Hej alla!
Nu har två professorer från KTH, Staffan Laestadius och Arne Kaiser skrivit en replik på:
Tala klarspråk om klimatkraven
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3186309.svd
Läs repliken som väl harmoniserar med Hans Nilssons koncept
Brännpunkt
Klarspråk betyder inte mer kärnkraft
REPLIK ”Tala klarspråk om klimatkraven"
Publicerad: 16 juli 2009, 04.46
På Brännpunkt den 10/7 hävdar Sven Kullander, Harry Frank och Dick Hedberg att klarspråk i klimatdebatten innebär att vi måste bygga ut vår kärnkraft. Det saknas upp till 30 TWh i de olika scenarier som producerats för att ekvationen ska gå ihop, menar de.
Vi delar uppfattningen att klimatpolitiken måste vara konsistent men drar andra slutsatser. Fortsatt svensk kärnkraftsutbyggnad vore att stoppa huvudet i sanden. Utgångspunkten i omställningenmåste vara att dels – och framför allt – spara sig ur den koldioxidfälla vi hamnat i, dels bygga ut alternativa energiformer. Lösningen på det problem som artikelförfattarna formulerar är inte att lägga till kärnkraft utan att ändra värdena i ekvationens övriga termer.
Skälet är enkelt. Sverige är bäst i klassen bland rika länder när det gäller koldioxidutsläpp; dels för att vi är lyckligt lottade med vattenkraft och biomassa, dels för att vi byggt mer kärnkraft än något annat land i världen: 7300 KWh/capita – till och med mer än Frankrike!
Om världens kärnkraftsrikaste land inte förmår hantera sin klimatomställning utan att ropa på mer kärnkraft sänder det underliga signaler till omvärlden. Hur ska alla de länder göra som har färre kärnkraftverk, lägre fallhöjder och mindre skogsarealer? Ska även de bygga ut kärnkraft till samma nivå som Sverige? Bara Kina skulle då behöva bygga fler än 1000 kärnreaktorer.
Fler svenska kärnkraftverk är ingen hållbar strategi ur ett globalt perspektiv. Vi måste välja en väg som kan följas även av andra. Kan ett rikt, kallt och glesbebyggt land som Sverige halvera sin energianvändning ger vi inte bara en förebild för andra rika länder. Vi kan dessutom visa länder som Kina, Indien, Brasilien med flera att de inte behöver följa de rika ländernas utvecklingsbanor.
Det handlar om att lämna den tillförseldoktrin som helt dominerar energipolitiken och istället fokusera på användningssidan. Att radikalt effektivisera vår energianvändning är den stora utmaningen. Här finns en väldig potential; i det lilla (till exempel effektivare glödlampor) såväl som i det stora (till exempel omvandling av transportsystemet och klimatanpassad samhällsplanering).
Genom att halvera energianvändningen kan man lösa energiekvationen med enbart förnybara energislag. Vägen dit går via kraftfulla politiska och ekonomiska incitament. För att vinna acceptans måste de tydligt och tidigt formuleras av våra politiker: nya regelverk, skatter, standarder, med mera – det är på den nivån klarspråket behövs. Att ropa på mer kärnkraft är däremot att invagga folk i en falsk trygghet om att allt kan förbli som det var.
STAFFAN LAESTADIUS
professor i industriell utveckling vid Tekniska Högskolan i Stockholm
ARNE KAIJSER
professor i teknikhistoria vid Tekniska Högskolan i Stockholm
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3211711.svd
