapen av rädsla för att amerikanerna i ett krisläge flyger in specialstyrkor för att "stjäla" vapnen.
Säkerhetsdebatten har blivit akut i och med talibanernas dokumenterade förmåga att slå till direkt mot militär- och statsapparat.
I första veckan intogs arméhögkvarteret i Rawalpindi, en halvtimme från huvudstaden. Angriparna lyckades hålla stånd i nästan ett dygn.
I början av veckan attackerades tre säkerhetsanläggningar i Lahore, en storstad i Pakistans hjärta.
Talibanerna visar med dessa dåd inte bara att de har kapaciteten av att angripa svåra mål utan också att de kan slå till utanför sina traditionella områden längs gränsen mot Afghanistan.
På allvar börjar det talas om risken för ett inbördeskrig.
Räkna med att den amerikanska specialstyrkorna ligger i startgroparna.
tisdag 13 oktober 2009
Miljöeffekterna är oacceptabla”
Olov Holmstrand:
”Miljöeffekterna är oacceptabla”
Olov Holmstrand, teknologie doktor, tror inte att det blir någon brytning av uran i Sverige. – Inte som det ser ut nu. Jag tror inte det är lönsamt, miljöeffekterna är oacceptabla och nästan alla kommuner har sagt att de kommer använda sin vetorätt.
I helgen ordnar Naturskyddsföreningen i Norrbotten i samverkar med Studiefrämjandet ett kunskaps- och opinionsbildande seminarium ”Från uran till avfall” i Boden.
– Uranet är intressant av två skäl. Dels steg uranpriset rejält efter 2003, dels finns mycket uran i Sverige, vilket man redan visste efter andra världskriget, säger Olov Holmstrand.
Han berättar om det svenska kärnteknikprogrammet, som innebar att man letade uran i stor skala.
– Den svenska linjen var att man skulle använda det både till kärnkraft och kärnvapen, men från början var kärnvapen huvudsyftet. Det här offentliggjordes i mitten av 1980-talet. Då hade det svenska kärnteknikprogrammet stoppats successivt och stoppades definitivt 1969-1970.
Olov Holmstrand påpekar att det finns en direkt koppling mellan kärnkraft och kärnvapen. Genom att etablera tekniken har man båda möjligheterna.
– Kärnkraften och kärnvapen är tvillingar och varandras förutsättning. Dåtidens Sverige är dagens Iran och Nordkorea. Eftersom Sverige ville ha kärnvapen behövde man hela kedjan och satsade därför på uranletning, men inledningsvis var det hemligstämplat.På 1960-talet etablerades en urangruva i Ranstad. Uranletningen fick en ny skjuts på 1970-talet under oljekrisen då priset på uran steg.
– Då ville man börja storskalig brytning i Ranstad, men det stoppades av kommunvetot. Därför började man söka uran på andra ställen och 1980-81 drevs Pleutajokkprojektet i Arjeplogs kommun. Det gick så långt att man gjorde en gruvgång. LKAB var inblandat i det projektet. Sedan sjönk uranpriset och LKAB drog sig ur. Olov Holmstrand konstaterar dock att samma område fortfarande är intressant idag och att det nu genomförs ytterligare provborrningar där. Han bedömer att det idag finns 250 tillstånd i Sverige, som gäller uran eller sannolikt uran.
– Man behöver inte söka separat tillstånd för uran, vilket är vilseledande, men en del företag är öppna och det finns 150 tillstånd som uttryckligen rör uranletning. Tre bolag har tillstånd att söka efter uran i Bodens kommun.
– Men Arjeplog ligger på andra plats i Sverige med ett 30-tal beviljade tillstånd, säger Olov Holmstrand.Uranpriset steg efter 2003 från tio dollar per pund. I dag ligger det på 43 dollar per pund, men var som högst 2007 med 136 dollar per pund.
– Men det finns ingen uranbrist i världen och det är inte särskilt troligt att det kommer att stiga kraftigt. Nedrustningen gör också att priset hålls nere eftersom uran från vapen kan användas i kärnkraftverk. Så president Obama har minskat risken för uranbrytning i Sverige.
För att få bryta uran måste man ha bearbetningskoncession och tillstånd enligt miljöskyddslagen. Ansökan lämnas till regeringen, men fortfarande har kommunerna vetorätt.
– Det har felaktigt påståtts att Lissabonfördraget kan tvinga Sverige att bryta, säger Olov Holmstrand.Däremot om Sverige börjar att bryta uran kan Euratomfördraget ha betydelse, eftersom Eurotom äger allt klyvbart material inom unionen.Han tror dock inte det är sannolikt att Sverige börjar bryta uran, trots att statsminister Fredrik Reinfeldt sagt, att om landet ska ha kärnkraft måste det bryta uran.
– Jag tror inte han vet vad det innebär. Det vi vet om brytning gäller framför allt alunskiffer. Det innehåller en bråkdels promille uran och man måste därför bryta enorma mängder. Stora områden berörs och det blir mycket avfall. Ska man bryta i Ranstad till svenska kärnkraftverk måste man vända en kvadratkilometer per år. Man kan bara bryta i dagbrott och detta gamla jordbrukskulturlandskap skulle förintas. Men varför letar man om det sannolikt inte blir någon brytning?
– Det är prospekteringsföretagen som letar och jag hävdar att de blåser sina aktieägare på pengar, men det är inte förbjudet att göra dåliga affärer, säger Olov Holmstrand.
”Miljöeffekterna är oacceptabla”
Olov Holmstrand, teknologie doktor, tror inte att det blir någon brytning av uran i Sverige. – Inte som det ser ut nu. Jag tror inte det är lönsamt, miljöeffekterna är oacceptabla och nästan alla kommuner har sagt att de kommer använda sin vetorätt.
I helgen ordnar Naturskyddsföreningen i Norrbotten i samverkar med Studiefrämjandet ett kunskaps- och opinionsbildande seminarium ”Från uran till avfall” i Boden.
– Uranet är intressant av två skäl. Dels steg uranpriset rejält efter 2003, dels finns mycket uran i Sverige, vilket man redan visste efter andra världskriget, säger Olov Holmstrand.
Han berättar om det svenska kärnteknikprogrammet, som innebar att man letade uran i stor skala.
– Den svenska linjen var att man skulle använda det både till kärnkraft och kärnvapen, men från början var kärnvapen huvudsyftet. Det här offentliggjordes i mitten av 1980-talet. Då hade det svenska kärnteknikprogrammet stoppats successivt och stoppades definitivt 1969-1970.
Olov Holmstrand påpekar att det finns en direkt koppling mellan kärnkraft och kärnvapen. Genom att etablera tekniken har man båda möjligheterna.
– Kärnkraften och kärnvapen är tvillingar och varandras förutsättning. Dåtidens Sverige är dagens Iran och Nordkorea. Eftersom Sverige ville ha kärnvapen behövde man hela kedjan och satsade därför på uranletning, men inledningsvis var det hemligstämplat.På 1960-talet etablerades en urangruva i Ranstad. Uranletningen fick en ny skjuts på 1970-talet under oljekrisen då priset på uran steg.
– Då ville man börja storskalig brytning i Ranstad, men det stoppades av kommunvetot. Därför började man söka uran på andra ställen och 1980-81 drevs Pleutajokkprojektet i Arjeplogs kommun. Det gick så långt att man gjorde en gruvgång. LKAB var inblandat i det projektet. Sedan sjönk uranpriset och LKAB drog sig ur. Olov Holmstrand konstaterar dock att samma område fortfarande är intressant idag och att det nu genomförs ytterligare provborrningar där. Han bedömer att det idag finns 250 tillstånd i Sverige, som gäller uran eller sannolikt uran.
– Man behöver inte söka separat tillstånd för uran, vilket är vilseledande, men en del företag är öppna och det finns 150 tillstånd som uttryckligen rör uranletning. Tre bolag har tillstånd att söka efter uran i Bodens kommun.
– Men Arjeplog ligger på andra plats i Sverige med ett 30-tal beviljade tillstånd, säger Olov Holmstrand.Uranpriset steg efter 2003 från tio dollar per pund. I dag ligger det på 43 dollar per pund, men var som högst 2007 med 136 dollar per pund.
– Men det finns ingen uranbrist i världen och det är inte särskilt troligt att det kommer att stiga kraftigt. Nedrustningen gör också att priset hålls nere eftersom uran från vapen kan användas i kärnkraftverk. Så president Obama har minskat risken för uranbrytning i Sverige.
För att få bryta uran måste man ha bearbetningskoncession och tillstånd enligt miljöskyddslagen. Ansökan lämnas till regeringen, men fortfarande har kommunerna vetorätt.
– Det har felaktigt påståtts att Lissabonfördraget kan tvinga Sverige att bryta, säger Olov Holmstrand.Däremot om Sverige börjar att bryta uran kan Euratomfördraget ha betydelse, eftersom Eurotom äger allt klyvbart material inom unionen.Han tror dock inte det är sannolikt att Sverige börjar bryta uran, trots att statsminister Fredrik Reinfeldt sagt, att om landet ska ha kärnkraft måste det bryta uran.
– Jag tror inte han vet vad det innebär. Det vi vet om brytning gäller framför allt alunskiffer. Det innehåller en bråkdels promille uran och man måste därför bryta enorma mängder. Stora områden berörs och det blir mycket avfall. Ska man bryta i Ranstad till svenska kärnkraftverk måste man vända en kvadratkilometer per år. Man kan bara bryta i dagbrott och detta gamla jordbrukskulturlandskap skulle förintas. Men varför letar man om det sannolikt inte blir någon brytning?
– Det är prospekteringsföretagen som letar och jag hävdar att de blåser sina aktieägare på pengar, men det är inte förbjudet att göra dåliga affärer, säger Olov Holmstrand.
Finsk kärnkraft oroar...
Finsk kärnkraft oroar
Nästa år tar regeringen i Finland beslut om det ska byggas ett kärnkraftverk i närheten av Kemi, granne med Norrbotten. - Tanken är att använda vattnet från Bottenviken för att kyla reaktorn. När det sedan förs tillbaka till havet skapar det sannolikt problem, säger forskaren Mika Flöjt.
I helgen ordnade Naturskyddsföreningen i Norrbotten, i samverkanmed Studiefrämjandet, ett kunskaps- och opinionsbildande seminarium "Från uran till avfall" i Boden. Mika Flöjt, som forskar om klimat och energipolitik på universitetet i Rovaniemi, berättade om läget i Finland. FöroreningarDär som här har flera stora bolag fått tillstånd att leta efter uran. Debatten är också densamma. Det finns företag som letar efter uran i Ylitornio. En gruva kan påverka Torne älv, men Mika Flöjt påpekar att brytning där ligger 10-20 år bort.
Närmare i tid ligger planerna att etablera en järngruva i Kolari i finska Lappland.- Planeringen är långtgående och ligger bara ett par år bort. Även om syftet är järnbrytning, så finns det också uran. Det leder till föroreningar i restvatten och avfall, som måste tas om hand och slutförvaras. Det ska tas med i beräkningen, säger Mika Flöjt.
Skadar turismenHan tillägger att många politiker i norra Finland är däremot är emot uranbrytning eftersom det skulle skada bilden av Lappland som en ren och frisk naturmiljö, vilket skulle påverka turismen negativt.
- Och även om brytning kan ge jobb, så blir det inte lika många som i en vanlig gruva eftersom man har andra tekniska lösningar med tanke på de stora strålningsriskerna. Förespråkarna menar dock att om vi har kärnkraft måste vi ur moralisk synvinkel också ha brytning. För nära stadenFinland bygger nu sitt femte kärnkraftverk och nästa år ska regeringen besluta om ytterligare ett kärnkraftverk ska byggas i Kemi. Motståndarna anser att det kommer att ligga för nära staden. Mika Flöjt talar också om andra problem.
- Tanken är att använda vatten från Bottenviken att kyla reaktorn. Det behövs mellan 60 och 90 kubikmeter per sekund och när så mycket vatten förs tillbaka till havet bedöms att vattentemperaturen kommer att stiga.
- Konsekvensen blir att ekosystemet rubbas med bland annat algblomning som följd. Det kommer också att påverka laxen som vandrar upp i älvarna., säger Mika Flöjt.
Slutet system för dyrtHan poängterar att forskare redan på 1970-talet förordade ett slutet system för avkylning av reaktorer.
- Men det var för dyrt, så den tekniken har inte utvecklats.
Nästa år tar regeringen i Finland beslut om det ska byggas ett kärnkraftverk i närheten av Kemi, granne med Norrbotten. - Tanken är att använda vattnet från Bottenviken för att kyla reaktorn. När det sedan förs tillbaka till havet skapar det sannolikt problem, säger forskaren Mika Flöjt.
I helgen ordnade Naturskyddsföreningen i Norrbotten, i samverkanmed Studiefrämjandet, ett kunskaps- och opinionsbildande seminarium "Från uran till avfall" i Boden. Mika Flöjt, som forskar om klimat och energipolitik på universitetet i Rovaniemi, berättade om läget i Finland. FöroreningarDär som här har flera stora bolag fått tillstånd att leta efter uran. Debatten är också densamma. Det finns företag som letar efter uran i Ylitornio. En gruva kan påverka Torne älv, men Mika Flöjt påpekar att brytning där ligger 10-20 år bort.
Närmare i tid ligger planerna att etablera en järngruva i Kolari i finska Lappland.- Planeringen är långtgående och ligger bara ett par år bort. Även om syftet är järnbrytning, så finns det också uran. Det leder till föroreningar i restvatten och avfall, som måste tas om hand och slutförvaras. Det ska tas med i beräkningen, säger Mika Flöjt.
Skadar turismenHan tillägger att många politiker i norra Finland är däremot är emot uranbrytning eftersom det skulle skada bilden av Lappland som en ren och frisk naturmiljö, vilket skulle påverka turismen negativt.
- Och även om brytning kan ge jobb, så blir det inte lika många som i en vanlig gruva eftersom man har andra tekniska lösningar med tanke på de stora strålningsriskerna. Förespråkarna menar dock att om vi har kärnkraft måste vi ur moralisk synvinkel också ha brytning. För nära stadenFinland bygger nu sitt femte kärnkraftverk och nästa år ska regeringen besluta om ytterligare ett kärnkraftverk ska byggas i Kemi. Motståndarna anser att det kommer att ligga för nära staden. Mika Flöjt talar också om andra problem.
- Tanken är att använda vatten från Bottenviken att kyla reaktorn. Det behövs mellan 60 och 90 kubikmeter per sekund och när så mycket vatten förs tillbaka till havet bedöms att vattentemperaturen kommer att stiga.
- Konsekvensen blir att ekosystemet rubbas med bland annat algblomning som följd. Det kommer också att påverka laxen som vandrar upp i älvarna., säger Mika Flöjt.
Slutet system för dyrtHan poängterar att forskare redan på 1970-talet förordade ett slutet system för avkylning av reaktorer.
- Men det var för dyrt, så den tekniken har inte utvecklats.
måndag 7 september 2009
Anti-nuclear protest march
Anti-nuclear protest march
against German U-turn
(AFP) – 4 hours ago
BERLIN — Some 50,000 anti-nuclear protestors on Saturday demonstrated here
against Germany possibly reversing a decision to abandon nuclear power, and
instead extend the life of its nuclear power plants. The marchers, backed by 400 tractors, demanded that Germany stick to its
commitment to close all nuclear plants by 2020 and also called for the closure
of a radioactive dump at Gorleben in eastern Germany.
The police refused to give an estimate of the crowd but organisers -- ranging
from the Greens to members of the Protestant church -- put the figure at 50,000
people, marching from the Berlin train station to the Brandenburg Gate.
Germany decided in 2000 under former chancellor Gerhard Schroeder's Social
Democrats (SPD) and the Greens -- when current German leader Angela Merkel's
conservative party was in opposition -- to mothball its 17 reactors by 2020.
The SPD is currently in coalition with Merkel's conservatives, but members of her
CDU party want to look at extending the life of some reactors, which produce
around 30 percent of German power.
This view is also shared by the party that Merkel wants to govern with after the
September 27 elections, the pro-business Free Democrats (FDP).
Opinion polls indicate the two parties will attract enough votes to form such a
coalition.
"The end of nuclearisation has been promised since a long time but up until now
nothing has been done," said Jochen Stay, a spokesman for the march organisers.
Germany's Environment Minister Sigmar Gabriel, a Social Democrat, said Merkel's
conservatives should "stop being the right arm of the nuclear industry," adding
that "the future belongs to renewable energies."
According to a Greenpeace study released Saturday, 59 percent of Germans are
opposed to extending the life of the nuclear plants, but it has not been a major
issue in the election campaign.
Germany's stance on nuclear energy contrasts with its coming back in vogue in
other countries because of high energy prices and also to lower harmful carbon
dioxide emissions and reduce dependence on volatile oil and gas imports.
against German U-turn
(AFP) – 4 hours ago
BERLIN — Some 50,000 anti-nuclear protestors on Saturday demonstrated here
against Germany possibly reversing a decision to abandon nuclear power, and
instead extend the life of its nuclear power plants. The marchers, backed by 400 tractors, demanded that Germany stick to its
commitment to close all nuclear plants by 2020 and also called for the closure
of a radioactive dump at Gorleben in eastern Germany.
The police refused to give an estimate of the crowd but organisers -- ranging
from the Greens to members of the Protestant church -- put the figure at 50,000
people, marching from the Berlin train station to the Brandenburg Gate.
Germany decided in 2000 under former chancellor Gerhard Schroeder's Social
Democrats (SPD) and the Greens -- when current German leader Angela Merkel's
conservative party was in opposition -- to mothball its 17 reactors by 2020.
The SPD is currently in coalition with Merkel's conservatives, but members of her
CDU party want to look at extending the life of some reactors, which produce
around 30 percent of German power.
This view is also shared by the party that Merkel wants to govern with after theSeptember 27 elections, the pro-business Free Democrats (FDP).
Opinion polls indicate the two parties will attract enough votes to form such a
coalition.
"The end of nuclearisation has been promised since a long time but up until now
nothing has been done," said Jochen Stay, a spokesman for the march organisers.
Germany's Environment Minister Sigmar Gabriel, a Social Democrat, said Merkel's
conservatives should "stop being the right arm of the nuclear industry," adding
that "the future belongs to renewable energies."
According to a Greenpeace study released Saturday, 59 percent of Germans are
opposed to extending the life of the nuclear plants, but it has not been a major
issue in the election campaign.
Germany's stance on nuclear energy contrasts with its coming back in vogue in
other countries because of high energy prices and also to lower harmful carbon
dioxide emissions and reduce dependence on volatile oil and gas imports.
fredag 4 september 2009
Mer från Mats Carlsson...
Heja!
13:45 min in Dagens eko P1 kl 12.30 idag finns ett reportage från Oviken i Jämtland. Prospekteringsbolag (uran) fick på tafsen av byborna.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1932572&BroadcastDate=&IsBlock
Mvh Mats C
13:45 min in Dagens eko P1 kl 12.30 idag finns ett reportage från Oviken i Jämtland. Prospekteringsbolag (uran) fick på tafsen av byborna.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1932572&BroadcastDate=&IsBlock
Mvh Mats C
måndag 24 augusti 2009
Children crippled by India's uranium waste
http://www.guardian.co.uk/world/2009/aug/23/india-uranium-pollution-birth-defects
Children crippled by India's uranium waste
An Observer investigation has discovered
a link between Indian electricity stations
and physical and mental abnormalities
By Gethin Chamberlain in Punjab; The Observer (London); August 23, 2009
Hundreds of children in the Punjab have been contaminated with uranium in
a pollution scandal with implications that could extend far beyond the borders
of India.
Scientists and health workers have sounded the alarm after being confronted
with a dramatic rise in birth defects, physical and mental abnormalities, and
cancers in the Indian state. A subsequent Observer investigation has uncovered
evidence linking the contamination to ash from the region's coal-fired power
stations. Tests on children born in areas around the power stations have
revealed that many have high levels of uranium in their bodies.
The metal is concentrated in the fly ash produced when coal is burned. Tests
on ground water around the plants show levels of uranium up to 15 times
the World Health Organisation's maximum safe limits.
The revelations coincide with the publication of a report by the Russian
Academy of Sciences' Thermal Engineering journal that warns of an
increased radiation hazard to people living near coal-fired thermal power
stations.
Staff at two clinics around the Punjabi city of Bathinda -- where there are two
coal-fired thermal plants -- have reported alarming numbers of admissions of
severely handicapped children. Children were born with enlarged or small
heads, short arms and legs, cerebral palsy, Down's syndrome and other
complications. A German laboratory that tested samples taken from the
children found massive levels of uranium in their bodies - in one case more
than 60 times the maximum safe limit.
Studies of ground water suggest that while the uranium contamination is
heaviest around the power plants, it extends across large parts of the state,
which is home to 24 million people. The Indian government is committed to an
expansion of thermal plants in Punjab and other states. Around the world, many
other countries are planning to build new coal-fired power plants, including
China, Russia, India, Germany and the United States. In the UK, there are plans
for a coal-fired station at the Kingsnorth facility in Kent.
The children are being treated at the Baba Farid centres for special children in
Bathinda and nearby Faridkot. Dr Pritpal Singh, who is in charge of the Faridkot
clinic, said the number of children affected had risen dramatically in the past six
or seven years and claimed the authorities were determined to bury the scandal.
"They can't just detoxify these kids, they have to detoxify the whole Punjab. That
is the reason for their reluctance," he said.
"They threatened us and said if we didn't stop commenting on what's happening
they would close our clinic. But I decided that if I kept silent it would go on for
years and no one would do anything about it. If I keep silent then the next
day it will be my child. The children are dying in front of me."
Dr Carin Smit, a South African clinical metal toxicologist who arranged for the
tests to be carried out, said the situation could not be ignored. "There is
evidence of harm for these children in my care and it is an imperative that
their bodies be cleaned up and their metabolism be supported to deal with
such a devastating presence of radioactive material," she said.
"If the contamination is as widespread as it would appear to be -- as far west
as Muktsar on Pakistan's border, and as far east as spreading into the foothills
of Himachal Pradesh -- then millions are at high risk and every new baby born
to a contaminated mother is at risk."
A team of scientists from India's Department of Atomic Energy visited the area
and reported that while the concentration of uranium in drinking water was
"slightly high", there was "nothing to worry about", although some of their tests
recorded levels of uranium as high as 224micrograms per litre (mcg/l) --
15 times higher than the safe level of 15mcg/l recommended by the World
Health Organisation. The US Environmental Protection Agency sets a maximum
safe level of 20mcg/l. Scientists in Punjab who have studied the presence of
uranium in the state have dismissed the government's denials as a whitewash.
Dr Chander Parkash and Dr Surinder Singh, both from Amritsar's Guru Nanak
Dev University, said it was clear that uranium was present in large quantities in
the ground water and should be investigated further.
In the Faridkot centre last week, 15-year-old Harmanbir Kaur's test results came
back and showed she had 10 times the safe limit in her body. Her brother,
Naunihal Singh, six, had double the safe levels.
Harmanbir was born in Muktsar, 40km from Faridkot. Her mother, Kulbir Kaur, 37,
has watched her child slowly degenerate from a healthy baby into the very ill girl
she is today -- dribbling constantly, unable to feed herself and lost in a world of
her own.
"God knows what sin I have committed. When we go to our village people say
there is a curse of God on you, but I don't believe so," she said. "Every part of
this area is affected. We never imagined that there would be uranium in our kids."
A few miles down the road in Bathinda, Sukhminder Singh, a 48-year-old farmer,
watched his son Kulwinder, 13, staring into space while curling his hands under
his chin. The tests showed that Kulwinder had 19 times the maximum safe level
of uranium in his body. He has cerebral palsy and has already had seven
operations to unbend his arms and legs. He is furious that the government has
ignored the evidence of a serious health risk to children in the Punjab.
"The government should investigate it because if our child is affected it will also
affect future generations," he said. "What are they waiting for? How many
children do they want to be affected? Another generation?"
Doni Choudhary, aged 15 months, is waiting to be tested, although staff say he
shows similar symptoms to children whose results have revealed dangerous
levels of uranium, and he is already being treated for suspected uranium
poisoning. His mother, Neelum, 22, from the state capital, Chandigarh, says he
was born with hydrocephaly -- water on the brain. His legs are useless.
"He is dependent on others. After me, who can care for him?" Neelum says.
"He tries to speak but he can't express himself and my heart cries. When will
he understand that his legs don't work? What will he feel?"
Some scientists have also proposed that ground water may have been
contaminated by contact with granite lying deep below the thick alluvial
deposits that form the Punjab plains, although the parents of most of the
children affected say they take their water from the mains supply, which
comes from other sources.
Meanwhile, smoke continues to pour from Faridkot's power station chimneys
and lorries shuttle backwards and forwards, taking away the fly ash to be
mixed into cement at the Ambuja factory next to the Bathinda power plant.
Inside the plant last week, there was ash everywhere, forming drifts, clinging
to the skin, getting into the throat. In the main hall, the LED display showed
the four generators are churning out 107 megawatts of electricity.
Ravindra Singh, the plant's security officer, said that most of the ash went to
the cement works, while the rest was dumped in ash ponds. The first coal-fired
power station in Punjab was commissioned in Bathinda in 1974. It was followed
by another in nearby Lehra Mohabbat in 1998.
There is a third to the east, at Ropar.
Tests on ground water in villages in Bathinda district found the highest average
concentration of uranium -- 57mcg/l, three times the EPA's safe limit -- in the
town of Bhucho Mandi, a short distance from the Lehra Mohabbat ash pond.
This level of uranium means the lifetime cancer risk in the village is more than
150 times that of the normal population
Children crippled by India's uranium waste
An Observer investigation has discovered
a link between Indian electricity stations
and physical and mental abnormalities
By Gethin Chamberlain in Punjab; The Observer (London); August 23, 2009
Hundreds of children in the Punjab have been contaminated with uranium in
a pollution scandal with implications that could extend far beyond the borders
of India.
Scientists and health workers have sounded the alarm after being confronted
with a dramatic rise in birth defects, physical and mental abnormalities, and
cancers in the Indian state. A subsequent Observer investigation has uncovered
evidence linking the contamination to ash from the region's coal-fired power
stations. Tests on children born in areas around the power stations have
revealed that many have high levels of uranium in their bodies.
The metal is concentrated in the fly ash produced when coal is burned. Tests
on ground water around the plants show levels of uranium up to 15 times
the World Health Organisation's maximum safe limits.
The revelations coincide with the publication of a report by the Russian
Academy of Sciences' Thermal Engineering journal that warns of an
increased radiation hazard to people living near coal-fired thermal power
stations.
Staff at two clinics around the Punjabi city of Bathinda -- where there are two
coal-fired thermal plants -- have reported alarming numbers of admissions of
severely handicapped children. Children were born with enlarged or small
heads, short arms and legs, cerebral palsy, Down's syndrome and other
complications. A German laboratory that tested samples taken from the
children found massive levels of uranium in their bodies - in one case more
than 60 times the maximum safe limit.
Studies of ground water suggest that while the uranium contamination is
heaviest around the power plants, it extends across large parts of the state,
which is home to 24 million people. The Indian government is committed to an
expansion of thermal plants in Punjab and other states. Around the world, many
other countries are planning to build new coal-fired power plants, including
China, Russia, India, Germany and the United States. In the UK, there are plans
for a coal-fired station at the Kingsnorth facility in Kent.
The children are being treated at the Baba Farid centres for special children in
Bathinda and nearby Faridkot. Dr Pritpal Singh, who is in charge of the Faridkot
clinic, said the number of children affected had risen dramatically in the past six
or seven years and claimed the authorities were determined to bury the scandal.
"They can't just detoxify these kids, they have to detoxify the whole Punjab. That
is the reason for their reluctance," he said.
"They threatened us and said if we didn't stop commenting on what's happening
they would close our clinic. But I decided that if I kept silent it would go on for
years and no one would do anything about it. If I keep silent then the next
day it will be my child. The children are dying in front of me."
Dr Carin Smit, a South African clinical metal toxicologist who arranged for the
tests to be carried out, said the situation could not be ignored. "There is
evidence of harm for these children in my care and it is an imperative that
their bodies be cleaned up and their metabolism be supported to deal with
such a devastating presence of radioactive material," she said.
"If the contamination is as widespread as it would appear to be -- as far west
as Muktsar on Pakistan's border, and as far east as spreading into the foothills
of Himachal Pradesh -- then millions are at high risk and every new baby born
to a contaminated mother is at risk."
A team of scientists from India's Department of Atomic Energy visited the area
and reported that while the concentration of uranium in drinking water was
"slightly high", there was "nothing to worry about", although some of their tests
recorded levels of uranium as high as 224micrograms per litre (mcg/l) --
15 times higher than the safe level of 15mcg/l recommended by the World
Health Organisation. The US Environmental Protection Agency sets a maximum
safe level of 20mcg/l. Scientists in Punjab who have studied the presence of
uranium in the state have dismissed the government's denials as a whitewash.
Dr Chander Parkash and Dr Surinder Singh, both from Amritsar's Guru Nanak
Dev University, said it was clear that uranium was present in large quantities in
the ground water and should be investigated further.
In the Faridkot centre last week, 15-year-old Harmanbir Kaur's test results came
back and showed she had 10 times the safe limit in her body. Her brother,
Naunihal Singh, six, had double the safe levels.
Harmanbir was born in Muktsar, 40km from Faridkot. Her mother, Kulbir Kaur, 37,
has watched her child slowly degenerate from a healthy baby into the very ill girl
she is today -- dribbling constantly, unable to feed herself and lost in a world of
her own.
"God knows what sin I have committed. When we go to our village people say
there is a curse of God on you, but I don't believe so," she said. "Every part of
this area is affected. We never imagined that there would be uranium in our kids."
A few miles down the road in Bathinda, Sukhminder Singh, a 48-year-old farmer,
watched his son Kulwinder, 13, staring into space while curling his hands under
his chin. The tests showed that Kulwinder had 19 times the maximum safe level
of uranium in his body. He has cerebral palsy and has already had seven
operations to unbend his arms and legs. He is furious that the government has
ignored the evidence of a serious health risk to children in the Punjab.
"The government should investigate it because if our child is affected it will also
affect future generations," he said. "What are they waiting for? How many
children do they want to be affected? Another generation?"
Doni Choudhary, aged 15 months, is waiting to be tested, although staff say he
shows similar symptoms to children whose results have revealed dangerous
levels of uranium, and he is already being treated for suspected uranium
poisoning. His mother, Neelum, 22, from the state capital, Chandigarh, says he
was born with hydrocephaly -- water on the brain. His legs are useless.
"He is dependent on others. After me, who can care for him?" Neelum says.
"He tries to speak but he can't express himself and my heart cries. When will
he understand that his legs don't work? What will he feel?"
Some scientists have also proposed that ground water may have been
contaminated by contact with granite lying deep below the thick alluvial
deposits that form the Punjab plains, although the parents of most of the
children affected say they take their water from the mains supply, which
comes from other sources.
Meanwhile, smoke continues to pour from Faridkot's power station chimneys
and lorries shuttle backwards and forwards, taking away the fly ash to be
mixed into cement at the Ambuja factory next to the Bathinda power plant.
Inside the plant last week, there was ash everywhere, forming drifts, clinging
to the skin, getting into the throat. In the main hall, the LED display showed
the four generators are churning out 107 megawatts of electricity.
Ravindra Singh, the plant's security officer, said that most of the ash went to
the cement works, while the rest was dumped in ash ponds. The first coal-fired
power station in Punjab was commissioned in Bathinda in 1974. It was followed
by another in nearby Lehra Mohabbat in 1998.
There is a third to the east, at Ropar.
Tests on ground water in villages in Bathinda district found the highest average
concentration of uranium -- 57mcg/l, three times the EPA's safe limit -- in the
town of Bhucho Mandi, a short distance from the Lehra Mohabbat ash pond.
This level of uranium means the lifetime cancer risk in the village is more than
150 times that of the normal population
måndag 17 augusti 2009
Kärnkraftsanställd tvingades dricka uran
Kärnkraftsanställd tvingades dricka uran
Arbetare vid en israelisk kärnkraftsreaktor tvingades dricka uran som en del i ett experiment. Det hävdar en före detta anställd som nu åtalar anläggningen.
Det var 1998 som mannen och fyra andra anställda vid kärnkraftsreaktorn i Dimona tillfrågades om att delta i försöket. Syftet var att visa hur uran utsöndras via urinen. Mannen tackade ja av rädsla för att förlora sitt jobb. Uranet gavs i ett glas med vindruvs- eller grapefruktjuice, sedan fick deltagarna lämna ett urinprov, skriver tidningen Haaretz.
Varnades inte om riskerna
Experimentet utfördes utan skriftligt medgivande från deltagarna – de ska heller inte ha varnats om riskerna.– När jag efteråt berättade om händelsen för medarbetare sade de att jag var dum som drack uranet och att de inte skulle ha gått med på att göra det under några omständigheter, säger mannen enligt sin advokat.En artikel om experimentet ska ha publicerats i den vetenskapliga tidskriften Health Physics, skriven av flera forskare med cheferna för Dimona-anläggningens kemilaboratorium i spetsen.Mannen som är kemist hade jobbat på anläggningen i 15 år när han pensionerade sig förra året. Han hävdar att han stämplades som bråkmakare när han försökte förbättra säkerheten vid kärnkraftsreaktorn. Han fick sämre arbetsuppgifter och hotades slutligen med avsked, om han inte valde att pensionera sig.
Kräver 3,4 miljoner
Nu kräver han cirka 3,4 miljoner kronor i kompensation.Den israeliska kärnenergikommissionen uppger att Dimona-anläggningen "har arbetarnas säkerhet och hälsa som högsta prioritet". Enligt kommissionen var halten uran som de anställda drack (100 mikrogram) lägre än vad invånarna i staden Be´er Sheva får i sig via kranvattnet varje månad.
Arbetare vid en israelisk kärnkraftsreaktor tvingades dricka uran som en del i ett experiment. Det hävdar en före detta anställd som nu åtalar anläggningen.
Det var 1998 som mannen och fyra andra anställda vid kärnkraftsreaktorn i Dimona tillfrågades om att delta i försöket. Syftet var att visa hur uran utsöndras via urinen. Mannen tackade ja av rädsla för att förlora sitt jobb. Uranet gavs i ett glas med vindruvs- eller grapefruktjuice, sedan fick deltagarna lämna ett urinprov, skriver tidningen Haaretz.
Varnades inte om riskerna
Experimentet utfördes utan skriftligt medgivande från deltagarna – de ska heller inte ha varnats om riskerna.– När jag efteråt berättade om händelsen för medarbetare sade de att jag var dum som drack uranet och att de inte skulle ha gått med på att göra det under några omständigheter, säger mannen enligt sin advokat.En artikel om experimentet ska ha publicerats i den vetenskapliga tidskriften Health Physics, skriven av flera forskare med cheferna för Dimona-anläggningens kemilaboratorium i spetsen.Mannen som är kemist hade jobbat på anläggningen i 15 år när han pensionerade sig förra året. Han hävdar att han stämplades som bråkmakare när han försökte förbättra säkerheten vid kärnkraftsreaktorn. Han fick sämre arbetsuppgifter och hotades slutligen med avsked, om han inte valde att pensionera sig.
Kräver 3,4 miljoner
Nu kräver han cirka 3,4 miljoner kronor i kompensation.Den israeliska kärnenergikommissionen uppger att Dimona-anläggningen "har arbetarnas säkerhet och hälsa som högsta prioritet". Enligt kommissionen var halten uran som de anställda drack (100 mikrogram) lägre än vad invånarna i staden Be´er Sheva får i sig via kranvattnet varje månad.
lördag 18 juli 2009
Navajo indianer uppmärsammar att det nu är 30 år sedan en damm med avfall efter uranframställning brast i New Mexico USA
Navajos Mark 30th Anniversary of Uranium Spill
July 16th, 2009 by NAZ Today Staff
CHURCH ROCK, N.M. (AP)
— The leader of the Navajo Nation marked the 30th anniversary of a massive uranium tailings spill by reaffirming the tribe’s ban on future uranium mining.
Speaking in Navajo and English, President Joe Shirley Jr. addressed about 100 people who made a seven-mile walk Thursday to the site of the July 16, 1979 spill and to the land of Navajo ranchers who live near another contaminated site.
What Shirley called “the largest peacetime accidental release of radioactive contaminated materials in the history of the United States” occurred when 94 million gallons of acidic water poured into the north fork of the Rio Puerco after an earthen uranium tailings dam failed.
Within days, contaminated tailings liquid was found 50 miles downstream in Arizona.
Shirley said the spill — the same year as the Three Mile Island accident in Pennsylvania — barely registered on the consciousness of the United States but will not be forgotten by the by Navajo and non-Navajo residents “who still worry today about the potential impacts of this tragic accident.”
It also helped mobilize the effort that resulted in the Navajo Nation’s 2005 ban on uranium mining and processing until adverse economic, environmental and human health effects from past uranium activities are eliminated or substantially reduced to the satisfaction of the Navajo Nation Council, Shirley said.
“We will stand our ground until the terms of the Dine (Navajo) Natural Resources Protection Act are met,” he said.
Substantial progress has been made in cleaning up one site, the Northeast Church Rock mine, Shirley said.
But, he said, the U.S. Environmental Protection Agency wants to move the bulk of that contaminated material to a nearby Superfund site at a former United Nuclear Corp. mine. That, the Navajo president said, would not be considered a final solution by the Navajo tribe.
Shirley proclaimed July 16 as Uranium Legacy and Action Day, commemorating the 30th anniversary of the Church Rock spill and 60 years of uranium mining impacts.
“The American people need to be educated and reminded about the disproportionate sacrifices made by Navajos so the United States of America could win the Cold War,” he said.
Back at the Church Rock chapter house after the formal ceremonies, area Navajos talked about problems they blame on the spill. They talked about fathers, mothers, uncles, aunts and friends who died of kidney disease or cancer. They also talked about sick livestock and sheep found to have yellow intestines when butchered.
The community’s concerns have been heighten by renewed interest in the last couple of years in uranium mining.
New Mexico was a leading producer of uranium from the 1950s into the 1980s, when the price of uranium plummeted and mines and mills closed. The era’s legacy remains in hundreds of abandoned uranium mines in New Mexico and the Navajo Nation.
Uranium mined from the 1940s into the 1970s went to the nation’s defense, and many say that history obligates the federal government to help reclaim areas the mines damaged.
There have been no significant water quality studies of the Rio Puerco since the late 1980s or early 1990s, said Chris Shuey of the Southwest Research and Information Center, an Albuquerque-based environmental organization.
Studies have shown high radioactivity in runoff and flood waters, but “whether that can be traced to mining has not been determined,” he said.
Impacts downstream are less certain, he said.
Studies earlier this decade under the auspices of the Southwest Research and Information Center, the Church Rock Navajo Chapter and others found high concentrations of uranium in soils around mine sites but only background conditions — what’s considered normal radiation levels —away from those areas, Shuey said.
An ongoing federally funded health study with the University of New Mexico’s Community Environmental Health Program, Crownpoint’s Indian Health Service hospital and Southwest Research is looking into health impacts of living near a mining district.
Shuey said decades of mining activity in the Church Rock area “contributed more radioactivity than the spill did,” adding to the difficulty of tracking the effects of uranium mining and milling and discharges over a long period of time.
http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=105812662234&h=43sMO&u=5FgXN
lördag 11 juli 2009
Nej till uranbrytning...
Hej!
Sprid till vänner och bekanta.
Länken - se nedan!
Ingången till underteckningsmöjligheten befinner sig nedanför landskapsbilden på portalsidan!
/Susanne
Hej alla!Bra om ni skriver på listan mot uranbrytning så vi hinner få in många namn att överlämna den 24 juli (ministerrådsmöte i Åre).
HälsningarMargareta Österberg, Jämtland
http://nejtilluranbrytning.cybersite.nu/
Sprid till vänner och bekanta.
Länken - se nedan!
Ingången till underteckningsmöjligheten befinner sig nedanför landskapsbilden på portalsidan!
/Susanne
Hej alla!Bra om ni skriver på listan mot uranbrytning så vi hinner få in många namn att överlämna den 24 juli (ministerrådsmöte i Åre).
HälsningarMargareta Österberg, Jämtland
http://nejtilluranbrytning.cybersite.nu/
måndag 6 april 2009
Kärnkraftssatsningen skadar omställningen
Miljöförbundet Jordens Vänner
Regeringens kärnkraftssatsning skadar omställning till förnyelsebar energi
2009-04-06 10:07
Vi tar avstånd från regeringspartiernas satsning på kärnkraften genom effekthöjning av reaktorer och genom att inte säga nej till prospektering av uran. Sverige har redan världens högsta användning av kärnkraft per invånare. Om regeringens beslut följs upp så innebär det att Sverige går i täten för att motverka hållbara energilösningar.
I en tid när det är allmänt erkänt att civil kärnkraft är kopplad till militära ändamål som kärnvapen och uranammunition innebär det att Sverige främjar osäkerheten i världen. Det främjar också osäkerheten för framtida generationer genom att ytterligare bidra till berget av radioaktivt avfall. Vi kan också få storskalig uranbrytning om kärnkraftsanvändningen ökar i världen.
Denna satsning på ytterligare kärnkraft tar resurser från energieffektivisering och förnyelsebar energi. Miljöförbundet Jordens Vänner kräver att de 20 miljarder i investeringar i kärnkraft som planerats de kommande åren i Sverige omedelbart omdirigeras till förnyelsebara energikällor. Med de begränsade resurser som finns är det enda rimliga att direkt satsa allt på hållbara energilösningar istället för att gå omvägen via den farliga kärnkraften. Erfarenheten från Storbritannien talar sitt tydliga språk. När en regering satsar på kärnkraft stannar investeringar och forskning i förnyelsebara energikällor av. Satsning på kärnkraft är en skenlösning som lägger hinder i vägen för den väg bort från fossilberoende genom omställning till ett rättvist och miljömässigt hållbart samhälle som behövs för att vi ska lösa klimatkrisen.
Regeringspartiernas svängning från att vara för avveckling av kärnkraft till att gå in för satsning på kärnkraft och oppositionspartiernas svaga hållning mot denna nya politik är slutet för tilltro till partiernas löften inför folkomröstningen om kärnkraft. Istället för att kämpa för hållbara lösningar har partierna förvandlat sig till publikfriare som vänder kappan efter vinden. Det som nu är nödvändigt är att samla alla krafter som vill ställa om samhället till miljö och rättvisa och bygga alternativ till den rådande politiken.
Vi står inför en global kris på flera områden som klimatet, miljön, ekonomin och den sociala rättvisan. Då behövs konstruktiva program som bidrar till lösningar på flera kriser samtidigt som de kan skapa jobb, bostäder och sammanhållning. Miljöförbundet Jordens Vänner vill verka för ett sådant konstruktivt program genom omställning av Sverige och världen till vad naturen tål grundat på global rättvisa. När partierna sviker och främjar publikfriande skenlösningar, vill vi uppmana till att folk i gemen sluter sig samman för att göra motstånd mot hoten som partiernas politik för med sig och för att bygga allianser kring konstruktiva program.
Stoppa kärnkraften!
Satsa på konstruktiva program för omställning till ett miljöanpassat och rättvist samhälle!
Antaget vid Miljöförbundet Jordens Vänners årsmöte i Tullinge, 5 april 2009
Regeringens kärnkraftssatsning skadar omställning till förnyelsebar energi
2009-04-06 10:07
Vi tar avstånd från regeringspartiernas satsning på kärnkraften genom effekthöjning av reaktorer och genom att inte säga nej till prospektering av uran. Sverige har redan världens högsta användning av kärnkraft per invånare. Om regeringens beslut följs upp så innebär det att Sverige går i täten för att motverka hållbara energilösningar.
I en tid när det är allmänt erkänt att civil kärnkraft är kopplad till militära ändamål som kärnvapen och uranammunition innebär det att Sverige främjar osäkerheten i världen. Det främjar också osäkerheten för framtida generationer genom att ytterligare bidra till berget av radioaktivt avfall. Vi kan också få storskalig uranbrytning om kärnkraftsanvändningen ökar i världen.
Denna satsning på ytterligare kärnkraft tar resurser från energieffektivisering och förnyelsebar energi. Miljöförbundet Jordens Vänner kräver att de 20 miljarder i investeringar i kärnkraft som planerats de kommande åren i Sverige omedelbart omdirigeras till förnyelsebara energikällor. Med de begränsade resurser som finns är det enda rimliga att direkt satsa allt på hållbara energilösningar istället för att gå omvägen via den farliga kärnkraften. Erfarenheten från Storbritannien talar sitt tydliga språk. När en regering satsar på kärnkraft stannar investeringar och forskning i förnyelsebara energikällor av. Satsning på kärnkraft är en skenlösning som lägger hinder i vägen för den väg bort från fossilberoende genom omställning till ett rättvist och miljömässigt hållbart samhälle som behövs för att vi ska lösa klimatkrisen.
Regeringspartiernas svängning från att vara för avveckling av kärnkraft till att gå in för satsning på kärnkraft och oppositionspartiernas svaga hållning mot denna nya politik är slutet för tilltro till partiernas löften inför folkomröstningen om kärnkraft. Istället för att kämpa för hållbara lösningar har partierna förvandlat sig till publikfriare som vänder kappan efter vinden. Det som nu är nödvändigt är att samla alla krafter som vill ställa om samhället till miljö och rättvisa och bygga alternativ till den rådande politiken.
Vi står inför en global kris på flera områden som klimatet, miljön, ekonomin och den sociala rättvisan. Då behövs konstruktiva program som bidrar till lösningar på flera kriser samtidigt som de kan skapa jobb, bostäder och sammanhållning. Miljöförbundet Jordens Vänner vill verka för ett sådant konstruktivt program genom omställning av Sverige och världen till vad naturen tål grundat på global rättvisa. När partierna sviker och främjar publikfriande skenlösningar, vill vi uppmana till att folk i gemen sluter sig samman för att göra motstånd mot hoten som partiernas politik för med sig och för att bygga allianser kring konstruktiva program.
Stoppa kärnkraften!
Satsa på konstruktiva program för omställning till ett miljöanpassat och rättvist samhälle!
Antaget vid Miljöförbundet Jordens Vänners årsmöte i Tullinge, 5 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)