Miljöaktuellt - 1. 12. 09
Varför räddar inte regeringen Sveriges anseende i Europa?
Per Bolund (mp) energipolitisk talesperson
De senaste veckorna har Vattenfalls agerande i sin kol och kärnkraftsverksamhet i Tyskland uppmärksammats och regeringens styrning ifrågasatts. Redan tidigare finns en stark kritik från Miljöpartiet kring den miljö- och kulturförstörande brunkolsbrytningen och kring inriktningen på fossil och icke-förnybar energi i Vattenfalls europeiska verksamheter.
Till listan av miljösynder bör läggas ytterligare ett beslut som Vattenfall fattat under den senaste mandatperioden; de långtgående planerna för nya stenkolseldade kraftverk i Hamburg (Moorburg kraftverken) och den stämning av Tyska staten som följt.
En utbyggnad i fossil kraft i Hamburg är starkt kritiserat eftersom det minskar satsningarna på förnybar energi i området, dessutom är den lokala miljöpåverkan stor, främst genom att stora mängder kylvatten krävs från den redan hårt utnyttjade floden Elbe.
Vattenfall var missnöjda med miljökraven och våren 2009 beslutade Vattenfalls koncernledning att stämma Tyska staten på över 14 miljarder i skadestånd för vad de uppfattar som en orättvis behandling av myndigheterna i Hamburg.
Stämningen sker med det internationella energiavtalet (Energy Charter Treaty) som grund och sker inte i någon domstol utan genom ett kommersiellt skiljedomsförfarande där tre advokater bakom stängda dörrar ska avgöra om de Tyska miljömyndigheterna har rätt att ställa de miljökrav som de har gjort eller om Vattenfall ska få ersättning.
Advokaternas beslut kan i sak inte överklagas.
Miljöorganisationer har protesterat och pekat på stora risker för att miljöskyddsregler inte kommer att användas om Vattenfalls klagan går igenom.Vattenfall menar att villkoren i miljötillståndet är ’politiskt motiverat’ och att detta bryter mot internationell rätt.
Detta är i sig en märklig tolkning eftersom den internationella rätten försvarar folkstyre och det är upp till varje land att reglera inom vilka ramar som miljöbeslut på lokal nivå ska fattas.
I Sverige skulle vi bli mäkta upprörda om en stor utländsk energikoncern skickade skadeståndskrav till svenska regeringen efter en miljötillståndsprocess som gått dem emot. Kolkraften i Moorburg och den efterföljande stämningen av Tyska staten är frågor som ägaren av Vattenfall, i detta fall den borgerliga regeringen, måste varit medveten om.
Ansökan om tillstånd för Moorburg gjordes senhösten 2006 och Vattenfall lämnade in sin stämning i april i år.
Frågan har enligt tidningsuppgifter varit uppe på möte mellan statssekreterare Alterå och regeringen i Berlin. Både den ekonomiska risken som Vattenfall tar med en stor internationell rättsprocess, och det politiskt känsliga i att ett svenskt statligt helägt bolag anklagar Tyskland för brister i det miljörättsliga agerandet är viktiga ägarfrågor.
Ändå passar den svenska regeringen i frågan. Är det för att man inte haft någon styrning av Vattenfall, eller är det för att man tycker att ett sådant här klimat- och miljövidrigt agerande är ok?
Varför har regeringen inte agerat för att få Vattenfall att dra tillbaka stämningen och rädda Sveriges miljöanseende i Europa?Per Bolund (MP)Fler debattinlägg om vattenfall:
Greenpeace klimatchef: "Nu får det vara nog, Vattenfall"Vattenfalls miljöchef: "Därför satsar vi på kol"
