Eskilstuna Kuriren
Onsdag 6 januari 2010
Spela inte rysk roulett med 12 000 ton atomsopor
Ingenstans i världen har man löst problematiken med slutförvaringen av avfallet från världens 439 kärnkraftverk i ett trettiotal länder, men SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) tror sig nu ha funnit en lösning.
Tio mil norr om Stockholm, i Östhammars kommun, pågår ett högriskprojekt av SKB. Där förbereds och planeras för slutförvaring av 12 000 ton högradioaktivt avfall från Sveriges nuvarande kärnkraftverk. Avfallet skall förvaras i 6 000 kopparkapslar 500 meter ner i bergrunden. Varje kapsel skall vara fem meter lång, ha en diameter på en meter, en väggtjocklek på fem centimeter och ha en vikt på 7,2 ton.
Hur är det möjligt att SKB kan garantera säkerhet och trygghet från dessa atomsopor för minst 500 000 framtida generationer i 43 200 ton koppar, i ett perforerat urberg, då flera experter idag hävdar motsatsen? Och metoden har aldrig provats.
I dag vet vi att saltvatten sipprar genom det svenska urberget och forskning visar att kopparnedbrytande bakterier som finns i urberget är mycket aktiva. De producerar sulfid – ett ämne som verkar frätande på koppar.
Då så är fallet finns alltså en risk attkopparkapslarna fräts sönder betydligt snabbare än de minst 100 000 år som avfallet måste hållas avskilt från människor, djur och miljö. Forskning visar att kapslarna kan frätas sönder på några hundra år och att väggarna i kapslarna bör vara närmare en meter tjocka, för en långvarig och säker slutförvaring. Detta är naturligtvis helt orealistiskt på grund av tillgången på koppar och av kostnadsskäl. Dessutom saknas teknik för att tillverka sådana gigantiska kapslar. Om dessa forskare har rätt väntar en katastrof. En katastrof som inte ens är greppbar i vår vildaste fantasi.
Att spela rysk roulett med framtida generationer är galenskap och än större galenskap vore en förnyad kärnkrafts- flotta som genererar ännu mer högradioaktiva atomsopor. Samtidigt som tillgången på brytvärd uran minskar.
Fossila bränslen och kärnkraft löser inte framtidens energibehov, det är bara en återvändsgränd, ett kortsiktigt och egoistiskt tänkande. Ett tänkande som är ändligt och kan bara sluta i tragedi.
Sverige ska inte bidra till problemen. Vi ska i stället vara med och lösa problemen. Vi har tillgång till sol, vind, vatten, biobränsle m m. Allt är oändligt och hör framtiden till.
Börje Skjoldhammer
lärare på Eskilstuna folkhögskola
Detta är en sida om kvinnosjukhuset Änglagård i den efter Tjernobylkatastrofen radioaktivt nedsmutsade staden Novozybkov i Ryssland. Det har renoverats som ett rikssvenskt Lionsprojekt med Monica Antonsson och Anders Rönnholm som projektledare.
Sidor
- Startsida
- Hjälpresan 1997
- Resa i Zonen 1997
- Hjälpresan till Novozybkov juli 2000
- Sponsorerna
- Resan till Tjernobyl juli 2000
- Resan till motståndsrörelsen i Schweiz sept 2000
- Resan till Kiev och Tjernobyl 2001
- Resan oktober 2002
- Resan januari 2004
- Resan maj 2004
- Resan sept 2004
- Resan november 2005
- Resan 2006 invigning
- Resa i Zonen 2005
- När världspresidenten kom till riksmötet i Piteå
- Näste världspresident kom ända till Vallentuna
- Tidsaxel
- Resan 2005
- Änglagård
- Sven Nahlin
- Järnvägsstationen
- Historia
- Svyatsk - byn som inte finns...