Mina tankar går idag till världens gulligaste Pär som var med på resan till Tjernobyl 2006. Journalisten Jesper Almén och Pär utgjorde ett reportageteam från tidningen Vallentuna Steget. Pär var egentligen grafiker och ett kanonproffs på photoshop men på den här resan var han fotograf. Jag upplevde honom som en mycket varm kille som pratade så gott om sin flickvän och deras lilla barn. Jag minns också hur han grät när vi besökte sjukhuset i Novozybkov och alla de sjuka och ibland också övergivna barnen där. För ett ögonblick ville han bara hem till de sina.Något år efter resan fick han leukemi. Då var andra barnet på väg. Pär kämpade något grönjävligt mot sjukdomen och blev väl "frisk" ett par gånger. Han ringde när stöket om min Mia-bok drog igång och fick läsa den i pdf-format innan den ens hade kommit ut. Och någon gång, när han kände sig lite bättre, kunde han slå en signal.Pär bloggade "En kopp kaffe och massor utav tid" när han orkade och länkade till oss andra.För sju månader sedan slutade han skriva. Sjukdomen hade obarmhärtigt slagit till igen. Och igår morse somnade han in lugnt och stilla för sista gången. Det berättade Jesper i ett mail. "Tänd ett ljus och tänk på Pär", skrev han. Det är så sorgligt och orättvist.Läkarna säger att Pärs sjukdom inte hade med vårt besök i Tjernobyl att göra. Så är det säkert också. Jag har tittat igenom hans bilder många gånger men kan inte se att han gick utanför de tillåtna platserna. Vi hade dessutom en specialguide med oss. Men det är klart att vi alla undrar.Pär gjorde ett fantastiskt bildspel från den förbjudna Zonen runt kärnkraftsverket och dess havererade reaktor 4. Du hittar det här. Rulla ner på sidan och klicka på rutan med dockan och skylten som varnar för radioaktivitet.Jag önskar jag kunde göra något för Pärs familj och hoppas att hans bildspel och blogg får ligga kvar på internet.
Du fattas oss, Pär. Du fattas oss!
